Skitfibrer. I dubbel bemärkelse.

Så fick jag då en chans att gå i taket idag. Har fiberhysterin vaknat till liv igen? Ska vi se till att ännu fler börjar trycka i sig fibrer och förvärra sin IBS, få magkramper och magkatarr? Tydligen.

https://www.svd.se/expert-trenddieter-sprider-felaktigheter-om-fibrer

Jag har ätit skräp under en stor del av mitt liv. Med skräp menar jag pommes frites, pulverbearnaise, stora mängder läsk, chips, ostkrokar mm. Jag mådde piss, rent ut sagt.

Sen hittade jag GI (glykemiskt index). Började äta nästan uteslutande från grunden, dvs mat som saknade innehållsdeklaration. Det var enormt mycket grönsaker, huvudsakligen råa. Det var grovt bröd och fullkornspasta. Till att börja med mådde jag toppen och gick ner i vikt.

Men efter något år brakade min mage ihop. Magkatarren hade jag dragits med under flera år innan detta. Den försvann inte med GI. Den blev istället så mycket värre. Jag kämpade på med fibrerna. Det skulle ju vara sååå bra för magen. Jag åt nog helt enkelt för lite? Så jag tryckte i mig mer. Till slut fick jag nog och släppte alla tankar på en sund kost som min mage kunde tolerera.

Tills jag hittade LCHF. Grönsaker – javisst! Men mer i form av t ex blomkålsmos och stuvad kål. Ingen fullkornspasta. Inget bröd. Mer fett.

Och efter tre dagar var min mage lugn.

Jag är inte ensam om den här erfarenheten. Och att magen blev bättre beror INTE på att jag helt plötsligt skippade all processad mat och annan hittepåmat. Det var ju precis det jag hade gjort under mina år på GI.

Skulle jag äta av livsmedlen på listan nedan skulle jag snabbt få problem med magen. Fixar du att äta det? Fine. Men jag kan lova att man klarar sig finfint utan dem.

Det här ska vi äta om vi vill ha i oss en massa fibrer.
Då får vi även i oss gluten. Samt kolhydrater som höjer blodsockret.
Stopp i mage och tarm. Sojaelände.
Nej tack!

Min mage på en kost utan en massa fibrer innebär en mage som inte är svullen. Det innebär en mage och ett tarmsystem som inte är förstoppat, som glatt och utan att knota gör vad den ska varje morgon.

Att övervägande äta carnivore har inte försämrat min mage/tarm på något sätt. Det var en anpassningsperiod då den var lite … hmm … “överaktiv”, men inga katarrkänningar, inga förstoppningar – lugn och fin. Nu för tiden äter jag lite mer grönsaker. Avocado är den enda jag äter rå, i övrigt enbart tillagade grönsaker.

Funkar din mage bra utan spannmål, vetekli, grovt knäckebröd och popcorn som ska ge dig de livsnödvändiga fibrerna? Då behöver du det inte. Punkt.

Slutligen så uppvisar skribenterna bristande kunskap om LCHF. Men det är vi ju vana vid, så jag struntar i den biten 😉

Kolla gärna in den här artikeln hos Diet Doctor: IBS och LCHF.

Magbakterier och carnivore

Häromdagen frågade någon i FB-gruppen Carnivore Sweden om hur mikrobiomet påverkas av att äta carnivore. En berättigad fråga! Jag började fundera på hur jag själv påverkats, jag började ju med carnivore i juli förra året. Körde strikt i två månader och därefter har jag kört carnivore till kanske 90, 95 %. Lite sparris och avocado äter jag gärna då några gånger per vecka.

För kanske sju, åtta år sen fick jag infektion i en tandrot. Tandläkaren skrev ut Kåvepenin. Efter mindre än ett dygn var jag helt förstörd. Magkatarr av det värre slaget som slog ut mig helt och hållet.

För några år sen fick jag flera ögoninfektioner på ett och samma år (mina torra ögon i kombination med våra hundars hudbakterier). Jag fick därför tre, fyra antibiotikakurer i form av ögondroppar det året. Magen kraschade. Inte magkatarr den här gången (tack och lov!) men vattniga diarréer som vägrade ge med sig. Under det här året åt jag, som så många andra, probiotika.

