Belinda Fettke: Bakgrunden till anti-köttbudskapet

Belinda Fettke var en av föreläsarna på The Low Carb Universe 2018. Hennes föreläsning fick oss alla att tappa hakan. (Här kan du läsa om den!) Var det hon påstod verkligen sant? Att det är en kyrka i samarbete med mäktiga och stora organisationer som står bakom kostråden? Att de påstår att det är Gud som sagt att vi ska äta en växtbaserad kost, fri från kött?! Det kändes enormt långsökt. Men nånstans var det även som om vi alla fick en aha-upplevelse. För hon lyckades knyta ihop alla trådar.

Det handlade alltså om bakgrunden till dagens moderna kostråd, vad som satte igång fetträdslan och kritiken mot kött. I grunden var det, enligt Belinda, en religiös ideologi som låg bakom detta. Hon visade upp underlag för alla sina påståenden, de kom från kyrkan (Sjundedagsadventisterna) själv och dess samarbetspartners. Det hon påstår är alltså mycket väl underbyggt.

Belinda har lagt ner ett gediget arbete under flera år för att kartlägga grunden till de officiella kostråden. Nedan hittar du hennes senaste artikel i ämnet på svenska (här är originaltexten). Artikeln innehåller en mängd länkar – jag rekommenderar dig att klicka på dem då de ger både stöd och förklaringar till det Belinda skriver. Om du tycker att något i min översättning är otydligt eller felaktigt: skriv en kommentar så ska jag titta närmare på det!

“Växtbaserad” står inom citationstecken. Belinda gör så eftersom Lifestyle Medicine och the Dietitians Association of Australia enligt henne använder det begreppet som en sorts förskönande omskrivning av veganism.

I texten nämns “Garden of Eden-dieten” flera gånger. Jag har inte hittat någon “officiell” förklaring på vad den innebär. Genom att kolla lite här och där har jag kommit fram till att den fokuserar på frukt och grönsaker, och utesluter processad mat, animalier och oljor, samt anses vara den kost vi ska äta enligt Gud. Har jag skrivit “Edens lustgård”, så är det Adam och Evas tänkta hemvist som avses.

Ang Lifestyle Medicin: när jag skrivit det på Engelska avses organisationen, när det är begreppet som avses har jag skrivit livsstilsmedicin.

Jag har för övrigt inte fått betalt för att översätta texten, jag har gjort det helt gratis och på eget initiativ (Belinda har givetvis sagt att det är ok). Varför har jag gjort då lagt ner en hel del timmar på att göra det? Det är för att jag vill att så många som möjligt ska se vad som uppenbarligen pågår över våra huvuden och bakom våra ryggar. Särskilt som det handlar om vår hälsa! Jag vill uppmana till kritiskt tänkande, källkritik och att man inte ska svälja allt rakt upp och ner – vad det än gäller. Kanske är även något i Belindas text uppåt väggarna – kanske stämmer allt till hundra procent. Själv tror jag absolut att det ligger en hel del sanning i det hon lägger fram, särskilt med tanke på allt bakgrundsmaterial som stärker det hon påstår. Men även för att Belinda själv är allt annat än uppe i det blå. Hon är tvärtemot lugnt, balanserad, saklig och mycket samvetsgrann.

Till sist: jag är den första att skriva under på Belindas disclaimer längre ner i hennes text. Se inte detta inlägg som att jag debatterar mot veganism eller religion. Jag är inte emot religion, jag är inte emot det ena eller andra sättet att äta. Jag anser att vi ska få välja själva. Valfrihet är heligt för mig.


LMEd – ett recept på energibalans för att få folk att ‘röra sig mer och äta mindre … kött’

En religiös ideologi, med anti-köttagenda, har under de senaste hundra åren samarbetat med livsmedelsindustrin för att de med gemensamma krafter ska påverka utvecklingen och implementeringen av växtbaserade kostråd med låg fetthalt och högt kolhydratinnehåll.

När religiös ideologi och ägarintressen går samman blir det en mycket mäktig allians.
Belinda Fettke

Coca-Cola fortsätter med sin finansiering av “branschvänlig” forskning och dito initiativ, under namnet Exercise is Medicine – allt för att se till att fysisk aktivitet framställs som lösningen på fetma och icke-smittsamma sjukdomar.

The Lifestyle Medicine Education Collaborative (LMEd)

Lifestyle Medicine Education Collaborative (LMEd) grundades på denna premiss, men får även draghjälp av den ‘växtbaserade’ Garden of Eden-dieten, under varumärket  Lifestyle Medicine. Målet är att utveckla en global läroplan för att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal skriver ut recept på energibalans (min anm: alltså kalorier in/ut) för att få människor att “röra sig mer och äta mindre … kött.”

Trots att de två parterna till synes har motstridiga agendor när det gäller folkhälsan, så har de på något sätt lyckats väva samman religiös ideologi och företagsintressen för ett enda syfte och blivit så hoptrasslade att det nu är svårt att föreställa sig dem separerade.

Dessa mäktiga allierade blir allt populärare, något som kommer att ge stora konsekvenser för vår vård i framtiden …

Risken är att resonemanget om ”energibalans” lägger ansvaret för dålig hälsa på den enskilde individen, och att man därmed avleder fokus från oron för skador orsakade av sockerhaltiga drycker och bearbetade livsmedel.

Den officiella demoniseringen av mättat fett i den amerikanska McGovern-rapporten från 1977, och efterföljande “Dietary Goals for the United States”, påverkades starkt av Sugar Research Foundation (amerikanska sockerindustrins handelsorganisation) och Sjundedagsadventisternas ideologi.

Senator George McGovern var nära vän med Nathan Pritikin, en adjungerad professor vid Loma Linda University, som läste Ellen G White’s skrifter på 1940-talet och blev en högljudd förespråkare för “växtbaserade” dieter med låg fetthalt. Adventisten Hans Diehl, grundare av CHIP (Complete Health Improvement Programs), var chef för utbildning och forskning vid Pritikin Longevity Center från 1976.

Nick Mottern, senator McGoverns medhjälpare, sägs ha varit adventist och vegetarian när han skrev kostrekommendationerna för USA år 1977 (läs mer om det här).

Fetträdslan arbetade sig in i de medicinska läroplanerna på 80-talet, och har sen dess lärt generationer av medicinsk personal att vara rädda för kolesterol – ett ämne som är så livsviktigt att våra kroppar själva tillverkar det.

Om du inte hade något kolesterol i kroppen hade du inga celler, ingen benstruktur, inga muskler, inga könshormoner, inget reproduktionssystem, ingen matsmältning, ingen hjärnfunktion, inget minne, inga nervändar, ingen rörelse … inget mänskligt liv.
Zoe Harcombe, PhD

LMEds medicinska läroplan upprätthåller inte bara demoniseringen av mättat animaliskt fett, avsikten är även att framställa animaliska proteiner som onda, särskilt rött kött.

Australasian Society of Lifestyle Medicine (ASLM) driver för närvarande på att australiska medicinska skolor ska anta den amerikanska LMEd-läroplanen, vilket är oroande …

LMeds målgrupp är läkarstudenter, med syfte att göra dem till “effektiva mästare på livsstilsmedicin, vilkas engagemang i läroplanen kommer att leda till att fler medicinska skolor antar densamma och ökar det nationella samarbetet.”




Till exempel, vi träffade professor Eddie Phillips (Harvard) och Dennis Muscato från Lifestyle Medicine Education Collaborative (LMed) för att diskutera sätt för att positionera Lifestyle Medicine-utbildning i medicinska skolor, specialistutbildning och kurser för allierade hälsoutövare i Australien och Nya Zealand. Det är här det internationella nätverket visar sitt värde. ASLM har möjlighet att använda sig av det arbete som redan gjorts i USA, t ex utvecklandet av läroplanen, istället för att uppfinna hjulet på nytt. Vår satsning på Lifestyle Medicine-utbildning ”downunder” stärks om det speglar framgångsrika närmanden mot medicinska skolor utomlands.

Tänk dig: OM den ‘växtbaserade’ vegandieten Garden of Eden, med Coca-Cola därtill, kommer att utgöra grunden för nästa generations medicinska utbildning? När kommer skadorna av demoniseringen av animaliska proteiner och fetter att förstås. Hur kommer vi någonsin att vända den hotande hälsokatastrof som säkerligen kommer att bli följden?
Belinda Fettke

Coca-Colas mål är att kontrollera diskussionen kring offentliga policys och att påverka konsumentval genom att nyttja initiativ som Exercise is Medicine ™ (EIM), Physical Activity Networks (PAN), Kinas Take10 för barn, och det mest ambitiösa av allt, det nu nedlagda Global Energy Balance Network (GEBN), via världsomspännande plattformar som International Life Sciences Institute (ILSI).

Bild från keepfitnesslegal.crossfit.com.

Exercise is Medicine™

Läkaren Robert Sallis var ordförande för American College of Sports Medicine (ACSM) när han grundade Exercise is Medicine ™ (EIM) år 2007 med Coca-Cola Company som första företagspartner, i ett “globalt partnerskap för att uppmuntra läkare och hälso- och sjukvårdspersonal att förskriva träning som medicinsk behandling.”

Som det står på Coca-Colas hemsida; ”Coca-Cola Company ger bidrag, grundstöd och marknadsföringshjälp till initiativet (EIM), som nu finns i 43 länderinklusive Australien.

Läkaren Edward Phillips grundade Institute of Lifestyle Medicine (ILM) år 2007 vid Harvard University, baserat på Exercise is Medicine ™ och med finansieringsstöd från Ardmore Institute, en filantropisk stiftelse som stödjer adventisternas hälsoreformbudskap. www.fullplateliving.org

Edward Phillips är inte bara aktiv i det verkställande råd som utvecklade och leder det globala initiativet Exercise is Medicine ™, han är även medförfattare till ACSM: s Exercise is Medicine ™ Clinician’s Guide to the Exercise Recept (Lippincott, 2009) och ordförande för Excercise is Medicine ™s utbildningskommitté.

The Lifestyle Medicine Education (LMEd) Collaborative

LMEd Collaborative medgrundades år 2013 av medlemmar av EIMs rådgivande kommitté, Edward Phillips och Jennifer Trilk, MD. LMEd-teamet har aktivt marknadsfört och introducerat Exercise is Medicine™, under ‘Lifestyle Medicine’-paraplyet, till medicinska skolors läroplaner i USA.

Lifestyle Medicine – varför ska vi oroa oss?

Lifestyle Medicine baseras på sjundedagsadventisternas ideologi och tron på att en ‘växtbaserad’ vegansk Garden of Eden-diet, bestående av frukt, nötter och frön, är den av Gud utnämnda kosten för människor.

Adventisthälsoreformens principer, som kyrkans grundare Ellen G White fick i en vision 1863, främjar askes (självförnekelse) för moralisk, fysisk och andlig hälsa. Hon hävdade att Gud sagt till henne att fläskkött var ett giftigt, stimulerande medel, så skadligt (om inte skadligare) än alkohol eller tobak, när det gäller kroppslig lusta och djuriska tendenser att det skulle leda män, kvinnor och barn till den avskyvärda handlingen “självbefläckelse” (onani ).

The Christian Association of Lifestyle Medicine/American College of Lifestyle Medicine

The Christian Association of Lifestyle Medicine (CALM) bildades officiellt på Loma Linda Universitys campus, en institution ägd av sjundedagsadventisterna, tidigare känd som College of Medical Evangelists (1906 – 1961).

Christian Association of Lifestyle Medicine (CALM) blev officiellt American College of Lifestyle Medicine (ACLM) i början av 2004.

Alla nio chefer i organisationen, och dess direktörer, var sjundedagsadventister och likaså de organisationer som de var i linje med.

År 2004 listas på ACLM: s hemsida resurser, inklusive bildpresentationer om hjärt-kärlsjukdomar och diabeteshantering som refererar till Ellen G White, Bibeln, Adventisthälsoreformen och livsstilsmedicin i Edens lustgård.

Presentationen ‘Lifestyle Medicine: evidence-based medicine for the 21st century #1 (CHD) #2 (DM2)’ beskriver kort historien om livsstilsmedicin i Första Mosebok; hävdande att livsstilsmedicin först praktiserades i Edens lustgård.

“Det var livsstilsmedicin när Adam och Eva fick en vegansk kost med regelbunden fysisk aktivitet, rent vatten och luft, mycket sol, avhållsamhet, daglig- och veckovila och en tro på gudomlig kraft.”

The Lifestyle Medicine Global Alliance

Från början innehade, och fortsätter att inneha, sjundedagsadventister nyckelpositioner i American College of Lifestyle Medicine och faktiskt de flesta andra Lifestyle Medicine “systerorganisationer” runt om i världen, inklusive Lifestyle Medicine Global Alliance (LMGA) rådgivande kommitté och certifiering.

Sjundedagsadventistkyrkan samarbetar med och sponsrar Lifestyle Medicine-rörelsen via Loma Linda University i USA och Avondale College i Australien, samt via de olika affärsenheterna de äger, inklusive företaget Sanitarium (processade livsmedel), Lifestyle Medicine Institute och The Complete Health Improvement Program (CHIP).

De flesta nyckelpersonerna inom Lifestyle Medicine Global Alliance var och är fortfarande sjundedagsadventister och/eller bundna till Coca-Cola’s Exercise is Medicine ™, eller inriktade mot det adventistiska “växtbaserade” budskapet. Detta inkluderar styrelseledamöter, rådgivande styrelseledamöter, examensförfattare, tidigare ordföranden och den nuvarande ordföranden, Dexter Shurney, MD.

Lifestyle Medicine Board Review manual är skriven av adventister.

Sjundedagsadventisten Mark B Johnson MD var ordförande för American College of Preventive Medicine (ACPM) när han var medförfattare till 15 Physicians Core Competencies in Lifestyle Medicine åt American College of Lifestyle Medicine år 2010. 

Kärnkompetensen stöttas sedan dess av American College of Prevention Medicine (ACPM) och American Medical Association (AMA) enligt en artikel publicerad i AMA Journal of Ethics, författad av adventisten Wayne Dysinger, MD, medan han var ordförande för ACLM, universitetsstyrelsen för ACPM, och involverad i AMA ungefär samma period.

Därför – oavsett hur mycket någon av “systerorganisationerna” förklarar sig oberoende från religiös ideologi … – blir varje enskild person som deltar i en Lifestyle Medicine-konferens, tecknar sig för medlemskap i Lifestyle Medicine, som skriver en Lifestyle Medicine-examen eller ansöker om Lifestyle Medicine Board-certifiering en del av kyrkans evangelistiska spridning.

Disclaimer

Jag är inte emot religion och är heller inte anti-vegan, jag är för valfrihet, särskilt när det gäller hälsa.

Jag är inte emot de som väljer att bli vegetarianer eller veganer av kulturella skäl, pga hälsoproblem, etiska övertygelser eller av religiös ideologi. Jag tror ärligt talat att det finns människor inom Lifestyle Medicine-rörelsen och bland grundarna av rörelsen som verkligen är genuint hängivna att förbättra folkhälsan. Om bara “Lifestyle Medicine” inte baserades på en religiös ideologi som är anti-kött och som gjorde människor beroende av processade och berikade livsmedel pga detta sätt att äta.

Jag är orolig för att … “valet” tas bort för dig och mig av de som skapar och bevarar kost- och hälsoregelböckerna.

Borttaget från de människor som väljer att följa en lågkolhydratkost med hälsosamt fett (LCHF) och en ketogen diet. Borttaget från de som inkluderar animaliska proteiner och fetter i kosten för sin hälsas skull.

Kvacksalveri… kastar man sten i glashus?

När förespråkandet av flingor/spannmål och riktlinjer mot kött blir strikta regelböcker, hårt skyddade av organisationer som samarbetar med industrin, öppnar de upp för att hälso- och sjukvårdspersonal som förespråkar fördelarna med LCHF blir måltavlor: rapporterade, utredda och till och med ‘tystade‘ genom licensieringslagar och hot om reglering.

Intressant nog började misskrediteringen av alternativmedicin och utropandet av “kvacksalveri” och “modedieter” omkring 1910 efter att Abraham Flexner fick i uppdrag av Carnegie och Rockefeller att “medikalisera” den medicinska utbildningen.

Den här metoden blev populär igen på 70- och 80-talet i och med grundandet av National Council Against Health Fraud (NCAHF) av William Jarvis på adventistägda Loma Linda Universitys campus och American Council on Science and Health (ACSH) grundat av Frederick Stare på Harvard School of Public Health, känd för sin ”industrivänliga” forskning.

Idag används orden kvacksalveri, modedieter och “försäljare av ormolja” om hälso- och sjukvårdspersonal som förespråkar LCHF och ifrågasätter de skador som socker och bearbetade livsmedel ställer till med. Det går till och med så långt att vissa etiketteras som ”kolesterolförnekare”. Jag berör detta i historien om Loma Linda Universitys personals inblandning här.

Överraskande nog är sjundedagsadventister lika högljudda som socker-/livsmedels– och läkemedelsindustrin när de ska skydda sin ‘profet/profit’.

Ägarintresse och ideologi

Jag är inte den första som utmanar ägarintressenas kraftfulla påverkan av utformandet av våra riktlinjer för kost och hälsa: i stort sett alla – livsmedels-, läsk– och läkemedelsindustrin och till och med tobaksindustrin – har visat sig manipulera data, finansiera forskning och försvårat hälsopolitiken från 1900-talets början.

Jag är inte heller den första att ifrågasätta ideologins roll. Rhys Southan, en tillfrisknande fd vegan, presenterade mig mycket tidigt för sjundedagsadventisternas ideologi på sin hemsida. Hans arbete är gediget underbyggt och innehåller detaljerade referenser om adventisternas deltagande i och inflytande på utformandet av de amerikanska kostråden under mer än sextio år.

Adventisternas engagemang i och inflytande på offentliga kostråd startade med Lenna Francis Cooper, en protégé till Dr. John Harvey Kellogg, som grundade American Dietetics Association (ADA) 1917.

Lenna Cooper var en ledande förespråkare av hälsovård via kost och en mycket inflytelserik adventistdietist med mer än fem hundra utexaminerade dietister från Battle Creek Sanitarium under den tid hon var handledare där.

Hon var den amerikanska arméns första dietist, arbetade på U.S. Surgeon General och skapade avdelningen för dietetik vid National Institute of Health. Hon var ledande författare av Nutrition in Health and Disease, en lärobok som använts i trettio år inom både dietetik och omvårdnadsprogram över hela världen.

Sjundedagsadventisternas globala påverkan på kosten

Upptäckten att religiös ideologi och företagkyrkans har inflytande på våra kost- och hälsoriktlinjer var helt oväntad när jag började undersöka de ‘växtbaserade’ kostråden 2014.

I augusti 2018 publicerades en review med titeln ‘The Global Influence of the Seventh-day Adventist Church on Diet’ av en grupp författare, inklusive Joan Sabate, rådgivande medlem i USA: s kostrådskommitté. Alla författare erkände att de var sjundedagsadventister och arbetade vid Loma Linda University som ägs av sjundedagsadventisternas kyrka.

Detta dokument var ett historiskt perspektiv på adventistkyrkans ideologi och deras inflytande på näringsvetenskap och kostråd världen över. Det sammanfattar inte bara åratal av min egen forskning – författarna bekräftar mitt arbete.

Evidensebaserad… vad innebär det egentligen?

Alla “systerorganisationer” till Lifestyle Medicine Global Alliance (LMGA) hävdar att de är “evidensbaserade“.

Jag är bekymrad över deras tolkning av “evidens” …

Coca-Colas evidens “bevisar” att socker inte är ett skadligt ämne … i själva verket är fysisk aktivitet botemedel för allt ont och Exercise is Medicine™ är receptet för hälsa!

Grundarna av och de mest inflytelserika personerna inom Lifestyle Medicine tror att Gud är vetenskapens författare. Deras påstående om “evidensbaserad” är därför det som står i Bibeln och de inspirerande skrifttolkningarna av profetians ande. Ellen G White anses vara den “mest trovärdiga källan till Bibelns sanning”.

Gerhard Pfandl, Biblical Research Institute förklarar“Naturen och Bibeln har samma författare; därför, “Rätt förstått, vetenskapen och det skriftliga ordet är överens, och var och en belyser den andra “(CT 426).

“Som kontrast till ‘sann vetenskap’ hänvisade Ellen White ofta till ‘vetenskap, falskeligen så kallad.’ Denna typ av vetenskap, baserad på människors uppfattningar och teorier som uteslöt Guds visdom, var för henne ‘att se som avgudadyrkan’ (CE 84).

“Varför? Eftersom ‘vetenskapen, falskeligen så kallad, har upphöjts över Gud ‘och därigenom placerat det som har skapats högre än dess skapare.’

Gud satte ljuset på hälsoreform och de som avvisade det, avvisade även Gud.
Ellen G White i General Conference Bulletin, 1903, sid. 84-88.

Sammanfattningsvis;

Lifestyle Medicine baseras på Sjundedagsadventistkyrkans ideologi.

Rörelsens grundpelare är Guds naturlagar som enligt Ellen G White är de adventistiska hälsoreformer som gavs henne 1863; Näring, träning, vatten, solljus, självbehärskning, luft, vila och tillit till Gud, som allt låter bra, tills du inser att det dominerande budskapet är anti-kött.

LMEd-samarbetet grundades på Exercise is Medicine ™ och sitter tyst under paraplyet “Lifestyle Medicine”. LMEd-målet är att utveckla en världsomspännande medicinsk läroplan för att säkerställa att varje hälso- och sjukvårdspersonal skriver ut recept på energibalans som råder människor att “röra sig mer, äta mindre … kött.”

Vi känner till historien om demoniseringen av mättat fett … bearbetade livsmedel med låg fetthalt, generöst sockrade och dränkta i tillverkade fröoljor.

Kost- och hälsoråd som stöder dieter med låg fetthalt och högt kolhydratinnehåll har smugits in i medicinska läroplaner över hela världen i femtio år, och istället för att förbättra folkhälsan står vi nu inför en tsunami av icke-smittsam sjukdom.

Som jag skrev i början av denna artikel; “Föreställ dig: OM den ‘växtbaserade’ vegan-dieten Garden of Eden, med Coca-Cola till, kommer att utgöra grunden för nästa generations medicinska utbildning? När kommer skadorna av demoniseringen av animaliska proteiner och fetter att förstås. Hur kommer vi någonsin att vända den förestående hälsokatastrofen som säkerligen kommer att bli följden? “

Belinda Fettke

#benoisywithme

Kom och träffa oss på LCHF 2019!

Lördagen 6 april är Hanna och jag en av utställarna på LCHF 2019, Diet Doctors konferens! Vi har ett finfint erbjudande: kom till vårt bord för att få en rabattkod av oss som kan användas vid köp av biljett till vårt event LCU19 på Mallorca i november (vi säljer dock inte biljetter på konferensen, du får en kod du kan använda senare!). Vi har även lite annat skoj på gång, så du får absolut inte missa oss om du är på Cirkus Arena 😉

Det är så bra att Diet Doctor tagit detta initiativ! Det behövs olika sorters arrangemang om vi ska nå ut med information och kunskap om lågkolhydratkost. När man själv är aktiv inom detta område så kan det lätt bli som så att man tror att alla redan har ett hum om lågkolhydratkost. Men jag kan lova: så är det inte. Det finns fortfarande många därute som inte har en aning. Och ju fler chanser det finns att lära sig, desto bättre!

Smart att lägga det precis innan LCHF-kryssningen också! Om jag bodde långt från Stockholm skulle jag kanske tveka över att resa för enbart ett event. Men möjligheten att kunna slå två flugor i en smäll skulle göra att det skulle kännas (ännu!) mer värt! Win-win för alla 😀

Tio år på lågkolhydratkost

I slutet av januari 2009 körde jag igång med LCHF. Trots varningar om både det ena och det andra. Det var allt ifrån vad som skulle hända med kolesterolet och att jag skulle bli ännu tjockare av allt fett till det mer rakt-på-sak “du kommer att bli sjuk och dö”. Förr eller senare.

Så här tio år senare kan jag konstatera att jag lever. Och har hälsan också. Jag undrar om det räcker för att bevisa för de värsta belackarna att lågkolhydratkost inte är dödligt utan faktiskt förbättrar hälsan? Eller är det fortfarande “Vänta bara, det kommer att slå till. Även om det dröjer tills du är 85. DÅ dör du.”

Ja, högst troligen gör jag det till slut. Jäkligt frisk 😉

Under de här tio åren har det hänt MASSOR! Fler och fler har upptäckt att det är en bra idé att dra ner på kolhydratintaget. Man behöver inte vara en bekännande LCHF:are för att skippa tillsatt socker eller kritvita rostmackor. Att använda riktig grädde och riktigt smör är en självklarhet för många.

För sex, sju år sen hade jag nog ansett att de som inte går all-in gör fel. Då tyckte jag att alla skulle göra allt enligt LCHF-modellen. Idag har jag lärt mig så mycket mer. Jag har fått upp ögonen för att

1) alla inte behöver vara tokstrikta eller ens äta en “riktig” lågkolhydratkost
2) alla är olika
samt
3) ett högt fettintag är inte a och o

Hur tänker jag då?

1)

Är du sjuk? Har du mycket övervikt? Sockerberoende? Då behöver du nog rikta in dig på att vara riktigt strikt. Men är du frisk och normalviktig finns ingen anledning att räkna kolhydrater in absurdum. Du kan äta hälsosamt ändå. Saknar du bröd? Ät bröd! Men välj då ett riktigt bra bröd, inte det där svampiga, vita eller det förrädiskt mörka som ser så nyttigt ut men är fullt av socker. Vill du ha glass? Ät glass! Det absolut viktigaste är nämligen att vi undviker hittepå-mat som innehåller massor av tillsatt socker och onödiga tillsatser. Vi ska i så stor utsträckning som möjligt äta mat som lagas från grunden av bra råvaror. Det är DET som är a och o. Så en glass gjord på ägg, grädde och frukt/bär är helt ok att äta. Särskilt om man vill äta det ofta. Det är faktiskt tom helt ok att ibland äta något som är helt “förbjudet”. Jag själv äter ibland chips för jag tycker att det är ruskigt gott. Men observera ibland. Jag snackar INTE regelbundet fredagsmys.

Själv har jag genom åren ätit mestadels strikt. Jag uppskattar enkelheten i det. Kött/fisk/fågel/ägg, eventuellt lite grönsaker eller tillsatt smör/sås.

Vi är även olika i olika perioder. Att stenhårt hålla fast vid något när förutsättningarna förändras är bara dumt. Klimakteriet, graviditet, sjukdomar, aktivitetsnivå mm påverkar.

2)

Det är så många faktorer som påverkar vad vi väljer att stoppa i oss. En del skiter högaktningsfullt i allt och äter vad som faller dem in. Deras val. Det är stört omöjligt att försöka omvända/påverka någon som inte bryr sig. Släpp det bara.

En följd av intresset för kost och hälsa är att många (jag är en) inte bara blir kinkiga med vad vi stoppar i oss utan även hur det producerats. Jag vägrar t ex äta fryst laxfilé sedan flera år. Ska jag äta lax ska den vara vildfångad, ingen stackars odlad fisk ska hamna i den här kroppen. Danskt kött har jag nog inte ätit på tio år. När en fläskfilé kostar 49.90/kg kan man ju räkna ut med sin bakdel att den stackars grisen inte haft ett särskilt gott liv. Jag kan välja bort det, jag har råd att köpa gräsbetat/närproducerat/vildfångat. Men långt ifrån alla kan göra samma val, även om de skulle vilja. Så är du en av dem som hävdar att man inte äter LCHF på “riktigt” om man inte äter just gräsbetat/närproducerat/vildfångat: lägg ner. Alla som är engagerade gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar och det är gott nog.

Alla har sina egna skäl till att äta någon form av lågkolhydratkost. Den minst accepterade anledningen verkar vara att man vill gå ner i vikt. “LCHF handlar om hälsa, inte viktnedgång.” Den anledningen är liksom lite ful. Jag tänker så här: vilken anledning som helst som får en människa att äta bättre är en BRA anledning! Om syftet är att gå ner tre kilo: jamen bra att välja lågkolhydratkost istället för nån pulverdiet! Själv började jag äta LCHF pga min magkatarr, men självklart är jag jätteglad att jag gick ner en hel del i vikt också.

3)

I början åt jag MASSOR. Jag åt flera gånger om dagen, jag åt grädde och smör tills det sprutade ur öronen på mig. Efter några månader hände något: jag märkte att jag kände mig nöjd och mätt på mindre. Under många år fortsatte jag dock tillsätta rejält med fett, jag mådde bra och höll vikten. Men 2017 hände något igen. Jag kände att jag inte behövde allt det där extra fettet. Ingen mer kokosolja i kaffet, mycket mindre aromsmör och beasås. Vad hände? Precis ingenting. Jag varken gick upp eller ner i vikt.

I somras började jag äta carnivore pga cellförändringar. Jag åt enbart protein och knappt något tillsatt fett alls. På kort tid tappade jag fem kilo. Ett par av dessa berodde säkerligen på att jag varit på Mallorca och svullnat i värmen. Men helt klart har jag även tappat i fettvikt.

Internationellt sett har fokuseringen på fett börjat ifrågasättas. Att man behöver frossa i smör mm för att äta lågkolhydratkost är numer långt ifrån en nödvändighet. Det känns som om vi i Sverige inte riktigt är där än. Fortfarande är fokus på fettet i hög grad.

Själv äter jag mestadels protein till lunch och middag, men jag har även börjat äta frukost sedan i höstas. Fet, grekiskt yoghurt med valnötter och honung. HONUNG?! Nu svär jag i LCHF-kyrkan 😉 Jag mår toppen och har inte gått upp i vikt eller dött av det.

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla min kostmodell idag. Men behöver den verkligen ett namn? Jag försöker helt enkelt äta intuitivt och det till 99 % utifrån ett lågkolhydratperspektiv. Vilket inte är alla förunnat att klara av dock. I början behöver man en del riktlinjer för att förstå grunden, men när den sitter är det absolut läge för individuell anpassning. Jag läser nästan dagligen om folk som kämpar för att hålla uppe just fettintaget. Varför?! Om det tar emot, om du inte går ner i vikt, om du inte mår bra av allt fett: DRA NER PÅ DET! Säkerligen har du, precis som jag, en del lagrat fett att ta av. Använd det till energi istället för att tillsätta fett.

Och självklart: är du nöjd och glad och mår bra och dricker fettkaffe mm – fortsätt med det!

ÖVRIGT

Det enda som förenar oss som äter en lågkolhydratkost är just kosten. Det är det enda. Jag har i alla år inom LCHF-rörelsen känt en enorm aversion mot personer som vill klumpa ihop oss. Jag minns särskilt när någon skrev att vi som kämpar för att få LCHF accepterat också kämpade för att få kolloidalt silver accepterat. Eller så kan man lätt få intrycket av att alla som äter lågkolhydratkost är klimatförnekare. För det är ju också en kamp mot det som är officiellt accepterat. Duh… Vi som äter lågkolhydratkost är helt vanligt folk som vaccinerar oss, vägrar vaccin, använder kolloidalt silver eller skyr det som pesten, vi är direktörer och lärare, studenter och sjukpensionärer. Och allt möjligt annat.

Det här ihopklumpandet. Jag är övertygad om att det är en stor anledning till att “normalt” folk kan känna sig avoga mot lågkolhydratkost. Vi snackar liksom MAT! Inte religion eller politik.

Och du kan bli sjuk “trots” att du äter LCHF. Säger någon något annat är de ute och cyklar. Du kan fortfarande drabbas av cancer, reumatism, gonorré, benbrott, influensa – you name it. Jag brukar dock tänka att ens kostval påverkar hur väl man klarar av vissa saker eller kanske kan minska risken för att råka ut för något. Men vi som äter LCHF/lågkolhydratkost kommer fortfarande att kunna bli sjuka. Tro inget annat.

FRAMTIDEN GENERELLT

Jag hoppas att diskussionen kring kosten blir mindre dogmatisk och mer pragmatisk. Alltså att vi slutar rama in kosten så stenhårt och istället fokuserar på att med ett öppet sinne och utan fördomar eller förutfattade meningar hjälpa människor finna sin egen väg till hälsa och välmående. Även om det innebär att äta ett par skivor surdegsbröd till helgfrukosten.

FRAMTIDEN PERSONLIGEN

Jag kommer även i fortsättningen att ha lågkolhydratkost som utgångspunkt för min kost. Vill jag äta lite chips kommer jag att äta det. Vill jag ha ett glas rött eller cava kommer jag att dricka det. Jag kommer även i framtiden att träna enormt oregelbundet och inte ha dåligt samvete under de perioder jag inte gör det. Jag kommer fortsätta mitt periodiska snusande. Jag kommer att fortsätta att njuta av en vackert marmorerad entrecôte stekt i smör när jag är sugen på det. Jag kommer till och med att klämma i mig en söt dessert nån gång. Jag är inte en sämre människa för det.

Jag kommer helt enkelt att rikta in mig på att fortsätta njuta av livet.

Pst! Hannas och min senaste podcast (på engelska) handlar om min tio år på lågkolhydratkost. Här hittar du den:

På vår hemsida: http://bit.ly/2TvBaIH 
På iTunes: http://bit.ly/lcushow

Här kommer en till sån där årssammanfattning

POFF! är ett bra ord för att sammanfatta 2018. Vart tog det året vägen, liksom?! Det har i vilket fall som helst varit ett bra år, både professionellt och privat.

Vad gäller hälsan under året är “tiptop” det första som slår mig. Sen minns jag eländet med mina cellförändringar. Jag mådde förbaskat dåligt ett tag i somras. I februari är det dags för efterkontroll. Ärligt talat är det inget jag går och tänker på eller känner mig särskilt orolig för. Jag gör vad jag kan för att förbättra mina chanser, helt enkelt. Och det får mig att må bra!

Jag körde ju strikt carnivore ett tag med anledning av cellförändringarna. Mådde toppen! Jag är inte strikt längre, utan försöker äta intuitivt. Sedan en tid tillbaka äter jag t ex frukost: fet grekisk yoghurt med lite valnötter och honung. Lunch och/eller middag är övervägande protein. Några gånger per vecka äter jag något grönt. Det kan då bli avocado eller sparris, t ex. Jag skippar i övrigt alla “kalla” grönsaker (gurka, tomat, ruccola mm). Det här är ett upplägg som passar mig utmärkt just nu och som jag inte har något namn på. Försöker heller inte hitta någon definition, för jag är ärligt talat trött på alla fyrkantiga boxar som många stänger in sig i. Jag skulle inte ens ha DRÖMT om att äta honung regelbundet för ett halvår sen 🙂 Men nu gör jag det och mår hur bra som helst.

Både vikt och energi är stabila. Jag är glad och kreativ. Jag har inte ont någonstans, jag har ork och styrka. DET är det viktiga. Inte att honung inte är LCHF.

Min koständring har lett till en minskad fettprocent. Jag kan inte säga VAD den ligger på, bara ATT den minskat: jag har nämligen två vågar och de visar helt olika siffror. Det skiljer hela femton procentenheter…. Däremot har värdet minskat på båda.

Klimakteriet då? Jag slutade använda progesteronkräm tidigare i somras. Jag märker ingen som helst skillnad. Mina minimala och sällan förekommande värmevallningar har nästan försvunnit helt. Det enda jag försöker få i mig i form av kosttillskott är kollagen. Jag har tappat en hel del centimetrar lite överallt, och min hud har blivit lite hängig och skrynklig. Och i början av viktnedgången försvann nästan alla celluliter. Men efter ännu ett par tappade kilon dök de upp igen. Eller så såg jag dem inte tidigare i min carnivoreeufori 😀

Jag kan dock ärligen erkänna att jag missar att ta det där pulvret de flesta dagar. Men det kan man ju se som ett tecken på att jag egentligen inte lider så himla mycket av fladder och lite gropigheter.

Under året har jag varit en hel del på Mallorca, för jobbet så klart, men även privat. Jag är lyckligt lottad som inte behöver befinna mig på en fast arbetsplats för att kunna sköta mitt jobb! Vintertid är värmen och luftfuktigheten på Mallorca rena medicinen för mina torra ögon, så jag kommer att vistas på Medelhavets bästa ö så mycket som möjligt vintertid.

Jag hoppas komma igång med regelbundna vandringar nere på Mallorca under nästa år. Har varit ut på två turer och det var helt suveränt! Naturen, luften, dofterna, utsikten – jag vill verkligen ha mer av det. Och kaffet smakar ju extra gott när man sitter uppe på en höjd och blickar ut över ön!

Jag och Hanna har haft två event: KetoLadies och LCU18. Båda var helt fantastiska och vi måste nypa oss själva i armen regelbundet för att förstå vad vi lyckats med. Inför 2019 har vi hela tre event inplanerade: KetoLadies på Mallorca i mars, helt nya diabetes. i Sverige i juni och vårt huvudevent LCU19 på Mallorca i november.

Tänk att den där galna idén vi fick på lowcarbkryssningen i Karibien 2016 faktiskt har blivit verklighet! Vi gick på magkänsla, hjärtat var med och utifrån det skapade vi en helt nytt event som vi själva skulle vilja vara gäster på. Häftigt!

Vi är huuur nervösa som helst inför 2019. Hur i helsike ska vi ro i land med allt vi har planerat?! Men vi har konstaterat att nervositet är bra. Den dag vi slappnar av och inte bryr oss är vi slut som eventarrangörer. Så vi omfamnar pirret och vårt enda mål är att lyckas med allt vi företar oss!

Den här bilden är talande. Den är tagen på avslutningsmiddagen under LCU18 i november. Här är vi i mål – vi är så lyckliga över att eventet blev så bra och kan slappna av och njuta i fulla drag 🙂

Jag hoppas att ni alla får ett toppen 2019, fyllt med hälsa, god och nyttig mat och drömmar som går i uppfyllelse!

Jagad av cancertrollet

Förra hösten fick jag en kallelse till cellprov. Jag var mitt uppe i planeringen av The Low Carb Universe’s första event och tänkte att “det där fixar jag efteråt”. Och efteråt kom julen och vinterresa, sen fullt upp med skolstart och sportlov och sen KetoLadies i mars i år. Några veckor efter att jag kom hem efter det eventet trillade en ny kallelse ner. Denna gång med information om att jag hade HPV-virus vid senaste kollen 2014. Magkänslan slog ner som en blixt, det kändes inte bra.

Det fick fart på mig, och den 18 april gick jag på kontroll. Barnmorskan berättade då att jag hade en polyp på livmoderhalsen som måste kollas upp. Det kunde dock inte hon göra, utan det fick jag ordna privat. Tur som en tok, så fick jag en tid dagen efter på en privatklinik. Den togs bort och skickades iväg för analys. Jag skulle räkna med att vänta fyra veckor på båda provsvaren.

Efter fyra veckor hade jag inte fått något besked. Här följer en serie händelser som förvånade, gladde och bekymrade mig. T ex hade svaret om polypen “kommit bort”. Det fick jag i mitten av juni – som tur var fanns inget avvikande i den. Och när jag efterlyste svar på cellprovet fick jag via telefon veta att det var klart men inte vad det visade. Samt “man graderar ju cellförändringarna, och du ska faktiskt få komma till en läkare som är specialiserad på detta”.  Då bröt jag ihop.

Efter ännu en tid i ovisshet fick jag en kallelse till kolposkopi, en undersökning där läkaren med ett specialmikroskop kan se cellförändringens omfång. Redan vid undersökningen den 25 juni sa läkaren att jag skulle genomgå en konisering, alltså att en bit av livmodertappen tas bort. Detta skulle ske inom sex veckor, vilket innebar att jag skulle opereras i början av augusti.

Vänta och åter vänta. Via 1177 kunde jag ha koll på vad som hände. Eller rättare sagt INTE hände. Jag åkte till Mallorca på semester. När läkarens anteckning dök upp i journalen fick jag kalla fötter. Hon hade skrivit att operationen pga kolposkopibilden skulle tidigareläggas och ske inom tre veckor. Alltså mitten av juli. Någon operation var dock inte inbokad.

Då fick jag lite panik. Jag kontaktade vårdplaneringen i Sverige och sa att jag var beredd att avbryta semestern för att kunna opereras inom sagda tre veckorna. Svaret? “Asch, det finns ju ändå inga operationstider förrän i mitten av augusti”. Det slutade med att jag fick dem att sätta upp mig på en återbudslista.

Till slut dök det upp en operationstid i min journal. 9 augusti – dagen efter att jag skulle komma hem från ett Londonbesök och det sent på kvällen. Jag avbokade den resan då jag var livrädd för att det skulle bli förseningar och att jag skulle missa operationen. Jag beslutade mig även för att avbryta Mallorca-semestern, detta av två anledningar: jag hoppades fortfarande på en chans att få en återbudstid samt att jag inte njöt särskilt mycket av min ledighet. Jag ville bara hem.

Väl hemma tog jag beslutet att börja äta carnivore. Jag ville känna att jag gjorde NÅGOT för att öka mina odds. Jag kollade ketoner och blodsocker varje morgon: genom att hålla blodsockret på en låg och stabil nivå skulle mina insulinpåslag minimeras med syfte att svälta ut HPV-viruset samt cellförändringarna.

