Sakta men säkert. Hoppas jag!

Jag har i vinter känt ett starkt sug efter att börja träna regelbundet igen. Kroppen signalerar att den vill göra något mer än vad den vanligtvis får göra. Jag sökte inspiration på Youtube, där jag först stötte på detta pass:

Inget avancerat, tar drygt fyra minuter. Jag har kört det regelbundet i ca en månad och märkte ganska snabbt skillnad, så jag la till hantlar (1kg) för att öka belastningen något.

Nu vill jag utöka den dagliga träningen och gick igår på Youtube-jakt igen! Den här gången inspirerades jag av Dr Ted Naiman som är superfit. Han tränar så vitt jag förstår huvudsakligen calisthenics (även kallat street workout). Du behöver inga som helst redskap, utan jobbar med din egen kropp. Smidigt, eftersom det funkar finfint att göra detta hemma.

Den som i grunden gjort mig nyfiken på träning där enbart kroppen används är dock Darryl Edwards som grundat Primal Play.  Han gillar inte att träna och kom därför på ett eget sätt för att hålla igång kroppen. Han utgår från lek, att man ska försöka röra sig som barn gör. Hoppa över stenar, låtsasbrottas med sina kompisar, gå som djur mm. Låter helknasigt, men jag lovar att hans träning är mycket populär! Jag mötte honom första gången på Low Carb Cruise för några år sedan, han föreläste även på LCU17. Och han är så himla bra på att få igång folk, så vi bjöd in honom igen för att föreläsa på LCU18 nu i november.

Det här passet för nybörjare fastnade jag för:

Det tog kanske tio, tolv minuter att köra igenom det. Jag fixade det mesta, lite vingligt var det dock 😉 Jag är lite ”rädd” för armhävningar sedan en sån utmaning för fem år sen triggade igång en envis tennisarmbåge som gjorde att jag slutade styrketräna. I programmet kör man bara fem armhävningar och jag pressar mig inte när jag gör dem.

Jag körde programmet för första gången i går och vaknade faktiskt med träningsvärk i morse! Precis som det ska vara 😀

Jag har ju en förmåga att gå in för det jag gör till 150 %, något som kanske inte är så lyckat när man vill skapa något långvarigt. Men förhoppningsvis har jag hittat en modell som passar mig nu: inte stirra mig blind på en enda sak, utan göra det som för tillfället känns bra och sedan bygga vidare därifrån med annan träning när kroppen känner sug.

Det skulle vara HELT ljuvligt om jag på detta sätt kunde hitta tillbaka till en träningsform och -intensitet som håller i längden. Och skulle jag misslyckas med det så rör jag ju på mig under tiden som jag försöker!

Kom till LCU18 på Mallorca i november och bli

inspirerad av Darryl du också!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *