Att bita ihop – en utdöende förmåga?

Mina dagar börjar i soffan med en stark liten espresso och Nyhetsmorgon. De flesta dagar är jag redan igång med att jobba runt sexsnåret (jag är löjligt morgonpigg), så tv:n funkar mest som radio för mig – jag bara lyssnar med ett kvarts öra. Men ibland får tv-rutan min fulla uppmärksamhet. Som häromdagen då jag hörde något som nästan fick mig att sätta kaffet i halsen.

Det pratades om hur man bäst hanterar jobbångesten när semestern tar slut. En pedagog kom med små tips till de som tyckte att det var svårt att ställa om från semesterläge till jobbdito. Ett tips var att ta korta pauser: man ska ju dricka innan man blir törstig, så vila innan du blir trött.

I morse pratade jag med en kompis som är en inbiten radiolyssnare. Han hade lyssnat på ett program på P3 där man också pratade om det här med att börja jobba efter semestern. Ena programledaren hade ett toppentips: hen sjukskriver sig en dag om “det blir för jobbigt”.

Jag är ganska säker på att de flesta av oss som har ett jobb att gå till är friska och väl fungerande. Att det är lite segt i starten efter semestern är på intet sätt hälsovådligt. Det är ju lite samma sak när man slutar jobbet för att gå på semester: det tar ett par dagar innan man är nere i varv.

Jag är fullt medveten om att det finns sjukt dåliga jobb, urusla chefer, taskiga arbetskamrater mm. De som mår dåligt av att gå tillbaka till såna jobb efter semestern har helt andra (RIKTIGA) problem att ta itu med än att de bara är lite svårstartade efter att ha varit lediga. Så det är följaktligen inte dessa jag adresserar i min text. Och jag fick inte intrycket av att inslaget på Nyhetsmorgon vände sig till dessa heller.

Att jobba är något som de flesta av oss måste göra. Vi måste även få ha semester. Jobba, semestra, jobba, semestra. Helt naturligt. Varför göra en grej av det?

Inslag som de jag och min kompis reagerade på får mig att undra över vad sjutton det är som händer. Helt normala saker problematiseras. Varför? Man kan ju tro att det här är ett steg i en jätteplan med mål att göra oss svenskar till ett gäng lallande och handlingsförlamade mähän utan förmåga att ta tag i något själva. Personer med fallenhet åt det konspiratoriska hållet kan ju dra detta hur långt som helst.

Livet är ett enda röra. Vi reagerar på den här röran med helt naturliga känslor: vi känner allt från euforisk lycka till oerhörd sorg. Vi glider ibland fram på en räkmacka, andra perioder är riktigt jobbiga. Däremellan tuffar det liksom bara på.

Mitt lekmannaråd till dig som tycker det är lite drygt att börja jobba igen efter semestern är därför: bit ihop.

Något som för övrigt funkar bra i många andra livssituationer där ditt eget eller någon annans liv inte är i nån större fara.

Belinda Fettke: Bakgrunden till anti-köttbudskapet

Belinda Fettke var en av föreläsarna på The Low Carb Universe 2018. Hennes föreläsning fick oss alla att tappa hakan. (Här kan du läsa om den!) Var det hon påstod verkligen sant? Att det är en kyrka i samarbete med mäktiga och stora organisationer som står bakom kostråden? Att de påstår att det är Gud som sagt att vi ska äta en växtbaserad kost, fri från kött?! Det kändes enormt långsökt. Men nånstans var det även som om vi alla fick en aha-upplevelse. För hon lyckades knyta ihop alla trådar.

Det handlade alltså om bakgrunden till dagens moderna kostråd, vad som satte igång fetträdslan och kritiken mot kött. I grunden var det, enligt Belinda, en religiös ideologi som låg bakom detta. Hon visade upp underlag för alla sina påståenden, de kom från kyrkan (Sjundedagsadventisterna) själv och dess samarbetspartners. Det hon påstår är alltså mycket väl underbyggt.

Belinda har lagt ner ett gediget arbete under flera år för att kartlägga grunden till de officiella kostråden. Nedan hittar du hennes senaste artikel i ämnet på svenska (här är originaltexten). Artikeln innehåller en mängd länkar – jag rekommenderar dig att klicka på dem då de ger både stöd och förklaringar till det Belinda skriver. Om du tycker att något i min översättning är otydligt eller felaktigt: skriv en kommentar så ska jag titta närmare på det!

“Växtbaserad” står inom citationstecken. Belinda gör så eftersom Lifestyle Medicine och the Dietitians Association of Australia enligt henne använder det begreppet som en sorts förskönande omskrivning av veganism.

I texten nämns “Garden of Eden-dieten” flera gånger. Jag har inte hittat någon “officiell” förklaring på vad den innebär. Genom att kolla lite här och där har jag kommit fram till att den fokuserar på frukt och grönsaker, och utesluter processad mat, animalier och oljor, samt anses vara den kost vi ska äta enligt Gud. Har jag skrivit “Edens lustgård”, så är det Adam och Evas tänkta hemvist som avses.

Ang Lifestyle Medicin: när jag skrivit det på Engelska avses organisationen, när det är begreppet som avses har jag skrivit livsstilsmedicin.