Det dök upp nya anteckningar i min journal. Jag hade HSIL (grava cellförändringar) som läkaren inte kunde se omfattningen av eftersom området fortsatte upp i livmoderhalsen. Diagnos: N879 Dysplasi i cervix uteri, ospecificerad. Jag blev inte direkt klokare av det.

Slutligen blev det äntligen dags för operation. Jag sövdes och vaknade upp och mådde toppen. Läkaren kom och berättade att cellförändringen inte var särskilt stor. Jag började känna hopp om att det här skulle lösa sig. Provsvar skulle jag få inom 6-8 veckor.

Vänta IGEN. In i journalen regelbundet. Inget nytt under solen förrän den 27 augusti då kirurgen lagt in en anteckning om hur operationen gått. Samt “Kommer att få svar med ett brev efter att PAD­diagnos föreligger. Kvalitetsregister: Ej aktuell.”  Två dagar senare dök följande upp i journalen:

“Vidimerar ett PAD­svar utlåtande T9393/2018. Ett PAD­svar från konisering och cervixabrasio den 9 augusti 2018.
Diagnos:
1. Cervixkon HSIL, radikalt borttaget.
2. Endocervikal fragments och mucus.
3. Endocervical andt corpus type fragments.”

Jag fattade precis noll av denna “diagnos” och kontaktade kliniken för att fråga om detta verkligen var en diagnos. Svaret jag fick: “Du kommer att få svar per brev av oss inom några dagar.”

När jag lite senare samma dag går in i journalen möts jag av följande:
“Anmäld till cancerregistret” följt av två koder som jag inte vet innebörden av.

Ridå.

Hur i hela fridens namn kunde de skriva något sådant innan jag fått besked om utfallet av operationen?! Återigen dags för ett litet bryt och jag bestämde mig för att kontakta dem igen om jag inte fick något brevsvar dagen efter.

Och igår kom det: Alla förändringar är helt borttagna och det fanns inget avvikande i övriga prover. Uppföljning med nytt cellprov om sex månader. Den lättnaden!

Men många frågor är obesvarade. Vilket sorts HPV har jag? Är det en resistent variant som inte läker ut eller något annat? Varför anmäldes jag till Cancerregistret? Jag har lärt mig att inte bara de med utvecklad cancer anmäls dit, de värsta cellförändringarna hamnar visst där också. Men jag vill veta VARFÖR. Jag vill ha så mycket mer information om det här överlag.

Det här “äventyret” har gett mig en inblick i svensk sjukvård som jag helst hade sluppit. Väntetid, otydliga besked, otillräcklig information. Sedan april har jag googlat MASSOR. Fakta är lugnande. En del ska inte googla, helt klart. Många kvinnor mår förbaskat dåligt och får panik enbart av att de är kallade till kolposkopi eller konisering. Detta trots att de allra flesta faktiskt blir av med alla elaka cellförändringar efter operationen. Cellproven är fantastiska och har gjort att många undviker att utveckla cancer, det är inte tu tal om det. Men med tanke på hur dåligt många av oss mår genom den här processen har sjukvården misslyckats radikalt i sin kommunikation.

Jag måste verkligen tillägga att den personal jag mött vid undersökning och operation varit helt suveräna. Sjuksköterskan som tog hand om mig innan och efter operationen gjorde den dagen till en riktigt rolig dag – hur sjukt det än låter!

Via 1177 har vi numer tillgång till våra journaler (om kliniken är ansluten). Vi kan läsa allt som skrivs om oss och våra olika tillstånd. Det ställer oerhört höga krav på innehållet. Att som i mitt fall lägga in “Anmäld till cancerregistret” utan ytterligare kommentarer är fan inte ok! Här måste sjukvården ta sig själva i hampan och tänka sig hur mottagaren av informationen kan tänkas tolka den.

Själv har jag googlat järnet, som sagt. En del ska undvika det. Jag är vetgirig och nyfiken och har hela tiden hållit mig till officiella källor när jag sökt förklaringar, jag är källkritisk. Men jag kan lova att det dyker upp massor av “information” som bara ställer till det.

Jag hoppas att du som får en kallelse till cellprov verkligen går dit. Det är ett snabbt och smärtfritt sätt att hålla koll och att upptäcka dumheter i tid. Och skäms inte om du får veta att du har HPV! HPV-virusen överförs sexuellt och mellan 70 och 80 % av alla som någonsin haft sex har burit eller bär på någon variant. Som en förkylning, typ. Viruset kan ligga på lur och vakna till liv efter trettio år. Skitvirus, alltså.

Jag vill tacka alla som orkat lyssna på mig och peppat mig sedan april! Jag har nog ändå varit ganska balanserad och cool, men så klart har jag haft mina dåliga dagar. Ett alldeles särskilt tack ska min kollega Hanna Boëthius ha, i perioder har jag inte varit till någon större nytta. Nu ska jag dock kavla upp ärmarna och ge järnet inför LCU18!

Nu förstår ni nog varför det varit så tyst här. Jag har haft svårt att bara nonchalera allt det här och skriva om annat. Nu kan jag slappna av. Åtminstone ett tag. För något har jag i mig som kräver uppföljning. Men just nu njuter jag av tillvaron.

I går firade vi här hemma: hummer, finchampagne och lyxglass! Inte direkt carnivore. Men det struntar jag fullkomligt i 😉

 

 

 

 

LCHF-kryssningen

Så har jag då varit ut på böljan den blå (eller vit – mycket is var det!) och träffat en massa härliga LCHF-människor! Det är absolut en av de största behållningarna med kryssningen, det är skönt att umgås med andra likasinnade. Mycket roligt var att min kollega Hanna föreläste! Därför befann hon sig i Sverige för ovanlighetens skull. Mycket kul att kunna jobba IRL ibland 😀

Vi började med middag så snart vi klev på båten, buffé med LCHF-mat. På efterrättsbordet fanns osötad vispad grädde och bär samt chokladpudding. Det vetetusan om den var LCHF, faktiskt? Därefter begav vi oss till baren/discot och försökte träffa och prata med så många som möjligt. Tyvärr blir detta omöjligt när musiken kickar igång. #jagharblivitsågammalattjagvillpratapåkrogen

Efter en natt där ett gäng partygalningar tyckte det var en bra idé att ha efterfest utanför min dörr vaknade jag i vanlig ordning alldeles för tidigt. Som tur är öppnar restaurangen Grill House redan klockan 5, så jag fick mitt morgonkaffe och blev människa igen 😀

Först ut bland föreläsarna var Andreas Eenfeldt (numer Diet Doctor) som bl a berättade om den globala diabetesexplosionen vi kan förvänta oss. Fruktansvärt! Han informerade även om sitt bolag, och målet att nå ut information om kost och hälsa till så många människor som möjligt över hela världen. Beundransvärt mål. Och viktigt.

