Nu kan vi ALLT! Eller…?

Nu har jag fnulat och funderat igen. Anhängare av lchf anklagar ofta professorer, läkare, myndigheter mm för att vägra ta till sig ny vetenskap och kunskap. Jag kan verkligen hålla med, särskilt som vitsen med att forska till stor del innebär att ifrågasätta ”gammal” vetenskap och få ny kunskap.

Men varför vägrar då en del att acceptera att även lchf kan utvecklas då folk experimenterar och får nya lärdomar? Ett exempel är resistent stärkelse, som ju kan hjälpa diabetiker att sänka blodsockret. Bönor är ett annat. Vitsen med lchf är ju – särskilt för diabetiker – att hålla blodsockret på en bra och stabil nivå. Ska man då inte få använda potatismjöl och bönor i sin kost bara för att det inte är vedertaget lchf?

Vi tjänar inget på att vara bokstavstrogna – särskilt som det ju faktiskt inte finns någon officiell och fastslagen definition om vad lchf är. Låt oss istället vara nyfikna och ta till oss av andras erfarenheter!

Jag ser det som att lchf utvecklas. Och vitsen är ju att folk ska få så bra hälsa som möjligt. Får de det genom att röra ut ett par teskedar potatismjöl i kallt vatten så är det toppen.

Lchf är grundbulten i min kost. Det innebär att jag får min energi från huvudsakligen animaliskt fett, att jag har ett moderat proteinintag samt ligger lågt med kolhydraterna. Jag har MINA ramar och MINA gränser. Men skulle jag t ex höra att någon lyckas bli av med eksem genom att äta eller dricka något som inte är hundra procent ”renlärigt” kommer jag givetvis att prova det, för jag vill också bli eksemfri.

Att hårdnackat hålla fast vid vissa uppfattningar trots ny vetenskap och andras erfarenheter är inte särskilt smart. Att tro att man vet allt är bara dumt. Jag lär mig nya saker dagligen, får nya insikter. Framför allt tack vare andras nyfikenhet och vilja att experimentera.

När jag har en klient är min utgångspunkt lchf. Men – som jag tjatar och tjatar om – det finns ingen allenarådande lchf-modell som passar alla. Och det är där jag som kostrådgivare kommer in. För att hjälpa att skruva lite här och lite där, försöka hitta anpassade lösningar.

Så HURRA! för alla modiga och nyfikna och kunskapstörstande människor som är så prestigelösa att de vågar utmana sig själva och sina kunskaper för att röja ny mark!

INTERVJU i MÅBRA #8 2015

I detta nummer intervjuas jag om mitt småätande och hur jag slutade med det. Jätteroligt att LCHF får utrymme i en så stor hälsotidning!mabra

SNART SÅ!

Den 15:e juni slår jag upp dörren till min butik vid Mörby centrum. Här kommer du att kunna hitta massor av produkter som lämpar sig för en lågkolhydratlivsstil plus lite till. Du kommer även att kunna slå dig ner i en skön soffa, dricka en kopp kaffe eller te och bläddra i kokböcker, sitta och diskutera och småprata mm. Min vision är att skapa en samlingsplats för folk som är intresserade av kost och hälsa.

Samtliga produkter kommer så klart att finnas även i webshopen from måndag 15/6! Och givetvis måste man inte vara lågkolhydratare för att köpa dem – det är produkter av hög kvalitet som alla kan äta. Mycket är ekologiskt.

Nu är det en barnklädesaffär i lokalen. På bilderna nedan ser ni hur det ser ut i dagsläget. Den 2:a juni får jag nycklarna, och då börjar en intensiv period. Hela butiksdelen ska först målas om. Den 4:e kommer inredningen. Allt kommer i platta paket och ska monteras…  Den 8:e börjar alla produkter levereras. Sen ska allt upp i hyllorna, det ska fixas prisskyltar, jag komma överens med kassaregistret mm och kanske kommer då polletten trilla ner. Allt har nämligen gått mycket fort från det att jag fick tipset om lokalen! Det här är mitt livs största projekt och jag är jättenervös. Men med vissa saker är det ju som så att man bara MÅSTE prova.

Mer info kommer varteftersom 🙂

Nedanför bilderna ser du vilka öppettider jag kommer att ha.

IMG_4194

IMG_4196

IMG_4199 2

IMG_4200

karta_web

Adress: Golfvägen 2B, Danderyd

ORDINARIE ÖPPETTIDER

Måndag stängt

Tisdag 12-18

Onsdag 12-18

Torsdag 12-18

Fredag 12-18

Lördag 10-14

Söndag stängt

Eftersom jag öppnar i midsommarveckan, är öppettiderna lite annorlunda första veckan:

ÖPPETTIDER V25 – MIDSOMMARVECKAN

Måndag 12-18

Tisdag 12-18

Onsdag 12-18

Torsdag 12-20

Midsommarafton 10-16

Midsommardagen stängt

Söndag stängt

“ÄTER MAN LCHF BLIR MAN INTE SJUK”

Hej, jag heter Bitte och är kostrådgivare inom lågkolhydratkost. I höstas fick jag en inflammatorisk sjukdom. TROTS att jag ätit LCHF i mer än sex år.

Vilket borde vara JÄTTEPINSAMT.

Varför skriver jag så? Jo, för att många verkar anse att om man äter LCHF, så blir man aldrig sjuk. Helt klart minskar vi risken för att drabbas av allehanda sjukdomar och besvär. Genom att hålla blodsockret på en låg och stabil nivå minimeras risken för att utveckla diabetes. Genom att undvika spannmål (gluten, fibrer, kolhydrater, stärkelse) minimerar vi risken att drabbas av allehanda magproblem med alla besvär som kan följa på det. Genom att laga mat från grunden av råvaror utan tillsatser undviker vi en mängd andra åkommor. Listan över exempel kan göras ännu längre.

Men lchf är ingen garanti för att vi aldrig ska bli sjuka. Kanske blir vi sjuka pga vår tidigare livsstil. Gener och anlag har givetvis ett finger med i spelet.

Just nu ser jag ut som om någon tänt eld på mig och försöka släcka med en yxa. Huden i ansiktet är rödflammig och fläckig, huden runt ögonlocken är alldeles röd och svullen. Högst troligt är att jag inte tål Finacea, en kräm mot perioral dermatit (PD). Det är ett inflammatoriskt tillstånd i talgkörtlarna i ansiktet.

Jag vet att jag äter bra. Så min nuvarande kost är inte anledningen till detta. Jag äter mina D-vitamin under de mörka månaderna, jag äter omega 3 sedan i somras, jag är pigg och glad och ostressad och är mycket nöjd med tillvaron. Har inga andra fysiska problem, har inte ont någonstans, magen fungerar finfint. Jag har inga andra symptom som föranleder läkarbesök eller allehanda tester av det ena eller det andra.

Jag anser att inställningen att LCHF är universallösningen på allt elände i världen är idiotisk, och ger många lchf:are som drabbas av sjukdom dåligt samvete och ångest. När folk vågar yppa att de på något sätt drabbats av någon åkomma, så kan de få kommentarer om att de måste ha gjort något fel. Inte blir man friskare av att bli anklagad för det. Eller så får man bannor för att man är någon som framställer LCHF i en dålig dager. En följd av detta tror jag kan vara att många inte vågar säga att de inte mår helt hundra. Och så kan vi ju inte ha det.

Med det här inlägget lägger jag upp en bild så ni ser hur jag ser ut idag. Jag – och läkarna – har inga svar på varför jag fått denna sjukdom. Jag har alltid haft känslig hud, men har inte haft några större problem på många, många år. Förmodligen har sjukdomen legat och lurat hela tiden, men något har nu triggat igång den. Säkerligen har LCHF bidragit till att hålla den stången. Men det är egentligen totalt ointressant. Det enda som jag bryr mig om just nu är att bli av med den.

En annan följd av detta är att man kan lockas att lägga massor av pengar på dyra tillskott och tester. Är man orolig för att man är sjuk är mitt råd att alltid söka läkare i första hand. De vet förvisso mycket lite om näringslära, men desto mer om sjukdomar. Och många läkare hänger faktiskt med i vad som händer, så att såga en hel yrkeskår vid fotknölarna är mycket orättvist. T ex de tre läkare som jag gjort mina stora hälsokoller hos har inte varit ett dugg negativa till min livsstil.

En annan sak som är värd att nämna i sammanhanget: gör inga tester om du inte vet vad du ska göra med svaret.

Det jag önskar är att vi ska våga tala om att vi blir sjuka – ”trots” LCHF. Visst, det pågår massor av diskussioner på olika forum om allehanda sjukdomar (vilket givetvis är toppenbra), men många av de drabbade har redan sjukdomen när de börjar med LCHF. De jag avser är de som blir sjuka efter att ha ätit LCHF en längre tid och inte vågar säga något.

Våga berätta, helt enkelt! För det är inte ett dugg pinsamt.

MIN UTMATTNINGSDEPRESSION

2001 sprang jag med en jäkla smäll in i den berömda väggen. En dag på jobbet bröt jag helt enkelt ihop totalt. Grät floder. Men inte för att jag var ledsen. Utan för att jag var så himla arg och frustrerad. Och så in i norden trött.

I ett par års tid hade jag sovit dåligt. Jag hade inte svårt att somna, men otaliga var de nätter då jag vaknade med magont och ångest. Tankarna, som till 99,9 % rörde mitt jobb, for och flög, ofta trillade tårarna. Min äldsta dotter, då runt åtta, nio år, bodde hos mig varannan vecka. De veckor hon inte var hos mig, gick jag ofta och arbetade på helgerna. Jag var en ju sån som skulle visa framfötterna!

Jag blev sjukskriven på deltid. Det hjälpte inte. Den enorma lättnad jag kände på fredagarna hade sin totala motsats på söndagarna, då ångesten satte in med full kraft. Till slut blev jag sjukskriven på heltid. Jag var gravid, och blev sjukskriven fram till förlossningen. Jag visste nu att det skulle dröja över ett år innan jag skulle jobba igen. Det var enormt skönt.

Men det tog lång tid innan tröttheten och ångesten började släppa sitt grepp om mig. I nära ett halvår låg jag mestadels på soffan. Orkade inte gå ut. Ofta började jag gråta utan uppenbar anledning.

I maj 2002 kom vår lilla tjej. Då började det vända. Jag var så fokuserad på henne, och hade inte längre tid att hålla på och älta det som hänt. Men jag var inte i toppform, direkt. Vid förlossningen vägde jag 90 kg till mina 164,5 cm. Utan någon högre (läs: ingen) aktivitet under graviditeten, och med en kost (som jag idag inte ens skulle titta åt…) hade kilona lagts på hög. Så det blev de gamla Viktväktarna och en nygammal ångest: mäta, väga, räkna points. Det SISTA någon i min situation ska behöva göra. När min dotter började äta vanlig mat, gick jag över på Nutrilett. Bra tänkt där, Björkman. NOT.

När jag skulle börja jobba igen, fanns inte min tjänst kvar. För att göra en lång historia kort, så slutade det med att jag blev arbetslös. Det var kluvet. Känslan över att inte behöva gå tillbaka till min gamla arbetsplats var ren och skär lycka! Samtidigt saknade jag mina kollegor, att vara en del av ett socialt sammanhang 

Och att få lön varje månad är ju aldrig fel.

Jag var alltså tvungen att hitta på något annat. Helst skulle jag nog behövt att bara vara under en period. Men som sagt – Luther pockade på (”man måste ju göra något vettigt!”) – så jag skrev in mig på en kurs i företagsekonomi på högskolan.

Lilltjejen började på förskola. Och fick öroninflammation efter öroninflammation. Sju stycken, närmare bestämt. Plus alla andra virus. Tidigare på hösten hade hon fått diagnosen celiaki, dvs glutenintolerans. Obehandlad gör detta gör att immunförsvaret är nedsatt. Efter ca sex månader på glutenfri kost börjar dock tarmen blivit såpass återställd, att immunförsvaret är på bättringsvägen. Men när hon började var hon nydiagnosticerad och extremt mottaglig för allehanda sjukdomar. Min skolgång gick åt pipsvängen. Jag kände mig helt värdelös och oduglig som inte pallade.

När allt lugnat ner sig, började jag åter titta på alternativ inför framtiden. Jag bestämde mig för att bli journalist. Sagt och gjort. Jag kom in på Poppius Journalistskola, och efter 1 1/2 år hade jag mitt diplom i praktisk journalistik. Slängde mig ut i frilansdjungeln. Det var skönt att vara min egen, men mitt självförtroende var knäckt, så varje nej från en redaktör tog jag personligt. Jag fixade det i fem, sex år. Då tog jag ett marknadsföringsuppdrag inne i Stockholm. Började tågpendla. Inte bra för stressnivån, kan jag lova. Efter ett halvår slutade jag.

Tur som en tokig, fick jag jobb på ett hotell hemma i Mariefred som marknadsförare. Ett helt underbart jobb! Fantastiska kollegor, en toppenchef. Tyvärr beslutade sig ägarna för att göra skola av anläggningen, så hotellet las ner.

Nästa steg var att flytta ner till Mallorca under ett år. Innan vi flyttade, hade jag bestämt mig för att plugga spanska och kostrådgivning parallellt. Piece of cake. Men det gick inte. Jag läste och läste, samma stycken flera gånger, men inget gick in. Först undrade jag faktiskt om jag tappat förståndet. Jag kände inte igen mig själv. Men en dag insåg jag att jag var hjärnstressad. Mina olika hjärndelar hade dålig kontakt, helt enkelt. Då hittade jag information om tyrosin, en aminosyra som är en beståndsdel i noradrenalin, som i sin tur behövs för den mentala skärpan. Jag tänkte att det i alla fall inte skulle skada att prova.

Efter ett dygn (och TVÅ tabletter!) var jag som en ny människa mentalt sett. Jag satte igång att plugga kostrådgivning igen. Det här var i slutet av januari, och som slutdatum satte jag första maj. Då skulle jag minsann vara färdig! Den tredje februari, mindre än en vecka efter att jag började med tyrosin, hade jag mitt diplom i handen.

Året på Mallorca blev också en avgörande vändpunkt för mig när det gäller sviterna av utmattningsdepressionen. Många polletter trillade ner. Att komma ifrån det gamla invanda hjälpte. Avgörande var nog insikten att en majoritet av alla krav och måsten jag kände, faktiskt var skapade av mig själv. En skön insikt var även att jag inte längre skämdes för att jag varit utmattningsdeprimerad. Vi som råkar ut för detta är inte dumma i hela huvudet. Vi har bara inte varit rädda om oss. Och vi är faktiskt många gånger både intelligenta och överambitiösa. En dålig kombo 🙂

Nu fastslår vi en gång för alla: Det. Är. Ingenting. Att. Skämmas. För.

Så.

Var i allt detta kommer då lchf in? Det är ju ändå en lchf-sida, det här. Jo, när jag ätit lchf ett tag, kände jag för första gången på många år ett visst lugn, både till kropp och själ. Det var som om en massa stress och gammalt bös bara trillade av mig. En stor del av detta var att tänket på mat liksom försvann – maten stressade mig inte längre. Med tanke på att långvarig stress nöter på binjurarna som utsöndrar hormonet kortisol, kan jag tänka mig att min hormonbalans var helt uppåt väggarna. Lchf är mumma för homoestasen (hormonbalansen)! Jag är därför övertygad om att min kostomläggning är en stor och viktig pusselbit i mitt tillfrisknande.

Kanske hade jag kommit tillbaka tidigare om jag fått hjälp på en gång. När jag satt hos min läkare, rödgråten och hulkande, frågade han mig om jag ”ville prata med någon”. Det var det sista jag ville, där jag satt och led i min förtvivlan. För samtidigt som jag kände mig bottenlöst förtvivlad, skämdes jag enormt. Med facit i hand skulle jag aldrig ha fått frågan. Jag borde ha skickats till första bästa terapeut, vare sig jag ville eller ej 😀

Och vad har då min depression gett mig? För hur otroligt det än kan låta, så har jag utvecklats av den. Till det bättre, enligt mig själv. I dag inser jag att mitt värde inte ligger i vad jag presterar. Jag har inte bara godtagit hur jag är – jag gillar mig själv. Skarpt! Och därmed är jag också himla rädd om mig själv.

Så tänk på att ta hand om er själva!

/Bitte 2.0

MIN MATFILOSOFI

Första tiden på lchf kan jämföras med nyförälskelse. Man mår så bra, går kanske ner i vikt och tycker att allt är helt underbart och att precis ALLA ska äta så här. Med åren har i alla fall jag fått en mer avslappnad attityd. Alla BEHÖVER inte äta lchf. Punkt. Det finns faktiskt folk som äter pasta och bröd emellanåt och mår bra (sen att det inte är nödvändigt för att överleva är en annan femma). Däremot är det min fasta övertygelse att alla skulle må bättre av att minska sitt socker- och mjölintag.

Några enkla grundregler räcker:

  • Skippa hel- och halvfabrikat. Laga mat från grunden av bra råvaror —>Olika sockerarter och mjölsorter används många gånger som utfyllnad. Du slipper tillsatser och vet precis vad du får i dig. 
  • Undvik raffinerade livsmedel så långt som möjligt —> Ett exempel: dagens vetemjöl är långt ifrån vad det var från början. Det är modifierat för att motstå skadedjursangrepp, ge större skördar, klara kyla bättre mm. Det innehåller nästan fem gånger så många glutenkromosomer som förr, och gluten omnämns allt oftare som en stor bov när det gäller ohälsa.
  • Ät mat som håller dig mätt länge—>Ditt blodsocker håller sig lågt och stabilt om du minskar på kolhydraterna (socker/mjöl), och ditt humör och din energi slipper därmed åka bergochdalbana. Fett är energitätt, och ger bra och långvarig mättnad. Mellanmål, förresten – vilket hittepå!  
  • Grönsaker—>Jag väljer så långt som möjligt svenskodlat, både med hänsyn till miljön och de svenska lantbrukarna.
  • Frukter, bär—>Ät huvudsakligen svenska sådana och efter säsong. Vi har tillgång till allt precis hela året nu för tiden, det är lätt att få i sig alldeles för mycket av de söta och goda frukterna=massor av fruktos som gärna gosar in sig som fett i levern. Av denna anledning är det förresten helt knasigt att klumpa ihop ”frukt och grönt”.
  • Kött: jag väljer svenskt (se ”Grönsaker”) och naturbeteskött när det alternativet finns samt så fett som möjligt. Och glöm inte inälvsmaten!
  • Fisk: helst vildfångad, eftersom odlad fisk är uppfödd på kraftfoder, vilket ger den en felaktig fettsammansättning. Får jag inte tag på det, så väljer jag en fisk som är MSC-märkt (http://www.msc.org/).

Alla behöver inte gå all in – små förändringar kan göra stor skillnad:

  • Minska på tillsatt socker: många märker ganska snabbt att sötsaker de tidigare gillat helt plötsligt är alldeles för söta. Gör sig sötsuget påmint? Ät en bit god och fet ost, ta lite skinka, ät ett ägg – det hjälper.
  • Välj surdegsbröd bakat på råg istället för vitt bröd som är gjort av glutenspäckat vetemjöl.
  • Använd fullfeta mejeriprodukter: fett är en smakbärare, och ersätts nästan uteslutande med olika sockerarter för att produkterna ska vara ätbara rent smakmässigt.

Efter mer än sex år på lchf har jag lättat på tyglarna en del. Jag äter fortfarande lchf, men är jag sugen på ett äpple, så äter jag helt enkelt ett äpple. Det kan dock gå flera månader mellan tillfällena. Och nu för tiden väljer jag inte Granny Smith eller Red Delicious – nu föredrar jag svenska Ingrid Marie. En sort som jag tidigare tyckte smakade surt!

