Har ”Du är vad du äter” något som helst existenberättigande?

Häromdagen sög jag i mig avsnitt nr 2 av säsongens ”Du är vad du äter”. En kraftigt överviktig tjej som bara åt en gång om dagen (och då skitmat) och inte rörde på sig mer än nödvändigt skulle få en hälsosam livsstil.

Rensning av kylskåp och frys – ut med Coca-Cola och glass. Det klassiska bordet där all o-mat ligger huller om buller och huvudpersonen får äcklas över sin egen livsstill. Kostrekommendationen: ät grönsaker, kyckling, fisk och drick en ingefärashot varje morgon.

Sen massor av småklipp, mestadels från gymmet, filmade med mobilen av tjejen själv.

Slutet: tjejen vägs och mäts och allt har minskat och hon är pigg och mår bra. Vilket självklart är toppen.

Men så slår det mig: vad gör det här programmet för nytta? Lär vi oss något? Nä. Vi får inte veta ett dugg om hur och varför. Allt måste iofs inte vara till nytta! Fast nog kan vi ställa lite högre krav på utbudet?

Det som egentligen upprör mig mest är att vi fortsätter att se program som dessa år efter år. Samt alla andra superbilliga produktioner som produktionsbolagen tjänar massor av pengar på. Ta t ex Tunnelbanan (som jag sett kanske tre gånger) har ju samma innehåll hela tiden, det är bara personerna som byts ut. Gränsbevakarna ett annat – samma visa där: folk som smugglar med sig mat, ex-fångar som förhörs, det letas droger.

Varför satsar inget produktionsbolag på en serie om livsstilsförändringar där vi får lära oss något? Svaret är troligen (sorgligt nog) att vi tittare inte frågar efter det. Vi orkar inte ta in något på någon djupare nivå, utan vill bara matas med något lättsmält.

Det är samma sak med många av nyheterna i tidningarna. När någon får en mask i frukostflingpaketet och det får större rubriker (glöm inte den obligatoriska selfien med putmun som får illustrera den artikeln!) än att hundratals dödats i någon terrorattack i Syrien så är något jäkligt snett.

Men det är väl med detta som med politiker: vi får vad vi förtjänar.

 

Vill du LÄRA dig något om kost? The Low Carb Universe har två event på Mallorca i år: KetoLadies och LCU18.

Fullspäckade med föreläsningar och workshops!

6 svar på “Har ”Du är vad du äter” något som helst existenberättigande?”

  1. Du är vad du äter. Biggest Loser. Och en massa andra program där vi inte lär oss nånting- det handlar väl mer om att vi kan känna oss battre: OK att jag borde förändra mig och göra något åt xxx – men SÅ illa är det ändå inte.
    Jag tittar knappt på tv längre. Jag skulle vilja ha intelligent tv. Men skulle det, mot förmodan, komma, så skulle jag väl missa det för att jag inte kollar längre…

    1. Det ligger nog något i det – ”så där tjock/otränad/dålig hälsa har minsann inte jag”!

      Det finns en hel del guldkorn! Vi har bl a National Geography – igår såg vi ett program om hur man med laserteknik hittade gamla maya-städer i djungeln. Fascinerande!

  2. Jag såg två gäster hos Malou som varit med i biggest loser.
    Nu hade de gått upp allt igen, han var enorm! De hade tvillingar som var bebisar. De fick råd av en KBT-terapeut. De kommer inte att hjälpa dem. Killen konstaterade att det är disciplin som gäller!
    Vill uppmärksamma detta, men är så dålig på bloggar och att göra inlägg. Nån mer som sett och kan sprida? Jag tog så illa vid mej!

    1. Jag såg det också. Killen hade gått ner 50 kilo under serien och trodde att han gått upp allt igen. De är nog inte ensamma om att råka ut för detta. Med svältkost och träning i timmar varje dag går nog vem som helst ner i vikt. Men det är ju en livsstil som precis ingen klarar av att hålla sig till i det långa loppet.

        1. Jag förstod det och jag blir också upprörd. Jag skulle verkligen vilja se ett upplägg med LCHF! Grejen är väl tyvärr att det inte skulle bli någon bra tv om folk skulle få äta god och mättande mat och njuta av sköna promenader…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *