Krabbgång, nikotin och äggfasta

Det var ett tag sen sist nu. Men ni som hängt med ett tag vet hur jag fungerar: jag kan inte klämma ur mig några inlägg om jag inte är någorlunda inspirerad. Och det är jag nu!

Senaste inlägget handlade om att jag var så sugen på att komma igång med träningen. Jag var inställd på att köra calisthenics, men blev tipsad av en läsare om en Adriene och hennes 30 days of yoga. Hon är toppen! Glimten i ögat och fötterna på jorden. Nya pass varje dag, olika längd, olika intensitet.

Idag gör jag pass nummer 29! Under de fyra veckor jag tränat har jag förbättrat min balans, ökat min core-styrka, blivit mycket smidigare/vigare och väckt liv i mina armmuskler.

Calisthenics blev det lite si och så med. Jag har kört det mer sporadiskt. För det mesta har jag istället kompletterat yogan med ännu ett pass utifrån hur Adrienes pass varit. Har det t ex varit mest smidighet har jag kört ett extrapass som fokuserar på styrka. Det är bara att leta på Youtube, finns massor att välja mellan!

Nu är det bara ett par dagar kvar av yogamånaden och jag letar efter ett liknande upplägg att följa. Och jag har tur som en tok! I går kom nämligen Darryl Edwards nya bok ut: Animal Moves.  I boken ingår ett fyra veckor långt träningsupplägg. Klart jag kör det! Gjorde första passet igår, det fokuserade på hållningen. I dag ska jag ge mig ut i trädgården och köra bl a crab walk och flea jumps.

Darryl föreläste på LCU17 och han kommer även till LCU18. Han är mycket inspirerande! Vore ju riktigt kul om jag bemästrade hans träningsupplägg riktigt bra när jag träffar honom i november 🙂

Sen är jag numer helt nikotinfri! Jag började röka i tonåren, och med avbrott för graviditeter och amning rökte jag fram till oktober 2006. Då fick jag nog. Jag började snusa. Det kändes liksom hundra gånger bättre än att röka… I perioder har jag istället tuggat nikotintuggummi. I februari blev jag så himla trött på att vara beroende och bestämde mig för att sluta med allt. Körde med plåster i två veckor för säkerhets skull och jag är nu helt nikotinfri sedan en dryg vecka. Jag är helt fascinerad över hur lätt det gått och njuter faktiskt varje dag över att slippa känna sug och behov.

Men självklart förde det med sig att vikten rusade iväg. Jag åt inte mer än tidigare och har ju tränat varje dag. Har inte hjälpt ett dugg. Så häromdagen körde jag igång mitt livs första äggfasta, idag är det fjärde dagen. Och äntligen minskar jag både på vågen och i omfång! Jag äter runt tio ägg per dag i olika former, lägger till ca 1 msk fett (smör/majonnäs) till varje ägg. Fem dagar ägg, fem dagar strikt LCHF (som jag äter vanligtvis) och fem dagar ägg är upplägget jag kör.

Jag är ganska anti sån här ”kurer” i vanliga fall, men var helt enkelt tvungen att göra något drastiskt. Jag har ju tidigare testat 5:2 då man räknar kalorier och blev helt nojig och bara tänkte på mat, så det upplägget gick ju bort. Upp till 12 ägg kan man äta varje dag, och jag lovar att man inte behöver gå hungrig 🙂

 

Dokumentären ”The Magic Pill”

What if most of our modern diseases are really just symptoms of the same problem? The Magic Pill follows doctors, patients, scientists, chefs, farmers and journalists from around the globe who are combating illness through a paradigm shift in eating. And this simple change – embracing fat as our main fuel – is showing profound promise in improving the health of people, animals and the planet.

Jag har precis sett en av de bästa dokumentärer jag sett på länge – The Magic Pill. Ibland kan den här kampen för att förändra kostrekommendationerna för att förbättra folkhälsan kännas ganska tröstlös. Men den här filmen gav mig HOPP! Och inte så lite tårar i ögonen… Den lilla autistiska flickan som efter en tid på ketogen kost yttrade sina första ord och äntligen kunde sitta still. Kvinnan med bröstcancer som gick över till ketogen kost och tumören krympte. Pati som la 1000 dollar i månaden på insulin och nu inte behöver något insulin alls.

Självklart går det att hitta saker att kritisera – ketogen kost hjälper nog inte mot all sorts cancer, t ex. Men glädjen hos dessa riktiga människor och de fantastiska hälsovinster de fick när de bytte kost. INGEN kan ta det ifrån dem. Och det är där mitt fokus är och alltid har funnits: hos de riktiga människorna, de sk anekdoterna vars historier inte har någon som helst vetenskaplig betydelse.

Och det är därför jag jobbar för Kostfonden med att samla pengar till oberoende kostforskning!

Man får även se glimtar ur rättegången mot professor Noakes. Marika Sboros, journalisten som rapporterade från rättegången, är också med. I filmen får man se när domaren levererar den friande domen till Noakes. Då brast det nästa för mig.

Dokumentären kan du hyra eller köpa på Vimeo. 

 

Vill du lära dig mer om ketogen kost? Vi har två event på Mallorca i år med många namnkunniga föreläsare: KetoLadies i mars och LCU18 i november.

Idag nyttigt, i morgon livsfarligt

När jag växte upp fanns det inte en massa olika kostmodeller. Man åt helt enkelt mat. Nu finns en uppsjö av olika sätt att äta som alla hävdar att de är det mest hälsosamma. Lägg till det även alla tidningar som ena veckan utpekar något som supernyttigt och veckan efter blir det en kovändning och det är något annat man ska äta för att vara hälsosam. Vilket gör att även den mest hårdhudade drabbas av akut hälsoångest.

Inte konstigt att folk blir less. Folk som bara vill äta lite nyttigare utan att behöva läsa igenom den senaste forskningen innan de går till Ica för att fylla upp kylskåpet.

Jag har fnulat ihop en lista med tips och råd om hur du kan göra för att äta lite nyttigare utan forskarutbildning. Observera att den inte riktar sig till de som äter någon form av lågkolhydratkost.  Den riktar sig alltså till  ”normalisar”.

  • Undvik färdigmat av den enkla anledningen att en färdigrätt ofta innehåller mer saker än om du skulle göra samma rätt hemma. Ett bra exempel är köttbullar: hemma gör du dem av färs, kryddor och ev nåt som håller dem samman (det går jättebra att skippa ”nåt”, förresten). Jämför med innehållsförteckningen på köpeköttbullar… Och hemlagat är ju godare!
  • Dra ner på läsk, godis och snacks för de innehåller inget som gagnar kroppen. Ät en liten skål chips på fredagkvällen istället för en hel påse, njut av tio riktigt goda godisbitar på lördagen istället för en hel påse med halvgoda. Läsk vid mycket speciella tillfällen. Det krävs ingen raketforskning för att inse att för mycket socker inte är nyttigt. Tänk om dagens unga fick chansen att känna samma förväntan och lycka när en 33 cl läsk delades med syskonen! Vilket hände vid jul, nyår, påsk och ev någon mer gång per år.
  • Minska på mängden pasta. Ät det en gång i veckan i stället för tre. Eller dra i alla fall ner på mängden när du äter det. Varför? Jag säger bara ”spaghetti med köttfärssås”. Det borde väl ändå heta ”köttfärssås med spaghetti”? Gör du köttfärssåsen själv kan du ha i massor av olika grönsaker som innehåller mycket mer bra-att-ha-saker än pasta som består av mjöl och vatten. Samma som lim 😛
  • Kakor och bullar är det nog ingen som tror ingår dagligen i en någotsånär hälsosam kost. Ät någon gång ibland och baka själv (av samma anledning som man gör egna köttbullar istället för att köpa färdiga).
  • Använd fullfeta mejeriprodukter eftersom man i de lättare alternativen t ex har ersatt smakbäraren fett med annat bös (t ex socker). Riktigt smör och grädde smakar mer och bättre, det behövs inga jättemängder för att höja smaken på den rätt man lagar.

Själv tror jag att en majoritet skulle må bättre av att äta någon form av lågkolhydratkost. Dvs skippa allt socker, bröd, pasta od. Men alla är inte intresserade av att gå så – vad som uppfattas av många – långt som att ta bort saker ur kosten som ses som självklara. Bättre att göra lite än inget alls.

—-

Snart dags för KetoLadies – det första ketoeventet som fokuserar på kvinnohälsa. Häng med till Mallorca i mars!

 

Nio år på LCHF

Nu i januari har jag ätit LCHF i nio år! Den här kostmodellen blev snabbt något mycket naturligt och lätt för mig, och jag har inga planer på att sluta. Någonsin. Men vad har hänt under de här nio åren? Både vad gäller mig själv och omgivningens inställning och attityd. Och är jag lika superstrikt nu som i början?

Kolla på videon (på engelska) här nedan där jag svarar på dessa och andra frågor och delar med mig av några tips och råd!

 

Diabeteskokboken för män(niskor)

Jag köper aldrig kokböcker nu för tiden, de flesta recept jag testar hittar jag i olika receptgrupper på Facebook. Men när jag fick ”Diabeteskokboken för män” (Pagina Förlag) av Birgitta Höglund och Lars-Erik Litsfeldt i mina händer så klack det till i mig! Den här kokboken verkar som skriven för mig – enkla, rediga recept med icke-krusidulliga (fast ändå jättefina!) bilder talar till mig. Jag bryr mig nämligen inte ett dugg om hur min mat ser ut. Jag vill att den ska vara god!

Jag blir jätteinspirerad när jag bläddrar i den och har bestämt mig för att testa flera av recepten, t ex rimmad fläsklägg och blomkålsstomp, ugnsbakad lax med pestotäcke, pepparsås mm. Däremot hoppar jag över kålpuddingen. Jag gör nämligen världens godaste kålpudding själv 😉

I början av boken får man lära sig en del om typ 1- och typ 2-diabetes, insulin, om olika näringsämnen, statiner, sex (diabetes kan påverka) och lite till. Men boken vänder sig långt ifrån till enbart diabetiker. Den är lika bra för icke-diabetiker som vill göra vad de kan för att undvika typ 2-diabetes eller folk som helt enkelt bara vill äta mat som är bra för hälsan i stort. Jag hoppas att de icke-diabetiker som köper boken tar till sig även denna del av boken då det kan vara lite si och så med kunskapen om diabetes.

Det finns nog en del som retar sig lite på bokens namn, men att boken heter som den heter är egentligen helt ointressant. Den utgår från Lars-Erik själv och hur han äter för att hålla sin typ 2-diabetes i schack. Och han är ju man. Varken Birgitta eller Lars-Erik är förresten tappade bakom någon vagn – de visste säkerligen vad de gjorde när de satte titeln 😉

Boken ser jag som en lämplig present till den som tycker att LCHF verkar krångligt. Eller den som får prestationsångest av alla superstylade matbilder! Och självklart kan du köpa den till dig själv.

Vid en snabb googling ser jag att boken finns att köpa hos alla stora nätbokhandlarna. Jag länkar inte till någon särskild, googla för att hitta den som har bästa priset!

Fast stöd gärna en bokhandel IRL, de har det ganska tungt nu för tiden.

 

Sugen på att lära dig mer om LCHF för kvinnor? Klicka på bilden här nedan!

Det var den semestern, det

Jag är hemma igen sedan i lördags och njuter faktiskt av det svala vädret. Årets sommarvistelse på Mallorca var den varmaste jag varit med om sedan 1999. Det gick liksom inte att göra så mycket annat förutom än att dricka mycket, se till att få i sig salt och bada. Jag hade ambitionen att köra ett yogapass varje morgon ute i trädgården, men nämnda värme samt getinginvasion (har du nånsin sett en gräsmatta RÖRA på sig?!) satte p för det.

Jag drack en hel del såna här! Vatten, en rejäl nypa salt och saften från en citron.

Jag har i alla fall ätit gott, umgåtts med vänner och haft det ordentligt bra!