Kniper det, kan jag göra en smörgås på glutenfritt rån. Absolut ingen höjdarprodukt bara för att det är glutenfritt, men ett rån väger några få gram och jag äter det endast undantagsvis. Och med massor av smör och ost på, blir andelen rån försvinnande liten 😉

Ibland kan tom några – NÅGRA – bitar lösgodis sitta fint! Oftast vid en speciell tidpunkt i månaden 😛

Kost ska vara enkelt. Man ska inte behöva räkna och tänka och väga och ha sig. Det skapar oro och ångest för många, och jag tror att man försämrar sin förmåga att KÄNNA – att liksom instinktivt veta vad man behöver. Själv tänker jag inte på vad jag äter nu för tiden. Jag mäter inte mitt fettintag och räknar inte heller kolhydrater. Det behövs inte. För jag vet vad jag bör och inte bör äta.

(Brasklapp: ovanstående gäller många, men inte alla. En del behöver verkligen hålla koll på sitt matintag av olika orsaker, t ex pga av sjukdom. Denna text gäller alltså ”många”.)

ÄTA UTE PÅ MALLORCA

Efter mängder av semestrar och ett år som bofast på Mallorca, har jag hunnit besöka en hel del restauranger. Här kommer info om några av de jag tycker bäst om! Olika priser, olika kök och stilar – men alla erbjuder mycket god mat.

Klicka på respektive restaurangs namn för att komma till deras hemsidor. Es Verger saknar hemsida. Något som ter sig helt självklart i deras fall 😀

Det går för övrigt bra att byta ut ris, potatis mm till grönsaker på alla restaurangerna.


ASADOR TIERRA ARANDA
Carrer de la Concepció 4, Palma
Tel 971 71 42 56

asadortierraaranda
Helgrillad spädgris. Fantastiskt mört kött som smälter i munnen!  

På en parallellgata till Jaime III i centrala Palma ligger ASADOR TIERRA ARANDA. En härlig restaurang vars helgrillade spädgris är en höjdare. Mallorcinsk vällagad mat. Familjär och gemytlig stämning. Vid ett tillfälle fick ägaren José höra att några i vårt sällskap var cyklister. När vi gick därifrån bad han oss vänta en stund, och kom strax därefter ut ur köket, stolt dragandes på sin egen cykel 🙂

Reservation är oftast inte nödvändigt.


BRUSELAS
C/ Estanco 4, Palma
Tel 971 71 09 54

bruselas
Jag väljer alltid den gratinerade osten till förrätt!

Ett bra lunchalternativ är BRUSELAS som ligger på en tvärgata intill Passeig Born. En trerätters lunch går på € 13. Mycket prisvärt. Gott kött! Går oftast bra att slinka in utan bordsreservation.


TAST
Carrer Sant Jaume 6
Tel 971 71 01 50

tast
(Bild från restaurangens hemsida)

Något som säkerligen kräver bordsreservation är TAST inne i Palma. Modern mallorcinsk mat. Jag överraskades med födelsedagsmiddag här. Allt var så gott! Kronärtskockorna med parmesan och tryffelolja – mmmm…. Restaurangen är stor och har flera olika avdelningar. Vi blev placerade i en liten vinkällare längst ner i källaren – mycket mysigt! Här finns även ett cigarrum för den hugade.


MISA BRASERIA & BAR
Can Maçanet nº 1
Tel 971 595 301

misa
En och annan albondiga har slunkit ner till lunch på Misa.

Om vädret tillåter – vilket det oftast gör! – ska ni be att få ett bord på den lilla fina innergården på MISA BRASERIA & BAR. På menyn hittar ni både fisk och kött. Under högsäsong är det trångt på luncherna, så var ute i god tid eller boka bord för att vara säker på att få plats.


SA FONDA
Calle Can Ros 4, Alaró
Tel 971 510 583

safonda
(Bild från restaurangens hemsida)

På SA FONDA i Alaró äter man öns godaste aioli! Typisk familjerestaurang med typisk mallorcinsk mat, högt i tak på alla sätt och vis med gäster i alla åldrar. Här ska ni äta söndagslunch! Prova deras paletilla de cordero (lammskuldra) – mums!


ES VERGER
Castel d’Alaro, Alaró
Tel 971 182 126

esverger1
Så här såg det ut intill vårt bord på Es Verger… I tunnan slängde man matrester, och ur den blå hinken hivade man upp oliver. Ser ganska rufft ut, men jag lovar  –  man bryr sig inte. Maten är fantastisk.

En underlig bild för att illustrera en restaurang – men ES VERGER är en restaurang som ger ett minne för livet på flera sätt. Vägen hit är snirklig, brant, grusig och så smal att två bilar inte kan mötas. Man får hålla uppsikt efter lämpliga ställen att backa tillbaka till när man får möte. Ingen för nervklena, alltså. Stället liknar ingen annan restaurang jag varit på: det känns som om de kastade ut djuren igår och skrapade ihop vad man kunde i möbelväg. Men detta faktum bidrar enormt till charmen! Vi bokade bord, eftersom restaurangen är oerhört populär både bland turister och mallorciner. Vår reservation ryckte de bara på axlarna åt. Det var nämligen kaos där när vi kom – hur mycket folk som helst! Men väl värt väntan. Kom ihåg att ta med kontanter, kortbetalning finns inte på kartan. Rustik, mallorcinsk mat.


LA PARADA DEL MAR
Av. Joan Miró 244, Marivent
Tel 971 59 27 06

paradadelmar
(Bild från restaurangens hemsida)

I västra Palma, intill slottet Marivent, ligger fiskrestaurangen LA PARADA DEL MAR. Alldeles innanför entrén ligger allsköns läckerheter från havet på isbäddar. Peka ut vad du vill ha och slå dig ner och vänta på godsakerna. Inredningen andas lite svensk vägkrog anno 1978, men det spelar ingen roll. För personalen är trevlig och maten är god!


PORTIXOL
Calle Sirena, Palma
Tel 971 27 18 00

portixol
Härliga, mysiga Portixol <3

Portixol Hotel y Restaurante har en alldeles speciell plats i mitt hjärta! Beläget i den östra delen av Palma, alldeles intill havet. När man slår sig ner på terrassen och blickar ut över havet så släpper all eventuell stress. Man bäddas liksom in i en mjuk och sval kokong och bara myser. Öns godaste hamburgare. Samt den bästa frozen strawberry daiquirin. Här har jag ätit mitt livs godaste ostron, nedsköljda med cava i solnedgången. Ta en härlig långlunch här, och njut av deras trerätters Seaside lunch som erbjuds mån-fre. Boka bord för säkerhets skull!


ESPLÉNDIDO
Es Traves 5, Puerto Sollér
971 63 18 50

esplendido
Utsikt över viken, solsken, en mild bris från havet. Och givetvis den goda maten.

I Puerto Sollér, en halvtimme med bil från Palma,  ligger Espléndido. Byggt på 50-talet, och mycket snyggt och smakfullt renoverat. Härliga färger! Skön atmosfär. På menyn hittar du både fräsch, modern medelhavsmat och internationell dito. En drink eller ett glas rosado i loungen sitter inte heller fel.

 

UTEBLIVEN VIKTMINSKNING VID LÅGKOLHYDRATKOST

Frågor kring ovanstående kan man sitta och besvara på heltid i olika grupper på Facebook, i forum mm om man har lust och tid. Jag förstår att det är enerverande när vikttappet plötsligt avstannar eller att man inte går ner någonting. Eller faktiskt tom upp!

Här nedan listar jag ett antal vanliga orsaker (det finns fler, bl a hormonell obalans, sjukdomsrelaterade orsaker mm, men de hoppar jag över).

1) Du äter inte lågkolhydratkost
2) Du äter för lite mat (ofta)
3) Du äter för mycket mat (mer sällan)
4) Du äter för lite fett
5) Du har orealistiska förväntningar
6) Du är fd jojo-bantare
7) Du är stressad
8) Du är inte överviktig
9) Du har för bråttom
10) Du går ut för hårt (fakir, strikt, Skaldeman)

Viktig information om lågkolhydratkost

Ställer man frågan om utebliven viktminskning i en lchf-grupp, får man lika många svar som det finns medlemmar i gruppen. Tänk på att vi alla är olika, och de svar du får är något som funkar på andra, men kanske inte på dig. Tänk även på att du kan få svar från medlemmar som kanske inte vet så mycket mer än du själv.

1) Läs på! Läs t ex ”Matrevolutionen” av Andreas Eenfeldt, ”Ett sötare blod” av Ann Fernholm, ”Dr Dahlqvists guide till bättre hälsa och viktkontroll” av Annika Dahlqvist. Det är böcker som på ett mycket bra sätt förklarar grunden till lchf. När man förstår hur och varför, är det mycket lättare att äta rätt. Och det är inte tunga böcker, tvärtom skulle jag säga. När man börjat läsa, vill man faktiskt inte sluta!

2) Ät dig ohungrig. Registrera gärna det du äter (Matdagboken, kostbevakningen.se m fl) under några dagar. Det visar sig ganska snart om du får i dig vad du behöver. Titta över fördelningen av fett, protein och kolhydrater. Proportionerna ska vara UNGEFÄR 75-80/15-20/10-20 (försök inte plussa ihop, det blir inte 100 %, eftersom detta inte är en exakt vetenskap). Ligger du t ex på 50/30/20? Ja, då är du ute och cyklar. Och kolla upp ditt energibehov! Här t ex: http://www.styrkelabbet.se/berakna-energibehov/. OBS! Resultatet är INTE hugget i sten! Men om du räknar ut att ditt basala (för att orka andas, typ) energibehov är 1800 kcal/dag och du ligger på 1200 kan du konstatera att du äter för alldeles för lite. OBS! Att regga resten av livet är inte grejen med detta, bara om du behöver få ett hum om läget.

3) Se ovan. Fast tvärtom med energibehovet. Plus: ät när du är hungrig – inte när du är sugen.

4) När du tror att du äter tillräckligt med fett: lägg på en klick till! Du behöver inte överdriva, men med den fetträdsla gemene man har, så kan det vara svårt att få i sig tillräckligt med fett. Äter du magert kött/fisk: vräk på lite mer. Äter du en fettsprängd entrecote – ta lite mindre. Framför allt: var inte fettskrämd!

5) En del tappar massor i början. Det är främst vatten som kroppen släpper ifrån sig. Kolhydrater binder nämligen vätska, och följaktligen binds mindre vätska när du drar ner på kolhydraterna. En del tappar ändå inget alls. Se då min första lista: är du stressad, äter du verkligen lchf, har du jojo-bantat mm? Alla är olika. Alla kroppar reagerar inte på samma sätt. Se punkt 5) och 9) på samma lista!

6) Har du provat en massa olika lågkaloridieter och piller och pulver mm? Då är din kropp livrädd! Den behöver TID! Njut av den goda maten och den hälsa den ger dig.

7) När du är stressad utsöndrar kroppen hormonet kortisol, som är en effektiv viktminskningsbroms. Titta på din vardag, dina relationer mm – vad kan du göra för att minska stressen kring dig? Börja där.

8) Du är redan normalviktig. Vad kroppen tycker är en bra vikt och vad ditt huvud anser kommer ibland på kollisionskurs.

9) Det är verkligen som så att tålamod är en dygd. Supertråkigt, men sant. Rom byggdes inte på en dag. Försök tänka långsiktigt! Har du tidigare testat snabba lösningar, så VET du så väl att det inte funkar i längden. Man går upp igen. Allt man tappat. Och gärna lite till…

10) Som ny på lchf ska prio vara att komma in i tänket, att låta allt sätta sig. När du kört på ett tag och känner att du har torrt på fötterna kan du börja experimentera. Att som helt ny börja mixtra med att ta bort mejerier, köra fettfasta, testa fakir mm är oftast inte rätt väg att gå. Börja ät enligt grunderna, och vänj dig vid det.

Summa summarum: lchf ÄR inte svårt egentligen. Det är att äta sig mätt och nöjd på helt vanlig mat minus kolhydrater. Endast i undantagsfall ska man behöva räkna kalorier, väga maten eller äta efter klockan. Det svåra är att strunta i gamla sanningar, att börja lita på sig själv och inse vad kroppen faktiskt behöver. När man kommer dit, har man nått i mål! Och faktiskt kan målgången ske innan man nått ändå fram till normalvikt. En stor vinst är nämligen välmåendet i största allmänhet, olika hälsoförbättringar samt ett mer avslappnat förhållande till vad man stoppar i munnen.

KOKOS – DET NYA SVARTA

För många som äter lågkolhydratkost eller paleo är kokosoljan ett viktigt inslag i kosten – den har nämligen många goda egenskaper. Men givetvis är den nyttig även för andra! Och en alternativ fettkälla för laktosintoleranta.

Kokospalmen växer i tropiskt klimat. Nöten, som är en kärna, kan väga upp till tre kilo och användas på flera sätt. När nöten är grön, innehåller den ca en halv liter kokosvatten. Många gillar att dricka det, och det finns flera drickfärdiga varianter att köpa. Tänk dock på att kolla så att den inte innehåller tillsatt socker, om du vill undvika det!

När nöten torkar, försvinner det mesta av vattnet. Kvar blir då en mjuk massa av kokoskött. Kokosmjölk får man genom att blötlägga det rivna köttet i vatten. Kokosgrädde är en annan produkt, men här får man se upp: en del innehåller förtjockningsmedel. Ett tips är att istället låta en burk med fet kokosmjölk stå i kylen några timmar. Då separeras mjölken och vattnet. När burken öppnas, kan man lätt hälla av kokosvattnet. Mjölken, som har stelnat, kan då vispas. Det går givetvis bra att dricka vattnet!

Kokosmjöl får man genom att torka och mala fruktköttet. Det kan användas till bakning, men kan inte ersätta vanligt mjöl fullt ut då det drar åt sig mycket vätska. Själv gör jag för det mesta gröt av det.

Ibland hör man fö talas om avfettat kokosmjöl. Det skiljer sig år mellan olika tillverkare – kolla! Ett icke avfettat mjöl har en fetthalt kring tolv, tretton procent.

Kokosflingor är en annan produkt som är gjord av fruktköttet. De är jättegoda att äta både naturella och rostade. Passar mycket bra att ha i müsli också.

Kokosoljan kan man göra av kokosgrädden (som man får fram genom att låta mjölken stå över natten, då lägger sig grädden på ytan). Kokosgrädden kokas sedan tills den blir brun och släpper ifrån sig oljan. Det bildas ett sediment under kokningen som silas bort och kan användas till att göra sötsaker.

Kallpressad olja görs av den olja som finns kvar i vätskan när man tagit bort grädden. Den värms upp till max 42 grader för att resterande vatten ska avdunsta. Den här oljan är den absolut finaste – sk virgin,

Med eller utan smak
Vill man komma åt nyttan av kokosolja, men har svårt för smaken, kan man köpa deodoriserad olja. Den är smak- och doftlös. Detta innebär dock att oljan är raffinerad (förädlad) med hjälp av vattenånga. Detta kan förstöra en del av nyttigheterna i oljan. Men det är helt klart ett bättre alternativ än att behöva skippa den supernyttiga kokosoljan helt och hållet pga smaken.

Är det ett fett eller en olja?
Kokosfett och kokosolja är olika namn på samma produkt, beroende på dess konsistens. Det blir flytande runt 24 grader. Kokosfettet behöver inte förvaras kallt. För många är det en smaksak om man vill ha det rumstempererat eller kallt.

Varför är kokosoljan så nyttig?
Oljan innehåller laurinsyra som hämmar både bakterier och virus. Kaprylsyra gör gott för tarmfloran. Dessa fettsyror passar våra kroppar mycket bra – de ger en energi som förbränns snabbt och de lagras därför inte in i levern.

Virgin eller extra virgin?
Det här är lite oklart. En del menar att extra virgin innebär att oljan kommer från första pressningen, och att virgin då innebär att oljan kommer från andra pressningen. Jag har faktiskt inte hittat någon helt klar information om att kokosköttet skulle pressas två gånger över huvud taget. Har någon av er andra uppgifter kring detta tar jag gärna del av den!

Kallpressad
Att oljan är utvunnen utan värme, och därmed inte förlorat några näringsämnen under tillverkningsprocessen.

  • Exempel på användningsområden:
    Passar utmärkt att steka och woka i, den tål att hettas upp och förstörs inte av värme lika lätt som t ex smör och olivolja.
  • Ha en klick i varma drycker som kaffe, te eller choklad
  • Hudlotion (lindrar t ex eksem och psoriasis)
  • Hårinpackning
  • Tandkräm
  • Oil pulling (att gurgla runt det i munnen)
  • I smoothie
  • Ät det som det är
  • Ischoklad

En liten varning
En del lite känsligare magar kan reagera starkt på kokosolja. Börja därför med en halv tesked per dag och öka successivt på dosen. Får man en reaktion är det inte farligt. Däremot ganska obehagligt (t ex magkramp, diarré, kallsvettningar).

MANDLAR – GODA OCH SPRÄNGFYLLDA MED NYTTIGHETER!

OBS! Mandlarna har utgått ur sortimentet.

Mandelföretaget Ametlla är beläget i Artà på nordöstra Mallorca. Ett kvarter in från den stora gågatan med sina härliga restauranger och mysiga små butiker, ligger försäljningskontor och produktionsanläggning. Utrymmet är inte särskilt stort: en entrébutik som även fungerar som kontor, samt själva produktionen i ett rum innanför.  Mandlarna köps in från olika odlare på ön. Man har många olika leverantörer, eftersom en del bara kan leverera ett par hundra kilo per år. De som får leverera till Ametlla har klarat sig igenom ett trångt nålsöga – man är mycket noga med kvalitet på både mandlarna samt hur de odlas.

Ametlla3

Nästan överallt där det finns mandelträd, så finns det får. Finfin naturgödsel!

ametlla1

Odlaren Pep Lluis Reche García sorterar mandlar som ska levereras till Ametlla. Odlingen och hanteringen av mandlarna är sker på samma traditionella och hantverksmässiga sätt hos Ametllas alla leverantörer.

Odlingen sker helt utan kemiska bekämpningsmedel. Varje träd ger ca ett till två kilo mandlar. Efter att de skördats krossas skalen och sedan handskalas och -sorteras de ute hos respektive odlare. När mandlarna levererats till Ametlla rostas de över öppen eld, smaksätts med ost, chili, curry samt tomat och rosmarin, och paketeras i glasburkar. Även här sker allt för hand, och mandlarna genomgår därmed ännu en kvalitetskontroll. En del blir även till mandelolja, andra används i kryddmixer. Den sistnämnda produkten är en helt ny sorts mandelprodukt, framtagen av just Ametlla. Den består av finhackad mandel som blandas med olika örter och kryddor. De tre olika varianterna lämpar sig för i stort sett alla sorters maträtter. Förpackningen jag säljer innehåller en påse av varje variant. Jag har använt dem till att panera fisk och schnitzel, som krydda på grillad kyckling samt i såser (mixen har en lite redande effekt, jättebra om man vill undvika mjöl som redningsmedel). Det går även utmärkt att göra riktigt gott aromsmör med mixen. Den lite sötare mixen, som bl a innehåller torkad frukt och farinsocker, kan man t ex använda som strössel på glass.

Allt ovanstående gjorde att jag valde just Ametlla som leverantör. På plats har jag även tydligt känt stolheten över och kärleken till mandlarna. Man gillar verkligen det man gör!

  • 25 gr mandel (ca 20 st) ger halva dagsbehovet av antioxidanten vitamin E
  • Innehåller vattenlösliga fibrer som stimulerar tarmen
  • 19 gr protein/100 gr
  • Innehåller aminosyran arginin som för vuxna är icke-essentiell, den är dock essentiell för barn (viktig för vävnadsförnyelse)
  • Innehåller järn, magnesium, fosfor och kalcium

 

Titta gärna på de här filmerna som visar hur du kan använda Ametlla+ 1, 2 och 3!