Ett praktexempel på haltande logik?

Tittar på Nyhetsmorgon och i ett inslag på Nyheterna pratas det om vikten av att förändra kosten för att jorden inte ska gå under. Vi ska äta högst 100 gram rött kött (Vad är rött kött, egentligen?) per vecka och basera vår kost på fullkorn, bönor och frukt. Spannmålet skulle för övrigt stå för en tredjedel av intaget.

https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11961061

Här kan du läsa en artikel av BBC!

Därifrån kommer bilden här nedan:

232 gram bröd och ris per dag. Vilken kanonkost för en diabetiker. NOT.

Om jag skulle leva i den verkligheten skulle jag snart vara sjuk. Magen skulle krascha, först och främst. Och gör magen det, så gör jag det så småningom. Jag har levt så länge med magproblem, och att skippa spannmål var den i särklass största bidragande faktorn som tog mig till ett friskare liv. Jag skulle få ägna många dagar åt att ligga i fosterställning och kvida.

Och om vi tänker ett steg längre: alla de diabetiker vars blodsocker goes bananas av fullkorn och frukt – vad i hela fridens namn skulle de äta? Ska alla de typ 2:or som slipper insulin genom att bl a skippa spannmål börja injicera igen? Vi slutar äta en naturlig produkt (kött) och ökar istället produktionen av en medicin (insulin) som många kan slippa med rätt kost? Det är nästan så att jag börjar få konspirationstankar.

Jag får inte ihop det. Logiken haltar rejält. Världen ska räddas. Det ska göras genom att öka medicineringen. På bekostnad av människors hälsa. Det KAN bara inte vara den rätta lösningen.

Vad gäller miljöproblematiken är jag inte människa att avgöra vad som är rätt eller fel. För egen del tycker jag det är självklart att vi ska göra vad vi kan i vilket fall som helst. Men det finns så många andra vägar att gå! Ät närproducerat, ät mat som inte tagit omvägen via en fabrik. Laga god och nyttig mat från grunden. Köp inte billigt krafs från länder där vi vet att man struntar högaktningsfullt i både människors hälsa och miljön.

Fixar du spannmål, bönor och frukt? Grattis. Fortsätt äta det. Men tvinga inte oss andra som blir sjuka av det att göra det.

KetoLadies 2019 närmar sig!

Under vårt allra första event i november 2017 väcktes idén till ett lågkolhydratevent som fokuserar på kvinnohälsa. Vi la fram våra tankar för några av de kvinnliga gästerna och föreläsarna och bestämde oss för att genomföra ett sådant. I mars 2018 samlades så 35 glada kvinnor på Espléndido Hotel i Puerto de Sóller på Mallorca för en långhelg fullspäckad med intressanta föreläsningar och workshops, många skratt, en del tårar, massor av energi och pepp. En fantastisk helg, helt enkelt.

Nu är det dags igen! 7-10 mars samlas vi åter nere på Mallorca för att lära oss mer, umgås, träffa nya vänner och fylla på förråden med livslust och energi efter vintern.

På föreläsarlistan hittar ni bl a Bitten Jonsson, Vanessa Spina (Ketogenic Girl) och Elena Gross. Vi jobbar just nu med agendan, och några av de ämnen som vi kommer att lära oss mer om är migrän, cancer, pcos och glukagon.

Här hittar du mer information, biljetter mm till KetoLadies 2019!

Och här kan du se hur vårt allra första KetoLadies var!

Maten på våra event är alltid 100 % lågkolhydratkost!

Tio år på lågkolhydratkost

I slutet av januari 2009 körde jag igång med LCHF. Trots varningar om både det ena och det andra. Det var allt ifrån vad som skulle hända med kolesterolet och att jag skulle bli ännu tjockare av allt fett till det mer rakt-på-sak “du kommer att bli sjuk och dö”. Förr eller senare.

Så här tio år senare kan jag konstatera att jag lever. Och har hälsan också. Jag undrar om det räcker för att bevisa för de värsta belackarna att lågkolhydratkost inte är dödligt utan faktiskt förbättrar hälsan? Eller är det fortfarande “Vänta bara, det kommer att slå till. Även om det dröjer tills du är 85. DÅ dör du.”

Ja, högst troligen gör jag det till slut. Jäkligt frisk 😉

Under de här tio åren har det hänt MASSOR! Fler och fler har upptäckt att det är en bra idé att dra ner på kolhydratintaget. Man behöver inte vara en bekännande LCHF:are för att skippa tillsatt socker eller kritvita rostmackor. Att använda riktig grädde och riktigt smör är en självklarhet för många.

För sex, sju år sen hade jag nog ansett att de som inte går all-in gör fel. Då tyckte jag att alla skulle göra allt enligt LCHF-modellen. Idag har jag lärt mig så mycket mer. Jag har fått upp ögonen för att

1) alla inte behöver vara tokstrikta eller ens äta en “riktig” lågkolhydratkost
2) alla är olika
samt
3) ett högt fettintag är inte a och o

Hur tänker jag då?

1)

Är du sjuk? Har du mycket övervikt? Sockerberoende? Då behöver du nog rikta in dig på att vara riktigt strikt. Men är du frisk och normalviktig finns ingen anledning att räkna kolhydrater in absurdum. Du kan äta hälsosamt ändå. Saknar du bröd? Ät bröd! Men välj då ett riktigt bra bröd, inte det där svampiga, vita eller det förrädiskt mörka som ser så nyttigt ut men är fullt av socker. Vill du ha glass? Ät glass! Det absolut viktigaste är nämligen att vi undviker hittepå-mat som innehåller massor av tillsatt socker och onödiga tillsatser. Vi ska i så stor utsträckning som möjligt äta mat som lagas från grunden av bra råvaror. Det är DET som är a och o. Så en glass gjord på ägg, grädde och frukt/bär är helt ok att äta. Särskilt om man vill äta det ofta. Det är faktiskt tom helt ok att ibland äta något som är helt “förbjudet”. Jag själv äter ibland chips för jag tycker att det är ruskigt gott. Men observera ibland. Jag snackar INTE regelbundet fredagsmys.

Själv har jag genom åren ätit mestadels strikt. Jag uppskattar enkelheten i det. Kött/fisk/fågel/ägg, eventuellt lite grönsaker eller tillsatt smör/sås.

Vi är även olika i olika perioder. Att stenhårt hålla fast vid något när förutsättningarna förändras är bara dumt. Klimakteriet, graviditet, sjukdomar, aktivitetsnivå mm påverkar.

2)

Det är så många faktorer som påverkar vad vi väljer att stoppa i oss. En del skiter högaktningsfullt i allt och äter vad som faller dem in. Deras val. Det är stört omöjligt att försöka omvända/påverka någon som inte bryr sig. Släpp det bara.

En följd av intresset för kost och hälsa är att många (jag är en) inte bara blir kinkiga med vad vi stoppar i oss utan även hur det producerats. Jag vägrar t ex äta fryst laxfilé sedan flera år. Ska jag äta lax ska den vara vildfångad, ingen stackars odlad fisk ska hamna i den här kroppen. Danskt kött har jag nog inte ätit på tio år. När en fläskfilé kostar 49.90/kg kan man ju räkna ut med sin bakdel att den stackars grisen inte haft ett särskilt gott liv. Jag kan välja bort det, jag har råd att köpa gräsbetat/närproducerat/vildfångat. Men långt ifrån alla kan göra samma val, även om de skulle vilja. Så är du en av dem som hävdar att man inte äter LCHF på “riktigt” om man inte äter just gräsbetat/närproducerat/vildfångat: lägg ner. Alla som är engagerade gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar och det är gott nog.

Alla har sina egna skäl till att äta någon form av lågkolhydratkost. Den minst accepterade anledningen verkar vara att man vill gå ner i vikt. “LCHF handlar om hälsa, inte viktnedgång.” Den anledningen är liksom lite ful. Jag tänker så här: vilken anledning som helst som får en människa att äta bättre är en BRA anledning! Om syftet är att gå ner tre kilo: jamen bra att välja lågkolhydratkost istället för nån pulverdiet! Själv började jag äta LCHF pga min magkatarr, men självklart är jag jätteglad att jag gick ner en hel del i vikt också.

3)

I början åt jag MASSOR. Jag åt flera gånger om dagen, jag åt grädde och smör tills det sprutade ur öronen på mig. Efter några månader hände något: jag märkte att jag kände mig nöjd och mätt på mindre. Under många år fortsatte jag dock tillsätta rejält med fett, jag mådde bra och höll vikten. Men 2017 hände något igen. Jag kände att jag inte behövde allt det där extra fettet. Ingen mer kokosolja i kaffet, mycket mindre aromsmör och beasås. Vad hände? Precis ingenting. Jag varken gick upp eller ner i vikt.

I somras började jag äta carnivore pga cellförändringar. Jag åt enbart protein och knappt något tillsatt fett alls. På kort tid tappade jag fem kilo. Ett par av dessa berodde säkerligen på att jag varit på Mallorca och svullnat i värmen. Men helt klart har jag även tappat i fettvikt.

Internationellt sett har fokuseringen på fett börjat ifrågasättas. Att man behöver frossa i smör mm för att äta lågkolhydratkost är numer långt ifrån en nödvändighet. Det känns som om vi i Sverige inte riktigt är där än. Fortfarande är fokus på fettet i hög grad.

Själv äter jag mestadels protein till lunch och middag, men jag har även börjat äta frukost sedan i höstas. Fet, grekiskt yoghurt med valnötter och honung. HONUNG?! Nu svär jag i LCHF-kyrkan 😉 Jag mår toppen och har inte gått upp i vikt eller dött av det.

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla min kostmodell idag. Men behöver den verkligen ett namn? Jag försöker helt enkelt äta intuitivt och det till 99 % utifrån ett lågkolhydratperspektiv. Vilket inte är alla förunnat att klara av dock. I början behöver man en del riktlinjer för att förstå grunden, men när den sitter är det absolut läge för individuell anpassning. Jag läser nästan dagligen om folk som kämpar för att hålla uppe just fettintaget. Varför?! Om det tar emot, om du inte går ner i vikt, om du inte mår bra av allt fett: DRA NER PÅ DET! Säkerligen har du, precis som jag, en del lagrat fett att ta av. Använd det till energi istället för att tillsätta fett.

Och självklart: är du nöjd och glad och mår bra och dricker fettkaffe mm – fortsätt med det!

ÖVRIGT

Det enda som förenar oss som äter en lågkolhydratkost är just kosten. Det är det enda. Jag har i alla år inom LCHF-rörelsen känt en enorm aversion mot personer som vill klumpa ihop oss. Jag minns särskilt när någon skrev att vi som kämpar för att få LCHF accepterat också kämpade för att få kolloidalt silver accepterat. Eller så kan man lätt få intrycket av att alla som äter lågkolhydratkost är klimatförnekare. För det är ju också en kamp mot det som är officiellt accepterat. Duh… Vi som äter lågkolhydratkost är helt vanligt folk som vaccinerar oss, vägrar vaccin, använder kolloidalt silver eller skyr det som pesten, vi är direktörer och lärare, studenter och sjukpensionärer. Och allt möjligt annat.

Det här ihopklumpandet. Jag är övertygad om att det är en stor anledning till att “normalt” folk kan känna sig avoga mot lågkolhydratkost. Vi snackar liksom MAT! Inte religion eller politik.

Och du kan bli sjuk “trots” att du äter LCHF. Säger någon något annat är de ute och cyklar. Du kan fortfarande drabbas av cancer, reumatism, gonorré, benbrott, influensa – you name it. Jag brukar dock tänka att ens kostval påverkar hur väl man klarar av vissa saker eller kanske kan minska risken för att råka ut för något. Men vi som äter LCHF/lågkolhydratkost kommer fortfarande att kunna bli sjuka. Tro inget annat.

FRAMTIDEN GENERELLT

Jag hoppas att diskussionen kring kosten blir mindre dogmatisk och mer pragmatisk. Alltså att vi slutar rama in kosten så stenhårt och istället fokuserar på att med ett öppet sinne och utan fördomar eller förutfattade meningar hjälpa människor finna sin egen väg till hälsa och välmående. Även om det innebär att äta ett par skivor surdegsbröd till helgfrukosten.

FRAMTIDEN PERSONLIGEN

Jag kommer även i fortsättningen att ha lågkolhydratkost som utgångspunkt för min kost. Vill jag äta lite chips kommer jag att äta det. Vill jag ha ett glas rött eller cava kommer jag att dricka det. Jag kommer även i framtiden att träna enormt oregelbundet och inte ha dåligt samvete under de perioder jag inte gör det. Jag kommer fortsätta mitt periodiska snusande. Jag kommer att fortsätta att njuta av en vackert marmorerad entrecôte stekt i smör när jag är sugen på det. Jag kommer till och med att klämma i mig en söt dessert nån gång. Jag är inte en sämre människa för det.

Jag kommer helt enkelt att rikta in mig på att fortsätta njuta av livet.

Pst! Hannas och min senaste podcast (på engelska) handlar om min tio år på lågkolhydratkost. Här hittar du den:

På vår hemsida: http://bit.ly/2TvBaIH 
På iTunes: http://bit.ly/lcushow

Kalorier – är det något att bry sig om?

Jag har aldrig räknat kalorier under mina år som LCHF:are för att styra mitt intag. Jag har gjort det av ren nyfikenhet när jag testat något nytt, som när jag mätte ketoner första gången. Och när jag började läsa på om LCHF innan kostomläggningen skrev “alla” att mängden kalorier var totalt ointressant. “Det är bara att ösa på med fett, ingen fara!” Så det gjorde jag.

För något år sen upptäckte jag att jag åt mindre tillsatt fett. Jag slutade till och med att ha kokosolja i kaffet. Det var inte ett aktivt beslut, utan bara hände. Jag märkte ingen effekt på vare sig vikt, mått eller ork. Jag var precis som vanligt.

När jag gick över till carnivore registrerade jag allt under de två första veckorna, mitt mål var ju ett lågt fasteblodsocker och att komma i ketos. Jag blev riktigt förvånad när jag upptäckte hur lite kalorier jag fick i mig. Vågen, som inte rört på sig nämnvärt de senaste åren, visade lägre och lägre siffror. Nu väger jag mindre än jag gjort på massor av år.

Jag steker min mat i smör, jag kanske lägger till lite fett om jag äter mager fisk. Men that’s it. Har sällan behov av eller sug efter mer fett än så. Och jag mår bra, har ork och energi, sover bra mm. Protein är helt enkelt mycket mättande, så jag går inte omkring och är hungrig heller. Trots att jag enligt alla konstens regler behöver 1500 kalorier/dag för att täcka mina basala behov. Helt klart får jag dem från någon annanstans än maten. Typ min rumpa.

Under den här tiden på carnivore har jag vissa dagar fått i mig knappt 500 kalorier, vissa dagar inte ätit alls (spontanfastat), vissa dagar kanske kommit upp i 1200, 1300 kalorier.

I perioder är jag mycket aktiv: då kanske jag yogar eller kör power walks tokintensivt i tre månader och röjer runt mer i största allmänhet. Sen har jag latperioder. Då gör jag inte många knop. Vi har ju heller inga hundar längre, så det är knappt jag får näsan utanför dörren vissa dagar. Det här funkar för mig, mycket för att jag har accepterat att det är så här jag är! Det dåliga samvetet för mina latperioder är helt puts väck.

Nu väntar jag på att “drabbas” av nästa träningsperiod, då kommer jag förmodligen att rent automatiskt äta mer.  Det jag får i mig i dagsläget räcker helt klart fullt ut till vad jag (inte…) gör just nu. Vikten minskar ju för att kroppen använder energi jag redan har på kroppen.

När jag började med LCHF vräkte jag i mig fett: smör, grädde, creme fraiche, ost mm och gick ner nästan tio kilo de tre första månaderna (vilket var under en inaktiv period). Jag tror så här: i början behövs en hel del extra fett för att kroppen ska fatta vad som är på gång. Men sen, när siffrorna på vågen eller måttbandet inte minskar, är det dags för nästa fas: helt enkelt dra ner på fettintaget och istället se till att börja gnaga på ens inbyggda fettdepåer.

Jag tror det vore nyttigt med en mer nyanserad syn på och debatt om fettet. Folk som ätit LCHF i åratal, fortfarande bär på övervikt och kämpar för att få i sig fett – det säger liksom sig självt att nåt bör justeras. Och just fettet ligger ju nära till hands då.

Det finns massor av anledningar till att man inte går ner i vikt/hamnar på en platå, t ex olika sjukdomar. Är man överviktig, känner sig frisk och inte har några sjukdomar, kan ett minskat fettintag var vad som behövs för att få igång viktminskningen.

I januari nästa år har jag ätit lågkolhydratkost i tio år. Jag kommer aldrig att sluta med det! Men jag har insett att kosten är långt ifrån “status quo”. Man åldras, aktivitetsnivåerna varierar, man byter jobb – kanske från kroppsarbete till mer stillasittande eller vice versa mm. Kosten bör förändras därefter också, helt enkelt.

Sen är livet helt enkelt orättvist! En del kan äta vad som helst och hur mycket som helst och må prima både på in- och utsidan. Jag tillhör INTE den skaran. Det gäller nog de flesta av oss.

Ps1! Viktnedgång var INTE målet med carnivore, jag äter ju det av terapeutiska orsaker.

Ps2! Jag skriver “kalorier” i texten, men siffrorna visar kilokalorier (kcal). Kalorier är vad vi använder i dagligt tal, så för enkelhetens skull skriver jag så 🙂

Carnivore – varför, hur, resultat

VARFÖR

När jag fick beskedet att jag hade grava cellförändringar och HPV blev jag först enormt chockad. Efter ett tag började jag fundera på vad jag själv kunde göra för att öka chansen att bli av med det. Tänkte verkligen inte bara sitta och rulla tummarna! Jag luskade runt en del, och fastnade för carnivore – att äta uteslutande animaliska livsmedel.

Anledningen till att det blev carnivore var att jag ville minimera mitt insulinpåslag. En kost utan kolhydrater ger ett både stabilt och lågt blodsocker och därmed behöver kroppen inte pytsa ut så mycket insulin för att sänka blodsockret. Insulin får nämligen celler att växa. Med grava cellförändringar – cancer in situ – föll sig därför carnivore som det självklara valet för mig. Insulin triggar även tillväxtfaktorn IGF-1. Cancerceller “gillar” både insulin och IGF-1.

Jag valde även att köra 16/8, alltså att enbart äta under ett period om åtta timmar per dygn och fasta resterande 16 timmar. Så här har jag ätit i flera år, min kropp vill inte ha frukost. Nu fick det plötsligt en annan innebörd: jag ville verkligen sätta fart på autofagin, en process som rensar bort trötta och dumma celler. MYCKET enkelt förklarat 😛 Googla för mer uttömmande förklaring.

Googla förresten på alla förklaringar jag nämner. Jag har själv inte läst en massa forskningsrapporter eller studier, jag läser texter av andra som är mer kunniga och pålästa och drar sedan mina slutsatser efter det. Jag har ju även turen att ha enormt kunniga personer i mitt nätverk, så jag har diskuterat detta med några av dem också.

HUR

När jag väl tagit beslutet att lägga om kosten åkte jag och handlade mat: fläsk och nöt, kyckling, fisk, lever, ägg och smör hamnade i korgen. Det tog fem minuter att handla 😀 Jag valde uteslutande svenskt kött, fisken var vildfångad i Nordatlanten och smöret ekologiskt. Kvaliteten på maten när man äter så här restriktivt är a och o.

För några veckor sedan la jag även till grädde, det går att göra så mycket mumsigare levergrytor då 😉

Jag mätte blodsocker och ketoner (Ketonix) varje morgon, och ganska snart låg jag på strax under 4 i blodsocker och blåste rött nästan varje gång. Fortsatte med mätningarna i två veckor för att få svart på vitt att jag var på rätt spår.

En dag med carnivore kan se ut så här för mig:
Jag startar dagen med kaffe. Det är inte carnivore, men eftersom det inte har någon effekt på mitt fasteblodsocker eller sabbar ketosen för mig så fortsätter jag med mina tre små och starka espressos dagligen. Vid tolv, ett bryter jag fastan (det kan t ex bli två skivor fläskkarré eller två kokta ägg med smör) sen äter jag inget förrän vid middagen (t ex levergryta, torskrygg med äggsås) kring sex, sju. Jag tillsätter sällan extra fett, använder smöret när jag steker. Några kvällar i veckan dricker jag ett glas cava, det påverkar heller inte mina värden. Det är guldkanten på min carnivore-tillvaro 😀

16/8 håller jag inte stenhårt på längre: jag är mer inriktad på att äta när jag är hungrig, helt enkelt. Det kan innebära att jag enbart äter lunch någon dag, samt bryter fastan redan vid nio t ex.

Eftersom jag under de första två veckorna även vägde och skrev upp allt jag åt, upptäckte jag snart att mitt kaloriintag sjönk rejält. Jag blir enormt mätt av protein! Min energi minskade dock inte, och snart märktes det på vågen varifrån all ork kom: mina fettdepåer. Ett bra bevis på att jag kommit in i finfin ketos.

Måste tillägga att jag nu är inne i en superlat period, rör på mig minimalt. Är inte ute och går, yogar inte mm. Så det är inte pga kroppsarbete jag tappat vikt. När jag kommer igång igen måste jag säkerligen äta mer för att orka.

Jag hade inga som helst övergångsproblem, att jag ätit relativt strikt LCHF under flera år spelar förmodligen en stor roll.

RESULTAT

Jag har tappat fem kilo, mina naglar och mitt hår växer som ogräs, mina celluliter har minskat. Och igår när jag sminkade mig tyckte jag tamejsjutton att mina ögonfransar blivit längre också 😀 Jag har minskat i omfång: smalben, lår, rumpan, midjan och överarmar (ännu mer tomt skinn 😛 ) Vad gäller celluliterna kan kanske det även bero på att jag torrborstar hela kroppen nästan varje morgon, detta för att stimulera lymfsystemet som hjälper kroppen att rensa ut en massa bös.

Jag har energi och är glad. Känner mig liksom lugn i själen också. Har alltid haft en tendens till lättare ångest i perioder, den minskade rejält när jag gick över till LCHF, men carnivore har påverkat det lilla som är kvar. Maten är inget problem, jag tycker allt är jättegott! Proteinet jag äter är mycket mer varierat nu än tidigare.

Mage och tarm funkar kanon. Protein bryts ner redan i magsäcken, så mina tarmar lever i en lyxtillvaro nu 🙂 Gaser har jag knappt några alls.

Jag gjorde ett XL-test hos Werlabs efter en månad. Alla värden utom blodfetterna var finfina. Att blodfetterna var åt pipsvängen är inte så konstigt: jag har gjort en kostomläggning och tappat en del i vikt. Samma sak hände när jag gick över till LCHF för snart tio år sen, för att sedan normaliseras (med LCHF-mått mätt 😉 ).

Om drygt fem månader ska jag in på efterkontroll och göra ett nytt cellprov, så det dröjer innan jag kan säga att den här kosten gjort någon nytta. Ofta läker viruset ut efter operation, så kanske skulle jag kunna bli av med eländet utan att äta carnivore. Men som sagt: NÅGOT vill jag ju göra för att förbättra oddsen! Så jag fortsätter äta övervägande carnivore fram tills dess.

TANKAR

Jag kommer inte att äta carnivore resten av livet, jag tror att det är sunt att äta mer cykliskt, dvs att variera kosten i perioder. Tänker man på våra förfäder så åt de troligen inte enbart animaliskt året runt. Fanns det blåbär så åt de troligen blåbär, liksom! Jag har ju redan tidigare ätit helt grönsaksfritt, dock i kortare perioder och utan att tänka att “nu äter jag carnivore”. Mer för att jag genom åren utvecklat min intuition för vad kroppen vill ha. Det har kanske varit fyra dagar med enbart kött, därefter en vecka med massor av grönsaker. Men nu har jag ju ett mål med detta och har (lite till min förvåning, faktiskt) upptäckt att det funkar att göra detta i längre perioder.

Dock är jag inte helt “renlärig”. Jag äter ut en del, och då kan jag äta lite sparris eller blomkålsmos t ex.

Det saknas forskning på cancer och kost. Läkemedelsföretagen satsar självklart på att hitta medel som botar cancer. Men vad kan vi göra för att FÖRHINDRA att vi får cancer och hur stor roll spelar då kosten? Inget läkemedelsföretag tjänar pengar på att forska om det. Om du tycker att det är viktigt att öka forskningen kring kosten tycker jag att du ska skänka ett bidrag till Kostfonden som finansierar oberoende kostforskning!

Miljön… Jag är förvånad över att världens veganer inte förklarat krig mot den ökande skaran av carnivorer. Det kommer nog. Dock tror jag att carnivore kan vara ett av de mest miljövänliga sätten att äta på. Inhemskt protein, ekologiskt/gräsbetat när så är möjligt, matsvinn som består nästan uteslutande av ben, man nyttjar mer av varje slaktat djur (inälvsmat), inga grönsaker från andra sidan jordklotet eller grönsaker som odlats i uppvärmda växthus pga “fel” årstid mm.

Vill du lära dig mer om carnivore finns det massor av grupper på Facebook du kan gå med i. Eller så kommer du till Mallis i November! Vanessa Spina (Ketogenic girl) kommer nämligen att föreläsa om carnivore på LCU18,  jag ser verkligen fram emot att höra hennes kloka tankar och ta del av hennes kunskap samt diskutera ämnet med henne!

Paus, carnivore och kolesterol

HEJ! Jag lever 😉 men har en hel del omkring mig som gjort att jag nedprioriterat min sida. Jag kommer troligen att berätta mer längre fram. För att ni inte ska behöva spekulera kan jag tala om att jag fortfarande är lyckligt gift, jobbar på med våra event och mår bra 😀 En del av er har nog förresten upptäckt att jag tagit bort Nutriavans från Facebook. Det blev liksom för spretigt till slut att hålla på med både detta och The Low Carb Universe.

Nåväl. Det ena har lett till det andra och i slutet av juli började jag äta carnivore. Mycket pga ren och skär nyfikenhet! Jag fick inga som helst omställningsbesvär, troligen pga att jag till stor del kört strikt LCHF under snart tio år.

Mitt proteinintag är mycket mer varierat nu. Mer fisk (vildfångad!), mer lever, mer ägg t ex. Jag tillsätter ytterst sällan mer fett, utan blir mätt och nöjd på enbart proteinet och det fett som är i det.

Vad har då detta lett till? På fyra veckor har jag tappat drygt fem kilo. Viktnedgång var INTE mitt syfte med carnivore. Lite intressant är ju att kvinnor i min ålder inte ska kunna gå ner i vikt 😉 Låt oss skrota den tanken en gång för alla! En del HAR problem, inte tu tal om det. Men inte alla, vilket i alla fall jag får intryck av när det skrivs och talas om kvinnor i klimakteriet.

Jag har massor av energi, jag är glad och kreativ och min hjärna känns liksom mer “klar”. En utmattningsdepression kan ge små skador i hjärnan, och det verkar som om de sista resterna av min genomklappning är på väg att försvinna nu.

Celluliterna har minskat! Har på lår och rumpa, och det syns en tydlig skillnad. Jag har iofs torrborstat mig i en månad, det kan ju vara en bidragande orsak. Kombinationen carnivore och torrborstning är kanske svaret?

Jag gjorde ett XL-test på Werlabs i måndags för att se hur detta påverkar min kropp. Alla värden för vitaminer, mineraler, lever och njure var finfina. Mina lipider var dock uppåt väggarna! Som tur är har jag ju lite hum om det här med kolesterol, så jag är inte ett dugg orolig. Samma sak hände faktiskt när jag gick över på lchf: värdena sköt genom taket för att sedan sjunka till bra nivåer.

Vill ni veta mer om mitt carnivoreexperiment föreslår jag att ni lyssnar på min och Hanna Boëthius podcast. Där går vi igenom detta lite mer noggrant.

Vi får se när jag dyker upp här igen! Ha det gott så länge 🙂

Episode 30 – Bitte Goes Carnivore

 

Krabbgång, nikotin och äggfasta

Det var ett tag sen sist nu. Men ni som hängt med ett tag vet hur jag fungerar: jag kan inte klämma ur mig några inlägg om jag inte är någorlunda inspirerad. Och det är jag nu!

Senaste inlägget handlade om att jag var så sugen på att komma igång med träningen. Jag var inställd på att köra calisthenics, men blev tipsad av en läsare om en Adriene och hennes 30 days of yoga. Hon är toppen! Glimten i ögat och fötterna på jorden. Nya pass varje dag, olika längd, olika intensitet.

Idag gör jag pass nummer 29! Under de fyra veckor jag tränat har jag förbättrat min balans, ökat min core-styrka, blivit mycket smidigare/vigare och väckt liv i mina armmuskler.

Calisthenics blev det lite si och så med. Jag har kört det mer sporadiskt. För det mesta har jag istället kompletterat yogan med ännu ett pass utifrån hur Adrienes pass varit. Har det t ex varit mest smidighet har jag kört ett extrapass som fokuserar på styrka. Det är bara att leta på Youtube, finns massor att välja mellan!

Nu är det bara ett par dagar kvar av yogamånaden och jag letar efter ett liknande upplägg att följa. Och jag har tur som en tok! I går kom nämligen Darryl Edwards nya bok ut: Animal Moves.  I boken ingår ett fyra veckor långt träningsupplägg. Klart jag kör det! Gjorde första passet igår, det fokuserade på hållningen. I dag ska jag ge mig ut i trädgården och köra bl a crab walk och flea jumps.

Darryl föreläste på LCU17 och han kommer även till LCU18. Han är mycket inspirerande! Vore ju riktigt kul om jag bemästrade hans träningsupplägg riktigt bra när jag träffar honom i november 🙂

Sen är jag numer helt nikotinfri! Jag började röka i tonåren, och med avbrott för graviditeter och amning rökte jag fram till oktober 2006. Då fick jag nog. Jag började snusa. Det kändes liksom hundra gånger bättre än att röka… I perioder har jag istället tuggat nikotintuggummi. I februari blev jag så himla trött på att vara beroende och bestämde mig för att sluta med allt. Körde med plåster i två veckor för säkerhets skull och jag är nu helt nikotinfri sedan en dryg vecka. Jag är helt fascinerad över hur lätt det gått och njuter faktiskt varje dag över att slippa känna sug och behov.

Men självklart förde det med sig att vikten rusade iväg. Jag åt inte mer än tidigare och har ju tränat varje dag. Har inte hjälpt ett dugg. Så häromdagen körde jag igång mitt livs första äggfasta, idag är det fjärde dagen. Och äntligen minskar jag både på vågen och i omfång! Jag äter runt tio ägg per dag i olika former, lägger till ca 1 msk fett (smör/majonnäs) till varje ägg. Fem dagar ägg, fem dagar strikt LCHF (som jag äter vanligtvis) och fem dagar ägg är upplägget jag kör.

Jag är ganska anti sån här “kurer” i vanliga fall, men var helt enkelt tvungen att göra något drastiskt. Jag har ju tidigare testat 5:2 då man räknar kalorier och blev helt nojig och bara tänkte på mat, så det upplägget gick ju bort. Upp till 12 ägg kan man äta varje dag, och jag lovar att man inte behöver gå hungrig 🙂

 

Dokumentären “The Magic Pill”

What if most of our modern diseases are really just symptoms of the same problem? The Magic Pill follows doctors, patients, scientists, chefs, farmers and journalists from around the globe who are combating illness through a paradigm shift in eating. And this simple change – embracing fat as our main fuel – is showing profound promise in improving the health of people, animals and the planet.

Jag har precis sett en av de bästa dokumentärer jag sett på länge – The Magic Pill. Ibland kan den här kampen för att förändra kostrekommendationerna för att förbättra folkhälsan kännas ganska tröstlös. Men den här filmen gav mig HOPP! Och inte så lite tårar i ögonen… Den lilla autistiska flickan som efter en tid på ketogen kost yttrade sina första ord och äntligen kunde sitta still. Kvinnan med bröstcancer som gick över till ketogen kost och tumören krympte. Pati som la 1000 dollar i månaden på insulin och nu inte behöver något insulin alls.

