MALIN OM PROJEKT F

Projekt F’s sex veckor är nu över. Det har hänt mycket med Malin! Hennes mål var att tappa elva cm i midjan – det blev sex cm. Däremot har hela åtta kilo försvunnit! Och med dem en hel del annat:

”Sex veckor … eller sju blev det med förseningen.

Jag trodde att det skulle vara betydligt svårare att lägga om kosten än vad det faktiskt har varit. Jag trodde jag skulle gå under i chokladsug. Det är intressant hur lätt det faktiskt varit. Och jag har ätit 85%-ig choklad, det räcker med ett par bitar av den sedan är jag nöjd. Då ska man veta att jag kunde trycka en 200 gram Marabou eller två förut. Det fanns liksom inget stopp. Jag har inte saknat sådan choklad alls. Det jag saknar är bakverk. Nu är det lussebullar överallt, de luktar så gott. Och så tänker jag på saffransskorpor nu i snart-jul-tider.


Men på det hela taget under hela tiden var det bara precis där i början, efter en vecka som jag fick sötsug på riktigt. I övrigt har jag inte haft något. Och det är jag lite chockad över.

Bitte har varit fenomenal. Hon är så kunnig, engagerad, snäll och lyhörd. Först rensade vi skåp, kyl och frys, det var intressant att se vad mycket skräp som fanns där. Sedan under resans gång har Bitte funnits till hands, när jag stått i en butik har jag messat och frågat om råd. När jag hade mitt sockersug ringde hon upp för att peppa. När jag ställer frågor hon inte är säker på undersöker hon och återkommer. Hon bakade till och med en äcklig kaka för att försöka översätta mitt favoritrecept till ett lchf-recept. Inspirerande, generös och positiv. Ett stort stöd under denna resa, ett stöd jag önskar att alla kunde få ta del av.

För jag tycker fler borde göra denna resa. Det är ögonöppnande att börja tänka på vad man själv och alla andra äter. Framförallt när man står i butikerna och ser vad folk köper – förmodligen för att äta upp. Det är sjukt vad mycket socker det är i precis allting och folk bara äter, äter, äter och äter. Och fikar. Smask, smask.

Jag äter ju så klart också, jag tycker allting är gott och jag är aldrig hungrig. Jag glömmer numera bort att äta ibland för jag blir inte galen av hunger längre, jag känner en svag ”tomhetskänsla” i magen och upptäcker att klockan är 14.00 och jag har glömt lunchen. Men jag är glad. Inte arg som förut och förut var jag hungrig vid halv elva-tiden på förmiddagen. Det är intressant. Jag mår bra, har mindre problem med magen och knäna. Jag är piggare också, även om just jag har svårt att känna det. Men med tre enorma stressmonster i mitt liv just nu och dessutom ett extremt lågt hb (så jag fick järndropp) så borde jag vara tröttare än vad jag är. Jag är helt säker på att när mina stressmonster går upp i rök kommer jag bli pigg som en lärka.

Ser med spänning fram emot reorna i vår. Då ska jag handla en ny vinterjacka. Mina är nämligen alldeles för stora. Det är faktiskt ganska coolt. Och Bitte säger att jag ska vänta med shoppingen för hon tror att det kommer ramla av lite till. Så det passar bra att invänta rea-starten.”

Malin
Längd: 178 cm
Vikt: 89 kg–>86 –> 85–> 84–>83–>82–>81
Midja: 105 cm–> 102 –> 102 –> 100–>99–>99–>99

Att förutse hur någons viktnedgång kommer att te sig är inte möjligt. När det gäller Malin trodde jag själv att midjan skulle minska mer, och att vikten skulle vara segare. Men stadigt tappar hon ett kilo per vecka, vilket är en takt för en bestående viktminskning. Allra roligast är nog nästan hur kostomläggningen påverkat henne rent psykiskt. Det är stor skillnad på Malin för sex vekor sedan och nu!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *