Länge leve anekdoten!

Videon jag la upp igår sätter fingret på något som jag funderat på i flera år: värdet av vetenskapliga bevis. När verkligheten går stick i stäv med vad forskningen säger så väljer jag verkligheten alla gånger. Det är det som är intressant: typ 2:an som efter en vecka med strikt LCHF blir medicinfri, de som blir av med sin värk genom att skippa gluten och äta naturlig mat, jag som blev av med min magkatarr efter tre dagar på LCHF. Det är bevis som räcker för mig. Vi som mår bättre trots att vi gör tvärtemot, avfärdas som anekdoter. Något jag tycker är ett förbaskat otrevligt synsätt. Särskilt som vi anekdoter börjar bli en mycket stor grupp!

Av denna anledning är jag alltså ganska ointresserad av forskning. I alla fall den som rör kost. För du kan alltid hitta studier och rapporter som stödjer just ditt kostval. Jag är givetvis helt införstådd med värdet av forskning som syftar till att t ex finna bot för olika sjukdomar. Tänk om någon kom på ett sätt att bota typ 1 diabetes!

Men allt det andra. De studier som säger att mättat fett är farligt. Jag skiter högaktningsfullt i dem. När massor av människor som äter just animaliskt fett förbättrar sin hälsa på flera sätt, så är min uppfattning att den forskningen är totalt felaktig (och högst troligt finansierad av något livsmedelsföretag…).

Pga av detta kommer jag aldrig att kunna stå på barrikaderna och försvara LCHF ur ett vetenskapligt perspektiv – jag har helt enkelt inte en hoper rapporter och studier att hänvisa till för att bevisa att LCHF fungerar. Mitt arbete ligger på en annan nivå: att handgripligen kunna ge konkreta råd och tips och peppa. Kalla det gräsrotsnivå. Det är där jag kan göra skillnad.

Vill du själv se vad LCHF kan göra för t ex diabetiker, föreslår jag att du går med i Smarta Diabetiker på Facebook. Läs och lär, och inse att bakom ordet ”anekdot” finns det riktiga människor av kött och blod som funnit en väg till hälsa. Att negligera och förminska dem och säga att det är värt noll och intet är riktigt, riktigt fult.