Krabbgång, nikotin och äggfasta

Det var ett tag sen sist nu. Men ni som hängt med ett tag vet hur jag fungerar: jag kan inte klämma ur mig några inlägg om jag inte är någorlunda inspirerad. Och det är jag nu!

Senaste inlägget handlade om att jag var så sugen på att komma igång med träningen. Jag var inställd på att köra calisthenics, men blev tipsad av en läsare om en Adriene och hennes 30 days of yoga. Hon är toppen! Glimten i ögat och fötterna på jorden. Nya pass varje dag, olika längd, olika intensitet.

Idag gör jag pass nummer 29! Under de fyra veckor jag tränat har jag förbättrat min balans, ökat min core-styrka, blivit mycket smidigare/vigare och väckt liv i mina armmuskler.

Calisthenics blev det lite si och så med. Jag har kört det mer sporadiskt. För det mesta har jag istället kompletterat yogan med ännu ett pass utifrån hur Adrienes pass varit. Har det t ex varit mest smidighet har jag kört ett extrapass som fokuserar på styrka. Det är bara att leta på Youtube, finns massor att välja mellan!

Nu är det bara ett par dagar kvar av yogamånaden och jag letar efter ett liknande upplägg att följa. Och jag har tur som en tok! I går kom nämligen Darryl Edwards nya bok ut: Animal Moves.  I boken ingår ett fyra veckor långt träningsupplägg. Klart jag kör det! Gjorde första passet igår, det fokuserade på hållningen. I dag ska jag ge mig ut i trädgården och köra bl a crab walk och flea jumps.

Darryl föreläste på LCU17 och han kommer även till LCU18. Han är mycket inspirerande! Vore ju riktigt kul om jag bemästrade hans träningsupplägg riktigt bra när jag träffar honom i november 🙂

Sen är jag numer helt nikotinfri! Jag började röka i tonåren, och med avbrott för graviditeter och amning rökte jag fram till oktober 2006. Då fick jag nog. Jag började snusa. Det kändes liksom hundra gånger bättre än att röka… I perioder har jag istället tuggat nikotintuggummi. I februari blev jag så himla trött på att vara beroende och bestämde mig för att sluta med allt. Körde med plåster i två veckor för säkerhets skull och jag är nu helt nikotinfri sedan en dryg vecka. Jag är helt fascinerad över hur lätt det gått och njuter faktiskt varje dag över att slippa känna sug och behov.

Men självklart förde det med sig att vikten rusade iväg. Jag åt inte mer än tidigare och har ju tränat varje dag. Har inte hjälpt ett dugg. Så häromdagen körde jag igång mitt livs första äggfasta, idag är det fjärde dagen. Och äntligen minskar jag både på vågen och i omfång! Jag äter runt tio ägg per dag i olika former, lägger till ca 1 msk fett (smör/majonnäs) till varje ägg. Fem dagar ägg, fem dagar strikt LCHF (som jag äter vanligtvis) och fem dagar ägg är upplägget jag kör.

Jag är ganska anti sån här ”kurer” i vanliga fall, men var helt enkelt tvungen att göra något drastiskt. Jag har ju tidigare testat 5:2 då man räknar kalorier och blev helt nojig och bara tänkte på mat, så det upplägget gick ju bort. Upp till 12 ägg kan man äta varje dag, och jag lovar att man inte behöver gå hungrig 🙂

 

Sakta men säkert. Hoppas jag!

Jag har i vinter känt ett starkt sug efter att börja träna regelbundet igen. Kroppen signalerar att den vill göra något mer än vad den vanligtvis får göra. Jag sökte inspiration på Youtube, där jag först stötte på detta pass:

Inget avancerat, tar drygt fyra minuter. Jag har kört det regelbundet i ca en månad och märkte ganska snabbt skillnad, så jag la till hantlar (1kg) för att öka belastningen något.

Nu vill jag utöka den dagliga träningen och gick igår på Youtube-jakt igen! Den här gången inspirerades jag av Dr Ted Naiman som är superfit. Han tränar så vitt jag förstår huvudsakligen calisthenics (även kallat street workout). Du behöver inga som helst redskap, utan jobbar med din egen kropp. Smidigt, eftersom det funkar finfint att göra detta hemma.

Den som i grunden gjort mig nyfiken på träning där enbart kroppen används är dock Darryl Edwards som grundat Primal Play.  Han gillar inte att träna och kom därför på ett eget sätt för att hålla igång kroppen. Han utgår från lek, att man ska försöka röra sig som barn gör. Hoppa över stenar, låtsasbrottas med sina kompisar, gå som djur mm. Låter helknasigt, men jag lovar att hans träning är mycket populär! Jag mötte honom första gången på Low Carb Cruise för några år sedan, han föreläste även på LCU17. Och han är så himla bra på att få igång folk, så vi bjöd in honom igen för att föreläsa på LCU18 nu i november.

Det här passet för nybörjare fastnade jag för:

Det tog kanske tio, tolv minuter att köra igenom det. Jag fixade det mesta, lite vingligt var det dock 😉 Jag är lite ”rädd” för armhävningar sedan en sån utmaning för fem år sen triggade igång en envis tennisarmbåge som gjorde att jag slutade styrketräna. I programmet kör man bara fem armhävningar och jag pressar mig inte när jag gör dem.

Jag körde programmet för första gången i går och vaknade faktiskt med träningsvärk i morse! Precis som det ska vara 😀

Jag har ju en förmåga att gå in för det jag gör till 150 %, något som kanske inte är så lyckat när man vill skapa något långvarigt. Men förhoppningsvis har jag hittat en modell som passar mig nu: inte stirra mig blind på en enda sak, utan göra det som för tillfället känns bra och sedan bygga vidare därifrån med annan träning när kroppen känner sug.

Det skulle vara HELT ljuvligt om jag på detta sätt kunde hitta tillbaka till en träningsform och -intensitet som håller i längden. Och skulle jag misslyckas med det så rör jag ju på mig under tiden som jag försöker!

Kom till LCU18 på Mallorca i november och bli

inspirerad av Darryl du också!

Träningsminnen

Det här dök upp på FB i morse.  Under ca 1 1/2 år tränade jag tung styrka runt fyra, fem dagar i veckan. Jag har aldrig tidigare (eller senare, förresten…) varit en regelbunden fysisk aktivitet så trogen.

Sen fick jag tennisarmbåge. Jag försökte komma igång med träningen flera gånger efter det. Jag lyckades inte kom in i samma flow, tyckte inte att träningen var rolig. Och ångesten växte för varje misslyckad nystart 😛

Efter typ fyra omstarter la jag ner styrketräningsambitionerna. Det slog mig helt enkelt att det inte finns någon som helst anledning att tvinga sig till något. Det behöver inte vara jättekul att träna, men det hjälper ju i alla fall att vara sugen på det, att längta efter nästa pass.

Så jag bestämde mig helt sonika för att lägga ner och skippa allt dåligt samvete. Jag insåg nämligen något: under i stort sett hela livet har jag sysslat med massor av olika sporter under kortare perioder – allt från en månad till ett halvår. Badminton, jazzbalett, pingis, basket, konståkning (jag var sju år…) mm i olika föreningar. Som vuxen mer på egen hand: under flera somrar körde jag med en lär-dig-löpa-app (men nådde aldrig målet 5km), jag körde rejäla power walks under flera år, i perioder med masai-skor (minns ni dem!?) eller stavar. I våras hittade jag ett suveränt yogapass på Youtube som jag följde slaviskt varenda dag i en månad. I höstas var jag inne på långpromenader – jag hade börjat lyssna på gamla sommarpratprogram, och det passade utmärkt att kombinera dem med lite utevistelse.

I november köpte jag faktiskt nya gångstavar – med pump! Så nu är det väl det som kommer att gälla ett tag. Dock väntar jag tills våren börjar ge sig till känna lite mer,  tröskeln jag ska komma över för att ta mig ut är högre än muren som Trump vill bygga.

Drömmen vore ju att jag hittade något och höll mig till det och därmed fick regelbunden och bra fysisk aktivitet. Men jag är helt klart inte funtad på det viset. Jag har accepterat att jag är periodare. Och tydligen funkar det för mig eftersom jag håller en stabil nivå på ork, styrka och energi.

 

Vill du lära dig mer om keto och kvinnohälsa? Kom till KetoLadies!

Låt bönor förändra ditt liv – årets hälsobok!

Nu har bokförlaget släppt info om Lars-Erik Litsfeldts och Patrik Olssons bok som kommer ut i maj: Låt bönor förändra ditt liv. Det här kommer att bli något i hästväg, jag lovar! Den ligger redan uppe på bl a Adlibris för bevakning.

Från förlaget Bladh by Bladhs hemsida:

 

Lars-Erik Litsfeldt har skrivit flera böcker i ämnet diabetes och viktproblem varav boken Fettskrämd var den första. Böckerna har sålts i drygt 100 000 exemplar.

Patrik Olsson är typ 1-diabetiker sedan han var barn. Under sin uppväxt åt han enligt de råd som gavs till diabetiker. Det handlade om att välja lightprodukter, fullkornsbröd och magert kött. Svängigt blodsocker på grund av denna diet har förstört hans ögon så att han idag är blind. Han har genom Facebookgruppen Smarta diabetiker hjälpt otaliga diabetiker till ett bättre liv. För en tid sedan uppmärksammades detta arbete i TV 4:s Nyhetsmorgon då han blev utsedd till Veckans solstråle. Han ser nu som sin uppgift att sprida budskapet om de goda magbakteriernas påverkan på blodsockret.

Här kan du se när Patrik blev Solstråle och här hittar du Smarta Diabetiker! Mer info om boken hittar du på förlagets hemsida.

omslag

Helt nytt gym

Har nu kört mitt andra pass på mitt nya gym! Det är helt suveränt kul 🙂 Fast lite knasigt, också.

För det första är det ett obemannat gym som man kommer in i genom att krångla sig igenom en slags sluss. Och jag har lyckats göra fel båda gångerna jag vill in. Sätt kortet mot läsaren på utsidan, vänta på att dörren öppnas helt, gå in, vänta på att dörren stängs helt, sätt kortet mot ny avläsare, vänta på klartecken för att trycka vänster pekfinger mot en annan avläsare, bli godkänd, vänta på att inre dörren öppnas helt.

Ni ser ju att det finns miljarder möjligheter att ställa till det. Jag har blivit tvungen att börja om några gånger…

Väl där inne använder man medlemskortet igen för att komma in i omklädningsrummet. Och inte städrummet som jag försökte krångla mig in i första gången 😛

Maskinerna ser ut som maskiner på andra gym. Med den skillnaden att inställningen av vikterna är helt annorlunda än vad jag är van vid. Man ska vrida en liten spak till höger för att ställa in önskad vikt. Vikterna går i femkilosintervaller: 5, 10, 15 kilo osv. Hur enkelt som helst!

NÄ!

För på ovansidan av raden med spakar står det ”+2,5 kg –>”. Samt till höger om samma spak: ”5 kg”. Och jag får hjärnsläpp. På vissa övningar kör jag just 2,5 kg (armövningar, då jag måste börja försiktigt pga tennisarmbåge). Då tror man ju att det blir just 2,5 kilos belastning när man vrider just den spaken till höger. Fast samma spak har ju med FEM kilo att göra? Så jag vet inte riktigt hur mycket jag kört.

På maskinen för latsdrag når jag inte upp till handtagen om jag står på golvet. Första gången jag skulle köra på den, såg jag nog ut att vara ganska bakom flötet iom mina försök att nå handtagen på ett snyggt sätt. Tänkte att det kanske inte var tillåtet att ställa sig rakt upp och ner på sitsen för att nå upp (hurdumfårmanvaraliksom). Jag har nu kommit på ett sätt att sätta ena knäet på sitsen och liksom slänga mig upp mot handtaget, slå till det och (hoppas på att) ta emot det när ena sidan pendlar neråt.

Allt ovan är några exempel på små gymknas man kan lyckas med. Det finns säkert massor av värre scenarios. Många andra finns nog i folks fantasi: ”tänk om bla bla?!” och det (och lite annat) gör att de undviker gym.

Särskilt som ALLA andra är så HIMLA duktiga och proffsiga.

Lugn.

Det är ingen annan som orkar bry sig om vad du gör. Gör de det istället för att fokusera på sin egen träning blir de nog inte särskilt vältränade! Alla har varit nya i början, alla vet hur nervös man kan vara de första gångerna.

Ett hett tips om du vill börja på gym: ta en pt-timme och få hjälp att lägga upp ett program som är anpassat efter dig och vad du vill uppnå. Du får då även en handgriplig genomgång av maskinerna.

Ett ännu hetare tips är att vara mycket uppmärksam när pt:n förklarar hur man ställer in rätt vikt 😉

Första passet på nästan tre år!

Ren och skär lycka är känslan i kroppen efter mitt första styrketräningspass på snart tre år! Jag är darrig i hela kroppen och kommer troligen att har problem med att göra det mesta i morgon. För bara själva genomgången i fredags gjorde mig matt… 😉

Eftersom jag ofta går all in med det jag gillar, så har jag garderat mig genom att köpa ett medlemskap som gör att jag kan träna på vardagar mellan kl 6 och 16. Risken är annars att jag går ut alldeles för hårt och mycket och tröttnar efter ett tag. Upplägget nu är två helkroppspass i veckan. Jag startade så tidigare när jag började styrketräna, och jag kom ju igång riktigt fint vilket efter ett halvår resulterade i fyra, fem tunga pass med fria vikter per vecka.

Det som satte stopp för min träning till slut var min tennisarmbåge. Jag kör därför mycket försiktigt med vissa armövningar – faktiskt bara med 2,5 kilos belastning. Vad gäller belastningen i övrigt är det också rent patetiskt… Jag har verkligen fått en reality check när det gäller musklers hållbarhetstid! Benpress t ex: jag låg på 90 kg för tre år sen. Nu får jag köra femtio. Och det är svintungt…

Något extra protein kommer jag inte att äta. Träningen är på en nivå som inte kräver några tillskott. Behövde knappt något när jag tränade som tuffast heller. Men något litet bör man få i sig efter träningen. Eftersom jag huvudsakligen äter en gång per dag (middag) är jag inte särskilt hungrig mitt på dagen. Jag slog därför till på en påse Chokladkasein och blandade 15 gram pulver med vatten (i runda slängar drygt tio gram protein). Och till min glädje var det GOTT!

Det fantastiska med träning är att det ger mersmak! Jag känner mig ordentligt energisk redan efter detta första pass och längtar redan till nästa. Men som sagt, tålamod är a och o för mig i detta läge. Lusten att röra på mig får jag lägga på power walks ett bra tag framöver.

För oss kvinnor är styrketräning riktigt bra. Man blir INTE biffig, det tar åratal av benhård kost och träning för att lyckas med det. Däremot blir man fastare i kroppen, orkar mer och stärker skelettet. Så var inte rädd för att testa!

 

 

Träningssugen!

För några år sedan tränade jag tung styrketräning. Jag har provat mycket när det gäller träning, och just styrketräning föll jag för på en gång. Det är så härligt när man kommit in träningen och allt går som på autopilot, man tömmer huvudet och bara kör på!

När jag var som mest vältränad var det som om kroppen var oövervinnerlig. Den där känslan när jag upptäckte att jag orkade så mycket mer än jag trodde – oslagbar. Vilket jag inte var. Jag är ju en all in-person, kan inte göra något halvdant. Och trodde stenhårt på att smärta är svaghet som lämnar kroppen.

Dumt.

I samband med en armhävningsutmaning fick jag ganska snart problem med höger arm. Men jag fortsatte med utmaningen i flera dagar och det slutade med en rejäl tennisarmbåge. Jag gick hos naprapat och gjorde vad jag kunde på gymmet, men jag tappade liksom sugen när jag inte kunde träna fullt ut.

Några månader senare flyttade vi till Palma. Armen blev värre och värre, och jag sökte läkare. Spansk läkare. Vilket resulterade i en kasse mediciner. Som efter några dagar gjorde mig deprimerad, orkeslös och helt väck, ärligt talat. Jag slutade med medicinerna och sökte alternativ hjälp. En osteopat konstaterade att mitt radiusben i armen inte satt ordentligt i sitt läge vid armbågen. Med en liten knyck och ett KLONK! hamnade den på plats.

Jag fick stränga order att inte använda armen alls på några veckor. Mitellan blev min bästa vän, och jag blev förvånansvärt snabbt bättre. Och givetvis ville jag bara börja träna igen! Sagt och gjort, en grym pt körde igång med mig, och efter några pass med honom började jag köra själv. Och armen gjorde sig påmind och det gick så klart åt pipsvängen. Därför har jag inte tränat sedan hösten -13.

Men nu har jag köpt gymkort! Det finns ett 24/7 här i Stocksund, och för 99 kr/månad (vilket kap!) får jag träna hur mycket jag vill mellan 6 och 16 på vardagar. Jag kommer att starta mycket försiktigt, skippa de rena armövningarna. Är det lika kul som tidigare, så kommer jag att leta upp en riktigt bra pt som hjälper mig komma igång med även armarna på absolut bästa sätt.

Mitt armproblem har även med min rygg att göra, särskilt skuldrorna: att jobba vid datorn så mycket som jag gör är inte klockrent. Men ryggen kan jag träna utan problem, det är bara bra.

Styrketräning är något som jag tycker att fler kvinnor bör prova på! Det stärker skelettet bl a, och endorfinerna som frigörs fungerar både som glädjepiller och är smärtstillande. Och släpp rädslan för att du ska bli ”biffig”. Det krävs åratal av intensiv träning och noga beräknad kost för att bli en Hulk 🙂