Därefter tog Peter Martin över. Han föreläste om funktionell medicin, hur intressant som helst! Han tar ett helhetsgrepp på sina patienter som saknas inom den konventionella vården. Jag blev supersugen på att göra alla tester han erbjuder. Ska bara vinna på Triss först 😉 Skämt åsido, hade jag kroniska problem skulle jag lätt betala för att få hans hjälp.

Innan lunch föreläste Ann Fernholm från Kostfonden. I år fokuserade hon på cancer, mycket intressant!

Lunchen åt vi på Grill House. De hade ett specialerbjudande till oss LCHF:are. MYCKET gott!

Eftermiddagen var uppdelad i två olika pass: antingen med inriktning på viktnedgång eller diabetes. Jag valde det sistnämnda eftersom både Hanna och Patrik Olsson skulle föreläsa.

Det var första gången Hanna föreläste på svenska. Det gick så klart galant!

Jag valde att skippa paneldiskussionen och satte mig istället utanför konferensrummet och träffade några trevliga medpassagerare där. Bl a Elisabeth som jag haft kontakt med på FB ett tag men aldrig tidigare träffat. Det är så kul när folk kommer fram och hälsar!

Sist på agendan var en fikapaus där vi serverades en liten tallrik med olika ostar, en god kräm och lite grönsaker. Samt bröd?!

Ett stort tack till Margareta Lundström och Karin Eldh som arrangerade LCHF-kryssningen för elfte året i rad – mycket bra jobbat!

 

Vill du lära dig med om LCHF och kvinnohälsa? Då ska du följa med mig och Hanna till KetoLadies på Mallorca! En långhelg fylld med massor av kunskap, god mat, nya vänner, glädje och VÄRME!

Har “Du är vad du äter” något som helst existenberättigande?

Häromdagen sög jag i mig avsnitt nr 2 av säsongens “Du är vad du äter”. En kraftigt överviktig tjej som bara åt en gång om dagen (och då skitmat) och inte rörde på sig mer än nödvändigt skulle få en hälsosam livsstil.

Rensning av kylskåp och frys – ut med Coca-Cola och glass. Det klassiska bordet där all o-mat ligger huller om buller och huvudpersonen får äcklas över sin egen livsstill. Kostrekommendationen: ät grönsaker, kyckling, fisk och drick en ingefärashot varje morgon.

Sen massor av småklipp, mestadels från gymmet, filmade med mobilen av tjejen själv.

Slutet: tjejen vägs och mäts och allt har minskat och hon är pigg och mår bra. Vilket självklart är toppen.

Men så slår det mig: vad gör det här programmet för nytta? Lär vi oss något? Nä. Vi får inte veta ett dugg om hur och varför. Allt måste iofs inte vara till nytta! Fast nog kan vi ställa lite högre krav på utbudet?

Det som egentligen upprör mig mest är att vi fortsätter att se program som dessa år efter år. Samt alla andra superbilliga produktioner som produktionsbolagen tjänar massor av pengar på. Ta t ex Tunnelbanan (som jag sett kanske tre gånger) har ju samma innehåll hela tiden, det är bara personerna som byts ut. Gränsbevakarna ett annat – samma visa där: folk som smugglar med sig mat, ex-fångar som förhörs, det letas droger.

Varför satsar inget produktionsbolag på en serie om livsstilsförändringar där vi får lära oss något? Svaret är troligen (sorgligt nog) att vi tittare inte frågar efter det. Vi orkar inte ta in något på någon djupare nivå, utan vill bara matas med något lättsmält.

Det är samma sak med många av nyheterna i tidningarna. När någon får en mask i frukostflingpaketet och det får större rubriker (glöm inte den obligatoriska selfien med putmun som får illustrera den artikeln!) än att hundratals dödats i någon terrorattack i Syrien så är något jäkligt snett.

Men det är väl med detta som med politiker: vi får vad vi förtjänar.

 

Vill du LÄRA dig något om kost? The Low Carb Universe har två event på Mallorca i år: KetoLadies och LCU18.

Fullspäckade med föreläsningar och workshops!

I kväll blir det fiskgryta

I går blev jag jättesugen på min egen fiskgryta (recept)! Den skiljer sig inte mycket från andra friskgrytor. Förutom på en punkt: jag gör en spansk tomatsås till den. Tomate frito kallas denna himmelska sås och jag lärde mig göra den under året vi bodde på Mallorca. Se till att göra den på ordentligt mogna tomater för bästa resultat.  Här hittar du receptet!

Den tar en stund att göra, så den förbereder jag under dagen när jag behöver en paus från jobbet vid datorn.

En spansk sås passar extra bra idag då vår spansktalande KetoLadies-föreläsare Ximena de la Serna fyller år! Fast hon kommer att föreläsa på engelska 😉 Hon har själv ätit sig fri från PCOS med ketogen kost och har även hjälpt massor av kvinnor som lider av samma sjukdom.

Till fiskgrytan tänker jag ta ett glas Privat, en cava som innehåller mindre än 3 gram socker per liter.

Foto: Christin Philipson

 

 

 

 

Storföretag satsar på att förbättra de anställdas hälsa – påverkar aktiemarknaden

Det här är riktigt häftigt! Jätteföretagen Amazon, JPMorgan och Berkshire Hathaway meddelade häromdagen att de tänker starta ett företag vars mål är att förbättra de anställdas hälsa.

Då sjönk värdet för sjukvårdsrelaterade aktier på börsen 😀 Sjukförsäkringsbolag, läkemedelstillverkare, apotekskedjor mm sågs plötsligt som mindre intressanta investeringar.

Förhoppningsvis kan detta fungera som ett wake-up-call. Tänk om fler företag följer efter och storsatsar på förebyggande hälsovård för sina anställda? Tanken på vad som kan komma att hända då är nästan hisnande!

https://www.marketwatch.com/story/amazon-berkshire-hathaway-and-jpmorgan-health-initiative-send-industry-shares-plummeting-2018-01-30

EDIT 180202:
Jag har hitta lite mer info om detta nu. Tydligen ligger fokus först och främst på att förbättra tekniken, att göra vårdkedjan kortare och effektivare för de anställda. Typ se till att de inte blir sjukare än nödvändigt/sjukskrivna så länge. Inget fel med den ambitionen. Däremot understryker företagen att de inte riktigt vet hur projektet kommer att utvecklas, de går in i det med öppet sinne. Förhoppningsvis innebär detta att man kanske tittar lite mer på en mer konkret förebyggande hälsovård: att folk blir så lite sjuka som möjligt istället för att bli friska snabbare, helt enkelt.

 

Intresserad av keto och kvinnohälsa? Kom till KetoLadies!

Nio år på LCHF

Nu i januari har jag ätit LCHF i nio år! Den här kostmodellen blev snabbt något mycket naturligt och lätt för mig, och jag har inga planer på att sluta. Någonsin. Men vad har hänt under de här nio åren? Både vad gäller mig själv och omgivningens inställning och attityd. Och är jag lika superstrikt nu som i början?

Kolla på videon (på engelska) här nedan där jag svarar på dessa och andra frågor och delar med mig av några tips och råd!