Jag har för övrigt inte fått betalt för att översätta texten, jag har gjort det helt gratis och på eget initiativ (Belinda har givetvis sagt att det är ok). Varför har jag gjort då lagt ner en hel del timmar på att göra det? Det är för att jag vill att så många som möjligt ska se vad som uppenbarligen pågår över våra huvuden och bakom våra ryggar. Särskilt som det handlar om vår hälsa! Jag vill uppmana till kritiskt tänkande, källkritik och att man inte ska svälja allt rakt upp och ner – vad det än gäller. Kanske är även något i Belindas text uppåt väggarna – kanske stämmer allt till hundra procent. Själv tror jag absolut att det ligger en hel del sanning i det hon lägger fram, särskilt med tanke på allt bakgrundsmaterial som stärker det hon påstår. Men även för att Belinda själv är allt annat än uppe i det blå. Hon är tvärtemot lugnt, balanserad, saklig och mycket samvetsgrann.

Till sist: jag är den första att skriva under på Belindas disclaimer längre ner i hennes text. Se inte detta inlägg som att jag debatterar mot veganism eller religion. Jag är inte emot religion, jag är inte emot det ena eller andra sättet att äta. Jag anser att vi ska få välja själva. Valfrihet är heligt för mig.


LMEd – ett recept på energibalans för att få folk att ‘röra sig mer och äta mindre … kött’

En religiös ideologi, med anti-köttagenda, har under de senaste hundra åren samarbetat med livsmedelsindustrin för att de med gemensamma krafter ska påverka utvecklingen och implementeringen av växtbaserade kostråd med låg fetthalt och högt kolhydratinnehåll.

När religiös ideologi och ägarintressen går samman blir det en mycket mäktig allians.
Belinda Fettke

Coca-Cola fortsätter med sin finansiering av “branschvänlig” forskning och dito initiativ, under namnet Exercise is Medicine – allt för att se till att fysisk aktivitet framställs som lösningen på fetma och icke-smittsamma sjukdomar.

The Lifestyle Medicine Education Collaborative (LMEd)

Lifestyle Medicine Education Collaborative (LMEd) grundades på denna premiss, men får även draghjälp av den ‘växtbaserade’ Garden of Eden-dieten, under varumärket  Lifestyle Medicine. Målet är att utveckla en global läroplan för att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal skriver ut recept på energibalans (min anm: alltså kalorier in/ut) för att få människor att “röra sig mer och äta mindre … kött.”

Trots att de två parterna till synes har motstridiga agendor när det gäller folkhälsan, så har de på något sätt lyckats väva samman religiös ideologi och företagsintressen för ett enda syfte och blivit så hoptrasslade att det nu är svårt att föreställa sig dem separerade.

Dessa mäktiga allierade blir allt populärare, något som kommer att ge stora konsekvenser för vår vård i framtiden …

Risken är att resonemanget om ”energibalans” lägger ansvaret för dålig hälsa på den enskilde individen, och att man därmed avleder fokus från oron för skador orsakade av sockerhaltiga drycker och bearbetade livsmedel.

Den officiella demoniseringen av mättat fett i den amerikanska McGovern-rapporten från 1977, och efterföljande “Dietary Goals for the United States”, påverkades starkt av Sugar Research Foundation (amerikanska sockerindustrins handelsorganisation) och Sjundedagsadventisternas ideologi.

Senator George McGovern var nära vän med Nathan Pritikin, en adjungerad professor vid Loma Linda University, som läste Ellen G White’s skrifter på 1940-talet och blev en högljudd förespråkare för “växtbaserade” dieter med låg fetthalt. Adventisten Hans Diehl, grundare av CHIP (Complete Health Improvement Programs), var chef för utbildning och forskning vid Pritikin Longevity Center från 1976.

Nick Mottern, senator McGoverns medhjälpare, sägs ha varit adventist och vegetarian när han skrev kostrekommendationerna för USA år 1977 (läs mer om det här).

Fetträdslan arbetade sig in i de medicinska läroplanerna på 80-talet, och har sen dess lärt generationer av medicinsk personal att vara rädda för kolesterol – ett ämne som är så livsviktigt att våra kroppar själva tillverkar det.

Om du inte hade något kolesterol i kroppen hade du inga celler, ingen benstruktur, inga muskler, inga könshormoner, inget reproduktionssystem, ingen matsmältning, ingen hjärnfunktion, inget minne, inga nervändar, ingen rörelse … inget mänskligt liv.
Zoe Harcombe, PhD

LMEds medicinska läroplan upprätthåller inte bara demoniseringen av mättat animaliskt fett, avsikten är även att framställa animaliska proteiner som onda, särskilt rött kött.

Australasian Society of Lifestyle Medicine (ASLM) driver för närvarande på att australiska medicinska skolor ska anta den amerikanska LMEd-läroplanen, vilket är oroande …

LMeds målgrupp är läkarstudenter, med syfte att göra dem till “effektiva mästare på livsstilsmedicin, vilkas engagemang i läroplanen kommer att leda till att fler medicinska skolor antar densamma och ökar det nationella samarbetet.”




Till exempel, vi träffade professor Eddie Phillips (Harvard) och Dennis Muscato från Lifestyle Medicine Education Collaborative (LMed) för att diskutera sätt för att positionera Lifestyle Medicine-utbildning i medicinska skolor, specialistutbildning och kurser för allierade hälsoutövare i Australien och Nya Zealand. Det är här det internationella nätverket visar sitt värde. ASLM har möjlighet att använda sig av det arbete som redan gjorts i USA, t ex utvecklandet av läroplanen, istället för att uppfinna hjulet på nytt. Vår satsning på Lifestyle Medicine-utbildning ”downunder” stärks om det speglar framgångsrika närmanden mot medicinska skolor utomlands.

Tänk dig: OM den ‘växtbaserade’ vegandieten Garden of Eden, med Coca-Cola därtill, kommer att utgöra grunden för nästa generations medicinska utbildning? När kommer skadorna av demoniseringen av animaliska proteiner och fetter att förstås. Hur kommer vi någonsin att vända den hotande hälsokatastrof som säkerligen kommer att bli följden?
Belinda Fettke

Coca-Colas mål är att kontrollera diskussionen kring offentliga policys och att påverka konsumentval genom att nyttja initiativ som Exercise is Medicine ™ (EIM), Physical Activity Networks (PAN), Kinas Take10 för barn, och det mest ambitiösa av allt, det nu nedlagda Global Energy Balance Network (GEBN), via världsomspännande plattformar som International Life Sciences Institute (ILSI).

Bild från keepfitnesslegal.crossfit.com.

Exercise is Medicine™

Läkaren Robert Sallis var ordförande för American College of Sports Medicine (ACSM) när han grundade Exercise is Medicine ™ (EIM) år 2007 med Coca-Cola Company som första företagspartner, i ett “globalt partnerskap för att uppmuntra läkare och hälso- och sjukvårdspersonal att förskriva träning som medicinsk behandling.”

Som det står på Coca-Colas hemsida; ”Coca-Cola Company ger bidrag, grundstöd och marknadsföringshjälp till initiativet (EIM), som nu finns i 43 länderinklusive Australien.

Läkaren Edward Phillips grundade Institute of Lifestyle Medicine (ILM) år 2007 vid Harvard University, baserat på Exercise is Medicine ™ och med finansieringsstöd från Ardmore Institute, en filantropisk stiftelse som stödjer adventisternas hälsoreformbudskap. www.fullplateliving.org

Edward Phillips är inte bara aktiv i det verkställande råd som utvecklade och leder det globala initiativet Exercise is Medicine ™, han är även medförfattare till ACSM: s Exercise is Medicine ™ Clinician’s Guide to the Exercise Recept (Lippincott, 2009) och ordförande för Excercise is Medicine ™s utbildningskommitté.

The Lifestyle Medicine Education (LMEd) Collaborative

LMEd Collaborative medgrundades år 2013 av medlemmar av EIMs rådgivande kommitté, Edward Phillips och Jennifer Trilk, MD. LMEd-teamet har aktivt marknadsfört och introducerat Exercise is Medicine™, under ‘Lifestyle Medicine’-paraplyet, till medicinska skolors läroplaner i USA.

Lifestyle Medicine – varför ska vi oroa oss?

Lifestyle Medicine baseras på sjundedagsadventisternas ideologi och tron på att en ‘växtbaserad’ vegansk Garden of Eden-diet, bestående av frukt, nötter och frön, är den av Gud utnämnda kosten för människor.

Adventisthälsoreformens principer, som kyrkans grundare Ellen G White fick i en vision 1863, främjar askes (självförnekelse) för moralisk, fysisk och andlig hälsa. Hon hävdade att Gud sagt till henne att fläskkött var ett giftigt, stimulerande medel, så skadligt (om inte skadligare) än alkohol eller tobak, när det gäller kroppslig lusta och djuriska tendenser att det skulle leda män, kvinnor och barn till den avskyvärda handlingen “självbefläckelse” (onani ).

The Christian Association of Lifestyle Medicine/American College of Lifestyle Medicine

The Christian Association of Lifestyle Medicine (CALM) bildades officiellt på Loma Linda Universitys campus, en institution ägd av sjundedagsadventisterna, tidigare känd som College of Medical Evangelists (1906 – 1961).

Christian Association of Lifestyle Medicine (CALM) blev officiellt American College of Lifestyle Medicine (ACLM) i början av 2004.

Alla nio chefer i organisationen, och dess direktörer, var sjundedagsadventister och likaså de organisationer som de var i linje med.

År 2004 listas på ACLM: s hemsida resurser, inklusive bildpresentationer om hjärt-kärlsjukdomar och diabeteshantering som refererar till Ellen G White, Bibeln, Adventisthälsoreformen och livsstilsmedicin i Edens lustgård.

Presentationen ‘Lifestyle Medicine: evidence-based medicine for the 21st century #1 (CHD) #2 (DM2)’ beskriver kort historien om livsstilsmedicin i Första Mosebok; hävdande att livsstilsmedicin först praktiserades i Edens lustgård.

“Det var livsstilsmedicin när Adam och Eva fick en vegansk kost med regelbunden fysisk aktivitet, rent vatten och luft, mycket sol, avhållsamhet, daglig- och veckovila och en tro på gudomlig kraft.”

The Lifestyle Medicine Global Alliance

Från början innehade, och fortsätter att inneha, sjundedagsadventister nyckelpositioner i American College of Lifestyle Medicine och faktiskt de flesta andra Lifestyle Medicine “systerorganisationer” runt om i världen, inklusive Lifestyle Medicine Global Alliance (LMGA) rådgivande kommitté och certifiering.

Sjundedagsadventistkyrkan samarbetar med och sponsrar Lifestyle Medicine-rörelsen via Loma Linda University i USA och Avondale College i Australien, samt via de olika affärsenheterna de äger, inklusive företaget Sanitarium (processade livsmedel), Lifestyle Medicine Institute och The Complete Health Improvement Program (CHIP).

De flesta nyckelpersonerna inom Lifestyle Medicine Global Alliance var och är fortfarande sjundedagsadventister och/eller bundna till Coca-Cola’s Exercise is Medicine ™, eller inriktade mot det adventistiska “växtbaserade” budskapet. Detta inkluderar styrelseledamöter, rådgivande styrelseledamöter, examensförfattare, tidigare ordföranden och den nuvarande ordföranden, Dexter Shurney, MD.

Lifestyle Medicine Board Review manual är skriven av adventister.

Sjundedagsadventisten Mark B Johnson MD var ordförande för American College of Preventive Medicine (ACPM) när han var medförfattare till 15 Physicians Core Competencies in Lifestyle Medicine åt American College of Lifestyle Medicine år 2010. 

Kärnkompetensen stöttas sedan dess av American College of Prevention Medicine (ACPM) och American Medical Association (AMA) enligt en artikel publicerad i AMA Journal of Ethics, författad av adventisten Wayne Dysinger, MD, medan han var ordförande för ACLM, universitetsstyrelsen för ACPM, och involverad i AMA ungefär samma period.

Därför – oavsett hur mycket någon av “systerorganisationerna” förklarar sig oberoende från religiös ideologi … – blir varje enskild person som deltar i en Lifestyle Medicine-konferens, tecknar sig för medlemskap i Lifestyle Medicine, som skriver en Lifestyle Medicine-examen eller ansöker om Lifestyle Medicine Board-certifiering en del av kyrkans evangelistiska spridning.

Disclaimer

Jag är inte emot religion och är heller inte anti-vegan, jag är för valfrihet, särskilt när det gäller hälsa.

Jag är inte emot de som väljer att bli vegetarianer eller veganer av kulturella skäl, pga hälsoproblem, etiska övertygelser eller av religiös ideologi. Jag tror ärligt talat att det finns människor inom Lifestyle Medicine-rörelsen och bland grundarna av rörelsen som verkligen är genuint hängivna att förbättra folkhälsan. Om bara “Lifestyle Medicine” inte baserades på en religiös ideologi som är anti-kött och som gjorde människor beroende av processade och berikade livsmedel pga detta sätt att äta.

Jag är orolig för att … “valet” tas bort för dig och mig av de som skapar och bevarar kost- och hälsoregelböckerna.

Borttaget från de människor som väljer att följa en lågkolhydratkost med hälsosamt fett (LCHF) och en ketogen diet. Borttaget från de som inkluderar animaliska proteiner och fetter i kosten för sin hälsas skull.

Kvacksalveri… kastar man sten i glashus?

När förespråkandet av flingor/spannmål och riktlinjer mot kött blir strikta regelböcker, hårt skyddade av organisationer som samarbetar med industrin, öppnar de upp för att hälso- och sjukvårdspersonal som förespråkar fördelarna med LCHF blir måltavlor: rapporterade, utredda och till och med ‘tystade‘ genom licensieringslagar och hot om reglering.

Intressant nog började misskrediteringen av alternativmedicin och utropandet av “kvacksalveri” och “modedieter” omkring 1910 efter att Abraham Flexner fick i uppdrag av Carnegie och Rockefeller att “medikalisera” den medicinska utbildningen.

Den här metoden blev populär igen på 70- och 80-talet i och med grundandet av National Council Against Health Fraud (NCAHF) av William Jarvis på adventistägda Loma Linda Universitys campus och American Council on Science and Health (ACSH) grundat av Frederick Stare på Harvard School of Public Health, känd för sin ”industrivänliga” forskning.

Idag används orden kvacksalveri, modedieter och “försäljare av ormolja” om hälso- och sjukvårdspersonal som förespråkar LCHF och ifrågasätter de skador som socker och bearbetade livsmedel ställer till med. Det går till och med så långt att vissa etiketteras som ”kolesterolförnekare”. Jag berör detta i historien om Loma Linda Universitys personals inblandning här.

Överraskande nog är sjundedagsadventister lika högljudda som socker-/livsmedels– och läkemedelsindustrin när de ska skydda sin ‘profet/profit’.

Ägarintresse och ideologi

Jag är inte den första som utmanar ägarintressenas kraftfulla påverkan av utformandet av våra riktlinjer för kost och hälsa: i stort sett alla – livsmedels-, läsk– och läkemedelsindustrin och till och med tobaksindustrin – har visat sig manipulera data, finansiera forskning och försvårat hälsopolitiken från 1900-talets början.

Jag är inte heller den första att ifrågasätta ideologins roll. Rhys Southan, en tillfrisknande fd vegan, presenterade mig mycket tidigt för sjundedagsadventisternas ideologi på sin hemsida. Hans arbete är gediget underbyggt och innehåller detaljerade referenser om adventisternas deltagande i och inflytande på utformandet av de amerikanska kostråden under mer än sextio år.

Adventisternas engagemang i och inflytande på offentliga kostråd startade med Lenna Francis Cooper, en protégé till Dr. John Harvey Kellogg, som grundade American Dietetics Association (ADA) 1917.

Lenna Cooper var en ledande förespråkare av hälsovård via kost och en mycket inflytelserik adventistdietist med mer än fem hundra utexaminerade dietister från Battle Creek Sanitarium under den tid hon var handledare där.

Hon var den amerikanska arméns första dietist, arbetade på U.S. Surgeon General och skapade avdelningen för dietetik vid National Institute of Health. Hon var ledande författare av Nutrition in Health and Disease, en lärobok som använts i trettio år inom både dietetik och omvårdnadsprogram över hela världen.

Sjundedagsadventisternas globala påverkan på kosten

Upptäckten att religiös ideologi och företagkyrkans har inflytande på våra kost- och hälsoriktlinjer var helt oväntad när jag började undersöka de ‘växtbaserade’ kostråden 2014.

I augusti 2018 publicerades en review med titeln ‘The Global Influence of the Seventh-day Adventist Church on Diet’ av en grupp författare, inklusive Joan Sabate, rådgivande medlem i USA: s kostrådskommitté. Alla författare erkände att de var sjundedagsadventister och arbetade vid Loma Linda University som ägs av sjundedagsadventisternas kyrka.

Detta dokument var ett historiskt perspektiv på adventistkyrkans ideologi och deras inflytande på näringsvetenskap och kostråd världen över. Det sammanfattar inte bara åratal av min egen forskning – författarna bekräftar mitt arbete.

Evidensebaserad… vad innebär det egentligen?

Alla “systerorganisationer” till Lifestyle Medicine Global Alliance (LMGA) hävdar att de är “evidensbaserade“.

Jag är bekymrad över deras tolkning av “evidens” …

Coca-Colas evidens “bevisar” att socker inte är ett skadligt ämne … i själva verket är fysisk aktivitet botemedel för allt ont och Exercise is Medicine™ är receptet för hälsa!

Grundarna av och de mest inflytelserika personerna inom Lifestyle Medicine tror att Gud är vetenskapens författare. Deras påstående om “evidensbaserad” är därför det som står i Bibeln och de inspirerande skrifttolkningarna av profetians ande. Ellen G White anses vara den “mest trovärdiga källan till Bibelns sanning”.

Gerhard Pfandl, Biblical Research Institute förklarar“Naturen och Bibeln har samma författare; därför, “Rätt förstått, vetenskapen och det skriftliga ordet är överens, och var och en belyser den andra “(CT 426).

“Som kontrast till ‘sann vetenskap’ hänvisade Ellen White ofta till ‘vetenskap, falskeligen så kallad.’ Denna typ av vetenskap, baserad på människors uppfattningar och teorier som uteslöt Guds visdom, var för henne ‘att se som avgudadyrkan’ (CE 84).

“Varför? Eftersom ‘vetenskapen, falskeligen så kallad, har upphöjts över Gud ‘och därigenom placerat det som har skapats högre än dess skapare.’

Gud satte ljuset på hälsoreform och de som avvisade det, avvisade även Gud.
Ellen G White i General Conference Bulletin, 1903, sid. 84-88.

Sammanfattningsvis;

Lifestyle Medicine baseras på Sjundedagsadventistkyrkans ideologi.

Rörelsens grundpelare är Guds naturlagar som enligt Ellen G White är de adventistiska hälsoreformer som gavs henne 1863; Näring, träning, vatten, solljus, självbehärskning, luft, vila och tillit till Gud, som allt låter bra, tills du inser att det dominerande budskapet är anti-kött.

LMEd-samarbetet grundades på Exercise is Medicine ™ och sitter tyst under paraplyet “Lifestyle Medicine”. LMEd-målet är att utveckla en världsomspännande medicinsk läroplan för att säkerställa att varje hälso- och sjukvårdspersonal skriver ut recept på energibalans som råder människor att “röra sig mer, äta mindre … kött.”

Vi känner till historien om demoniseringen av mättat fett … bearbetade livsmedel med låg fetthalt, generöst sockrade och dränkta i tillverkade fröoljor.

Kost- och hälsoråd som stöder dieter med låg fetthalt och högt kolhydratinnehåll har smugits in i medicinska läroplaner över hela världen i femtio år, och istället för att förbättra folkhälsan står vi nu inför en tsunami av icke-smittsam sjukdom.

Som jag skrev i början av denna artikel; “Föreställ dig: OM den ‘växtbaserade’ vegan-dieten Garden of Eden, med Coca-Cola till, kommer att utgöra grunden för nästa generations medicinska utbildning? När kommer skadorna av demoniseringen av animaliska proteiner och fetter att förstås. Hur kommer vi någonsin att vända den förestående hälsokatastrofen som säkerligen kommer att bli följden? “

Belinda Fettke

#benoisywithme

Lågvattennivå på veganpropaganda

Ett inlägg från KIT dyker upp i mitt Facebook-flöde. Rubriken lyder: Veganskt är bäst för planeten – men hur bra är det för dig?

Så klart blir jag sjukt nyfiken och klickar igång filmen.

Veganskt är bäst för planeten – men hur bra är det för dig?

Ska du gå över till vegansk kost? Mycket bra för planeten. Men det finns några saker som kan vara bra att tänka på.Framsteg presenteras av Stiftelsen för Strategisk Forskning.

Slået op af KIT i Torsdag den 8. august 2019

Tja, vad ska man säga? Vad har Stiftelsen för strategisk forskning till exempel för belägg för följande påståenden:

Att veganskt är bäst för planeten.
Enligt vaddå? EAT-Lancet studien? Som dissats av många både vad gäller miljö och hälsa.

Att veganer överlag verkar vara hälsosammare.
Än vilka då? Folk som dricker diesel eller? Notera för övrigt “verkar vara”. Mycket vagt. Och av den anledningen inte ett särskilt användbart argument.

