BITTE & BLANDAT, Funderingar

När allt bara hopar sig

Även en glad och lycklig kostrådgivare har sina sämre dagar. Trust me! Vissa snubbeltrådar är jag själv skyldig till, andra bara finns där helt plötsligt utan min inblandning. Tidigare skapade sånt här enorm ångest eller huvudbry för mig. Nu för tiden försöker jag vara lite mer analytisk och eftertänksam innan jag hirrar upp mig.

Som till exempel att jag i söndags var på kalas och tänkte att jag inte ville verka fjompig genom att fråga om de gjorde sitt kaffe från hela bönor innan jag tackade ja till en kopp. Så nu är jag inne på tredje dagen med magkatarr.

Vad lär jag mig av det: att inte handla tvärtemot vad min erfarenhet säger och att man inte är en sämre gäst för att man tackar nej till bryggkaffe
Resultat: att jag slipper onödig magkatarr framöver

Sen drog en annan grej igång. Något jag själv inte kan styra över. Magvärken gjorde inte saken lättare. Det finns två möjliga vägar för mig att gå, vilken jag väljer vet jag inte ännu. Jag blev först upprörd, men sen tog jag mig samman och försökte vara klarsynt.

Vad lär jag mig av det: att försöka se på saker och ting från ”utsidan”, helt enkelt på ett objektivt sätt för att klargöra min egen roll och mitt eget ansvar i det hela.
Resultat: att jag inser att jag inte har ansvaret för andras lycka eller agerande. Därmed blir allt lite lättare att hantera.

Strax innan jag gick och la mig hände något annat som fick igång min hjärna. Första reaktionen kom från reptilhjärnan. Sen insåg jag att vissa saker helt säkert blir enklare om man sover på saken och gärna diskuterar saken med folk som har huvudet på skaft. I morse var allt mycket klarare och jag vet nu precis vad jag ska göra och jag känner mig helt lugn. Det svåra är ju att få bort detta ur huvudet ett tag, men med lite träning så funkar det många gånger! Läsa en bok, lyssna på musik, lägga sig på spikmattan kan hjälpa.

Vad lär jag mig av det: att inte agera när man är trött eller utan att tänka efter. Allt blir förstorat och känns jobbigare då. Att jag inser att allt inte behöver lösas/fixas på en gång.
Resultat: att jag undviker att skapa fler saker som hopar sig. Förhoppningsvis
😀

Hur tänker du när livet lägger små krokben för dig? Som 51-åring börjar jag äntligen lära mig att jag inte kan kontrollera precis allt. Däremot kan jag många gånger välja hur jag reagerar på det. En fråga om inställning, helt enkelt. Jag börjar bli bättre och bättre på det här, och jag känner att jag kan distansera mig allt oftare.

Klarar jag att göra så här för att jag i grund och botten är en glad en? För mig är liksom glaset fullt även om det bara är fyllt till hälften – den andra halvan är ju fylld med luft. Eller ÄR jag en glad en för att jag funkar som jag beskrivit här ovan?

Strunt samma. Huvudsaken är att man hittar sin väg och sitt sätt att slippa onödiga grubblerier och faktiskt tom skapa problem själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *