Skitfibrer. I dubbel bemärkelse.

Så fick jag då en chans att gå i taket idag. Har fiberhysterin vaknat till liv igen? Ska vi se till att ännu fler börjar trycka i sig fibrer och förvärra sin IBS, få magkramper och magkatarr? Tydligen.

https://www.svd.se/expert-trenddieter-sprider-felaktigheter-om-fibrer

Jag har ätit skräp under en stor del av mitt liv. Med skräp menar jag pommes frites, pulverbearnaise, stora mängder läsk, chips, ostkrokar mm. Jag mådde piss, rent ut sagt.

Sen hittade jag GI (glykemiskt index). Började äta nästan uteslutande från grunden, dvs mat som saknade innehållsdeklaration. Det var enormt mycket grönsaker, huvudsakligen råa. Det var grovt bröd och fullkornspasta. Till att börja med mådde jag toppen och gick ner i vikt.

Men efter något år brakade min mage ihop. Magkatarren hade jag dragits med under flera år innan detta. Den försvann inte med GI. Den blev istället så mycket värre. Jag kämpade på med fibrerna. Det skulle ju vara sååå bra för magen. Jag åt nog helt enkelt för lite? Så jag tryckte i mig mer. Till slut fick jag nog och släppte alla tankar på en sund kost som min mage kunde tolerera.

Tills jag hittade LCHF. Grönsaker – javisst! Men mer i form av t ex blomkålsmos och stuvad kål. Ingen fullkornspasta. Inget bröd. Mer fett.

Och efter tre dagar var min mage lugn.

Jag är inte ensam om den här erfarenheten. Och att magen blev bättre beror INTE på att jag helt plötsligt skippade all processad mat och annan hittepåmat. Det var ju precis det jag hade gjort under mina år på GI.

Skulle jag äta av livsmedlen på listan nedan skulle jag snabbt få problem med magen. Fixar du att äta det? Fine. Men jag kan lova att man klarar sig finfint utan dem.

Det här ska vi äta om vi vill ha i oss en massa fibrer.
Då får vi även i oss gluten. Samt kolhydrater som höjer blodsockret.
Stopp i mage och tarm. Sojaelände.
Nej tack!

Min mage på en kost utan en massa fibrer innebär en mage som inte är svullen. Det innebär en mage och ett tarmsystem som inte är förstoppat, som glatt och utan att knota gör vad den ska varje morgon.

Att övervägande äta carnivore har inte försämrat min mage/tarm på något sätt. Det var en anpassningsperiod då den var lite … hmm … “överaktiv”, men inga katarrkänningar, inga förstoppningar – lugn och fin. Nu för tiden äter jag lite mer grönsaker. Avocado är den enda jag äter rå, i övrigt enbart tillagade grönsaker.

Funkar din mage bra utan spannmål, vetekli, grovt knäckebröd och popcorn som ska ge dig de livsnödvändiga fibrerna? Då behöver du det inte. Punkt.

Slutligen så uppvisar skribenterna bristande kunskap om LCHF. Men det är vi ju vana vid, så jag struntar i den biten 😉

Kolla gärna in den här artikeln hos Diet Doctor: IBS och LCHF.

Magbakterier och carnivore

Häromdagen frågade någon i FB-gruppen Carnivore Sweden om hur mikrobiomet påverkas av att äta carnivore. En berättigad fråga! Jag började fundera på hur jag själv påverkats, jag började ju med carnivore i juli förra året. Körde strikt i två månader och därefter har jag kört carnivore till kanske 90, 95 %. Lite sparris och avocado äter jag gärna då några gånger per vecka.

För kanske sju, åtta år sen fick jag infektion i en tandrot. Tandläkaren skrev ut Kåvepenin. Efter mindre än ett dygn var jag helt förstörd. Magkatarr av det värre slaget som slog ut mig helt och hållet.

För några år sen fick jag flera ögoninfektioner på ett och samma år (mina torra ögon i kombination med våra hundars hudbakterier). Jag fick därför tre, fyra antibiotikakurer i form av ögondroppar det året. Magen kraschade. Inte magkatarr den här gången (tack och lov!) men vattniga diarréer som vägrade ge med sig. Under det här året åt jag, som så många andra, probiotika.

Häromdagen fick jag diagnosen urinvägsinfektion. Försökte i det längsta få läkaren att komma med någon annan lösning än antibiotika. Men icke. På apoteket frågade jag vad jag skulle göra för att skydda magen och fick svaret “probiotika”. Det i sig är revolutionerande, för tidigare rekommenderade de Omeprazol som är syrahämmande.

Nu är jag inne på tredje dagen med antibiotika och känner inte av det på något som helst sätt! Jag har lite, lite ont i magen, men det är i nederdelen och beror på infektionen. Äter probiotika så klart. Men faktum kvarstår: det hjälpte ju inte senast.

Kanske är det för tidigt att ropa hej än. Fast vid tidigare antibiotikakurer har jag börjat känna av magen redan efter några timmar. Inte vet jag. Men som jag ser det: att äta carnivore-ish har då inte gjort min mage känsligare. Att grönsaker triggat min katarr under hela mitt liv är ett faktum. Råa såna har aldrig funkat bra, tillagade har gått bättre.

Kanske är det så enkelt att min mage och mina tarmar får vila nu? Och framförallt: tid att läka ordentligt. Kanske kommer jag att kunna fixa så många fler grönsaker i framtiden tack vare det?

Eller så är jag inte gjord för att äta det! 🙂 Strunt samma vilket. Så länge jag har ork och energi, mår bra och känner livet i mig så spelar det ingen som helst roll.

Oj! Ett nyanserat köttinslag på Nyhetsmorgon!

Jag ser på Nyhetsmorgon nästan varje dag. Maten som lagas är mestadels vegetarisk nu för tiden. Om kött nämns i några andra inslag görs det uteslutande med ett varningens finger. Jag har verkligen saknat en mer nyanserad rapportering.

I morse intervjuades forskaren Elin Röös från Statens lantbruksuniversit under rubriken “Mat och miljöpåverkan”. Och hon sa – håll i er nu! – att naturbeteskött har en positiv miljöpåverkan!

Här hittar ni inslaget.

Dock hävdade hon (så klart…) att sojakorv och grönsaksbullar är absolut bäst. Varför frågade inte programledarna om den miljöpåverkan soja har? Eller att en majoritet av sojan måste importeras? Det finns nämligen en hel del problem med att odla soja i Sverige. Det finns även en socioekonomisk påverkan. Jag hittade en artikel om soja som var intressant, du hittar den här: https://agfo.se/2018/08/sojabonan-i-centrum Det är LRF som driver Agfo, så de har säkerligen en agenda, men faktan är ju lättkontrollerad.

En annan aspekt som saknas och som jag skrivit om tidigare är ju att man inte tar upp vad kost kan göra med folks hälsa och vad det kostar i långa loppet. Elin Röös menade att bröd är ett mycket miljövänligt livsmedel. Jag och många med mig klarar inte av att äta spannmål (utan att vara glutenintoleranta). De sista åren innan jag hittade LCHF åt jag enligt GI, där var grovt bröd en viktig del. Jag åt grovt surdegsbröd, ingen limpa eller vitt rostbröd. Min mage kraschade regelbundet. Och nej, jag åt ingen snabbmat under min GI-period. Det var mycket grönsaker, normalt med protein och ett blygsamt fettintag (inget light).

(När det gäller spannmål bör nog vi som propagerar för lågkolhydratkost dock vara lite mer nyanserade själva: många klarar av att äta bröd. Däremot bör man absolut skippa det vita brödet, skogalimpan mm.)

Jag längtar efter den dagen då en journalist som kan nutrition sätter tänderna i kosten och miljön ur ett hälsoperspektiv.

Ett praktexempel på haltande logik?

Tittar på Nyhetsmorgon och i ett inslag på Nyheterna pratas det om vikten av att förändra kosten för att jorden inte ska gå under. Vi ska äta högst 100 gram rött kött (Vad är rött kött, egentligen?) per vecka och basera vår kost på fullkorn, bönor och frukt. Spannmålet skulle för övrigt stå för en tredjedel av intaget.

https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11961061

Här kan du läsa en artikel av BBC!

Därifrån kommer bilden här nedan:

232 gram bröd och ris per dag. Vilken kanonkost för en diabetiker. NOT.

Om jag skulle leva i den verkligheten skulle jag snart vara sjuk. Magen skulle krascha, först och främst. Och gör magen det, så gör jag det så småningom. Jag har levt så länge med magproblem, och att skippa spannmål var den i särklass största bidragande faktorn som tog mig till ett friskare liv. Jag skulle få ägna många dagar åt att ligga i fosterställning och kvida.

Och om vi tänker ett steg längre: alla de diabetiker vars blodsocker goes bananas av fullkorn och frukt – vad i hela fridens namn skulle de äta? Ska alla de typ 2:or som slipper insulin genom att bl a skippa spannmål börja injicera igen? Vi slutar äta en naturlig produkt (kött) och ökar istället produktionen av en medicin (insulin) som många kan slippa med rätt kost? Det är nästan så att jag börjar få konspirationstankar.

Jag får inte ihop det. Logiken haltar rejält. Världen ska räddas. Det ska göras genom att öka medicineringen. På bekostnad av människors hälsa. Det KAN bara inte vara den rätta lösningen.

Vad gäller miljöproblematiken är jag inte människa att avgöra vad som är rätt eller fel. För egen del tycker jag det är självklart att vi ska göra vad vi kan i vilket fall som helst. Men det finns så många andra vägar att gå! Ät närproducerat, ät mat som inte tagit omvägen via en fabrik. Laga god och nyttig mat från grunden. Köp inte billigt krafs från länder där vi vet att man struntar högaktningsfullt i både människors hälsa och miljön.

Fixar du spannmål, bönor och frukt? Grattis. Fortsätt äta det. Men tvinga inte oss andra som blir sjuka av det att göra det.

Carnivore – varför, hur, resultat

VARFÖR

När jag fick beskedet att jag hade grava cellförändringar och HPV blev jag först enormt chockad. Efter ett tag började jag fundera på vad jag själv kunde göra för att öka chansen att bli av med det. Tänkte verkligen inte bara sitta och rulla tummarna! Jag luskade runt en del, och fastnade för carnivore – att äta uteslutande animaliska livsmedel.

Anledningen till att det blev carnivore var att jag ville minimera mitt insulinpåslag. En kost utan kolhydrater ger ett både stabilt och lågt blodsocker och därmed behöver kroppen inte pytsa ut så mycket insulin för att sänka blodsockret. Insulin får nämligen celler att växa. Med grava cellförändringar – cancer in situ – föll sig därför carnivore som det självklara valet för mig. Insulin triggar även tillväxtfaktorn IGF-1. Cancerceller “gillar” både insulin och IGF-1.

Jag valde även att köra 16/8, alltså att enbart äta under ett period om åtta timmar per dygn och fasta resterande 16 timmar. Så här har jag ätit i flera år, min kropp vill inte ha frukost. Nu fick det plötsligt en annan innebörd: jag ville verkligen sätta fart på autofagin, en process som rensar bort trötta och dumma celler. MYCKET enkelt förklarat 😛 Googla för mer uttömmande förklaring.

Googla förresten på alla förklaringar jag nämner. Jag har själv inte läst en massa forskningsrapporter eller studier, jag läser texter av andra som är mer kunniga och pålästa och drar sedan mina slutsatser efter det. Jag har ju även turen att ha enormt kunniga personer i mitt nätverk, så jag har diskuterat detta med några av dem också.

HUR

När jag väl tagit beslutet att lägga om kosten åkte jag och handlade mat: fläsk och nöt, kyckling, fisk, lever, ägg och smör hamnade i korgen. Det tog fem minuter att handla 😀 Jag valde uteslutande svenskt kött, fisken var vildfångad i Nordatlanten och smöret ekologiskt. Kvaliteten på maten när man äter så här restriktivt är a och o.

För några veckor sedan la jag även till grädde, det går att göra så mycket mumsigare levergrytor då 😉

Jag mätte blodsocker och ketoner (Ketonix) varje morgon, och ganska snart låg jag på strax under 4 i blodsocker och blåste rött nästan varje gång. Fortsatte med mätningarna i två veckor för att få svart på vitt att jag var på rätt spår.

En dag med carnivore kan se ut så här för mig:
Jag startar dagen med kaffe. Det är inte carnivore, men eftersom det inte har någon effekt på mitt fasteblodsocker eller sabbar ketosen för mig så fortsätter jag med mina tre små och starka espressos dagligen. Vid tolv, ett bryter jag fastan (det kan t ex bli två skivor fläskkarré eller två kokta ägg med smör) sen äter jag inget förrän vid middagen (t ex levergryta, torskrygg med äggsås) kring sex, sju. Jag tillsätter sällan extra fett, använder smöret när jag steker. Några kvällar i veckan dricker jag ett glas cava, det påverkar heller inte mina värden. Det är guldkanten på min carnivore-tillvaro 😀

16/8 håller jag inte stenhårt på längre: jag är mer inriktad på att äta när jag är hungrig, helt enkelt. Det kan innebära att jag enbart äter lunch någon dag, samt bryter fastan redan vid nio t ex.

Eftersom jag under de första två veckorna även vägde och skrev upp allt jag åt, upptäckte jag snart att mitt kaloriintag sjönk rejält. Jag blir enormt mätt av protein! Min energi minskade dock inte, och snart märktes det på vågen varifrån all ork kom: mina fettdepåer. Ett bra bevis på att jag kommit in i finfin ketos.

Måste tillägga att jag nu är inne i en superlat period, rör på mig minimalt. Är inte ute och går, yogar inte mm. Så det är inte pga kroppsarbete jag tappat vikt. När jag kommer igång igen måste jag säkerligen äta mer för att orka.

Jag hade inga som helst övergångsproblem, att jag ätit relativt strikt LCHF under flera år spelar förmodligen en stor roll.

RESULTAT

Jag har tappat fem kilo, mina naglar och mitt hår växer som ogräs, mina celluliter har minskat. Och igår när jag sminkade mig tyckte jag tamejsjutton att mina ögonfransar blivit längre också 😀 Jag har minskat i omfång: smalben, lår, rumpan, midjan och överarmar (ännu mer tomt skinn 😛 ) Vad gäller celluliterna kan kanske det även bero på att jag torrborstar hela kroppen nästan varje morgon, detta för att stimulera lymfsystemet som hjälper kroppen att rensa ut en massa bös.

Jag har energi och är glad. Känner mig liksom lugn i själen också. Har alltid haft en tendens till lättare ångest i perioder, den minskade rejält när jag gick över till LCHF, men carnivore har påverkat det lilla som är kvar. Maten är inget problem, jag tycker allt är jättegott! Proteinet jag äter är mycket mer varierat nu än tidigare.

Mage och tarm funkar kanon. Protein bryts ner redan i magsäcken, så mina tarmar lever i en lyxtillvaro nu 🙂 Gaser har jag knappt några alls.

Jag gjorde ett XL-test hos Werlabs efter en månad. Alla värden utom blodfetterna var finfina. Att blodfetterna var åt pipsvängen är inte så konstigt: jag har gjort en kostomläggning och tappat en del i vikt. Samma sak hände när jag gick över till LCHF för snart tio år sen, för att sedan normaliseras (med LCHF-mått mätt 😉 ).

Om drygt fem månader ska jag in på efterkontroll och göra ett nytt cellprov, så det dröjer innan jag kan säga att den här kosten gjort någon nytta. Ofta läker viruset ut efter operation, så kanske skulle jag kunna bli av med eländet utan att äta carnivore. Men som sagt: NÅGOT vill jag ju göra för att förbättra oddsen! Så jag fortsätter äta övervägande carnivore fram tills dess.

TANKAR

Jag kommer inte att äta carnivore resten av livet, jag tror att det är sunt att äta mer cykliskt, dvs att variera kosten i perioder. Tänker man på våra förfäder så åt de troligen inte enbart animaliskt året runt. Fanns det blåbär så åt de troligen blåbär, liksom! Jag har ju redan tidigare ätit helt grönsaksfritt, dock i kortare perioder och utan att tänka att “nu äter jag carnivore”. Mer för att jag genom åren utvecklat min intuition för vad kroppen vill ha. Det har kanske varit fyra dagar med enbart kött, därefter en vecka med massor av grönsaker. Men nu har jag ju ett mål med detta och har (lite till min förvåning, faktiskt) upptäckt att det funkar att göra detta i längre perioder.

Dock är jag inte helt “renlärig”. Jag äter ut en del, och då kan jag äta lite sparris eller blomkålsmos t ex.

Det saknas forskning på cancer och kost. Läkemedelsföretagen satsar självklart på att hitta medel som botar cancer. Men vad kan vi göra för att FÖRHINDRA att vi får cancer och hur stor roll spelar då kosten? Inget läkemedelsföretag tjänar pengar på att forska om det. Om du tycker att det är viktigt att öka forskningen kring kosten tycker jag att du ska skänka ett bidrag till Kostfonden som finansierar oberoende kostforskning!

Miljön… Jag är förvånad över att världens veganer inte förklarat krig mot den ökande skaran av carnivorer. Det kommer nog. Dock tror jag att carnivore kan vara ett av de mest miljövänliga sätten att äta på. Inhemskt protein, ekologiskt/gräsbetat när så är möjligt, matsvinn som består nästan uteslutande av ben, man nyttjar mer av varje slaktat djur (inälvsmat), inga grönsaker från andra sidan jordklotet eller grönsaker som odlats i uppvärmda växthus pga “fel” årstid mm.

Vill du lära dig mer om carnivore finns det massor av grupper på Facebook du kan gå med i. Eller så kommer du till Mallis i November! Vanessa Spina (Ketogenic girl) kommer nämligen att föreläsa om carnivore på LCU18,  jag ser verkligen fram emot att höra hennes kloka tankar och ta del av hennes kunskap samt diskutera ämnet med henne!

Recension av “Låt bönor förändra ditt liv”

Litsfeldt-1

Författarna: Lars-Erik Litsfeldt och Patrik Olsson

 

En recension är aldrig objektiv, den är synnerligen subjektiv. Min recension av Patrik Olssons och Lars-Eriks Litsfeldts “Låt bönor förändra ditt liv” (Bladh by Bladh) är LÖJLIGT subjektiv. Jag har fått ta del av den här boken från ax till limpa . Jag minns när Patrik ringde och sa “Sitter du ner?!” och berättade att han skulle skriva en bok med Litsfeldt. “LITSFELDT, Bitte!”

Nu finns boken på riktigt. Äntligen. Den här boken beskriver LCHF/lågkolhydratkost på ett vettigt sätt – vetenskap med glimten i ögat. Bokens huvudroller innehas dock av bönor, dess resistenta stärkelse och hur det påverkat Patriks blodsocker och hans sambo Marias insulinkänslighet. Maria som det bara är hälften kvar av nu!

Patriks personliga historia i början av boken, typ 1-diagnosen, att bli pappa, bli blind, upptäckten av LCHF/lågkolhydratkost och resistent stärkelse och vad det gjort för hans hälsa, väcker verkligen nyfikenhet och själv slukade jag boken på fyra timmar! Tänk då på att jag redan vet “allt” om Patrik och hans biohacking. För er som är helt ovetandes: boken kommer att fascinera och inspirera er!

Lars-Erik skriver om kolesterol, mättat fett och kolhydrater på ett sätt som gör att smilbanden ofta åker uppåt. Fyndiga beskrivningar som t ex hur insulinet fungerar – tänk dig en lastbrygga där insulinet ska öppna porten så att blodsockret kan komma in i varuhuset – gör att det rent vetenskapliga sätter sig direkt.

Det finns även ett avsnitt med träningstips – det är tuuungt och låååångsamt som gäller. Det låter ju supertrist att läsa om styrketräning, men även här lyckas Lars-Erik såpass bra att jag nu börjat fundera på att leta upp mina hantlar och min kettlebell.

I boken finns även flera recept för dig som vill införa bönor i kosten. Patrik och Maria har experimenterat och bjuder på både bröd- och pannkaksrecept baserade på bönor.

Budskapet i boken riktar sig inte enbart till diabetiker, det här är en kosthållning som är hälsosam för väldigt många. Boken är skriven på ett sätt som bör attrahera en bred målgrupp. Den ger kunskap, idéer, handfasta råd och tips och inspiration!

Detta blir årets hälsobok i Sverige. Trust me.

 

Låt bönor förändra ditt liv – årets hälsobok!

Nu har bokförlaget släppt info om Lars-Erik Litsfeldts och Patrik Olssons bok som kommer ut i maj: Låt bönor förändra ditt liv. Det här kommer att bli något i hästväg, jag lovar! Den ligger redan uppe på bl a Adlibris för bevakning.

Från förlaget Bladh by Bladhs hemsida:

 

Lars-Erik Litsfeldt har skrivit flera böcker i ämnet diabetes och viktproblem varav boken Fettskrämd var den första. Böckerna har sålts i drygt 100 000 exemplar.

Patrik Olsson är typ 1-diabetiker sedan han var barn. Under sin uppväxt åt han enligt de råd som gavs till diabetiker. Det handlade om att välja lightprodukter, fullkornsbröd och magert kött. Svängigt blodsocker på grund av denna diet har förstört hans ögon så att han idag är blind. Han har genom Facebookgruppen Smarta diabetiker hjälpt otaliga diabetiker till ett bättre liv. För en tid sedan uppmärksammades detta arbete i TV 4:s Nyhetsmorgon då han blev utsedd till Veckans solstråle. Han ser nu som sin uppgift att sprida budskapet om de goda magbakteriernas påverkan på blodsockret.

Här kan du se när Patrik blev Solstråle och här hittar du Smarta Diabetiker! Mer info om boken hittar du på förlagets hemsida.

omslag

Magballonger till alla!

En annons dök nyss upp i mitt Facebook-flöde. Ett företag som lovar att de genom att placera en ballong i magen på folk får dem att tappa 20 kg. Det står att det är en ny och unik metod, vet inte riktigt om det stämmer eftersom jag läst om något liknande för flera år sen.

Det sorgliga med detta är inte att ännu ett företag går ut och lovar att alla som väljer deras metod blir smala. Det mest sorgliga är att läsa kommentarerna. Jag trodde att folk skulle gå i taket av detta, men icke. De verkar tycka att det är en lysande idé. För närmare fyrtio tusen kronor. En ifrågasättande kommentar hittar jag, och det är någon som rekommenderar de andra att istället göra en gbp…

Tydligen ska ballongen vara kvar i magen i sex månader, därefter följs man upp i ett halvår och får lära sig att leva hälsosamt. För det är liksom det som är grejen.

Ett flertal frågor poppar upp i mitt huvud:

Om de som gör detta ändå måste lägga om livsstilen efteråt: varför testar de inte att göra det på en gång? Ja, jag VET att det kan ge en kick att få en rejäl viktnedgång. Men för 40´?

Det står inget om LCHF i kommentarerna, men många hävdar att LCHF är så dyrt. För 40′ får du väldigt mycket LCHF-mat….

Vad är det som gör att folk tycker att det är ok att betala 40′ för en ballong, men anser att fem tusen kronor för sex veckors coachning med en kostrådgivare är hutlöst? Särskilt med tanke på att de i alla fall måste lära sig äta rätt efter att ballongen är väck.

Och det som är “rätt” enligt detta företag är troligen helt fel.

 

 

 

Arsenik och gamla spetsar

(Rubriken har ingenting med inlägget att göra, rubriksättaren i mig har tydligen gått på semester)

Inte ett enda inlägg på hela januari… Men ibland får det bli så. Jag har ju tidigare förklarat att jag till skillnad från  proffsbloggarna inte kan klämma ur mig inlägg bara-för-att. Sen har jag haft en del annat för mig också!

Det som dominerat är min mage. Efter förra årets tre antibiotikakurer för olika infektioner i ögonen, så brakade magen ihop kring jul. Det mest fascinerande med detta är att jag tog antibiotikan i form av ögondroppar! Jag har sedan dess varit allt annat än som vanligt (“slöbajsat” som en av mina döttrar kom på när hon var tio år och varit ute med vår hund som ätit något olämpligt). Hela tiden har jag mått hur bra som helst, varit aktiv och energisk, på glatt humör och inte mått dåligt en enda gång. Vikten och aptiten har hållit i sig också.

I början var jag konfunderad, och bipacksedeln till dropparna gjorde mig inte klokare. “Obehag i magen” sträckte den sig till. Samt “känsla av trånghet i svalget”. Vilket jag också åkt på. Under hela tiden har jag ätit probiotika, och trodde att jag därmed gjorde vad jag kunde, men det har inte gjort någon som helst skillnad. Häromdagen fick jag nog, och fick träffa en läkare på vårdcentralen. Han var enormt imponerad av att jag var så fräsch trots mina långvariga besvär 😀 Vi kom fram till att jag skulle tokboosta med probiotika och ett halvt dygn efter första boost-dosen var problemet borta! (Peppar, peppar…)

Intressant är att det på utländska sajter varnas för att tobramycin (som det verksamma ämnet heter) kan orsaka diarré så länge som ett helt år efter avslutad kur. Inte ett ord om det här i Sverige.

Så om du är känslig och verkligen MÅSTE ta antibiotika: tryck i dig alla möjliga varianter och märken av probiotika för att skydda din mage!

För övrigt undrar jag hur en ögonmedicin kan tillåtas ha följande biverkningar:
Effekter i ögat: rodnad, dimsyn, torra ögon, ögonallergi, inflammation i ögats yta.
Snacka om kontraproduktivt.

Inflammation i ögats yta åkte jag så klart på efter avslutad kur 😛

Jag och Hanna Boethius jobbar även vidare med vårt Mallis-event i november: The Low Carb Universe. Det är enormt häftigt att vi redan sålt en fjärdedel av alla biljetter, särskilt med tanke på att det är hela nio månader kvar! Det har tillkommit några föreläsare, titta gärna in på föreläsarsidan!

Smarta Diabetiker tar en hel del tid, vi har drygt sjutton tusen medlemmar nu! Jag är så oerhört tacksam över att få vara en del av Smarta och oerhört stolt över att vi lyckas nå ut till och hjälpa så många. Ni får förresten hålla ögonen öppna den närmaste tiden, det kommer att hända en hel del där Smarta är involverade på ett eller annat sätt 😉

Till helgen ska jag givetvis med på LCHF-kryssningen till Åbo. Om du också ska med blir jag jätteglad om du kommer fram och säger hej!

Så, nu vet ni att jag lever 😀

 

 

42 timmar utan mat

Så har jag gjort det – min första längre fasta! I söndags morse kände jag att det var dags att prova. Då hade jag ätit middag vid sexsnåret kvällen innan, samt ätit ca 1 dl (äkta!) glass vid nio. Söndagen gick bra fram till eftermiddagen, då började huvudvärken komma. En mugg buljong och lite senare några nypor salt nersköljt med vatten var den på en helt acceptabel nivå. Måndagen var helt huvudvärksfri.

Jag har druckit mängder av vatten, och även kaffe, te och buljong. I kaffet har jag haft lite grädde och kokosolja. Med min maghistorik är jag alldeles för rädd för att den ska braka, och lite fett verkar skydda den. Detta är troligen ett rent och skärt hjärnspöke, och nästa gång ska jag skippa båda.

Jag har inte varit hungrig. Trodde att jag skulle vara jättehungrig när jag vaknade på måndagsmorgonen, men inte då. Pigg och glad var jag också. Lite senare var jag iväg och handlade inför middagen, och när jag skulle ställa in varorna hemma i kylskåpet såg jag att vi hade kvar lite tryffelsalami sedan helgen. Det blev mitt fall 🙂 Så det blev alltså 42 timmars fasta istället för 48.

Inför middagen på måndagskvällen trodde jag att jag skulle vräka i mig mat! Men jag var inte alls tokhungrig, och åt lika mycket som jag brukar göra.

Varför gjorde jag detta? Först och främst var jag nyfiken på om jag skulle fixa det. Och det gjorde jag utan problem. En annan orsak är att jag i och med förklimakteriet lagt på mig några kilon som alla satt sig på buken, och dessa vill jag få bort. Vågen visade ingen större skillnad efter fastan, men jag funderar på att lägga in en 36-timmarsfasta varje vecka. Det kan kanske göra susen för de där få kilona om jag gör det regelbundet. Sen tror jag att fasta är nyttigt rent generellt. Vi dör i alla fall inte av att gå utan mat en längre tid. När i människans historia har vi tidigare haft tillgång till mat 24/7, liksom?

Vill du läsa mer om fasta rekommenderar jag Jonas Bergqvist som skrivit mycket om just detta!