Oj! Ett nyanserat köttinslag på Nyhetsmorgon!

Jag ser på Nyhetsmorgon nästan varje dag. Maten som lagas är mestadels vegetarisk nu för tiden. Om kött nämns i några andra inslag görs det uteslutande med ett varningens finger. Jag har verkligen saknat en mer nyanserad rapportering.

I morse intervjuades forskaren Elin Röös från Statens lantbruksuniversit under rubriken “Mat och miljöpåverkan”. Och hon sa – håll i er nu! – att naturbeteskött har en positiv miljöpåverkan!

Här hittar ni inslaget.

Dock hävdade hon (så klart…) att sojakorv och grönsaksbullar är absolut bäst. Varför frågade inte programledarna om den miljöpåverkan soja har? Eller att en majoritet av sojan måste importeras? Det finns nämligen en hel del problem med att odla soja i Sverige. Det finns även en socioekonomisk påverkan. Jag hittade en artikel om soja som var intressant, du hittar den här: https://agfo.se/2018/08/sojabonan-i-centrum Det är LRF som driver Agfo, så de har säkerligen en agenda, men faktan är ju lättkontrollerad.

En annan aspekt som saknas och som jag skrivit om tidigare är ju att man inte tar upp vad kost kan göra med folks hälsa och vad det kostar i långa loppet. Elin Röös menade att bröd är ett mycket miljövänligt livsmedel. Jag och många med mig klarar inte av att äta spannmål (utan att vara glutenintoleranta). De sista åren innan jag hittade LCHF åt jag enligt GI, där var grovt bröd en viktig del. Jag åt grovt surdegsbröd, ingen limpa eller vitt rostbröd. Min mage kraschade regelbundet. Och nej, jag åt ingen snabbmat under min GI-period. Det var mycket grönsaker, normalt med protein och ett blygsamt fettintag (inget light).

(När det gäller spannmål bör nog vi som propagerar för lågkolhydratkost dock vara lite mer nyanserade själva: många klarar av att äta bröd. Däremot bör man absolut skippa det vita brödet, skogalimpan mm.)

Jag längtar efter den dagen då en journalist som kan nutrition sätter tänderna i kosten och miljön ur ett hälsoperspektiv.

Åh, så befriande!

Började dagen med att läsa Erik Hörstadius senaste krönika hos Diet Doctor. Det är rent befriande att få läsa om någon som har en så avslappnad relation till LCHF – då i synnerhet kolhydrater.

Jag har hängt med i LCHF-kretsar i mer än elva år. Om någon i början skrev något om att “jag tog en kokt potatis” så gick folk i taket. Även jag. Kanske ska man tänka på att detta var i LCHFs “barndom”? Att vi höll på att lära oss?

Det som styr vad jag äter är mitt mående. Det gör att jag per automatik äter mat som till 95 % uppfyller “kraven” för LCHF. Mycket strikt, till och med, då mår jag verkligen toppen. Däremot mår jag faktiskt även mycket bra av att äta även förbjuden frukt ibland! Om det bjuds (jag köper inte själv), så äter jag gärna chips och även godis. Långt, långt ifrån de mängder jag gjorde pre-LCHF, så klart. Och det händer inte regelbundet. Äter jag middag ute och känner för det kan det bli en dessert. Händer kanske tre, fyra gånger per år. Och ingen kan övertyga mig om att 90 % choklad är godare än Marabous romrussin! 😀

Jag äter aldrig någonsin något med mjöl. Så bakverk, tårtor mm går helt bort. Jag vill bara inte äta det, och jag saknar det inte. Däremot kan jag äta lite glass istället. Men bjud mig inte på GB’s tresmak od, för ska jag ha glass ska den vara riktigt god och fin.

Jag vet att många har en jobbig relation till mat, de kan triggas av allt möjligt och måste hålla hårt i hatten för att inte blåsa av banan. Är man ny på LCHF tror jag det är viktigt att experimentera “inom ramarna” och sträva mot att det rätta tankesättet ska fastna i ryggmärgen. Och livet är orättvist: en del måste smyga sig fram på en smal och snårig stig, andra kan köra järnet på motorvägen och byta fil då och då.

Jag har sedan januari 2009 då jag började med LCHF förändrat mitt ätande, ätit mer fett/dragit ner på fett/ätit massor av grönsaker/ätit noll grönsaker. Detta har skett per automatik – utom i ett fall: när jag gick över till carnivore var det pga att jag hade cellförändringar.

Jag är olika aktiv i olika perioder, jag åldras. Hela livet består av förändring, egentligen. Att fortsätta äta efter någon regelbok och inte anpassa sig efter förändringarna måste ju vara jättesvårt? Mitt sätt är absolut det rätta för mig. Med mina över tio år på LCHF så känns det som om min kropp på sistone verkligen hamnat i ett bra läge. Om jag tidigare drack två glas rödvin en lördag kväll fick jag bära på några extra vattenkilon till torsdagen. Samma sak om jag åt något icke-LCHF – svullnade upp. Men nu kan alltså kroppen hantera dessa extravaganser på ett strålande sätt! Jag är dock vaksam. Som jag skrev ovanför: jag åldras och kroppen förändras.

Det finns många anledningar till varför man inte ska göra som jag. Sjukdomar – diabetes, beroende, psoriasis mm. Vill man hålla blodsockret nere, undvika återfall, slippa klåda och utslag – då gäller ett helt annat förhållningssätt till kosten än mitt.

våra event är maten givetvis 100 % lågkolhydrat. Då handlar det om hälsa och kost 24/7. ALLA ska kunna delta i våra event utan att behöva frestas och därmed halka snett. En gäst med diabetes ska lätt kunna hålla blodsockret i schack, en sockerberoende gäst ska slippa se frukt och efterrätter od. Vi tömmer tom minibarerna på rummen! 😀

Nu ska jag köra ett yogapass på terrassen. Därefter ska jag åka ner till Palma och strosa runt lite och äta lunch. Känner jag för det kommer jag att dricka ett glas cava. Supertorr, med minimalt kolhydratinnehåll 😉

Typ 1 diabetes och lågkolhydratkost

Innehåller länkar till vårt event. Tror nog att det räknas som reklam.

Jag hoppas att du inte missat det faktum att The Low Carb Universe arrangerar världens första event om diabetes utifrån ett lågkolhydratperspektiv? Samt att eventet är i Sverige! Närmare bestämt på Happy Tammsvik i Bro utanför Stockholm.

Under eventet kommer vi att få lära oss mer om flera olika typer av diabetes: 1,2 och 3 (alzheimer). Flera av föreläsarna är läkare som behandlar diabetiker (Dr. Eric Westman), några har själv diabetes (Dr. Ian Lake och Dr. Ali al Lawati). Megan Ramos (som arbetar med Dr. Jason Fung) kommer att berätta om fasta vid diabetes, dietist Franziska Spritzler föreläser om typ 1 och kost. Amy Berger föreläser om alzheimer, Ivor Cummins ämne är kolesterol. Fler föreläsare kommer att läggas till!

Och SJÄLVKLART serveras enbart 100 % lågkolhydratkost under eventet!

Vill du lära dig mer redan nu om hur man som typ 1:a använder lågkolhydratkost som en del av sin behandling? Då ska du följa min kollega Hannas serie Type 1 Thursday! Varje torsdag kl 18 livesänder hon på vår Facebooksida och tar upp olika aspekter av detta. På fredagar laddas avsnitten upp på Youtube. 

Eventet och Hannas live:s är på engelska eftersom vi har en internationell målgrupp. Jag hoppas att många av er kan hänga med! Ett mål är dock att kunna texta någon gång i framtiden.

Dela gärna detta inlägg eller länken till vår hemsida. Vi vill nå så många som möjligt! Diabetes sprider sig som en löpeld och att det går att förbättra hälsan och öka livskvaliteten med hjälp av lågkolhydratkost är något alla diabetiker bör få information om. Och därmed möjligheten att prova. För även om många inom vår krets vet vad kosten kan betyda, så är det långt ifrån alla som hört talas om detta.

Vårt nya event: diabetes.

Vi har precis publicerat bokningssidan och en första omgång föreläsare på hemsidan för vårt alldeles nya event: diabetes.  Vi brinner extra mycket för detta event som helt tillägnas diabetes ur ett lågkolhydratperspektiv. Detta event hålls inte på Mallorca, utan faktiskt här hemma i Sverige! Under midsommarhelgen träffas föreläsare och gäster från hela världen på Happy Tammsvik i Bro utanför Stockholm.

Hanna har gjort en kort intervju med två av föreläsarna, Dr Eric Westman och Dr Ali al Lawati.

Intervju med Dr Eric Westman och Dr Ali al Lawati
inspelad under LCU18 på Mallorca i november 2018.

Men MIDSOMMAR! Är vi galna?! Nä, inte alls.

  1. Om vi ska kunna hyra hotell som håller den kvalitet vi eftersträvar får vi lägga eventen under lågsäsong. Det är samma sak med vårt novemberevent på Mallorca. Happy Tammsvik är ett renodlat konferenshotell och inga svenska företag planerar in konferenser över midsommar. Så.
  2. Vi vänder oss inte enbart till svenska gäster. Det här är, precis som våra andra event, internationellt. Det är föreläsare och gäster från hela världen. De har knappt hört talas om midsommar.
  3. Om du gillar midsommar och är intresserad av att lära dig mer om olika typer av diabetes och närliggande ämnen, så finns det faktiskt inget bättre ställe att vara på över midsommar än just diabetes. På fredagen kommer vi nämligen att ha en riktig midsommarfest, med midsommarstång, danser och ett smörgåsbord med traditionell midsommarmat. Givetvis LCHF-anpassad!
  4. Om man verkligen inte kan tänka sig att fira midsommar på det här sättet, kan man välja att enbart gå på lördagens föreläsningar och workshops. Vi säljer nämligen dagbiljetter till midsommardagen!

Så, skynda dig in på hemsidan nu och se dig om! Där kan du, förutom det jag skrev i början, läsa mer om varför vi satsar på ett lågkolhydratevent dedikerat diabetes samt även bekanta dig lite med Happy Tammsvik!

Jag hoppas verkligen att jag får fira midsommar med flera av er i år!

Lär av Spanien istället för EAT

Den här EAT/Lancet-studien är något av det mest knasiga jag sett på många år. Först och främst med tanke på vad de anser vi bör äta för att rädda jorden, men även för att deras kostmodell sägs vara nyttig. Ytterst ironiskt är ju att EAT stöds ekonomiskt av några av världens största livsmedels- och läkemedelsföretag. Ett så uppenbart faktum att rubrikerna borde sett ut så här istället:

EXTRA! EXTRA! SÅ BLIR DU LURAD AV LIVSMEDELSFÖRETAGEN!
Finansierar studier som gynnar dem själva. Läs och förskräcks!

Typ.

Att låta majs, vete och ris utgöra 30 % av vårt näringsintag leder varken till bättre hälsa och miljö. Andra har skrivit spaltmeter med argument mot ovan nämnda rapport, så det lämnar jag därhän. Däremot har jag tips på hur vi kan göra istället.

Under tjugo års tid har jag ägnat en hel del tid på Mallorca. Handlat min mat på allt från fantastiska marknader till gigantiska livsmedelsbutiker. Tro mig: i de sistnämnda har mat av typen “hittepå” ökat lavinartat under dessa år. Vilken märks på mallorcinerna: fetma och diabetes typ 2 har ökat i samma takt som skitmaten. Tyvärr är inte den traditionella medelhavsmaten särskilt populär längre, det är västerländsk snabbmat som gäller för många.

Men: fortfarande är utbudet på köttavdelningarna helt fantastiskt! Jag har sett saker i kyldiskarna som jag inte ens kan gissa mig till vad det är. Vita, sladdriga stycken med ludd (kanske mage?) samt sånt som är lätt att känna igen: hjärna, grisfötter – you name it! Samt hela griskultingar. Matkulturen här innebär att man tar vara på hela djuret, inget går till spillo.

I dag vågade jag smyga upp mobilen och ta ett par kort, jag tycker att det är lite ohyfsat att göra så, egentligen 😉 Men det är ju för att visa er något som jag tycker att de gör bra!

Under tjugan för ett grisöra…
… strax över för grisansikte.

Fråga mig inte hur de tillagar dem. Och det är INTE djurmat, det här ligger bland anka och kycklinghjärtan och annat mer “normalt”.

Det här tror jag är en viktig och stor del för att värna både miljö och hälsa. Vi ska börja äta så mycket mer av djuren, inte bara filé, stek och revben. För det första är det sjukt att vi ratar sånt som är fullt ätbart, för det andra innehåller mindre vanliga styckningsdetaljer en massa näring. Grisnjure t ex: enligt Matkalkyl innehåller 100 gram ca 680 % av rekommenderat dagsintag av Vitamin B12. Supermat ju! Någon som känner sig hugad får mycket gärna räkna ut hur mycket man måste äta av nån grönsak för att få i sig lika mycket B12.

Börjar vi äta mer av djuren så sjunker ju även mängden växthusgas per portion. Det borde ju vara ett, om än litet, argument till de som tror att djur som äter det djur ska och bajsar ut resterna i naturen är orsaken till jordens undergång.

Spanien har mycket att lära, helt klart. Användningen av antibiotika inom köttindustrin är bland de högsta i Europa. Men här finns en ny medvetenhet som spridit sig till köttdiskarna: många produkter har märkningar om att antibiotika inte använts, det är gräsbetat och ekologiskt. Och priserna är med svenska mått mätt ganska fantastiska: runt 70 kronor för en entrecôte som räcker till två personer!

Många dissar den här maten – “så himla äckligt.” Till dig som gör det och inte ens smakat lever, grisfötter och komage mm: knip ihop och skärp dig. Prova! Du kanske upptäcker att du gillar det 😉 Till dig som gör det och faktiskt smakat: prova igen! Det är stor skillnad på smaken mellan olika djur. Prova t ex lammlever som är mycket mild i smaken.

Andra argument för att börja äta mer av djuren är ju det rent etiska. Ska vi föda upp djur, slakta dem, spara filéerna och slänga resten? Nä tack. Priserna är ett annat.

Utbudet i Sverige är långt ifrån så stort som här på Mallorca. Men börjar vi konsumenter fråga efter andra delar kommer butikerna att ta in det. Det går t ex att köpa nötblod på Hemköp nu för tiden, har jag fått höra! Dock stod det lite undanskymt 😉

Så rusa i väg till Ica och Coop nu och fråga efter fårhjärna och njurar och allt vad det kan vara och våga prova! Jag vågar faktiskt lova att du inte kommer att dö.

Lär dig mer om kvinnohälsa!
Learn more about women’s health!

English version after Swedish text!

När Hanna och jag planerade vårt första KetoLadies var visionen glasklar: att fokusera på kvinnors hälsa ur ett lågkolhydratperspektiv och lyfta ämnet på dagordningen. Detta genom att under en långhelg samla föreläsare med stor kunskap om hur kvinnokroppen fungerar och reagerar. Varför? För det första har vi ju våra “egna” sjukdomar/tillstånd, jämfört med män är vi typ miljonärer i hormoner, vi kan uppvisa andra symptom än män vid t ex hjärtinfarkt mm. För det andra utgår mycket forskning från just män, vilket ju kan innebära att de slutsatser man kommer fram till i en studie inte alla gånger går att applicera på oss kvinnor.

Forskning om kvinnors hälsa ligger fortfarande efter i jämförelse med män. Lågkolhydratkost ifrågasätts fortfarande av många, det forskas för lite om hälsoeffekterna. Och just därför är det jätteviktigt att ha ett lågkolhydratevent dedikerat till kvinnohälsa!

För att få en mjukstart inför ett event (och ge långväga gäster en chans att ta igen sig lite) startar alltid våra event med en välkomstmiddag kvällen innan den första föreläsningsdagen. Genom att samla alla gäster och föreläsare på detta sätt får vi en chans att bekanta oss med varandra. Istället för att lite blygt leta sig fram till en stol i loungen (där alla föreläsningar är) bland en massa okända människor så är rummet fullt av bekanta ansikten.

På eventet serveras enbart lågkolhydratkost. Utsökt sådan!

Och det här fungerar! Faktiskt redan från första middagen. Alla som är där vet att de delar samma intressen. Ett av dem är såklart kosten. Alla äter någon form av lågkolhydratkost, vilket innebär att du slipper förklara varför din tallrik ser ut som den gör. Då all mat som serveras är LCHF, behöver du heller inte förklara för restaurangpersonalen vad du kan eller inte kan äta. Ett annat är så klart kvinnohälsa. Med dessa två gemensamma nämnare som grund är samtalen snart i gång. Detta är ju anledningarna till varför vi alla är där.

Diskussionsvågorna går höga under middagarna! Detta är från avslutningsmiddagen, därav allt glitter och bling 🙂 Vi har ingen klädkod, man ska genom hela eventet klä sig på ett sätt man känner sig bekväm med. Men vill man så får man gå all-in!

Jag erkänner ärligen att jag alltid haft lite svårt för det här med speciella tjej/dam/kvinno-sammankomster. Jag ser mer på själva aktiviteten: en resa, en middag, en helg. Inte vilka som gör det. Utan “tjej-” etc före alltså. Efter första KetoLadies insåg jag att detta med att enbart vara kvinnor i ett sammanhang verkligen kan vara något väldigt speciellt. Ingen bryr sig om vad du jobbar med, hur du ser ut, varifrån du kommer. Det är de delade intressena och de personliga erfarenheterna som är viktiga. Inget annat.

Föreläsningarna hålls i hotellets lounge. Här sitter vi avslappnat i soffor och fåtöljer. Konferenskoma? Glöm det!

Detta är grunden för den avslappnade atmosfären. Dina medgäster och föreläsare är genuint intresserade av just dig och din kunskap/erfarenhet. För flera blev detta en katalysator att verkligen öppna upp. En del berättade saker om sig själva som de aldrig tidigare berättat för andra. Otäcka, jobbiga saker. Men även oerhört glädjande! Hur de själva gjort för att ta sig ur något jobbigt, hur mycket bättre de mår idag.

Paus mellan två föreläsningar. Många passar på att gå ut en liten stund och njuta av solen och den friska havsluften.

Det är dock jätteviktigt att betona att man absolut inte måste dela med sig av sitt liv på detta sätt! Det är helt ok att bara lyssna. Jag tror att det här är grejen med KetoLadies: det känns tryggt och är kravlöst, inget är fel. Du accepteras precis som du är.

Dagarna startar kl 9. Fram till lunch kl 13 är det fyra föreläsningar i loungen. Det är en liten paus mellan alla så att man får sträcka på benen och ta en kopp kaffe eller te.

Vi har den härliga loungen för oss själva under hela eventet. Det går jättebra att samlas där även på kvällarna om ni är några som vill ha en pratstund!

Under KetoLadies hyr vi inte hela hotellet som vid vårt novemberevent. Men vi har stora restaurangen en våning upp för oss själva! Där serveras lunchbuffé kl 13. Något animaliskt protein (kött/fisk/fågel), varma och kalla grönsaker, goda och feta såser/dressingar, ost mm. Du kan anpassa exakt efter just din variant av lågkolhydratkost!

Eftermiddagspasset med workshops startar kl 14, de som föreläsarna håller i hålls även dessa i loungen. Alla föreläsare har en egen “slot”, dvs deras workshops krockar inte med någon annans. Parallellt med aktiviteterna i loungen har vi lagt in rörelsepass. Detta gör vi för att vi vill betona vikten av att använda kroppen, men även för att man faktiskt kanske inte är jätteintresserad av något särskilt ämne. Då kan man ta en promenad, simma i den uppvärmda poolen eller köra ett pass på gymmet istället!

Dagarna avslutas med middag kl 19. Samma upplägg med buffé som vid luncherna, förutom den sista kvällen då vi serveras en trerättersmiddag. Efter middagen har vi inga planerade aktiviteter. Det är din tid.

En del väljer att hänga med andra deltagare och föreläsare efter middagen. Andra drar sig tillbaka till sina rum, kanske tar en promenad i ensamhet för att tänka igenom dagen. Vad du än väljer: allt är ok. Ingen ifrågasätter.

Du tar dig till stranden på under en halv minut från hotellet! En del badar faktiskt i mars. Andra bara njuter av utsikten.

Självklart är även män som är intresserade av kvinnohälsa välkomna! Särskilt givande tror jag faktiskt det skulle vara för manliga läkare som arbetar med ett holistiskt förhållningssätt. Förutom det rent vetenskapliga innehållet tror jag att många polletter kan trilla ner rent generellt under dessa dagar. Kunskap och insikter som kan underlätta i det dagliga arbetet.

Tycker du att det låter intressant? Här hittar du mer information:

Minnessida från KetoLadies 2018

Årets föreläsare

Agenda för KetoLadies 2019

Biljetter

Har nu några frågor eller funderingar? Kontakta oss!

——————————————————————————————————————–

When Hanna and I planned our first KetoLadies event, the vision was clear: focusing on women’s health from a low-carb perspective and raising the topic on the agenda by gathering speakers with great knowledge of how the female body works and reacts during a long weekend. Why? Firstly, we have our “own” diseases / conditions, compared to men, we are millionaires in hormones, we can exhibit other symptoms than men, for example, heart attacks etc. Secondly, a great deal of research is based on just men, which may mean that the conclusions reached in a study cannot all be applied to us women.

Research about women’s health is still lagging behind in comparison with men. Low-carbohydrate diets are still questioned by many, there is too little research on the health effects. And this is why it is so important to have a low-carb event dedicated to women’s health!

In order to get a soft start before an event (and give long-distance guests a chance to recover a little), our events always start with a welcome dinner the night before the first lecture day. By gathering all the guests and lecturers in this way we get a chance to get to know each other. Instead of looking a bit shyly at a chair in the lounge (where all lectures are) among a lot of unknown people, the room is full of familiar faces.

And this works! Actually from the first dinner. Everyone here knows that they share the same interests. One of them, of course, is the diet. Everyone eats some kind of low-carbohydrate diet, which means you don’t have to explain why your plate looks like it does. Since all food served is LCHF, you also do not need to explain to the restaurant staff what you can or cannot eat. Another interest is, of course, women’s health. With these two common denominators as the basis, the talks are soon started. These are the reasons why we are all here.

I honestly admit that I always had a little trouble for these special girl / lady / women’s meetings. I look more at the activity itself: a trip, a dinner, a weekend. Not who does it. Without “girl” etc before the actual activity. After the first KetoLadies, I realized that being only women in a context can really be something very special. No one cares about what you work with, how you look, where you come from. The shared interests and the personal experiences are important. Nothing else.

This is the base of the relaxed atmosphere. Your fellow guests and lecturers are genuinely interested in you and your knowledge / experience. For several attendees, this was a catalyst to really open up. Some told things about themselves that they never told others before. Nasty, tough things. But also extremely gratifying! We learnt how they managed to solve a problem, how much better they feel today.

However, it is very important to emphasize that you certainly not have to share your life this way! It’s just ok to just listen. I think this is the thing with KetoLadies: it feels safe and there are no demands, nothing is wrong. You are accepted exactly as you are.

The days start at 9. Until lunch at 13 there are four lectures in the lounge. It’s a little break between everyone so you get to stretch your legs and have a cup of coffee or tea.

During KetoLadies we do not rent the entire hotel as at our November event. But we have the big restaurant on the second floor for ourselves! There is lunch buffet at 13. Some animal protein (meat / fish / bird), hot and cold vegetables, delicious and fat sauces / dressings, cheese etc. You can adapt your plate exactly to your particular low-carb diet!

The afternoon passes with workshops starts at 2 pm, those who the lecturers hold are kept in the lounge. All lecturers have their own “slot”, ie their workshops do not interfere with anyone else’s. In parallel with the activities in the lounge, we have put in a movement pass. We do this because we want to emphasize the importance of using the body, but also because you may not really be super interested in a particular topic. Then you can take a walk, swim in the heated pool or run a pass at the gym instead!

The days end with dinner at 19. Same arrangement with buffet as at lunches, except the last evening when we are served a three course dinner. After dinner we have no planned activities. It’s your time.

Some choose to hang out with other guests and lecturers after dinner. Others retreat to their rooms, perhaps take a walk in solitude to think through the day. Whatever you choose: everything is ok. No one will question you.

Of course, men who are interested in women’s health are also welcome! In fact, I really think it would be for male doctors who work with a holistic approach. Besides the purely scientific content, I believe that many tokens can fall down generally in these days. Knowledge and insights that can facilitate in daily work.

Do you think that sounds interesting? Here you will find more information:

Memory page from KetoLadies 2018

KetoLadies 2019 speakers

Agenda for KetoLadies 2019

Tickets

Any questions? Contact us!


Ett praktexempel på haltande logik?

Tittar på Nyhetsmorgon och i ett inslag på Nyheterna pratas det om vikten av att förändra kosten för att jorden inte ska gå under. Vi ska äta högst 100 gram rött kött (Vad är rött kött, egentligen?) per vecka och basera vår kost på fullkorn, bönor och frukt. Spannmålet skulle för övrigt stå för en tredjedel av intaget.

https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11961061

Här kan du läsa en artikel av BBC!

Därifrån kommer bilden här nedan:

232 gram bröd och ris per dag. Vilken kanonkost för en diabetiker. NOT.

Om jag skulle leva i den verkligheten skulle jag snart vara sjuk. Magen skulle krascha, först och främst. Och gör magen det, så gör jag det så småningom. Jag har levt så länge med magproblem, och att skippa spannmål var den i särklass största bidragande faktorn som tog mig till ett friskare liv. Jag skulle få ägna många dagar åt att ligga i fosterställning och kvida.

Och om vi tänker ett steg längre: alla de diabetiker vars blodsocker goes bananas av fullkorn och frukt – vad i hela fridens namn skulle de äta? Ska alla de typ 2:or som slipper insulin genom att bl a skippa spannmål börja injicera igen? Vi slutar äta en naturlig produkt (kött) och ökar istället produktionen av en medicin (insulin) som många kan slippa med rätt kost? Det är nästan så att jag börjar få konspirationstankar.

Jag får inte ihop det. Logiken haltar rejält. Världen ska räddas. Det ska göras genom att öka medicineringen. På bekostnad av människors hälsa. Det KAN bara inte vara den rätta lösningen.

Vad gäller miljöproblematiken är jag inte människa att avgöra vad som är rätt eller fel. För egen del tycker jag det är självklart att vi ska göra vad vi kan i vilket fall som helst. Men det finns så många andra vägar att gå! Ät närproducerat, ät mat som inte tagit omvägen via en fabrik. Laga god och nyttig mat från grunden. Köp inte billigt krafs från länder där vi vet att man struntar högaktningsfullt i både människors hälsa och miljön.

Fixar du spannmål, bönor och frukt? Grattis. Fortsätt äta det. Men tvinga inte oss andra som blir sjuka av det att göra det.

KetoLadies 2019 närmar sig!

Under vårt allra första event i november 2017 väcktes idén till ett lågkolhydratevent som fokuserar på kvinnohälsa. Vi la fram våra tankar för några av de kvinnliga gästerna och föreläsarna och bestämde oss för att genomföra ett sådant. I mars 2018 samlades så 35 glada kvinnor på Espléndido Hotel i Puerto de Sóller på Mallorca för en långhelg fullspäckad med intressanta föreläsningar och workshops, många skratt, en del tårar, massor av energi och pepp. En fantastisk helg, helt enkelt.

Nu är det dags igen! 7-10 mars samlas vi åter nere på Mallorca för att lära oss mer, umgås, träffa nya vänner och fylla på förråden med livslust och energi efter vintern.

På föreläsarlistan hittar ni bl a Bitten Jonsson, Vanessa Spina (Ketogenic Girl) och Elena Gross. Vi jobbar just nu med agendan, och några av de ämnen som vi kommer att lära oss mer om är migrän, cancer, pcos och glukagon.

Här hittar du mer information, biljetter mm till KetoLadies 2019!

Och här kan du se hur vårt allra första KetoLadies var!

Maten på våra event är alltid 100 % lågkolhydratkost!

Tio år på lågkolhydratkost

I slutet av januari 2009 körde jag igång med LCHF. Trots varningar om både det ena och det andra. Det var allt ifrån vad som skulle hända med kolesterolet och att jag skulle bli ännu tjockare av allt fett till det mer rakt-på-sak “du kommer att bli sjuk och dö”. Förr eller senare.

Så här tio år senare kan jag konstatera att jag lever. Och har hälsan också. Jag undrar om det räcker för att bevisa för de värsta belackarna att lågkolhydratkost inte är dödligt utan faktiskt förbättrar hälsan? Eller är det fortfarande “Vänta bara, det kommer att slå till. Även om det dröjer tills du är 85. DÅ dör du.”

Ja, högst troligen gör jag det till slut. Jäkligt frisk 😉

Under de här tio åren har det hänt MASSOR! Fler och fler har upptäckt att det är en bra idé att dra ner på kolhydratintaget. Man behöver inte vara en bekännande LCHF:are för att skippa tillsatt socker eller kritvita rostmackor. Att använda riktig grädde och riktigt smör är en självklarhet för många.

För sex, sju år sen hade jag nog ansett att de som inte går all-in gör fel. Då tyckte jag att alla skulle göra allt enligt LCHF-modellen. Idag har jag lärt mig så mycket mer. Jag har fått upp ögonen för att

1) alla inte behöver vara tokstrikta eller ens äta en “riktig” lågkolhydratkost
2) alla är olika
samt
3) ett högt fettintag är inte a och o

Hur tänker jag då?

1)

Är du sjuk? Har du mycket övervikt? Sockerberoende? Då behöver du nog rikta in dig på att vara riktigt strikt. Men är du frisk och normalviktig finns ingen anledning att räkna kolhydrater in absurdum. Du kan äta hälsosamt ändå. Saknar du bröd? Ät bröd! Men välj då ett riktigt bra bröd, inte det där svampiga, vita eller det förrädiskt mörka som ser så nyttigt ut men är fullt av socker. Vill du ha glass? Ät glass! Det absolut viktigaste är nämligen att vi undviker hittepå-mat som innehåller massor av tillsatt socker och onödiga tillsatser. Vi ska i så stor utsträckning som möjligt äta mat som lagas från grunden av bra råvaror. Det är DET som är a och o. Så en glass gjord på ägg, grädde och frukt/bär är helt ok att äta. Särskilt om man vill äta det ofta. Det är faktiskt tom helt ok att ibland äta något som är helt “förbjudet”. Jag själv äter ibland chips för jag tycker att det är ruskigt gott. Men observera ibland. Jag snackar INTE regelbundet fredagsmys.

Själv har jag genom åren ätit mestadels strikt. Jag uppskattar enkelheten i det. Kött/fisk/fågel/ägg, eventuellt lite grönsaker eller tillsatt smör/sås.

Vi är även olika i olika perioder. Att stenhårt hålla fast vid något när förutsättningarna förändras är bara dumt. Klimakteriet, graviditet, sjukdomar, aktivitetsnivå mm påverkar.

2)

Det är så många faktorer som påverkar vad vi väljer att stoppa i oss. En del skiter högaktningsfullt i allt och äter vad som faller dem in. Deras val. Det är stört omöjligt att försöka omvända/påverka någon som inte bryr sig. Släpp det bara.

En följd av intresset för kost och hälsa är att många (jag är en) inte bara blir kinkiga med vad vi stoppar i oss utan även hur det producerats. Jag vägrar t ex äta fryst laxfilé sedan flera år. Ska jag äta lax ska den vara vildfångad, ingen stackars odlad fisk ska hamna i den här kroppen. Danskt kött har jag nog inte ätit på tio år. När en fläskfilé kostar 49.90/kg kan man ju räkna ut med sin bakdel att den stackars grisen inte haft ett särskilt gott liv. Jag kan välja bort det, jag har råd att köpa gräsbetat/närproducerat/vildfångat. Men långt ifrån alla kan göra samma val, även om de skulle vilja. Så är du en av dem som hävdar att man inte äter LCHF på “riktigt” om man inte äter just gräsbetat/närproducerat/vildfångat: lägg ner. Alla som är engagerade gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar och det är gott nog.

Alla har sina egna skäl till att äta någon form av lågkolhydratkost. Den minst accepterade anledningen verkar vara att man vill gå ner i vikt. “LCHF handlar om hälsa, inte viktnedgång.” Den anledningen är liksom lite ful. Jag tänker så här: vilken anledning som helst som får en människa att äta bättre är en BRA anledning! Om syftet är att gå ner tre kilo: jamen bra att välja lågkolhydratkost istället för nån pulverdiet! Själv började jag äta LCHF pga min magkatarr, men självklart är jag jätteglad att jag gick ner en hel del i vikt också.

3)

I början åt jag MASSOR. Jag åt flera gånger om dagen, jag åt grädde och smör tills det sprutade ur öronen på mig. Efter några månader hände något: jag märkte att jag kände mig nöjd och mätt på mindre. Under många år fortsatte jag dock tillsätta rejält med fett, jag mådde bra och höll vikten. Men 2017 hände något igen. Jag kände att jag inte behövde allt det där extra fettet. Ingen mer kokosolja i kaffet, mycket mindre aromsmör och beasås. Vad hände? Precis ingenting. Jag varken gick upp eller ner i vikt.

I somras började jag äta carnivore pga cellförändringar. Jag åt enbart protein och knappt något tillsatt fett alls. På kort tid tappade jag fem kilo. Ett par av dessa berodde säkerligen på att jag varit på Mallorca och svullnat i värmen. Men helt klart har jag även tappat i fettvikt.

Internationellt sett har fokuseringen på fett börjat ifrågasättas. Att man behöver frossa i smör mm för att äta lågkolhydratkost är numer långt ifrån en nödvändighet. Det känns som om vi i Sverige inte riktigt är där än. Fortfarande är fokus på fettet i hög grad.

Själv äter jag mestadels protein till lunch och middag, men jag har även börjat äta frukost sedan i höstas. Fet, grekiskt yoghurt med valnötter och honung. HONUNG?! Nu svär jag i LCHF-kyrkan 😉 Jag mår toppen och har inte gått upp i vikt eller dött av det.

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla min kostmodell idag. Men behöver den verkligen ett namn? Jag försöker helt enkelt äta intuitivt och det till 99 % utifrån ett lågkolhydratperspektiv. Vilket inte är alla förunnat att klara av dock. I början behöver man en del riktlinjer för att förstå grunden, men när den sitter är det absolut läge för individuell anpassning. Jag läser nästan dagligen om folk som kämpar för att hålla uppe just fettintaget. Varför?! Om det tar emot, om du inte går ner i vikt, om du inte mår bra av allt fett: DRA NER PÅ DET! Säkerligen har du, precis som jag, en del lagrat fett att ta av. Använd det till energi istället för att tillsätta fett.

Och självklart: är du nöjd och glad och mår bra och dricker fettkaffe mm – fortsätt med det!

ÖVRIGT

Det enda som förenar oss som äter en lågkolhydratkost är just kosten. Det är det enda. Jag har i alla år inom LCHF-rörelsen känt en enorm aversion mot personer som vill klumpa ihop oss. Jag minns särskilt när någon skrev att vi som kämpar för att få LCHF accepterat också kämpade för att få kolloidalt silver accepterat. Eller så kan man lätt få intrycket av att alla som äter lågkolhydratkost är klimatförnekare. För det är ju också en kamp mot det som är officiellt accepterat. Duh… Vi som äter lågkolhydratkost är helt vanligt folk som vaccinerar oss, vägrar vaccin, använder kolloidalt silver eller skyr det som pesten, vi är direktörer och lärare, studenter och sjukpensionärer. Och allt möjligt annat.

Det här ihopklumpandet. Jag är övertygad om att det är en stor anledning till att “normalt” folk kan känna sig avoga mot lågkolhydratkost. Vi snackar liksom MAT! Inte religion eller politik.

Och du kan bli sjuk “trots” att du äter LCHF. Säger någon något annat är de ute och cyklar. Du kan fortfarande drabbas av cancer, reumatism, gonorré, benbrott, influensa – you name it. Jag brukar dock tänka att ens kostval påverkar hur väl man klarar av vissa saker eller kanske kan minska risken för att råka ut för något. Men vi som äter LCHF/lågkolhydratkost kommer fortfarande att kunna bli sjuka. Tro inget annat.

FRAMTIDEN GENERELLT

Jag hoppas att diskussionen kring kosten blir mindre dogmatisk och mer pragmatisk. Alltså att vi slutar rama in kosten så stenhårt och istället fokuserar på att med ett öppet sinne och utan fördomar eller förutfattade meningar hjälpa människor finna sin egen väg till hälsa och välmående. Även om det innebär att äta ett par skivor surdegsbröd till helgfrukosten.

FRAMTIDEN PERSONLIGEN

Jag kommer även i fortsättningen att ha lågkolhydratkost som utgångspunkt för min kost. Vill jag äta lite chips kommer jag att äta det. Vill jag ha ett glas rött eller cava kommer jag att dricka det. Jag kommer även i framtiden att träna enormt oregelbundet och inte ha dåligt samvete under de perioder jag inte gör det. Jag kommer fortsätta mitt periodiska snusande. Jag kommer att fortsätta att njuta av en vackert marmorerad entrecôte stekt i smör när jag är sugen på det. Jag kommer till och med att klämma i mig en söt dessert nån gång. Jag är inte en sämre människa för det.

Jag kommer helt enkelt att rikta in mig på att fortsätta njuta av livet.

Pst! Hannas och min senaste podcast (på engelska) handlar om min tio år på lågkolhydratkost. Här hittar du den:

På vår hemsida: http://bit.ly/2TvBaIH 
På iTunes: http://bit.ly/lcushow

Kalorier – är det något att bry sig om?

Jag har aldrig räknat kalorier under mina år som LCHF:are för att styra mitt intag. Jag har gjort det av ren nyfikenhet när jag testat något nytt, som när jag mätte ketoner första gången. Och när jag började läsa på om LCHF innan kostomläggningen skrev “alla” att mängden kalorier var totalt ointressant. “Det är bara att ösa på med fett, ingen fara!” Så det gjorde jag.

För något år sen upptäckte jag att jag åt mindre tillsatt fett. Jag slutade till och med att ha kokosolja i kaffet. Det var inte ett aktivt beslut, utan bara hände. Jag märkte ingen effekt på vare sig vikt, mått eller ork. Jag var precis som vanligt.

När jag gick över till carnivore registrerade jag allt under de två första veckorna, mitt mål var ju ett lågt fasteblodsocker och att komma i ketos. Jag blev riktigt förvånad när jag upptäckte hur lite kalorier jag fick i mig. Vågen, som inte rört på sig nämnvärt de senaste åren, visade lägre och lägre siffror. Nu väger jag mindre än jag gjort på massor av år.

Jag steker min mat i smör, jag kanske lägger till lite fett om jag äter mager fisk. Men that’s it. Har sällan behov av eller sug efter mer fett än så. Och jag mår bra, har ork och energi, sover bra mm. Protein är helt enkelt mycket mättande, så jag går inte omkring och är hungrig heller. Trots att jag enligt alla konstens regler behöver 1500 kalorier/dag för att täcka mina basala behov. Helt klart får jag dem från någon annanstans än maten. Typ min rumpa.

Under den här tiden på carnivore har jag vissa dagar fått i mig knappt 500 kalorier, vissa dagar inte ätit alls (spontanfastat), vissa dagar kanske kommit upp i 1200, 1300 kalorier.

I perioder är jag mycket aktiv: då kanske jag yogar eller kör power walks tokintensivt i tre månader och röjer runt mer i största allmänhet. Sen har jag latperioder. Då gör jag inte många knop. Vi har ju heller inga hundar längre, så det är knappt jag får näsan utanför dörren vissa dagar. Det här funkar för mig, mycket för att jag har accepterat att det är så här jag är! Det dåliga samvetet för mina latperioder är helt puts väck.

Nu väntar jag på att “drabbas” av nästa träningsperiod, då kommer jag förmodligen att rent automatiskt äta mer.  Det jag får i mig i dagsläget räcker helt klart fullt ut till vad jag (inte…) gör just nu. Vikten minskar ju för att kroppen använder energi jag redan har på kroppen.

När jag började med LCHF vräkte jag i mig fett: smör, grädde, creme fraiche, ost mm och gick ner nästan tio kilo de tre första månaderna (vilket var under en inaktiv period). Jag tror så här: i början behövs en hel del extra fett för att kroppen ska fatta vad som är på gång. Men sen, när siffrorna på vågen eller måttbandet inte minskar, är det dags för nästa fas: helt enkelt dra ner på fettintaget och istället se till att börja gnaga på ens inbyggda fettdepåer.

Jag tror det vore nyttigt med en mer nyanserad syn på och debatt om fettet. Folk som ätit LCHF i åratal, fortfarande bär på övervikt och kämpar för att få i sig fett – det säger liksom sig självt att nåt bör justeras. Och just fettet ligger ju nära till hands då.

Det finns massor av anledningar till att man inte går ner i vikt/hamnar på en platå, t ex olika sjukdomar. Är man överviktig, känner sig frisk och inte har några sjukdomar, kan ett minskat fettintag var vad som behövs för att få igång viktminskningen.

I januari nästa år har jag ätit lågkolhydratkost i tio år. Jag kommer aldrig att sluta med det! Men jag har insett att kosten är långt ifrån “status quo”. Man åldras, aktivitetsnivåerna varierar, man byter jobb – kanske från kroppsarbete till mer stillasittande eller vice versa mm. Kosten bör förändras därefter också, helt enkelt.

Sen är livet helt enkelt orättvist! En del kan äta vad som helst och hur mycket som helst och må prima både på in- och utsidan. Jag tillhör INTE den skaran. Det gäller nog de flesta av oss.

Ps1! Viktnedgång var INTE målet med carnivore, jag äter ju det av terapeutiska orsaker.

Ps2! Jag skriver “kalorier” i texten, men siffrorna visar kilokalorier (kcal). Kalorier är vad vi använder i dagligt tal, så för enkelhetens skull skriver jag så 🙂