Häromdagen fick jag diagnosen urinvägsinfektion. Försökte i det längsta få läkaren att komma med någon annan lösning än antibiotika. Men icke. På apoteket frågade jag vad jag skulle göra för att skydda magen och fick svaret “probiotika”. Det i sig är revolutionerande, för tidigare rekommenderade de Omeprazol som är syrahämmande.

Nu är jag inne på tredje dagen med antibiotika och känner inte av det på något som helst sätt! Jag har lite, lite ont i magen, men det är i nederdelen och beror på infektionen. Äter probiotika så klart. Men faktum kvarstår: det hjälpte ju inte senast.

Kanske är det för tidigt att ropa hej än. Fast vid tidigare antibiotikakurer har jag börjat känna av magen redan efter några timmar. Inte vet jag. Men som jag ser det: att äta carnivore-ish har då inte gjort min mage känsligare. Att grönsaker triggat min katarr under hela mitt liv är ett faktum. Råa såna har aldrig funkat bra, tillagade har gått bättre.

Kanske är det så enkelt att min mage och mina tarmar får vila nu? Och framförallt: tid att läka ordentligt. Kanske kommer jag att kunna fixa så många fler grönsaker i framtiden tack vare det?

Eller så är jag inte gjord för att äta det! 🙂 Strunt samma vilket. Så länge jag har ork och energi, mår bra och känner livet i mig så spelar det ingen som helst roll.

Kom och träffa oss på LCHF 2019!

Lördagen 6 april är Hanna och jag en av utställarna på LCHF 2019, Diet Doctors konferens! Vi har ett finfint erbjudande: kom till vårt bord för att få en rabattkod av oss som kan användas vid köp av biljett till vårt event LCU19 på Mallorca i november (vi säljer dock inte biljetter på konferensen, du får en kod du kan använda senare!). Vi har även lite annat skoj på gång, så du får absolut inte missa oss om du är på Cirkus Arena 😉

Det är så bra att Diet Doctor tagit detta initiativ! Det behövs olika sorters arrangemang om vi ska nå ut med information och kunskap om lågkolhydratkost. När man själv är aktiv inom detta område så kan det lätt bli som så att man tror att alla redan har ett hum om lågkolhydratkost. Men jag kan lova: så är det inte. Det finns fortfarande många därute som inte har en aning. Och ju fler chanser det finns att lära sig, desto bättre!

Smart att lägga det precis innan LCHF-kryssningen också! Om jag bodde långt från Stockholm skulle jag kanske tveka över att resa för enbart ett event. Men möjligheten att kunna slå två flugor i en smäll skulle göra att det skulle kännas (ännu!) mer värt! Win-win för alla 😀

Oj! Ett nyanserat köttinslag på Nyhetsmorgon!

Jag ser på Nyhetsmorgon nästan varje dag. Maten som lagas är mestadels vegetarisk nu för tiden. Om kött nämns i några andra inslag görs det uteslutande med ett varningens finger. Jag har verkligen saknat en mer nyanserad rapportering.

I morse intervjuades forskaren Elin Röös från Statens lantbruksuniversit under rubriken “Mat och miljöpåverkan”. Och hon sa – håll i er nu! – att naturbeteskött har en positiv miljöpåverkan!

Här hittar ni inslaget.

Dock hävdade hon (så klart…) att sojakorv och grönsaksbullar är absolut bäst. Varför frågade inte programledarna om den miljöpåverkan soja har? Eller att en majoritet av sojan måste importeras? Det finns nämligen en hel del problem med att odla soja i Sverige. Det finns även en socioekonomisk påverkan. Jag hittade en artikel om soja som var intressant, du hittar den här: https://agfo.se/2018/08/sojabonan-i-centrum Det är LRF som driver Agfo, så de har säkerligen en agenda, men faktan är ju lättkontrollerad.

En annan aspekt som saknas och som jag skrivit om tidigare är ju att man inte tar upp vad kost kan göra med folks hälsa och vad det kostar i långa loppet. Elin Röös menade att bröd är ett mycket miljövänligt livsmedel. Jag och många med mig klarar inte av att äta spannmål (utan att vara glutenintoleranta). De sista åren innan jag hittade LCHF åt jag enligt GI, där var grovt bröd en viktig del. Jag åt grovt surdegsbröd, ingen limpa eller vitt rostbröd. Min mage kraschade regelbundet. Och nej, jag åt ingen snabbmat under min GI-period. Det var mycket grönsaker, normalt med protein och ett blygsamt fettintag (inget light).

(När det gäller spannmål bör nog vi som propagerar för lågkolhydratkost dock vara lite mer nyanserade själva: många klarar av att äta bröd. Däremot bör man absolut skippa det vita brödet, skogalimpan mm.)

Jag längtar efter den dagen då en journalist som kan nutrition sätter tänderna i kosten och miljön ur ett hälsoperspektiv.

“Dödlig anti-statinpropaganda”

Daily Mail (UK) publicerade i lördags en artikel om statiner under rubriken:

“Statinförnekarnas dödliga propaganda: Medicinen SKYDDAR dig verkligen mot hjärtattack, men tusentals vägrar ta den enligt denna förödande undersökning.”

De pekar ut Dr Malcolm Kendrick, Dr Zoë Harcombe och Dr Aseem Malhotra som några av de värsta bovarna i denna anti-statinpropaganda.

Innehållet i artikeln visar en helt annan bild än den jag fått genom åren, särskild via Smarta Diabetiker. Det står i artikeln att biverkningar visserligen finns, men de är ack så få och milda. De historier jag tagit del av har gett mig en helt annan bild. Impotens, muskelvärk, muskelförlust, minnesproblem, orkeslöshet och kramp är några exempel på vad folk råkat ut för efter att ha ätit statiner. När de slutat har dessa symptom försvunnit i de flesta fall, vilket de givetvis sätter i samband med att de slutat äta statiner.

En del får inga biverkningar. Andra bör äta statiner, vad jag förstår: de som har familjär hyperkolesterolemi. Huruvida det stämmer eller ej överlåter jag åt andra att avgöra. Men det här slentrianutskrivandet av statiner till t ex diabetiker – “i förebyggande syfte”. Man har ju ingen aning om någon kommer att drabbas? Och kärnfrågan är ju: är ett högt kolesterol verkligen farligt?

Ett argument för statiner är att bland folk som dött i hjärt/kärlsjukdom så är högt kolesterol överrepresenterat. Motståndarna hävdar motsatsen: att en majoritet av de som dör i hjärt/kärlsjukdom har lågt kolesterol. Jag skrev häromdagen att folk tolkar forskningsresultat som fan läser bibeln. Hur sjutton ska vi vanliga dödliga då kunna dra några slutsatser av det hela?

Dr Zöe Harcombe har skrivit en replik till artikeln.

En av föreläsarna på vårt diabetesevent i juni är Ivor Cummins. Han har en enorm kunskap om kolesterol och kommer givetvis att föreläsa om det.

Med statiner är det som med mycket annat: man kan inte själv vara expert på precis allt. Själv slår jag samman allt jag läser och hör talas om, vittnesmål, egna erfarenheter. Jag bedömer trovärdigheten hos de som verkligen kan. Därefter drar jag en slutsats. När det gäller kolesterol och statiner har jag en sådan sedan länge. Jag har aldrig ätit statiner, kommer högst troligen aldrig att göra det heller. De två läkare som jag personligen träffat via hälsokontroller och som rekommenderat mig statiner har jag tagit en diskussion med.

När vi pratat klart har de dragit tillbaka sin rekommendation.

Ketoskrev

Jo, du läste rätt. Det är när andedräkten luktar apa innan man riktigt anpassat sig till ketogen kost. Fast på ett annat ställe, då.

Artiklar om att kvinnor som äter keto får illaluktande underliv sprider sig nu som en löpeld. Både i amerikanska och brittiska magasin och tidningar kan folk läsa om hur kvinnor upplever att deras underliv reagerar när de går över till keto.

Några exempel på hur det ser ut i tidningarna. Googla “keto crotch” för att läsa mer.

Jag har hängt med ett bra tag. Genom åren har det pratats om hur kosten påverkar avföring, erektion, sexlust mm. Jag kan inte minnas att jag någonsin läst ett enda ord om stinkande underliv?

I samma nummer i många av tidningarna finns stora annonser för ViktVäktarna. VV som tappat enormt i värde på sistone. VV som har panik nu.

You do the thinking, som man brukar säga 😉

Dr Ken Berry berättar här mer om fenomenet “keto crotch”.

När själen flyger

I dag tog jag taxi ner till Palma. En lyx, annars kör jag bil eller åker buss. Men jag tänkte äta lunch och ta ett glas cava. Idkar nolltolerans om jag ska köra bil. Jag blev avsläppt på Jaume III, i närheten av El Corte Inglés. Där gick jag in och köpte en flaska cava, ska nämligen få besök av grannarna i morgon eftermiddag. Därefter gick jag raka vägen till Cappuccino för att äta lunch. Och där hände det.

Jag satt helt allena vid ett litet runt bord och iakttog alla omkring mig. Mestadels mallorciner. Många äldre män och kvinnor, vardagsklädda men ändå så eleganta! Flera av männen hade snygga sjalar, stiligt draperade runt halsen. Kvinnorna – så medvetna om sin kvinnlighet och med en stolthet som hemma i Sverige kanske mest skulle uppfattas snorkighet. Här är det annorlunda, det är liksom helt naturligt att lyfta på hakan och vara stolt över den man är.

Jag beställde ett glas cava och en hamburgare och fortsatte iaktta. Jag hoppade till lite när jag vid ett bord såg en ung tjej med en stor kråka i näsan. Vid en närmare titt visade det sig vara en piercing. Puh! En riktigt bra gatumusikant satt på en stol intill restaurangen och spelade gitarr och sjöng. Att slippa de som går omkring med dragspel och spelar hellre än bra gjorde inte saken sämre. Det var så mysigt!

Cava. Gudarnas gåva till oss människor. Torr och kall. Dock ej gratis.
Hamburgare sin pan och sin patatas fritas. Det är inga problem att äta lchf i Palma.

Där mitt i allt satt jag och bara log och kände verkligen lyckan i mig. Jag är oftast glad, men ibland rinner det liksom över och det spritter inuti mig som om jag hade sockerdricka i hela kroppen. Idag var det som om alla människor fyllde mig med glädje och energi. Jag hoppas verkligen att jag emellanåt kan ha samma inverkan på andra! Kanske, kanske hade jag det idag, när jag satt där ensam och log och glodde och bara var själaglad?

Och hur blir det så här? Beror det på mig eller våren eller solen? Egentligen är det strunt samma. Det är bara att ta emot och känna. Och vara enormt glad för att jag kan känna lyckospunk.

En del kallar det för tacksamhet, den där känslan som ibland sköljer över en och gör att det känns som om själen får vingar. Och man ska visst öva på att känna det. Jag vet inte, jag. Jag kan gå ut på balkongen och se ut över Medelhavet eller öppna ett fönster på övervåningen hemma i Stocksund och titta ut över nejden och känna sån glädje över mitt liv. Kanske är det tacksamhet. Men att sätta namn på allt är inte särskilt viktigt. Och jag tänker så här: strunta i att konkretisera allt. Var öppen! Låt det hända när och var som helst. Skippa att posta den där memen med “Carpe Diem” eller “Det här är den första dagen på resten av ditt liv”. Det viktiga är att känna. Inte dela ett färdigt och slitet koncept som liksom lägger sig som en solkig hinna över det riktiga livet och gör allt till ett tvång eller ett måste. Jag är övertygad om att det faktiskt kan ha motsatt effekt: att det skapar prestationsångest. “Nu jäklar måste jag vara lycklig/tacksam/själfull/”.

Känn bara och gör det utan att känna att du presterar eller måste prestera något. Bara konstatera och njut av ögonblicket eller stunden.