Mat för en lat 😀
När jag hittade den här valde jag att göra ett avsteg från min nejtillplåtkonservprincip 😉 Kikärter med chorizo och fläsk, faktiskt riktigt gott.
Utsikten från Portixol Hotel y Restaurante, min absoluta favoritplats i Palma! Espléndido som vi kör The Low Carb Universe på har samma ägare.
Jag åt så gott på Portixol! Kammusslor…
… och tonfisk med wasabimajonnäs. Jag säger bara ”dra mig baklänges” så gott!

Och jobbat. När man går in för något med både själ och hjärta så tar man liksom aldrig semester.  Jag tog givetvis tillfället i akt och besökte hotellet där vi ska ha vårt event i november: Espléndido i Puerto de Sóller och träffade hotellchefen Monica. Vi är båda lika förväntansfulla! Det är första gången de har ett så här stort event och gör precis ALLT för att det ska bli minnesvärt för både gäster och föreläsare.

Jag har även försökt förmedla känslan av Mallorca till alla som är intresserade av eventet. Det är svårt! För Mallorca doftar, känns och vibrerar på ett sätt som det är svårt att sätta ord på. Mallorca måste upplevas.

Hur gör man för att förklara hur det doftar, hur den milda brisen känns och vad som händer med själen i den här miljön…

Men nu är jag som sagt hemma, tokladdad inför en intensiv och spännande höst bestående av eventförberedelser samt jobb för Kostfonden.

 

Lars-Erik Litsfeldt föreläser på Mallorca

I går fick vi glada nyheter: Lars-Erik Litsfeldt tackade ja till att komma till Mallorca och föreläsa på The Low Carb Universe! Framgångarna med boken ”Låt bönor förändra ditt liv” är givetvis en av anledningarna. Det är mycket roligt att vi via vårt event kan hjälpa till att sprida informationen och kunskapen. Det känns ju onekligen som att Sverige ligger i framkant här i och med Lars-Erik och medförfattaren Patrik Olsson.

Vi hoppas att kombinationen resistent stärkelse och LCHF kommer att väcka nyfikenhet och diskussion bland både gäster och andra föreläsare.

Lars-Erik har även skrivit flera andra böcker bl a om diabetes och han bidrog även med ett kapitel i boken Diabetes Unpacked som Noakes Foundation publicerat. Bland medförfattarna hittar man t ex dr Jason Fung, 
dr Jeff Gerber och Ivor Cummins (som också föreläser på vårt event), professor Tim Noakes och dr David Unwin. Inget dåligt sällskap 😉 Och det säger en hel del om Lars-Eriks rykte i ”branschen”.

Vill du komma till Mallorca och lyssna på Lars-Erik och alla andra kunniga och inspirerande föreläsare? Här hittar du biljetter.

Jag kan för övrigt tipsa om att SAS har direktflyg som passar perfekt för eventets datum (ner 14/11, hem 19/11). Bra priser, också!

Joho! Jag har rätt, du har fel!

Jag minns än idag hur jag var i min ungdom. En engagerad och vetgirig besserwisser. Jag gick på som en ångvält, stampade med foten som en trotsig treåring. Jag var så tvärsäker på att det jag tyckte var det enda rätta. Alla andra hade fel.

Och fy tusan så fel jag har haft genom åren 😀

När det gäller kosten har jag verkligen förändrats. I början av mitt LCHF-liv var jag enormt enkelspårig – jag hade tunnelseende. Nu har jag en betydligt mer avslappnad syn på kosten. Och har insett att det inte finns en modell som passar för alla.

Ta t ex det här med spannmål. Gluten är en bov, inte tu tal om annat. Jag anser ändå att en människa som är frisk och normalviktig faktiskt kan äta en brödskiva då och då. Helst då något som inte är gjort av något ”modernt” spannmål som är sprängfyllt med gluten. Om inte spannmålet hade manipulerats så mycket och vi istället fortsatt äta ursprungsvarianterna, tror jag att vi hade sluppit många hälsoproblem.

Rotsaker, då? Samma där – en frisk och normalviktig person kan gott äta det. Är du diabetiker är risken stor att ditt blodsocker skjuter i höjden.

När jag skriver om bönor betyder det INTE att jag rekommenderar bönor. Jag skriver utifrån mig, min erfarenhet och information jag hittat. Alla får ta till sig vad de vill och sedan göra precis som de vill. Jag sitter inte på någon allenarådande sanning om bönornas vara eller icke vara. I ärlighetens namn skiter jag fullständigt i om folk äter bönor eller inte. Det är ett fritt val.

Trots att jag för egen del inte ens skulle överväga att bli vegetarian för att jag tror att vi bör äta kött, så finns det helt klart vegetarianer som är friska och mår finfint. Har de fel? Tror de bara att de mår bra? Inbillningsfriska.

De senaste åren har fokus hamnat på mage/tarm och vår tarmflora. Kan vi genom att ta hand om den bättre klara av sånt som vi trott att vi inte ska äta pga att vi (tror att vi) inte ätit det under hela evolutionen? Helt klart är att människan ätit fröer, nötter, bönor och spannmål under delar av den. Hade vi fortsatt att göra det om vi inte sabbat våra tarmbakterier med mat gjord på allt annat än riktiga råvaror?

Min uppfattning om en sund kost baseras alltjämt på LCHF. Att man inte ska vara rädd för fett, hålla sig så långt borta som möjligt från socker och annat som får blodsockret att stiga för mycket, undvika modern hittepåmat, äta grönsaker. Med detta som utgångspunkt formar man sedan sin egen modell utifrån sitt eget hälsotillstånd. Kanske vill man äta frukt ibland, gör det då – men välj äldre sorter som inte har manipulerats till att bli så söta som möjligt. Och ät efter säsong, att ha tillgång till frukt året om är en nymodighet. Här i Sverige har vi t ex aldrig kunnat äta supersöt mango eller ananas dagligen förrän under senare tid.

I grunden gäller dock att folk faktiskt får äta precis som de vill. Mår de dåligt och vill ha hjälp ska de självklart få det. Är de nyfikna och vill veta – informera! Men att pracka på andra sin egen sanning är inte ett framgångsrecept.

Till syvende och sist har vi ingen konkret och absolut fakta om hur och vad vi ätit genom årtusendena. Det enda vi med säkerhet vet är att vi inte åt t ex smaksatt lättyoghurt på 1300-talet. Vi kan bara gissa och göra så gott vi kan utifrån det. Viktigast är dock att vi är öppna för att tänka om.

Pst! Vill du lära dig mer om kost och hälsa? Kolla då in The Low Carb Universe, ett lågkolhydratevent på Mallorca i november!

Roligt och matnyttigt om bönor

När man får intresse för något som man under alla tidigare år aldrig brytt sig om eller faktiskt bara fnyst åt, så är det som att öppna en skattkista som man ivrigt kastar sig över och börjar rota runt i. Så är det just nu för mig och bönorna. En googling ger gott resultat och information om bönor ur allehanda perspektiv. Jätteroligt!

Men först tittade jag i min egen kokbokshylla. Där står nämligen ett exemplar av ”Kok-Konsten” från 1891 av C. E. Hagdahl, kallad ”den svenska kokkonstens fader”. Givetvis ville jag veta vad denna matguru skrivit om bönor! Förutom ett flertal bönrecept, hittade jag detta:

Det första jag lärde mig där var att torra bönor som ska kokas ska läggas i kallt vatten.

Hr Hagdahl menar att grönsaker är sådär när det gäller näringsvärdet, men även att ärter, lins och bönor gör ett ”lysande undantag” och är förstklassiga bland våra födoämnen. Han menar även att felaktig beredning är boven i dramat om man får väderspänningar. Detta löses dock enkelt genom att göra puré av bönorna.

I ”Husmoderns rådgivare” från 1926 av Kerstin Wenström hittar jag inga recept på bönor, däremot står det hur man odlar några av de vanligaste sorterna. Samt att kokvattnet från vita bönor är utmärkt att tvätta ömtåliga tyger i!

När jag googlade var nedanstående det jag fastnade för:

I ett examensarbete – Svenska baljväxter från förr – en sensorisk beskrivning – får vi lära oss lite historia om sex olika bönor.

Jag har trott att bönor endast odlats på Öland och i Skåne. Men tydligen har jag trott fel! Även i Dalarna, Uppsala, Bohuslän och Västergötland har man odlat bönor.

Sedan snubblade jag över en jättebra sammanställning av koktider och blötläggning av bönor, linser och ärtor. Suveränt! Du hittar det hos Landleys kök.

I en artikel i Jordbruksaktuellt lärde jag mig bl a detta:

Man har hittat arkeologiska fynd som tyder på att vi åt en hel del ärtor så tidigt som på medeltiden och att bönor utgjorde en stor del av kosten på 1000-talet. Då åt man sorter som inte är så vanliga i dag, ett exempel är gråärt men även åkerbönan var viktig.

Häftigt! Jag trodde att vi började med bönor på 1600-talet, men det var alltså ännu tidigare.

Slutligen en text från Gröna Rader om bondbönan: Bondböna – från basföda till delikatess. Där kan du lära dig allt om just bondbönan. Historiken, favism, hur de odlas mm.

Kul, va! 🙂

Böndebatten: ett tecken på förlorad kunskap?

I Sverige har vi odlat och ätit både kok- och brytbönor i cirka fyra hundra år. Potatis började vi äta drygt hundra år senare. Potatisen blev folk förgiftade av i början, de åt blasten istället för roten. Men sen verkar ju folk helt klart ha lärt sig, för jag har då aldrig hört talas om någon som blivit potatisblastförgiftad.

Jag vet att murklor ska förvällas x antal gånger innan de är ätbara. Jag vet även att man inte ska äta grön potatis. Jag vet också att jag ska passa mig för att vidröra björnloka. Varför jag vet det här vet jag faktiskt inte.

Bönor är alltså ett livsmedel vi svenskar ätit genom århundradena. Men så måste något ha hänt – för varför har jag och många med mig varit så anti bönor? Och detta även innan jag började intressera mig för kost. Beror det på ett synnerligen framgångsrikt lobbyarbete av spannmåls- eller potatisbönder? Jag har ingen aning.

Ett varningens finger höjs nu angående bönors giftighet. En giftighet som vad jag kan förstå försvinner om bönorna tillagas på rätt sätt. De ska blötläggas och kokas. Vilket jag anar har gjorts under dessa fyra hundra år vi ätit bönor i Sverige. För annars borde ju svensken varit utdöd nu? Eller i alla fall skåningarna, eftersom det historiskt sett är i södra Sverige de över huvud taget gått att odla.

Under tiden som jag och många med mig varit skeptiska mot bönor, så har hundratals miljoner människor fortsatt äta dem. Och överlevt. Det är en basföda i flera sydamerikanska länder. Alla vegetarianer över hela jorden – hur har de överlevt? De måste alla helt klart ha kunskapen om hur de ska tillredas för att fungera som människoföda.

Jag gjorde mitt livs första långkok långt efter att jag fyllt fyrtio. Jag visste nämligen inte hur det gick till innan dess. Men jag tog reda på det. När det gäller bönor tror jag knappast att någon sitter och knaprar på stenhårda bönor som varken blötlagts eller kokats. En gång kanske man gör det, men normalt funtade människor börjar nog ”näe… jag har nog gjort något fel?”.

Min skepsis mot bönor är djupt rotad i mig. Jag känner mig dock modig, för jag har fört in dem i min kost. Mycket för att det är kul att för en gångs skull kunna lägga till något ätbart istället för att ta bort något. Men även för att jag börjat ifrågasätta mina egna åsikter om dem. Jag minns ju min fettskräck. Hur befogad var den, liksom? Inte mycket.

Jag fortsätter trycka i mig lite bönor. Funderar inte särskilt mycket på om jag ska få mineralbrist. Med mina regelbundna hälsokontroller lär jag se om det börjar barka åt häcklefjäll. Jag ser förresten inte bönorna som en ersättning för animaliskt protein, långt därifrån. Mer som ett komplement.

Mest funderar jag just nu på hur mycket klokskap och kunskap om maten och hur den ska tillredas och förberedas som har gått förlorad. Inte så konstigt när vi under massor av år kunnat gå till affären och köpa maten färdig, bara att värma på. Knappt någon äter nyttig inälvsmat, många ratar fisk. Jag tror faktiskt att den näring vi går miste om är ett än större hot mot vår hälsa än att trycka i sig några matskedar bönor dagligen.