Skit i pocenten, Helge!

LCHF är inte en accepterad eller vedertagen kostmodell som t.ex. tallriksmodellen, därför finns det ingen myndighet som definierat vad det innebär, vilka mängder eller vad man ska äta vid denna kosthållning. Av den enkla anledningen finns heller ingen officiell definition av vad strikt, normal eller liberal LCHF innebär vad gäller mängden kolhydrater.

Olika tongivande grupper har själva satt sina egna definitioner. Mängden kolhydrater i procent respektive indelning varierar. En del säger att strikt LCHF är X %, andra menar att den är Y %. Det här har stötts och blötts genom åren. Tro mig.

Tvärtemot tipset Helge fick i den berömda sketchen, uppmuntrar jag dig att strunta i procenten.

För alla ni som missat förra seklet bästa tv-program – Nöjesmassakern – kan ni här titta på den sketch jag fått rubrikinspo från.

För ärligt talat: Är det så viktigt att kunna säga att du äter strikt, normal eller liberal LCHF? Hela grundtanken med LCHF är att du ska finna DIN nivå på kolhydrater (samt även fett och protein!).

När jag jobbade med kostrådgivning talade jag aldrig om mängder av det ena eller andra. Jag har själv räknat och måttat och vägt min mat under mina år som jojo-bantare, och det enda som hände var att jag blev matfixerad. Aldrig att jag medvetet bidrar till att sätta någon i samma sits. Jag förklarade vad de kunde äta, att de inte skulle vara rädda för fett. Sen släppte jag iväg dem. Och fanns till hands för att lotsa dem fram till ett upplägg som passade dem.

Däremot skulle en officiell definition av kosten i sig vara till stor nytta. Särskilt när dietister påstår att hårt bröd är LCHF. Då förstår man ju hur illa ställt det är. Och när det kostforskas. Kanske skulle en procentuell uppdelning också göra nytta i detta fall. Men inte för att bestämma hur mycket av vad som ska ligga på din tallrik.

För behöver vi som äter LCHF verkligen det? Vi är så himla olika, vi har olika åkommor och sjukdomar, vi rör på oss olika mycket mm. Är det något jag kommit fram till efter alla år är det att det viktiga är VAD vi stoppar i oss och att mängden kolhydrater/protein/fett måste anpassas för varje enskild individ. Långt ifrån alla behöver äta sk “strikt” LCHF. Alla kan å andra sidan inte äta en “liberal” LCHF.

Och det en person anser är strikt, kanske i en annans ögon är liberalt? Kanske någon kämpar och kämpar för att hålla sig till en strikt variant – för att någon sagt det – och det passar inte alls och tänker “nä, nu drar jag till kebaben och trycker en rulle med pommes, för det här är inget för mig” istället.

Titta förresten på det här med fettet. I LCHFs barndom skulle vi äta fritt av det. Standardrådet när det inte funkade var “ät mer fett”. Hade jag fortsatt göra det, hade jag vägt 75 kilo idag. Igen. Allt utvecklas, vi lär oss mer, får erfarenhet och kunskap. En hel del av det jag skrev i min blogg för fyra, fem år sen kan jag säkerligen revidera i dagsläget.

Huvudsaken är att folk lär sig att äta riktig mat. Mat som inte tagit en omväg via en fabrik. Mat som saknar innehållsförteckning. Mat som lagas från grunden. LCHF/lågkolhydratkost är bra och riktig mat. Ett fint, stenugnsbakat surdegsbröd kan också vara bra och riktig mat. Dock är det inte LCHF. Men det är strunt samma för de som fixar att äta det. För såna finns det nämligen.

Om strikt LCHF innebär 5 % eller 10 % kolhydrater – det är verkligen strunt samma. Det är helt enkelt JÄTTELITE kolhydrater.

Om du är intresserad av siffror kan du absolut registrera allt du äter. Det kan onekligen vara lite spännande (OM du äter utifrån dina behov, INTE för att du tror att du behöver äta t.ex. strikt). Efter en tid kan du då räkna ut hur många procent kolisar du äter per dag i genomsnitt. Med utgångspunkt från detta kan du då konstatera att du äter 3 gram, 49 gram eller 113 gram per dag. Lite kul att få koll på kanske. Men ett namn för ett särskilt spann du hamnar i känns ju inte så där livsviktigt, direkt.

“Det händer i kroppen när du slutar äta kolhydrater” – ännu ett journalistiskt magplask

Läser en artikel på Expressen Premium. Ingrid Larsson, näringsfysiolog på Sahlgrenska universitetssjukhuset, uttalar sig om hur farligt det är att reducera kolhydraterna i kosten. Det är mycket jag reagerar på, men det jag upprörs mest över är påståendet att man blir trögtänkt när man drar ner på kolhydraterna.

Man blir trögtänkt. For life, verkar det som.

Jag fattar inte att den här myten lever kvar. Särskilt hos personer utbildade inom näringslära. För nog måste de väl studera glukoneogenesen under utbildningen? Denna fiffiga process där kroppen omvandlar NÄFÖRRESTEN. Jag hoppar förklaringen. Jag ska inte behöva förklara detta för en näringsfysiolog.

Räcker det inte med att massor av människor idag äter en kolhydratreducerad kost och FORTFARANDE är kapabla att sköta sina jobb, ta hand om barnen, ta viktiga beslut mm – kort sagt: fungera hur bra som helst. Inte bara i några få dagar. Utan faktiskt i åratal. Vad är det som är så himla svårt att förstå?

Man kan onekligen känna sig lite trögtänkt innan kroppen anpassat sig. Men det är övergående, och långt ifrån alla upplever detta. Kroppen måste vänja sig. Det intressanta är att många, många vittnar om att lågkolhydratkosten, och då särskilt den striktare varianten keto, gett dem en hjärnskärpa de tidigare aldrig upplevt. Och att denna skärpa håller i sig.

Hur i hela fridens namn får “experter” som Ingrid Larsson fortsätta uttala sig så här bergsäkert? Och det utan att hänvisa till någon som helst vetenskap? För att bara hävda att hjärnan behöver glukos är inte en vetenskaplig hänvisning. (Det är för övrigt sant – hjärnan behöver glukos. Men det innebär INTE att du måste tillföra det via kosten – det är nämligen här den där finurliga glukoneogenesen kommer in i bilden.) Jag skulle jag gärna sett ett gäng referenser till studier som verkligen visar att man blir trögtänkt på lågkolhydratkost, att det gör att hjärnan inte får tillräckligt med glukos för att fungera väl. SAMT att denna effekt kvarstår efter en omställningsperiod.

Och hur tänkte journalisten Yvonne Ahnström? Hon verkar ju ha svalt rubbet helt okritiskt? Blev hon inte fundersam med tanke på hur populärt lågkolhydratkost varit i så många år? Mängder av svenskar borde ju utifrån denna artikel vid det här laget sitta på institution. Hon hade kunnat göra en snabb googling och insett att “nämen, så konstigt, det här måste jag kolla upp lite närmare!” Herregud ….

Jag tror jag ska bjuda in henne till vårt nästa event. Kanske kan vara en ögonöppnare för henne att t.ex. träffa ett gäng läkare som själva äter lågkolhydratkost och även rekommenderar sina patienter att göra det.

När jag ändå är i gasen:

I början, innan kroppen anpassat sig till den nya kosten, kan en del få övergångsbesvär. Dessa är dock långt ifrån livshotande och går över. Det är inte så konstigt att kroppen reagerar efter årtionden på en helt annan kost. Andra har tur: kroppen anpassar sig snabbt (jag var en av dem) och man slipper besvären.

Det där med acetondoftande andedräkt är för övrigt ett tecken på att din kropp håller på att anpassa sig. Går över. Du kan läsa mer om detta och andra omställningsbesvär hos Diet Doctor: Biverkningar av LCHF och hur de botas

Det Ingrid Larsson säger om fibrer är en grov generalisering. Mitt intryck efter elva år i den här svängen är att de flesta som går över till lågkolhydratkost får skönare magar. Jag har läst otaliga historier om IBS och magkatarr som lugnat ner sig markant eller försvunnit helt efter att man skippat de där “livsviktiga” fibrerna. Jag har själv den erfarenheten.

Det är helt ok att inte gilla lågkolhydratkost. Men ska man dissa den ska man luta sig mot fakta. Inte rena dumheter.

Summa summarum: jag uppmanar Expressen och alla andra tidningar att höja ribban ett par snäpp när det gäller rapporteringen om kost och hälsa. Intervjua Ingrid Larsson om ni så gärna vill det, men sök efter fog för det hon påstår. Och intervjua gärna någon “från andra sidan”. Och sök givetvis efter fog för det också! Tidningarna vet att artiklar som denna säljer. Det lockar läsare. Och just det är det riktigt sorgliga – att folk köper sånt här. “Vi får de politiker vi förtjänar” – byt ut “politiker” mot “journalister”. Högkvalitativ journalistik om kost och hälsa får vi först när vi läsare börjar kräva det. Och slutar svälja populistiskt svammel med sensationella “sanningar”.

Några nedslag i Livsmedelsverkets broschyr om protein

“Men rött kött kan, i stora mängder, öka risken för vissa cancerformer”

Det här är ju en tvistefråga av rang. Hur var det nu med att blanda ihop ultraprocessade charkuteriprodukter med rent, rött kött? Jag kan inte svara på det, eftersom detta påstående inte refererar till någon särskild studie.

“Många av oss skulle må bra av att byta ut en del av det protein vi får i oss via rött kött….”

Återigen: Varför? Vad grundas detta på?

“Det skulle också vara bättre för miljön.”

Eeehh… Att äta importerade sojaprodukter känns inte direkt miljövänligt. Transport, skövling av regnskog, vattenåtgång mm. Eller kan vi odla sojabönor i Sverige nu för tiden? I vilket fall som helst verkar det ju inte kunna göras i de mängder vi skulle behöva: Fem hinder för svensk sojaodling. AGFO som skrivit artikeln är ett mediebolag med fokus på framtidens matsystem. Så mycket mer om dem vet jag inte. Kanske är det ett gäng foliehattar? Eller så vet de vad de pratar om. När jag googlar finns det en hel skrivet under några år att det går så bra så att odla soja i Sverige. Sen verkar artiklarna tunna ur, och senare alster tar upp svårigheterna med att lyckas med det. Kanske bidde bara en tumme kvar av 00-talets entusiasm?

Har du annan aktuell info om sojabönsodling i Sverige får du gärna lägga in en länk i en kommentar!

“Men framförallt är det för de flesta bra att äta mindre kött.”

En gissning blir inte en sanning bara för att den upprepas.

“Charkuteriprodukter ökar cancerrisken mer än rent kött.”

Här vill jag OCKSÅ veta mer. Och att äta charkprodukter som är rökta, torkade och saltade utan inblandning av en massa konstigheter känns inte direkt farligt? Alla tre processer är välkända konserveringsmetoder som använts i herrans massa år. Kan det kanske vara som så att detta är ett fall av “dra precis allt över en och samma kam”?

Nyckelhålet i sig kräver ett helt eget inlägg … Men om vi fokuserar på “mindre mättat fett” och “mindre salt” för tillfället: det mättade fettets farlighet har ju ifrågasatts rejält de senaste åren. T.ex. så ser Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) ingen anledning att varna för mättat fett (Mat vid fetma).

Och salt. Det livsviktiga saltet. Kan det månne vara så att många som äter mycket processad mat är de som får i sig för mycket salt? Plus för mycket socker. Plus troligen för mycket fett av mindre bra kvalitet. Tankarna går osökt till “Sila mygg och svälja kameler”.

Så har vi lilla Kerstin då. Som får i sig mer protein tack vare kex och kakor. Nuff said.

Det får räcka så där. Du hittar broschyren i sin helhet här. Det finns en del vetenskapliga referenser. Jag har inte lagt ner någon större energi på dem. Bara försökt hitta ett gäng forskares definition av kostmodellen LCHPHF som enligt dem ökar risken för typ 2-diabetes. Jag lyckades inte med det konststycket.

Det jag vill trycka på här är att vi måste börja bli källkritiska. Vi ska inte bara svälja (haha…) kostråd från Livsmedelverket när de baseras på “kanske”, “eventuellt samband” och “möjligen”. Vi vill VETA!

Kostforskning är förbaskat svårt att genomföra på ett bra sätt. De flesta studier är observationsstudier. Det innebär – förenklat – att en grupp människor får uppgiften att äta mer av något livsmedel. Sen ska de berätta hur de mår. Typ. Ofta får de ett s.k. matfrekvensformulär att fylla i. Hur åt du förra veckan? Svår fråga att svara på. Jag minns inte ens vad jag åt igår. Och handen på hjärtat: vill du verkligen tala om att du drog i dig en påse chips och några folköl till middag på fredagen?

Ska vi verkligen kunna ta reda på vad ett livsmedel har för hälsopåverkan på lång sikt får vi spärra in folk i åratal för att kunna ha stenkoll på vad de trycker i sig. Dyrt. Men mest omänskligt.

Jag har dock ett råd/knep vad gäller mat som ni får helt gratis av mig:

Ät bara riktig mat. Ät ingen mat som kommer från en fabrik som trycker in en massa grejer för att produkten öht ska bli ätlig. Ät ingen mat som har innehållsförteckningar som är så långa att du inte ens orkar försöka läsa dem. Ät inga lättprodukter – fett är en smakbärare som ofta ersätts med socker i många av dessa produkter. Ät närodlat och efter säsong. Magproblem? Skippa dricksoppor som är “bra för magen” – försök luska ut VAD som ställer till med magroblemen istället. (Detta gäller för även migrän/återkommande förkylningar/orkeslöshet/sömnproblem mm.) Ät bra bröd, gärna surdegsbröd gjort på hederlig råg. (Nu svor jag i LCHF-kyrkan … Men många människor kan faktiskt unna sig lyxen att äta det utan att trilla av pinn.)

Det får räcka så där.

Oatly, kineserna och lite till

Förra veckan skrev jag ett inlägg på Facebook efter ett besök inne i Stockholm. Det kommer här igen för att ni ska få bakgrunden till detta inlägg:

“Har precis varit hos min tandläkare inne i stan. På väg till t-banan dök denna jätteposter upp. Höll på att sätta min nya krona i halsen.

Det står att om man går över till havremjölk så minskar man utsläppen av växthusgas med 75 %. Jag såg inte i jämförelse med VAD, men jag utgår i min enfald ifrån att det är mjölk de avser.

Ok. Ta vanlig hederlig mjölk: skaffa kossa, släpp ut kossan att beta gräs (på icke odlingsbar mark helst, vilket är det allra vanligaste som jag förstått). Ta in kossan i ladugården, mjölka henne. Mejeriet kommer och hämtar och konsumenförpackar och kör ut till butikerna.

Havre: bonden kör ut sin traktor och meckar inför sådden. Havren växer, kanske släpper hen ut lite bekämpningsmedel också. Konstgödsel behövs kanske? Bonden kör ut sin traktor och skördar havren. Körs till kvarn/fabrik där den mals och blandas med vatten. Man tillsätter även enzymer. Fråga mig inte varför, men en gissning är att drycken är svårsmält annars? En del havredrycker innehåller en del annat också, typ solrosolja (blä) och stabiliseringsmedel. Drycken konsumentförpackas och körs ut till butikerna. Den kan förvaras i rumstemperatur så länge den är oöppnad, så eventuellt tar den omvägen via en grossist.

Folk får dricka vilka dumheter som helst, jag bryr mig ärligt talat inte. Men det här “miljöargumentet”? Vari ligger kossans belastning? Och glöm inte hennes supermumsiga bajs som blir till gödsel!

Jag kan för mitt liv inte förstå hur man lyckats göra kossan till en miljöbelastning. Köttfabriker? Absolut! De matas med fel saker och tillbringar livet på ett helt annat sätt än en lycklig kossa ska leva. Ska vi dricka mjölk och äta kött ska det vara från kossor som levt som kossor ska leva.

Och tänker man på djuren: ingen behöver dö för att vi ska få vår mjölk. När bönderna är ute på åkrarna och jobbar stryker massor av smådjur med.

Vill man varken det ena eller det andra: drick vatten.

Det var det hela. Tack.”

Det är helt klart inte bara jag som reagerat på reklamen. Här kommer några exempel på reaktioner:

https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/K31LoX/riksdagsledamotens-raseri-mot-oatly
https://www.facebook.com/spannmalsodlarna/photos/a.528144827199240/2851520264861673
http://www.blt.se/ledare/spola-oatlys-hyckleri-drick-mjolk/

Sen fick jag höra att Kina återfinns bland Oatlys ägare. Hur stor ägarandel de har vill Oatly inte uppge. Det här fann jag på allabolag.se:

Så här står det på Verlinvests hemsida. Tyvärr inget om ägarandelar där heller.

Vad vill jag säga med detta då? Att du inte ska dricka havredryck? Som jag skrev i mitt Facebookinlägg så kunde jag inte bry mig mindre om vad folk dricker. Det jag reagerar på är klimatargumentet. Det smakar lite illa i munnen (precis som havredryck…) när ägarna i form av den kinesiska staten ju inte direkt är kända för att tänka vare sig miljö eller mänskliga rättigheter. Det hjälper inte hur många gånger Oatly skriver att de på intet sätt står bakom någon form av kränkning av de mänskliga rättigheterna (vilket jag absolut inte finner någon som helst anledning att tveka på). Men skiten trillar över på dem, vi människor fungerar så.

I samma koncern ingår även köttproduktion. Allt ifrån uppfödning till slakt till baconpaketet som ligger i kyldisken. De som väljer Oatly av djuretiska skäl borde ju sätta denna dryck i luftstrupen när de får veta det?

En generaltabbe som marknadsförare är ju för övrigt att racka ner på en konkurrent – man ska framhäva sin egen produkt istället.

Och nej, jag är varken emot veganer eller havredryck. Jag är för valfrihet. Och schyssta marknadsföringsmetoder.

En liten tanke gnager dock i mig: vi som nu upprörs över Oatlys annons kanske spelar dem i händerna med våra skriverier. All PR är bra PR, liksom. Men jag tar den risken 😉

Hittepåmat – hur dumma är vi?

Vad du än äter för kost – vegansk, ketogen, Viktväktarna, Medelhavsdiet, tallriksmodellen eller inte bryr dig alls: ät bara RIKTIG mat!

Äter du en kost som anses hälsosam och samtidigt trycker i dig knasigheter med onödiga konstigheter? Det finns en uppsjö av färdiga produkter – bars, smoothies, kakor, energidrycker, godis mm – som kanske är “godkända” enligt din kostmodell, men jag skulle absolut inte kalla dem för “hälsosamma”.

Riktig mat har ingen innehållsförteckning. Riktig mat har inga snygga förpackningar med förföriska budskap. Riktig mat behöver inget av det. Varför manipulera något som är bra från start?

Som ägg.

Här kan du läsa artikeln om “äggen”. Samt brista ut i skratt eller gråt över uttalanden som t ex “Eggs cause more cancer than processed red meat. And processed red meat is on the World Health Organization’s class 1 carcinogen list,”. Mycket ska man höra …

Växtbaserade stekta ägg. Jag tar mig för pannan och suckar högt för mig själv. Kollar innehållet: GMO-fri sojabönsprotein, GMO-fri sojabönskal, ärtfiber, ärtstärkelse, solrosolja, paprika och morot. Låter ju inte så farligt. Förutom den där solrosoljan, då. Samt, i mina öron, enormt onödigt.

Om du valt att inte äta ägg – fine. Om du gjort det valet med tanke på djurens och miljöns bästa och väljer att äta dessa hittepå-ägg – det vetesjutton. Jag har ingen aning om hur dessa “stekta ägg” produceras, men helt klart är ju att de produceras.

För att någon som vägrar äta riktiga ägg ändå ska kunna äta ägg så sätts alltså en hel process igång. Odla alla ingredienser. Transportera dem. Mecka ihop dem i nån fabrik. Förpacka. Leverera.

Ställ det mot detta:

Ha en höna. Ge henne det hönor ska äta. Hon lägger ägg. Plocka ägget. Ät det. Eller gå till din lokala handlare/bonde och köp ägg. Från frigående och glada hönor som fått picka runt och bada i sand.

Eller alternativet: Odla alla ingredienser eller köp dem i en butik. Ät. TADA!

Nu är jag inte ute efter att såga folk som gillar fejkägg vid fotknölarna. Jag är ute efter att visa att vi går över ån efter vatten i så många fall när det gäller maten. Oavsett vilken sorts kost vi äter. Vi är så lurade. Vi inbillar oss att saker som passerat genom en fabrik är bättre än originalen. Min “egen” kostmodell, lågkolhydratkost/keto, är långt ifrån skonad. Finns det en chans att tjäna pengar så kommer någon att vilja göra det.

Tro mig, jag förstår att man köper halvfabrikat och färdigrätter. Kanske för att man helt sonika är lat. Eller pga tids- och pengabrist (mat av sämre kvalitet är billigare). Har själv varit där som fattig student och sliten småbarnsmamma. Men så här i efterhand tänker jag att den snabba och billigare lösningen inte förbättrade min situation på något vis. Vad gäller tidsaspekten t ex, så tror jag att vi måste tänka om och börja prioritera matlagning. Riktigt mat ger bra näring och man orkar mer, helt enkelt. Och handen på hjärtat: visst sjutton kan vi ta en halvtimme från tv:n och datorn för att laga mat? För min egen del hade det troligen inneburit att jag hade fått mer energi och därmed bättre förutsättningar för att orka med livet med universitetsplugg och småbarnsliv.

Belinda Fettke: Bakgrunden till anti-köttbudskapet

Belinda Fettke var en av föreläsarna på The Low Carb Universe 2018. Hennes föreläsning fick oss alla att tappa hakan. (Här kan du läsa om den!) Var det hon påstod verkligen sant? Att det är en kyrka i samarbete med mäktiga och stora organisationer som står bakom kostråden? Att de påstår att det är Gud som sagt att vi ska äta en växtbaserad kost, fri från kött?! Det kändes enormt långsökt. Men nånstans var det även som om vi alla fick en aha-upplevelse. För hon lyckades knyta ihop alla trådar.

Det handlade alltså om bakgrunden till dagens moderna kostråd, vad som satte igång fetträdslan och kritiken mot kött. I grunden var det, enligt Belinda, en religiös ideologi som låg bakom detta. Hon visade upp underlag för alla sina påståenden, de kom från kyrkan (Sjundedagsadventisterna) själv och dess samarbetspartners. Det hon påstår är alltså mycket väl underbyggt.

Belinda har lagt ner ett gediget arbete under flera år för att kartlägga grunden till de officiella kostråden. Nedan hittar du hennes senaste artikel i ämnet på svenska (här är originaltexten). Artikeln innehåller en mängd länkar – jag rekommenderar dig att klicka på dem då de ger både stöd och förklaringar till det Belinda skriver. Om du tycker att något i min översättning är otydligt eller felaktigt: skriv en kommentar så ska jag titta närmare på det!

“Växtbaserad” står inom citationstecken. Belinda gör så eftersom Lifestyle Medicine och the Dietitians Association of Australia enligt henne använder det begreppet som en sorts förskönande omskrivning av veganism.

I texten nämns “Garden of Eden-dieten” flera gånger. Jag har inte hittat någon “officiell” förklaring på vad den innebär. Genom att kolla lite här och där har jag kommit fram till att den fokuserar på frukt och grönsaker, och utesluter processad mat, animalier och oljor, samt anses vara den kost vi ska äta enligt Gud. Har jag skrivit “Edens lustgård”, så är det Adam och Evas tänkta hemvist som avses.

Ang Lifestyle Medicin: när jag skrivit det på Engelska avses organisationen, när det är begreppet som avses har jag skrivit livsstilsmedicin.

Jag har för övrigt inte fått betalt för att översätta texten, jag har gjort det helt gratis och på eget initiativ (Belinda har givetvis sagt att det är ok). Varför har jag gjort då lagt ner en hel del timmar på att göra det? Det är för att jag vill att så många som möjligt ska se vad som uppenbarligen pågår över våra huvuden och bakom våra ryggar. Särskilt som det handlar om vår hälsa! Jag vill uppmana till kritiskt tänkande, källkritik och att man inte ska svälja allt rakt upp och ner – vad det än gäller. Kanske är även något i Belindas text uppåt väggarna – kanske stämmer allt till hundra procent. Själv tror jag absolut att det ligger en hel del sanning i det hon lägger fram, särskilt med tanke på allt bakgrundsmaterial som stärker det hon påstår. Men även för att Belinda själv är allt annat än uppe i det blå. Hon är tvärtemot lugnt, balanserad, saklig och mycket samvetsgrann.

Till sist: jag är den första att skriva under på Belindas disclaimer längre ner i hennes text. Se inte detta inlägg som att jag debatterar mot veganism eller religion. Jag är inte emot religion, jag är inte emot det ena eller andra sättet att äta. Jag anser att vi ska få välja själva. Valfrihet är heligt för mig.


LMEd – ett recept på energibalans för att få folk att ‘röra sig mer och äta mindre … kött’

En religiös ideologi, med anti-köttagenda, har under de senaste hundra åren samarbetat med livsmedelsindustrin för att de med gemensamma krafter ska påverka utvecklingen och implementeringen av växtbaserade kostråd med låg fetthalt och högt kolhydratinnehåll.

När religiös ideologi och ägarintressen går samman blir det en mycket mäktig allians.
Belinda Fettke

Coca-Cola fortsätter med sin finansiering av “branschvänlig” forskning och dito initiativ, under namnet Exercise is Medicine – allt för att se till att fysisk aktivitet framställs som lösningen på fetma och icke-smittsamma sjukdomar.

The Lifestyle Medicine Education Collaborative (LMEd)

Lifestyle Medicine Education Collaborative (LMEd) grundades på denna premiss, men får även draghjälp av den ‘växtbaserade’ Garden of Eden-dieten, under varumärket  Lifestyle Medicine. Målet är att utveckla en global läroplan för att säkerställa att hälso- och sjukvårdspersonal skriver ut recept på energibalans (min anm: alltså kalorier in/ut) för att få människor att “röra sig mer och äta mindre … kött.”

Trots att de två parterna till synes har motstridiga agendor när det gäller folkhälsan, så har de på något sätt lyckats väva samman religiös ideologi och företagsintressen för ett enda syfte och blivit så hoptrasslade att det nu är svårt att föreställa sig dem separerade.

Dessa mäktiga allierade blir allt populärare, något som kommer att ge stora konsekvenser för vår vård i framtiden …

Risken är att resonemanget om ”energibalans” lägger ansvaret för dålig hälsa på den enskilde individen, och att man därmed avleder fokus från oron för skador orsakade av sockerhaltiga drycker och bearbetade livsmedel.

Den officiella demoniseringen av mättat fett i den amerikanska McGovern-rapporten från 1977, och efterföljande “Dietary Goals for the United States”, påverkades starkt av Sugar Research Foundation (amerikanska sockerindustrins handelsorganisation) och Sjundedagsadventisternas ideologi.

Senator George McGovern var nära vän med Nathan Pritikin, en adjungerad professor vid Loma Linda University, som läste Ellen G White’s skrifter på 1940-talet och blev en högljudd förespråkare för “växtbaserade” dieter med låg fetthalt. Adventisten Hans Diehl, grundare av CHIP (Complete Health Improvement Programs), var chef för utbildning och forskning vid Pritikin Longevity Center från 1976.

Nick Mottern, senator McGoverns medhjälpare, sägs ha varit adventist och vegetarian när han skrev kostrekommendationerna för USA år 1977 (läs mer om det här).

Fetträdslan arbetade sig in i de medicinska läroplanerna på 80-talet, och har sen dess lärt generationer av medicinsk personal att vara rädda för kolesterol – ett ämne som är så livsviktigt att våra kroppar själva tillverkar det.

Om du inte hade något kolesterol i kroppen hade du inga celler, ingen benstruktur, inga muskler, inga könshormoner, inget reproduktionssystem, ingen matsmältning, ingen hjärnfunktion, inget minne, inga nervändar, ingen rörelse … inget mänskligt liv.
Zoe Harcombe, PhD

LMEds medicinska läroplan upprätthåller inte bara demoniseringen av mättat animaliskt fett, avsikten är även att framställa animaliska proteiner som onda, särskilt rött kött.

Australasian Society of Lifestyle Medicine (ASLM) driver för närvarande på att australiska medicinska skolor ska anta den amerikanska LMEd-läroplanen, vilket är oroande …

LMeds målgrupp är läkarstudenter, med syfte att göra dem till “effektiva mästare på livsstilsmedicin, vilkas engagemang i läroplanen kommer att leda till att fler medicinska skolor antar densamma och ökar det nationella samarbetet.”




Till exempel, vi träffade professor Eddie Phillips (Harvard) och Dennis Muscato från Lifestyle Medicine Education Collaborative (LMed) för att diskutera sätt för att positionera Lifestyle Medicine-utbildning i medicinska skolor, specialistutbildning och kurser för allierade hälsoutövare i Australien och Nya Zealand. Det är här det internationella nätverket visar sitt värde. ASLM har möjlighet att använda sig av det arbete som redan gjorts i USA, t ex utvecklandet av läroplanen, istället för att uppfinna hjulet på nytt. Vår satsning på Lifestyle Medicine-utbildning ”downunder” stärks om det speglar framgångsrika närmanden mot medicinska skolor utomlands.

Tänk dig: OM den ‘växtbaserade’ vegandieten Garden of Eden, med Coca-Cola därtill, kommer att utgöra grunden för nästa generations medicinska utbildning? När kommer skadorna av demoniseringen av animaliska proteiner och fetter att förstås. Hur kommer vi någonsin att vända den hotande hälsokatastrof som säkerligen kommer att bli följden?
Belinda Fettke

Coca-Colas mål är att kontrollera diskussionen kring offentliga policys och att påverka konsumentval genom att nyttja initiativ som Exercise is Medicine ™ (EIM), Physical Activity Networks (PAN), Kinas Take10 för barn, och det mest ambitiösa av allt, det nu nedlagda Global Energy Balance Network (GEBN), via världsomspännande plattformar som International Life Sciences Institute (ILSI).

Bild från keepfitnesslegal.crossfit.com.

Exercise is Medicine™

Läkaren Robert Sallis var ordförande för American College of Sports Medicine (ACSM) när han grundade Exercise is Medicine ™ (EIM) år 2007 med Coca-Cola Company som första företagspartner, i ett “globalt partnerskap för att uppmuntra läkare och hälso- och sjukvårdspersonal att förskriva träning som medicinsk behandling.”

Som det står på Coca-Colas hemsida; ”Coca-Cola Company ger bidrag, grundstöd och marknadsföringshjälp till initiativet (EIM), som nu finns i 43 länderinklusive Australien.

Läkaren Edward Phillips grundade Institute of Lifestyle Medicine (ILM) år 2007 vid Harvard University, baserat på Exercise is Medicine ™ och med finansieringsstöd från Ardmore Institute, en filantropisk stiftelse som stödjer adventisternas hälsoreformbudskap. www.fullplateliving.org

Edward Phillips är inte bara aktiv i det verkställande råd som utvecklade och leder det globala initiativet Exercise is Medicine ™, han är även medförfattare till ACSM: s Exercise is Medicine ™ Clinician’s Guide to the Exercise Recept (Lippincott, 2009) och ordförande för Excercise is Medicine ™s utbildningskommitté.

The Lifestyle Medicine Education (LMEd) Collaborative

LMEd Collaborative medgrundades år 2013 av medlemmar av EIMs rådgivande kommitté, Edward Phillips och Jennifer Trilk, MD. LMEd-teamet har aktivt marknadsfört och introducerat Exercise is Medicine™, under ‘Lifestyle Medicine’-paraplyet, till medicinska skolors läroplaner i USA.

Lifestyle Medicine – varför ska vi oroa oss?

Lifestyle Medicine baseras på sjundedagsadventisternas ideologi och tron på att en ‘växtbaserad’ vegansk Garden of Eden-diet, bestående av frukt, nötter och frön, är den av Gud utnämnda kosten för människor.

Adventisthälsoreformens principer, som kyrkans grundare Ellen G White fick i en vision 1863, främjar askes (självförnekelse) för moralisk, fysisk och andlig hälsa. Hon hävdade att Gud sagt till henne att fläskkött var ett giftigt, stimulerande medel, så skadligt (om inte skadligare) än alkohol eller tobak, när det gäller kroppslig lusta och djuriska tendenser att det skulle leda män, kvinnor och barn till den avskyvärda handlingen “självbefläckelse” (onani ).

The Christian Association of Lifestyle Medicine/American College of Lifestyle Medicine

The Christian Association of Lifestyle Medicine (CALM) bildades officiellt på Loma Linda Universitys campus, en institution ägd av sjundedagsadventisterna, tidigare känd som College of Medical Evangelists (1906 – 1961).

Christian Association of Lifestyle Medicine (CALM) blev officiellt American College of Lifestyle Medicine (ACLM) i början av 2004.

Alla nio chefer i organisationen, och dess direktörer, var sjundedagsadventister och likaså de organisationer som de var i linje med.

År 2004 listas på ACLM: s hemsida resurser, inklusive bildpresentationer om hjärt-kärlsjukdomar och diabeteshantering som refererar till Ellen G White, Bibeln, Adventisthälsoreformen och livsstilsmedicin i Edens lustgård.

Presentationen ‘Lifestyle Medicine: evidence-based medicine for the 21st century #1 (CHD) #2 (DM2)’ beskriver kort historien om livsstilsmedicin i Första Mosebok; hävdande att livsstilsmedicin först praktiserades i Edens lustgård.

“Det var livsstilsmedicin när Adam och Eva fick en vegansk kost med regelbunden fysisk aktivitet, rent vatten och luft, mycket sol, avhållsamhet, daglig- och veckovila och en tro på gudomlig kraft.”

The Lifestyle Medicine Global Alliance

Från början innehade, och fortsätter att inneha, sjundedagsadventister nyckelpositioner i American College of Lifestyle Medicine och faktiskt de flesta andra Lifestyle Medicine “systerorganisationer” runt om i världen, inklusive Lifestyle Medicine Global Alliance (LMGA) rådgivande kommitté och certifiering.

Sjundedagsadventistkyrkan samarbetar med och sponsrar Lifestyle Medicine-rörelsen via Loma Linda University i USA och Avondale College i Australien, samt via de olika affärsenheterna de äger, inklusive företaget Sanitarium (processade livsmedel), Lifestyle Medicine Institute och The Complete Health Improvement Program (CHIP).

De flesta nyckelpersonerna inom Lifestyle Medicine Global Alliance var och är fortfarande sjundedagsadventister och/eller bundna till Coca-Cola’s Exercise is Medicine ™, eller inriktade mot det adventistiska “växtbaserade” budskapet. Detta inkluderar styrelseledamöter, rådgivande styrelseledamöter, examensförfattare, tidigare ordföranden och den nuvarande ordföranden, Dexter Shurney, MD.

Lifestyle Medicine Board Review manual är skriven av adventister.

Sjundedagsadventisten Mark B Johnson MD var ordförande för American College of Preventive Medicine (ACPM) när han var medförfattare till 15 Physicians Core Competencies in Lifestyle Medicine åt American College of Lifestyle Medicine år 2010. 

Kärnkompetensen stöttas sedan dess av American College of Prevention Medicine (ACPM) och American Medical Association (AMA) enligt en artikel publicerad i AMA Journal of Ethics, författad av adventisten Wayne Dysinger, MD, medan han var ordförande för ACLM, universitetsstyrelsen för ACPM, och involverad i AMA ungefär samma period.

Därför – oavsett hur mycket någon av “systerorganisationerna” förklarar sig oberoende från religiös ideologi … – blir varje enskild person som deltar i en Lifestyle Medicine-konferens, tecknar sig för medlemskap i Lifestyle Medicine, som skriver en Lifestyle Medicine-examen eller ansöker om Lifestyle Medicine Board-certifiering en del av kyrkans evangelistiska spridning.

Disclaimer

Jag är inte emot religion och är heller inte anti-vegan, jag är för valfrihet, särskilt när det gäller hälsa.

Jag är inte emot de som väljer att bli vegetarianer eller veganer av kulturella skäl, pga hälsoproblem, etiska övertygelser eller av religiös ideologi. Jag tror ärligt talat att det finns människor inom Lifestyle Medicine-rörelsen och bland grundarna av rörelsen som verkligen är genuint hängivna att förbättra folkhälsan. Om bara “Lifestyle Medicine” inte baserades på en religiös ideologi som är anti-kött och som gjorde människor beroende av processade och berikade livsmedel pga detta sätt att äta.

Jag är orolig för att … “valet” tas bort för dig och mig av de som skapar och bevarar kost- och hälsoregelböckerna.

Borttaget från de människor som väljer att följa en lågkolhydratkost med hälsosamt fett (LCHF) och en ketogen diet. Borttaget från de som inkluderar animaliska proteiner och fetter i kosten för sin hälsas skull.

Kvacksalveri… kastar man sten i glashus?

När förespråkandet av flingor/spannmål och riktlinjer mot kött blir strikta regelböcker, hårt skyddade av organisationer som samarbetar med industrin, öppnar de upp för att hälso- och sjukvårdspersonal som förespråkar fördelarna med LCHF blir måltavlor: rapporterade, utredda och till och med ‘tystade‘ genom licensieringslagar och hot om reglering.

Intressant nog började misskrediteringen av alternativmedicin och utropandet av “kvacksalveri” och “modedieter” omkring 1910 efter att Abraham Flexner fick i uppdrag av Carnegie och Rockefeller att “medikalisera” den medicinska utbildningen.

Den här metoden blev populär igen på 70- och 80-talet i och med grundandet av National Council Against Health Fraud (NCAHF) av William Jarvis på adventistägda Loma Linda Universitys campus och American Council on Science and Health (ACSH) grundat av Frederick Stare på Harvard School of Public Health, känd för sin ”industrivänliga” forskning.

Idag används orden kvacksalveri, modedieter och “försäljare av ormolja” om hälso- och sjukvårdspersonal som förespråkar LCHF och ifrågasätter de skador som socker och bearbetade livsmedel ställer till med. Det går till och med så långt att vissa etiketteras som ”kolesterolförnekare”. Jag berör detta i historien om Loma Linda Universitys personals inblandning här.

Överraskande nog är sjundedagsadventister lika högljudda som socker-/livsmedels– och läkemedelsindustrin när de ska skydda sin ‘profet/profit’.

Ägarintresse och ideologi

Jag är inte den första som utmanar ägarintressenas kraftfulla påverkan av utformandet av våra riktlinjer för kost och hälsa: i stort sett alla – livsmedels-, läsk– och läkemedelsindustrin och till och med tobaksindustrin – har visat sig manipulera data, finansiera forskning och försvårat hälsopolitiken från 1900-talets början.

Jag är inte heller den första att ifrågasätta ideologins roll. Rhys Southan, en tillfrisknande fd vegan, presenterade mig mycket tidigt för sjundedagsadventisternas ideologi på sin hemsida. Hans arbete är gediget underbyggt och innehåller detaljerade referenser om adventisternas deltagande i och inflytande på utformandet av de amerikanska kostråden under mer än sextio år.

Adventisternas engagemang i och inflytande på offentliga kostråd startade med Lenna Francis Cooper, en protégé till Dr. John Harvey Kellogg, som grundade American Dietetics Association (ADA) 1917.

Lenna Cooper var en ledande förespråkare av hälsovård via kost och en mycket inflytelserik adventistdietist med mer än fem hundra utexaminerade dietister från Battle Creek Sanitarium under den tid hon var handledare där.

Hon var den amerikanska arméns första dietist, arbetade på U.S. Surgeon General och skapade avdelningen för dietetik vid National Institute of Health. Hon var ledande författare av Nutrition in Health and Disease, en lärobok som använts i trettio år inom både dietetik och omvårdnadsprogram över hela världen.

Sjundedagsadventisternas globala påverkan på kosten

Upptäckten att religiös ideologi och företagkyrkans har inflytande på våra kost- och hälsoriktlinjer var helt oväntad när jag började undersöka de ‘växtbaserade’ kostråden 2014.

I augusti 2018 publicerades en review med titeln ‘The Global Influence of the Seventh-day Adventist Church on Diet’ av en grupp författare, inklusive Joan Sabate, rådgivande medlem i USA: s kostrådskommitté. Alla författare erkände att de var sjundedagsadventister och arbetade vid Loma Linda University som ägs av sjundedagsadventisternas kyrka.

Detta dokument var ett historiskt perspektiv på adventistkyrkans ideologi och deras inflytande på näringsvetenskap och kostråd världen över. Det sammanfattar inte bara åratal av min egen forskning – författarna bekräftar mitt arbete.

Evidensebaserad… vad innebär det egentligen?

Alla “systerorganisationer” till Lifestyle Medicine Global Alliance (LMGA) hävdar att de är “evidensbaserade“.

Jag är bekymrad över deras tolkning av “evidens” …

Coca-Colas evidens “bevisar” att socker inte är ett skadligt ämne … i själva verket är fysisk aktivitet botemedel för allt ont och Exercise is Medicine™ är receptet för hälsa!

Grundarna av och de mest inflytelserika personerna inom Lifestyle Medicine tror att Gud är vetenskapens författare. Deras påstående om “evidensbaserad” är därför det som står i Bibeln och de inspirerande skrifttolkningarna av profetians ande. Ellen G White anses vara den “mest trovärdiga källan till Bibelns sanning”.

Gerhard Pfandl, Biblical Research Institute förklarar“Naturen och Bibeln har samma författare; därför, “Rätt förstått, vetenskapen och det skriftliga ordet är överens, och var och en belyser den andra “(CT 426).

“Som kontrast till ‘sann vetenskap’ hänvisade Ellen White ofta till ‘vetenskap, falskeligen så kallad.’ Denna typ av vetenskap, baserad på människors uppfattningar och teorier som uteslöt Guds visdom, var för henne ‘att se som avgudadyrkan’ (CE 84).

“Varför? Eftersom ‘vetenskapen, falskeligen så kallad, har upphöjts över Gud ‘och därigenom placerat det som har skapats högre än dess skapare.’

Gud satte ljuset på hälsoreform och de som avvisade det, avvisade även Gud.
Ellen G White i General Conference Bulletin, 1903, sid. 84-88.

Sammanfattningsvis;

Lifestyle Medicine baseras på Sjundedagsadventistkyrkans ideologi.

Rörelsens grundpelare är Guds naturlagar som enligt Ellen G White är de adventistiska hälsoreformer som gavs henne 1863; Näring, träning, vatten, solljus, självbehärskning, luft, vila och tillit till Gud, som allt låter bra, tills du inser att det dominerande budskapet är anti-kött.

LMEd-samarbetet grundades på Exercise is Medicine ™ och sitter tyst under paraplyet “Lifestyle Medicine”. LMEd-målet är att utveckla en världsomspännande medicinsk läroplan för att säkerställa att varje hälso- och sjukvårdspersonal skriver ut recept på energibalans som råder människor att “röra sig mer, äta mindre … kött.”

Vi känner till historien om demoniseringen av mättat fett … bearbetade livsmedel med låg fetthalt, generöst sockrade och dränkta i tillverkade fröoljor.

Kost- och hälsoråd som stöder dieter med låg fetthalt och högt kolhydratinnehåll har smugits in i medicinska läroplaner över hela världen i femtio år, och istället för att förbättra folkhälsan står vi nu inför en tsunami av icke-smittsam sjukdom.

Som jag skrev i början av denna artikel; “Föreställ dig: OM den ‘växtbaserade’ vegan-dieten Garden of Eden, med Coca-Cola till, kommer att utgöra grunden för nästa generations medicinska utbildning? När kommer skadorna av demoniseringen av animaliska proteiner och fetter att förstås. Hur kommer vi någonsin att vända den förestående hälsokatastrofen som säkerligen kommer att bli följden? “

Belinda Fettke

#benoisywithme

Lågvattennivå på veganpropaganda

Ett inlägg från KIT dyker upp i mitt Facebook-flöde. Rubriken lyder: Veganskt är bäst för planeten – men hur bra är det för dig?

Så klart blir jag sjukt nyfiken och klickar igång filmen.

Veganskt är bäst för planeten – men hur bra är det för dig?

Ska du gå över till vegansk kost? Mycket bra för planeten. Men det finns några saker som kan vara bra att tänka på.Framsteg presenteras av Stiftelsen för Strategisk Forskning.

Slået op af KIT i Torsdag den 8. august 2019

Tja, vad ska man säga? Vad har Stiftelsen för strategisk forskning till exempel för belägg för följande påståenden:

Att veganskt är bäst för planeten.
Enligt vaddå? EAT-Lancet studien? Som dissats av många både vad gäller miljö och hälsa.

Att veganer överlag verkar vara hälsosammare.
Än vilka då? Folk som dricker diesel eller? Notera för övrigt “verkar vara”. Mycket vagt. Och av den anledningen inte ett särskilt användbart argument.

Att veganer mer än andra bryr sig om vad de stoppar i sig.
Den som skrev detta har aldrig suttit och lyssnat på två LCHF-are som dreglande och med tindrande ögon pratar om gräsbetat smör, fullfet grädde från frigående kossor eller bekymrat funderar över hur man ska komma tillrätta med den skandalösa odlingen av lax (här diskuteras då både laxens och människans hälsa).

Att studier tyder på att en väl sammansatt vegansk kost skyddar mot cancer, typ 2-diabetes och hjärt/kärlsjukdom.
Jaha. Kanske för att de (förhoppningsvis) skippar hittepå- och skräpmat? Och det finns ju även studier som visar att lågkolhydratkost ger samma effekt. Så att lyfta detta påstående som ett argument för att äta veganskt ger bara ett taffligt intryck. Eller: det är i vilket fall lite fult. För visst får man intrycket av att det bara skulle vara en vegansk kost som skyddar mot allt detta?

Att de som äter växtprotein har lägre dödlighet än köttätare.
Så oerhört dumt. För vad vi än äter kommer vi alla att dö förr eller senare. Simpelt grepp.

Att en rad studier visat att rött kött ger tarmcancer.
Och en lika lång – om inte längre – rad studier har visat att det inte stämmer.

Att vegansk mat innehåller för lite D-vitamin och kalcium och att risken för benskörhet är högre på den kosten. Kosten ger även för lite B12.
Helt sant. Och det här borde ju få folk att skygga. En kost som innebär att man måste äta kosttillskott är det ju helt klart nåt knas med.

Sammanfattningsvis är det mycket som är fel med denna film. Rent faktamässigt, så klart. Men även för att budskapet är utformat på ett sätt som gör att folk okritiskt sväljer allt. Hur många kollar upp bakgrunden till påståendet om cancerskydd? Eller att veganer är hälsosammare?

Jag hade faktiskt blivit upprörd om jag sett en liknande film som propagerade för lågkolhydratkost. Att använda simpla och lömska tricks för att pusha för vad det än må vara är inte särskilt snyggt, helt enkelt. Schyssta och raka rör ska det vara, vad det än gäller.


Fillunch i skolan

En kompis skickade mig den här artikeln. I Lindesberg måste man spara pengar och har beslutat att göra det genom att servera elever i högstadiet och på gymnasiet fil till lunch en gång i veckan.

Det är så mycket som är fel med det här. Fil i sig är det inget fel på, men det är inte särskilt mättande och ger dåligt med energi. Inte så lyckat när man ska fixa att vara fokuserad och ta in kunskap.

Det jag dock reagerade mest på är att Livsmedelsverkets rekommendationer, som i åratal använts som slagträ mot elever och föräldrar som t ex vill att skolan erbjuder Bregott istället för margarin, nu verkar ha förlorat all betydelse. En skollunch ska nämligen ge 30 % av dagsbehovet vad gäller näring och energi.

Ingen kommer att trilla av pinn av att äta fil till lunch en gång per vecka. Men precis ingen kommer att kunna orka ta till sig kunskap bättre. När man börjar nagga (ännu mer…) på kvaliteten på skolmaten är man så himla snett ute. Barnen behöver på många ställen ännu BÄTTRE skolmat än de får idag.

Jag förstår att det måste sparas, men jag är övertygad om att det finns mycket annat man kan dra ner på. Vill politikerna få lite tips kan de följa Slöseriombudsmannen på Facebook – där finns det otaliga exempel på vad de INTE ska lägga pengarna på.

Kommunerna har ansvaret för skola, vård och omsorg. Detta är inget de kan välja bort.

Så: Fy bubblan, Lindesberg.

Skitfibrer. I dubbel bemärkelse.

Så fick jag då en chans att gå i taket idag. Har fiberhysterin vaknat till liv igen? Ska vi se till att ännu fler börjar trycka i sig fibrer och förvärra sin IBS, få magkramper och magkatarr? Tydligen.

https://www.svd.se/expert-trenddieter-sprider-felaktigheter-om-fibrer

Jag har ätit skräp under en stor del av mitt liv. Med skräp menar jag pommes frites, pulverbearnaise, stora mängder läsk, chips, ostkrokar mm. Jag mådde piss, rent ut sagt.

Sen hittade jag GI (glykemiskt index). Började äta nästan uteslutande från grunden, dvs mat som saknade innehållsdeklaration. Det var enormt mycket grönsaker, huvudsakligen råa. Det var grovt bröd och fullkornspasta. Till att börja med mådde jag toppen och gick ner i vikt.

Men efter något år brakade min mage ihop. Magkatarren hade jag dragits med under flera år innan detta. Den försvann inte med GI. Den blev istället så mycket värre. Jag kämpade på med fibrerna. Det skulle ju vara sååå bra för magen. Jag åt nog helt enkelt för lite? Så jag tryckte i mig mer. Till slut fick jag nog och släppte alla tankar på en sund kost som min mage kunde tolerera.

Tills jag hittade LCHF. Grönsaker – javisst! Men mer i form av t ex blomkålsmos och stuvad kål. Ingen fullkornspasta. Inget bröd. Mer fett.

Och efter tre dagar var min mage lugn.

Jag är inte ensam om den här erfarenheten. Och att magen blev bättre beror INTE på att jag helt plötsligt skippade all processad mat och annan hittepåmat. Det var ju precis det jag hade gjort under mina år på GI.

Skulle jag äta av livsmedlen på listan nedan skulle jag snabbt få problem med magen. Fixar du att äta det? Fine. Men jag kan lova att man klarar sig finfint utan dem.

Det här ska vi äta om vi vill ha i oss en massa fibrer.
Då får vi även i oss gluten. Samt kolhydrater som höjer blodsockret.
Stopp i mage och tarm. Sojaelände.
Nej tack!

Min mage på en kost utan en massa fibrer innebär en mage som inte är svullen. Det innebär en mage och ett tarmsystem som inte är förstoppat, som glatt och utan att knota gör vad den ska varje morgon.

Att övervägande äta carnivore har inte försämrat min mage/tarm på något sätt. Det var en anpassningsperiod då den var lite … hmm … “överaktiv”, men inga katarrkänningar, inga förstoppningar – lugn och fin. Nu för tiden äter jag lite mer grönsaker. Avocado är den enda jag äter rå, i övrigt enbart tillagade grönsaker.

Funkar din mage bra utan spannmål, vetekli, grovt knäckebröd och popcorn som ska ge dig de livsnödvändiga fibrerna? Då behöver du det inte. Punkt.

Slutligen så uppvisar skribenterna bristande kunskap om LCHF. Men det är vi ju vana vid, så jag struntar i den biten 😉

Kolla gärna in den här artikeln hos Diet Doctor: IBS och LCHF.

Oj! Ett nyanserat köttinslag på Nyhetsmorgon!

Jag ser på Nyhetsmorgon nästan varje dag. Maten som lagas är mestadels vegetarisk nu för tiden. Om kött nämns i några andra inslag görs det uteslutande med ett varningens finger. Jag har verkligen saknat en mer nyanserad rapportering.

I morse intervjuades forskaren Elin Röös från Statens lantbruksuniversit under rubriken “Mat och miljöpåverkan”. Och hon sa – håll i er nu! – att naturbeteskött har en positiv miljöpåverkan!

Här hittar ni inslaget.

Dock hävdade hon (så klart…) att sojakorv och grönsaksbullar är absolut bäst. Varför frågade inte programledarna om den miljöpåverkan soja har? Eller att en majoritet av sojan måste importeras? Det finns nämligen en hel del problem med att odla soja i Sverige. Det finns även en socioekonomisk påverkan. Jag hittade en artikel om soja som var intressant, du hittar den här: https://agfo.se/2018/08/sojabonan-i-centrum Det är LRF som driver Agfo, så de har säkerligen en agenda, men faktan är ju lättkontrollerad.

En annan aspekt som saknas och som jag skrivit om tidigare är ju att man inte tar upp vad kost kan göra med folks hälsa och vad det kostar i långa loppet. Elin Röös menade att bröd är ett mycket miljövänligt livsmedel. Jag och många med mig klarar inte av att äta spannmål (utan att vara glutenintoleranta). De sista åren innan jag hittade LCHF åt jag enligt GI, där var grovt bröd en viktig del. Jag åt grovt surdegsbröd, ingen limpa eller vitt rostbröd. Min mage kraschade regelbundet. Och nej, jag åt ingen snabbmat under min GI-period. Det var mycket grönsaker, normalt med protein och ett blygsamt fettintag (inget light).

(När det gäller spannmål bör nog vi som propagerar för lågkolhydratkost dock vara lite mer nyanserade själva: många klarar av att äta bröd. Däremot bör man absolut skippa det vita brödet, skogalimpan mm.)

Jag längtar efter den dagen då en journalist som kan nutrition sätter tänderna i kosten och miljön ur ett hälsoperspektiv.