Vän av ordning frågar sig säkerligen nu: “Men hallÅÅÅ! Du skriver ju själv om det nu?” Ja, tänk att jag gör det 🙂 Och alla ni som känner mig vet att det här är en ganska ovanlig text för att komma från mig. Jag älskar det konkreta och tydliga och raka rör och noll fjoll, liksom. Men ibland går Fantomen på gatorna som en vanlig man. Precis som Bitte ibland känner både lyckan och livet i sig själv så mycket att hon vill dela med sig och därigenom gärna peppa någon till att låta sig översköljas av den här sköna känslan. Jag känner faktiskt lyckan i mig tämligen regelbundet. Utan att berätta det 😉

Och jag kan lova att ni aldrig kommer att få se mig posta en meme om det.

En fluffig cappuccino med EXAKT rätt mängd kanel avslutade min härliga lunch.

Åh, så befriande!

Började dagen med att läsa Erik Hörstadius senaste krönika hos Diet Doctor. Det är rent befriande att få läsa om någon som har en så avslappnad relation till LCHF – då i synnerhet kolhydrater.

Jag har hängt med i LCHF-kretsar i mer än elva år. Om någon i början skrev något om att “jag tog en kokt potatis” så gick folk i taket. Även jag. Kanske ska man tänka på att detta var i LCHFs “barndom”? Att vi höll på att lära oss?

Det som styr vad jag äter är mitt mående. Det gör att jag per automatik äter mat som till 95 % uppfyller “kraven” för LCHF. Mycket strikt, till och med, då mår jag verkligen toppen. Däremot mår jag faktiskt även mycket bra av att äta även förbjuden frukt ibland! Om det bjuds (jag köper inte själv), så äter jag gärna chips och även godis. Långt, långt ifrån de mängder jag gjorde pre-LCHF, så klart. Och det händer inte regelbundet. Äter jag middag ute och känner för det kan det bli en dessert. Händer kanske tre, fyra gånger per år. Och ingen kan övertyga mig om att 90 % choklad är godare än Marabous romrussin! 😀

Jag äter aldrig någonsin något med mjöl. Så bakverk, tårtor mm går helt bort. Jag vill bara inte äta det, och jag saknar det inte. Däremot kan jag äta lite glass istället. Men bjud mig inte på GB’s tresmak od, för ska jag ha glass ska den vara riktigt god och fin.

Jag vet att många har en jobbig relation till mat, de kan triggas av allt möjligt och måste hålla hårt i hatten för att inte blåsa av banan. Är man ny på LCHF tror jag det är viktigt att experimentera “inom ramarna” och sträva mot att det rätta tankesättet ska fastna i ryggmärgen. Och livet är orättvist: en del måste smyga sig fram på en smal och snårig stig, andra kan köra järnet på motorvägen och byta fil då och då.

Jag har sedan januari 2009 då jag började med LCHF förändrat mitt ätande, ätit mer fett/dragit ner på fett/ätit massor av grönsaker/ätit noll grönsaker. Detta har skett per automatik – utom i ett fall: när jag gick över till carnivore var det pga att jag hade cellförändringar.

Jag är olika aktiv i olika perioder, jag åldras. Hela livet består av förändring, egentligen. Att fortsätta äta efter någon regelbok och inte anpassa sig efter förändringarna måste ju vara jättesvårt? Mitt sätt är absolut det rätta för mig. Med mina över tio år på LCHF så känns det som om min kropp på sistone verkligen hamnat i ett bra läge. Om jag tidigare drack två glas rödvin en lördag kväll fick jag bära på några extra vattenkilon till torsdagen. Samma sak om jag åt något icke-LCHF – svullnade upp. Men nu kan alltså kroppen hantera dessa extravaganser på ett strålande sätt! Jag är dock vaksam. Som jag skrev ovanför: jag åldras och kroppen förändras.

Det finns många anledningar till varför man inte ska göra som jag. Sjukdomar – diabetes, beroende, psoriasis mm. Vill man hålla blodsockret nere, undvika återfall, slippa klåda och utslag – då gäller ett helt annat förhållningssätt till kosten än mitt.

våra event är maten givetvis 100 % lågkolhydrat. Då handlar det om hälsa och kost 24/7. ALLA ska kunna delta i våra event utan att behöva frestas och därmed halka snett. En gäst med diabetes ska lätt kunna hålla blodsockret i schack, en sockerberoende gäst ska slippa se frukt och efterrätter od. Vi tömmer tom minibarerna på rummen! 😀

Nu ska jag köra ett yogapass på terrassen. Därefter ska jag åka ner till Palma och strosa runt lite och äta lunch. Känner jag för det kommer jag att dricka ett glas cava. Supertorr, med minimalt kolhydratinnehåll 😉

Typ 1 diabetes och lågkolhydratkost

Innehåller länkar till vårt event. Tror nog att det räknas som reklam.