Att veganer mer än andra bryr sig om vad de stoppar i sig.
Den som skrev detta har aldrig suttit och lyssnat på två LCHF-are som dreglande och med tindrande ögon pratar om gräsbetat smör, fullfet grädde från frigående kossor eller bekymrat funderar över hur man ska komma tillrätta med den skandalösa odlingen av lax (här diskuteras då både laxens och människans hälsa).

Att studier tyder på att en väl sammansatt vegansk kost skyddar mot cancer, typ 2-diabetes och hjärt/kärlsjukdom.
Jaha. Kanske för att de (förhoppningsvis) skippar hittepå- och skräpmat? Och det finns ju även studier som visar att lågkolhydratkost ger samma effekt. Så att lyfta detta påstående som ett argument för att äta veganskt ger bara ett taffligt intryck. Eller: det är i vilket fall lite fult. För visst får man intrycket av att det bara skulle vara en vegansk kost som skyddar mot allt detta?

Att de som äter växtprotein har lägre dödlighet än köttätare.
Så oerhört dumt. För vad vi än äter kommer vi alla att dö förr eller senare. Simpelt grepp.

Att en rad studier visat att rött kött ger tarmcancer.
Och en lika lång – om inte längre – rad studier har visat att det inte stämmer.

Att vegansk mat innehåller för lite D-vitamin och kalcium och att risken för benskörhet är högre på den kosten. Kosten ger även för lite B12.
Helt sant. Och det här borde ju få folk att skygga. En kost som innebär att man måste äta kosttillskott är det ju helt klart nåt knas med.

Sammanfattningsvis är det mycket som är fel med denna film. Rent faktamässigt, så klart. Men även för att budskapet är utformat på ett sätt som gör att folk okritiskt sväljer allt. Hur många kollar upp bakgrunden till påståendet om cancerskydd? Eller att veganer är hälsosammare?

Jag hade faktiskt blivit upprörd om jag sett en liknande film som propagerade för lågkolhydratkost. Att använda simpla och lömska tricks för att pusha för vad det än må vara är inte särskilt snyggt, helt enkelt. Schyssta och raka rör ska det vara, vad det än gäller.


Fillunch i skolan

En kompis skickade mig den här artikeln. I Lindesberg måste man spara pengar och har beslutat att göra det genom att servera elever i högstadiet och på gymnasiet fil till lunch en gång i veckan.

Det är så mycket som är fel med det här. Fil i sig är det inget fel på, men det är inte särskilt mättande och ger dåligt med energi. Inte så lyckat när man ska fixa att vara fokuserad och ta in kunskap.

Det jag dock reagerade mest på är att Livsmedelsverkets rekommendationer, som i åratal använts som slagträ mot elever och föräldrar som t ex vill att skolan erbjuder Bregott istället för margarin, nu verkar ha förlorat all betydelse. En skollunch ska nämligen ge 30 % av dagsbehovet vad gäller näring och energi.

Ingen kommer att trilla av pinn av att äta fil till lunch en gång per vecka. Men precis ingen kommer att kunna orka ta till sig kunskap bättre. När man börjar nagga (ännu mer…) på kvaliteten på skolmaten är man så himla snett ute. Barnen behöver på många ställen ännu BÄTTRE skolmat än de får idag.

Jag förstår att det måste sparas, men jag är övertygad om att det finns mycket annat man kan dra ner på. Vill politikerna få lite tips kan de följa Slöseriombudsmannen på Facebook – där finns det otaliga exempel på vad de INTE ska lägga pengarna på.

Kommunerna har ansvaret för skola, vård och omsorg. Detta är inget de kan välja bort.

Så: Fy bubblan, Lindesberg.

Skitfibrer. I dubbel bemärkelse.

Så fick jag då en chans att gå i taket idag. Har fiberhysterin vaknat till liv igen? Ska vi se till att ännu fler börjar trycka i sig fibrer och förvärra sin IBS, få magkramper och magkatarr? Tydligen.

https://www.svd.se/expert-trenddieter-sprider-felaktigheter-om-fibrer

Jag har ätit skräp under en stor del av mitt liv. Med skräp menar jag pommes frites, pulverbearnaise, stora mängder läsk, chips, ostkrokar mm. Jag mådde piss, rent ut sagt.

Sen hittade jag GI (glykemiskt index). Började äta nästan uteslutande från grunden, dvs mat som saknade innehållsdeklaration. Det var enormt mycket grönsaker, huvudsakligen råa. Det var grovt bröd och fullkornspasta. Till att börja med mådde jag toppen och gick ner i vikt.

Men efter något år brakade min mage ihop. Magkatarren hade jag dragits med under flera år innan detta. Den försvann inte med GI. Den blev istället så mycket värre. Jag kämpade på med fibrerna. Det skulle ju vara sååå bra för magen. Jag åt nog helt enkelt för lite? Så jag tryckte i mig mer. Till slut fick jag nog och släppte alla tankar på en sund kost som min mage kunde tolerera.

Tills jag hittade LCHF. Grönsaker – javisst! Men mer i form av t ex blomkålsmos och stuvad kål. Ingen fullkornspasta. Inget bröd. Mer fett.

Och efter tre dagar var min mage lugn.

Jag är inte ensam om den här erfarenheten. Och att magen blev bättre beror INTE på att jag helt plötsligt skippade all processad mat och annan hittepåmat. Det var ju precis det jag hade gjort under mina år på GI.

Skulle jag äta av livsmedlen på listan nedan skulle jag snabbt få problem med magen. Fixar du att äta det? Fine. Men jag kan lova att man klarar sig finfint utan dem.

Det här ska vi äta om vi vill ha i oss en massa fibrer.
Då får vi även i oss gluten. Samt kolhydrater som höjer blodsockret.
Stopp i mage och tarm. Sojaelände.
Nej tack!

Min mage på en kost utan en massa fibrer innebär en mage som inte är svullen. Det innebär en mage och ett tarmsystem som inte är förstoppat, som glatt och utan att knota gör vad den ska varje morgon.

Att övervägande äta carnivore har inte försämrat min mage/tarm på något sätt. Det var en anpassningsperiod då den var lite … hmm … “överaktiv”, men inga katarrkänningar, inga förstoppningar – lugn och fin. Nu för tiden äter jag lite mer grönsaker. Avocado är den enda jag äter rå, i övrigt enbart tillagade grönsaker.

Funkar din mage bra utan spannmål, vetekli, grovt knäckebröd och popcorn som ska ge dig de livsnödvändiga fibrerna? Då behöver du det inte. Punkt.

Slutligen så uppvisar skribenterna bristande kunskap om LCHF. Men det är vi ju vana vid, så jag struntar i den biten 😉

Kolla gärna in den här artikeln hos Diet Doctor: IBS och LCHF.

Magbakterier och carnivore

Häromdagen frågade någon i FB-gruppen Carnivore Sweden om hur mikrobiomet påverkas av att äta carnivore. En berättigad fråga! Jag började fundera på hur jag själv påverkats, jag började ju med carnivore i juli förra året. Körde strikt i två månader och därefter har jag kört carnivore till kanske 90, 95 %. Lite sparris och avocado äter jag gärna då några gånger per vecka.

För kanske sju, åtta år sen fick jag infektion i en tandrot. Tandläkaren skrev ut Kåvepenin. Efter mindre än ett dygn var jag helt förstörd. Magkatarr av det värre slaget som slog ut mig helt och hållet.

För några år sen fick jag flera ögoninfektioner på ett och samma år (mina torra ögon i kombination med våra hundars hudbakterier). Jag fick därför tre, fyra antibiotikakurer i form av ögondroppar det året. Magen kraschade. Inte magkatarr den här gången (tack och lov!) men vattniga diarréer som vägrade ge med sig. Under det här året åt jag, som så många andra, probiotika.

Häromdagen fick jag diagnosen urinvägsinfektion. Försökte i det längsta få läkaren att komma med någon annan lösning än antibiotika. Men icke. På apoteket frågade jag vad jag skulle göra för att skydda magen och fick svaret “probiotika”. Det i sig är revolutionerande, för tidigare rekommenderade de Omeprazol som är syrahämmande.

Nu är jag inne på tredje dagen med antibiotika och känner inte av det på något som helst sätt! Jag har lite, lite ont i magen, men det är i nederdelen och beror på infektionen. Äter probiotika så klart. Men faktum kvarstår: det hjälpte ju inte senast.

Kanske är det för tidigt att ropa hej än. Fast vid tidigare antibiotikakurer har jag börjat känna av magen redan efter några timmar. Inte vet jag. Men som jag ser det: att äta carnivore-ish har då inte gjort min mage känsligare. Att grönsaker triggat min katarr under hela mitt liv är ett faktum. Råa såna har aldrig funkat bra, tillagade har gått bättre.

Kanske är det så enkelt att min mage och mina tarmar får vila nu? Och framförallt: tid att läka ordentligt. Kanske kommer jag att kunna fixa så många fler grönsaker i framtiden tack vare det?

Eller så är jag inte gjord för att äta det! 🙂 Strunt samma vilket. Så länge jag har ork och energi, mår bra och känner livet i mig så spelar det ingen som helst roll.

Kom och träffa oss på LCHF 2019!

Lördagen 6 april är Hanna och jag en av utställarna på LCHF 2019, Diet Doctors konferens! Vi har ett finfint erbjudande: kom till vårt bord för att få en rabattkod av oss som kan användas vid köp av biljett till vårt event LCU19 på Mallorca i november (vi säljer dock inte biljetter på konferensen, du får en kod du kan använda senare!). Vi har även lite annat skoj på gång, så du får absolut inte missa oss om du är på Cirkus Arena 😉

Det är så bra att Diet Doctor tagit detta initiativ! Det behövs olika sorters arrangemang om vi ska nå ut med information och kunskap om lågkolhydratkost. När man själv är aktiv inom detta område så kan det lätt bli som så att man tror att alla redan har ett hum om lågkolhydratkost. Men jag kan lova: så är det inte. Det finns fortfarande många därute som inte har en aning. Och ju fler chanser det finns att lära sig, desto bättre!

Smart att lägga det precis innan LCHF-kryssningen också! Om jag bodde långt från Stockholm skulle jag kanske tveka över att resa för enbart ett event. Men möjligheten att kunna slå två flugor i en smäll skulle göra att det skulle kännas (ännu!) mer värt! Win-win för alla 😀

Oj! Ett nyanserat köttinslag på Nyhetsmorgon!

Jag ser på Nyhetsmorgon nästan varje dag. Maten som lagas är mestadels vegetarisk nu för tiden. Om kött nämns i några andra inslag görs det uteslutande med ett varningens finger. Jag har verkligen saknat en mer nyanserad rapportering.

I morse intervjuades forskaren Elin Röös från Statens lantbruksuniversit under rubriken “Mat och miljöpåverkan”. Och hon sa – håll i er nu! – att naturbeteskött har en positiv miljöpåverkan!