Självklart går det att hitta saker att kritisera – ketogen kost hjälper nog inte mot all sorts cancer, t ex. Men glädjen hos dessa riktiga människor och de fantastiska hälsovinster de fick när de bytte kost. INGEN kan ta det ifrån dem. Och det är där mitt fokus är och alltid har funnits: hos de riktiga människorna, de sk anekdoterna vars historier inte har någon som helst vetenskaplig betydelse.

Och det är därför jag jobbar för Kostfonden med att samla pengar till oberoende kostforskning!

Man får även se glimtar ur rättegången mot professor Noakes. Marika Sboros, journalisten som rapporterade från rättegången, är också med. I filmen får man se när domaren levererar den friande domen till Noakes. Då brast det nästa för mig.

Dokumentären kan du hyra eller köpa på Vimeo. 

 

Vill du lära dig mer om ketogen kost? Vi har två event på Mallorca i år med många namnkunniga föreläsare: KetoLadies i mars och LCU18 i november.

Idag nyttigt, i morgon livsfarligt

När jag växte upp fanns det inte en massa olika kostmodeller. Man åt helt enkelt mat. Nu finns en uppsjö av olika sätt att äta som alla hävdar att de är det mest hälsosamma. Lägg till det även alla tidningar som ena veckan utpekar något som supernyttigt och veckan efter blir det en kovändning och det är något annat man ska äta för att vara hälsosam. Vilket gör att även den mest hårdhudade drabbas av akut hälsoångest.

Inte konstigt att folk blir less. Folk som bara vill äta lite nyttigare utan att behöva läsa igenom den senaste forskningen innan de går till Ica för att fylla upp kylskåpet.

Jag har fnulat ihop en lista med tips och råd om hur du kan göra för att äta lite nyttigare utan forskarutbildning. Observera att den inte riktar sig till de som äter någon form av lågkolhydratkost.  Den riktar sig alltså till  “normalisar”.

  • Undvik färdigmat av den enkla anledningen att en färdigrätt ofta innehåller mer saker än om du skulle göra samma rätt hemma. Ett bra exempel är köttbullar: hemma gör du dem av färs, kryddor och ev nåt som håller dem samman (det går jättebra att skippa “nåt”, förresten). Jämför med innehållsförteckningen på köpeköttbullar… Och hemlagat är ju godare!
  • Dra ner på läsk, godis och snacks för de innehåller inget som gagnar kroppen. Ät en liten skål chips på fredagkvällen istället för en hel påse, njut av tio riktigt goda godisbitar på lördagen istället för en hel påse med halvgoda. Läsk vid mycket speciella tillfällen. Det krävs ingen raketforskning för att inse att för mycket socker inte är nyttigt. Tänk om dagens unga fick chansen att känna samma förväntan och lycka när en 33 cl läsk delades med syskonen! Vilket hände vid jul, nyår, påsk och ev någon mer gång per år.
  • Minska på mängden pasta. Ät det en gång i veckan i stället för tre. Eller dra i alla fall ner på mängden när du äter det. Varför? Jag säger bara “spaghetti med köttfärssås”. Det borde väl ändå heta “köttfärssås med spaghetti”? Gör du köttfärssåsen själv kan du ha i massor av olika grönsaker som innehåller mycket mer bra-att-ha-saker än pasta som består av mjöl och vatten. Samma som lim 😛
  • Kakor och bullar är det nog ingen som tror ingår dagligen i en någotsånär hälsosam kost. Ät någon gång ibland och baka själv (av samma anledning som man gör egna köttbullar istället för att köpa färdiga).
  • Använd fullfeta mejeriprodukter eftersom man i de lättare alternativen t ex har ersatt smakbäraren fett med annat bös (t ex socker). Riktigt smör och grädde smakar mer och bättre, det behövs inga jättemängder för att höja smaken på den rätt man lagar.

Själv tror jag att en majoritet skulle må bättre av att äta någon form av lågkolhydratkost. Dvs skippa allt socker, bröd, pasta od. Men alla är inte intresserade av att gå så – vad som uppfattas av många – långt som att ta bort saker ur kosten som ses som självklara. Bättre att göra lite än inget alls.

—-

Snart dags för KetoLadies – det första ketoeventet som fokuserar på kvinnohälsa. Häng med till Mallorca i mars!

 

Nio år på LCHF

Nu i januari har jag ätit LCHF i nio år! Den här kostmodellen blev snabbt något mycket naturligt och lätt för mig, och jag har inga planer på att sluta. Någonsin. Men vad har hänt under de här nio åren? Både vad gäller mig själv och omgivningens inställning och attityd. Och är jag lika superstrikt nu som i början?

Kolla på videon (på engelska) här nedan där jag svarar på dessa och andra frågor och delar med mig av några tips och råd!