Jag hoppas att du inte missat det faktum att The Low Carb Universe arrangerar världens första event om diabetes utifrån ett lågkolhydratperspektiv? Samt att eventet är i Sverige! Närmare bestämt på Happy Tammsvik i Bro utanför Stockholm.

Under eventet kommer vi att få lära oss mer om flera olika typer av diabetes: 1,2 och 3 (alzheimer). Flera av föreläsarna är läkare som behandlar diabetiker (Dr. Eric Westman), några har själv diabetes (Dr. Ian Lake och Dr. Ali al Lawati). Megan Ramos (som arbetar med Dr. Jason Fung) kommer att berätta om fasta vid diabetes, dietist Franziska Spritzler föreläser om typ 1 och kost. Amy Berger föreläser om alzheimer, Ivor Cummins ämne är kolesterol. Fler föreläsare kommer att läggas till!

Och SJÄLVKLART serveras enbart 100 % lågkolhydratkost under eventet!

Vill du lära dig mer redan nu om hur man som typ 1:a använder lågkolhydratkost som en del av sin behandling? Då ska du följa min kollega Hannas serie Type 1 Thursday! Varje torsdag kl 18 livesänder hon på vår Facebooksida och tar upp olika aspekter av detta. På fredagar laddas avsnitten upp på Youtube. 

Eventet och Hannas live:s är på engelska eftersom vi har en internationell målgrupp. Jag hoppas att många av er kan hänga med! Ett mål är dock att kunna texta någon gång i framtiden.

Dela gärna detta inlägg eller länken till vår hemsida. Vi vill nå så många som möjligt! Diabetes sprider sig som en löpeld och att det går att förbättra hälsan och öka livskvaliteten med hjälp av lågkolhydratkost är något alla diabetiker bör få information om. Och därmed möjligheten att prova. För även om många inom vår krets vet vad kosten kan betyda, så är det långt ifrån alla som hört talas om detta.

När det känns extra bra att vara ketoadapterad!

Halv fyra ringde klockan i morse. Taxin till Arlanda skulle komma halv fem. Jag hann med en espresso. Tänkte att jag tar något på flygplatsen. Väl där tittade jag på äggröran och baconet på fiket och “visst sjutton tyckte jag att det var väldigt sött senast?” så det blev en cappuccino istället. På planet kände jag mig hungrig, kollade in menyn och insåg att det var kört för min del. Allt de serverar innehåller mjöl eller socker.

Mjöl kan jag bara inte få i mig, vågar inte efter ett försök med ett finfint surdegsbröd för närmare nio år sen. Socker – tja, är det lite grann så. Men chokladbollen – som faktiskt var gjord på riktigt smör! – hade socker som nummer två på innehållsförteckningen. En påse nötter? Näe. Jag tog en kopp te och visste att jag skulle överleva flygresan utan problem.

Senast jag åt var i går eftermiddag kl 15. Jag är lite hungrig nu, men står mig lätt några timmar till. När kroppen har förmågan att ta energin från det jag redan har i kroppen (fett), så är det i stort sett aldrig någon som helst panik. Som “normalis” hade jag nog fått spunk och lågt blodsocker och kastat mig över första bästa Toblerone.

Det är på resande fot som den goda vanan att fasta verkligen visar sig från sin bästa sida! Om man är ute och bilar och ska ta en bit mat är alternativet ofta något i stil med McDonalds. Jag undviker gärna att äta där. När jag började med lchf hade jag med mig förning när vi drog iväg någonstans. Var jag riktigt ambitiös kunde det vara några matmuffins eller kokta ägg. Babybelost var annars en favorit ett tag.

Nu tar jag aldrig med mig något. Tack keto! 🙂