Här hittar ni inslaget.

Dock hävdade hon (så klart…) att sojakorv och grönsaksbullar är absolut bäst. Varför frågade inte programledarna om den miljöpåverkan soja har? Eller att en majoritet av sojan måste importeras? Det finns nämligen en hel del problem med att odla soja i Sverige. Det finns även en socioekonomisk påverkan. Jag hittade en artikel om soja som var intressant, du hittar den här: https://agfo.se/2018/08/sojabonan-i-centrum Det är LRF som driver Agfo, så de har säkerligen en agenda, men faktan är ju lättkontrollerad.

En annan aspekt som saknas och som jag skrivit om tidigare är ju att man inte tar upp vad kost kan göra med folks hälsa och vad det kostar i långa loppet. Elin Röös menade att bröd är ett mycket miljövänligt livsmedel. Jag och många med mig klarar inte av att äta spannmål (utan att vara glutenintoleranta). De sista åren innan jag hittade LCHF åt jag enligt GI, där var grovt bröd en viktig del. Jag åt grovt surdegsbröd, ingen limpa eller vitt rostbröd. Min mage kraschade regelbundet. Och nej, jag åt ingen snabbmat under min GI-period. Det var mycket grönsaker, normalt med protein och ett blygsamt fettintag (inget light).

(När det gäller spannmål bör nog vi som propagerar för lågkolhydratkost dock vara lite mer nyanserade själva: många klarar av att äta bröd. Däremot bör man absolut skippa det vita brödet, skogalimpan mm.)

Jag längtar efter den dagen då en journalist som kan nutrition sätter tänderna i kosten och miljön ur ett hälsoperspektiv.

“Dödlig anti-statinpropaganda”

Daily Mail (UK) publicerade i lördags en artikel om statiner under rubriken:

“Statinförnekarnas dödliga propaganda: Medicinen SKYDDAR dig verkligen mot hjärtattack, men tusentals vägrar ta den enligt denna förödande undersökning.”

De pekar ut Dr Malcolm Kendrick, Dr Zoë Harcombe och Dr Aseem Malhotra som några av de värsta bovarna i denna anti-statinpropaganda.

Innehållet i artikeln visar en helt annan bild än den jag fått genom åren, särskild via Smarta Diabetiker. Det står i artikeln att biverkningar visserligen finns, men de är ack så få och milda. De historier jag tagit del av har gett mig en helt annan bild. Impotens, muskelvärk, muskelförlust, minnesproblem, orkeslöshet och kramp är några exempel på vad folk råkat ut för efter att ha ätit statiner. När de slutat har dessa symptom försvunnit i de flesta fall, vilket de givetvis sätter i samband med att de slutat äta statiner.

En del får inga biverkningar. Andra bör äta statiner, vad jag förstår: de som har familjär hyperkolesterolemi. Huruvida det stämmer eller ej överlåter jag åt andra att avgöra. Men det här slentrianutskrivandet av statiner till t ex diabetiker – “i förebyggande syfte”. Man har ju ingen aning om någon kommer att drabbas? Och kärnfrågan är ju: är ett högt kolesterol verkligen farligt?

Ett argument för statiner är att bland folk som dött i hjärt/kärlsjukdom så är högt kolesterol överrepresenterat. Motståndarna hävdar motsatsen: att en majoritet av de som dör i hjärt/kärlsjukdom har lågt kolesterol. Jag skrev häromdagen att folk tolkar forskningsresultat som fan läser bibeln. Hur sjutton ska vi vanliga dödliga då kunna dra några slutsatser av det hela?

Dr Zöe Harcombe har skrivit en replik till artikeln.

En av föreläsarna på vårt diabetesevent i juni är Ivor Cummins. Han har en enorm kunskap om kolesterol och kommer givetvis att föreläsa om det.

Med statiner är det som med mycket annat: man kan inte själv vara expert på precis allt. Själv slår jag samman allt jag läser och hör talas om, vittnesmål, egna erfarenheter. Jag bedömer trovärdigheten hos de som verkligen kan. Därefter drar jag en slutsats. När det gäller kolesterol och statiner har jag en sådan sedan länge. Jag har aldrig ätit statiner, kommer högst troligen aldrig att göra det heller. De två läkare som jag personligen träffat via hälsokontroller och som rekommenderat mig statiner har jag tagit en diskussion med.

När vi pratat klart har de dragit tillbaka sin rekommendation.

Ketoskrev

Jo, du läste rätt. Det är när andedräkten luktar apa innan man riktigt anpassat sig till ketogen kost. Fast på ett annat ställe, då.

Artiklar om att kvinnor som äter keto får illaluktande underliv sprider sig nu som en löpeld. Både i amerikanska och brittiska magasin och tidningar kan folk läsa om hur kvinnor upplever att deras underliv reagerar när de går över till keto.

Några exempel på hur det ser ut i tidningarna. Googla “keto crotch” för att läsa mer.

Jag har hängt med ett bra tag. Genom åren har det pratats om hur kosten påverkar avföring, erektion, sexlust mm. Jag kan inte minnas att jag någonsin läst ett enda ord om stinkande underliv?

I samma nummer i många av tidningarna finns stora annonser för ViktVäktarna. VV som tappat enormt i värde på sistone. VV som har panik nu.

You do the thinking, som man brukar säga 😉

Dr Ken Berry berättar här mer om fenomenet “keto crotch”.