Solskydd – är vi toklurade?

Sista morgonen på Mallorca. Det är lite molnigt och svalare än andra morgnar, vilket faktiskt är ganska skönt. Temperaturen har under våra tre veckor här varit uppemot 38 grader. Himlen har varit klarblå och solen mycket stark.

En mardröm för en rödlätt och ljushyad person som jag. Innan vi reste köpte jag därför en ekologisk solkräm med spf 30. Jag är iofs ingen solbadare av rang, men det har nog blivit närmare en timme i solsängen i stort sett varje dag.

Det mesta av solkrämen finns kvar. Nästan allt, faktiskt. Efter någon dag här nere bestämde jag mig nämligen för att göra ett test – sola utan solkräm. Resultatet? Jag brände mig inte en enda gång! För att riktigt utmana ödet har jag legat på en luftmadrass i poolen och solat ibland. Inte ens det ”hjälpte” 🙂

Jag har upplevt detta tidigare också. Men då har det rört sig om de sista dagarna på semestern – jag har börjat med spf 50 och sedan trappat ner. Tänkt att jag skulle vänja huden vid solen.

From nu är det slut på det idoga smörjandet. Soldyrkare som ligger på stranden hela dagarna bör nog tänka annorlunda. Fast främst kanske när det gäller antal timmar i solen. Dra ner på dem och därmed även användningen av solkräm, som jag faktiskt inte tror är så himla nyttigt i längden.

Som så mycket annat som vi genom åren fått lära oss är sååå nyttigt och bra.

 

 

PÅ RESANDE (LCHF)FOT

Jag har rest en hel del genom åren sedan jag först startade med GI och sedan -09 LCHF. I början var jag mycket osäker på hur det skulle gå med maten. Det har dock fungerat ok överallt. Det värsta är faktiskt flygplansmaten! Brukar beställa glutenfritt på långflygningar, men man får pilla en del med den maten också.

I stort sett varje år semestrar vi på Mallorca, bodde ju även där under ett år. På restauranger fungerar det precis som i Sverige – jag ber bara att få sallad istället för pommes frites t ex. Och så brukar jag be om lite extra aioli. I de mallorcinska butikerna är mängder av varor märkta med ”Sin gluten”, vilket betyder att de är glutenfria. Vilket iofs inte säger att det är bra produkter. Det är mycket viktigt att kolla innehållsförteckningen. Utbudet av smör är fantastiskt! Smör från flera olika länder, bl a irländska Kerrygold. Kan inte någon kedja i Sverige börja sälja det?

England är lite värre när det gäller lunchrestauranger. Så mycket friterat! Vid ett besök hos en leverantör där i samband med ett tidigare arbete, fick jag en smärre chock när jag bjöds på lunch i matsalen. Och då åt jag ännu inte GI, utan var Viktväktare. Trots detta reagerade jag starkt på utbudet: smörgåsar, chips och läsk. Men visst går det att äta bra! Om du är på en pub för att äta – kolla om de har Plougman’s plate som till största delen utgörs av fantastiskt goda ostar! Hoppa dock över chutneyn. I London finns flera butiker med fina organiska/ekologiska produkter – både färdigmat och rena råvaror. Minns tyvärr inga namn.

Jag har besökt Wales också. Men där åt jag inget. Vi åkte dit, köpte ett vykort och postade det för att visa att vi varit där 😀

Dubai var också ok. Enklast var att äta på hotellet. Svårt att förstå i övrigt, men jag hade god hjälp av översättningskortet från Celiakiförbundet. Då slapp jag i alla fall mjöl. Sök efter appen ”Översättningskort”! Ett tips annars är att innan avresa ta fram lämpliga fraser via Google Translate. Skriv ut och ha i plånboken!

Kenya var lite knepigt. Jag var där på pressresa, och allt var fixat i förväg. När vi åkte iväg på utflykt var det smörgåsar som gällde. Samt kyckling. Jag kan försäkra er om att mjölet i det fallet inte var min värsta farhåga, utan att den hade legat i en varm och het bil i varma och heta Kenya innan jag åt fyllningen från den… Kycklingen vågade jag nog inte äta av alls.

Malaysia besökte jag också på en pressresa. Svårt att förstå något öht. Särskilt när vi besökte en plats där man satsade på något som liknar bondgårdssemester. Den där gröten de gjorde av något jag inte hade en susning om vad det var åt jag lite grann av med spelad god min. Av respekt mot värdarna. I övrigt bodde vi på fina hotell och jag proppade mig full från frukostbuffén och på så vis klarade jag mig bra fram till middagen. Och här har vi en stor fördel med LCHF: att fettet håller en mätt mycket längre. Det blir ingen panik och blodsockerfall om det går lite för lång tid mellan måltiderna.

I Kuala Lumpur drabbades jag för första och hittills enda gången av turistmage. Gav sig till känna i ett stort köpcentrum. Rusade in på toa och rakt mot ett bås då en kvinna skriker något till mig. Jag förväntades betala för besöket. Eftersom jag precis kommit till Malaysia och ännu inte besökt någon bankomat blev jag nödställd i dubbel bemärkelse. Jag måste ha sett helt förtvivlad och döende ut eftersom en annan kvinna genast gick fram och betalade för mitt besök efter att bara ha slängt ett enda ögonkast på mig. Promenaden tillbaka till hotellet var av typen ”rask”.

I Baltikum har jag rest en del. Maten är överlag mycket rustik, potatis i en mängd varianter. Och olika korvar, om jag inte minns helt fel. De kan ju innehålla lite vadsomhelst. Men jag sitter ju här idag och har hälsan, så… 😀

USA – jag har varit i Illinois, Florida och New York. Fungerar bra. Utom -08 då jag var i New York och tyckte att det var en bra idé att köra take away-lunch från Jelly Bean. Jag skyller detta på att jag just -08 var helt uppgiven när det gällde både vikt och hälsa.

På båtar och hotell med buffé är det en barnlek att äta LCHF. Om man kan stå emot dessertborden. Men min uppfattning är att ju längre du kommer från turistorterna, desto bättre blir maten ur LCHF-synpnkt. Fast mitt i centrala Palma finns faktiskt en restaurang som serverar en rätt som är 100 % ketogen: spädgris som ugnstekts i massor av timmar. Serveras med precis ingenting. Bara gris. Med härligt fett och knaprigt skinn 😀

Ska du till Mallorca? Här hittar du några fina tips om var du kan äta!

Det är för övrigt sällan jag träffat på någon som höjt på ögonbrynet när jag velat byta ut ris, pommes frites od mot sallad samt bett om extra smör/olja. Även för den enklaste restaurang är ju nöjda kunder målet (förhoppningsvis!) och de gör vad de kan för att du ska bli nöjd.

Får du inte till det till fullo, så är det ju faktiskt så att våra kroppar klarar en hel del. Om man äter en bra kost på bra råvaror övrig tid, så faller inte himlen ner över dig om du under en vecka avviker från det. Se bara till att undvika sånt som gör dig direkt dålig, som mjöl i mitt fall.

Ett sista tips: Även om maten du äter är bra, kan magen reagera på ovanligheter. Jag har alltid med mig kamomillte. Det lindrar och lugnar magen, och tevatten finns att få nästan överallt.