Krabbgång, nikotin och äggfasta

Det var ett tag sen sist nu. Men ni som hängt med ett tag vet hur jag fungerar: jag kan inte klämma ur mig några inlägg om jag inte är någorlunda inspirerad. Och det är jag nu!

Senaste inlägget handlade om att jag var så sugen på att komma igång med träningen. Jag var inställd på att köra calisthenics, men blev tipsad av en läsare om en Adriene och hennes 30 days of yoga. Hon är toppen! Glimten i ögat och fötterna på jorden. Nya pass varje dag, olika längd, olika intensitet.

Idag gör jag pass nummer 29! Under de fyra veckor jag tränat har jag förbättrat min balans, ökat min core-styrka, blivit mycket smidigare/vigare och väckt liv i mina armmuskler.

Calisthenics blev det lite si och så med. Jag har kört det mer sporadiskt. För det mesta har jag istället kompletterat yogan med ännu ett pass utifrån hur Adrienes pass varit. Har det t ex varit mest smidighet har jag kört ett extrapass som fokuserar på styrka. Det är bara att leta på Youtube, finns massor att välja mellan!

Nu är det bara ett par dagar kvar av yogamånaden och jag letar efter ett liknande upplägg att följa. Och jag har tur som en tok! I går kom nämligen Darryl Edwards nya bok ut: Animal Moves.  I boken ingår ett fyra veckor långt träningsupplägg. Klart jag kör det! Gjorde första passet igår, det fokuserade på hållningen. I dag ska jag ge mig ut i trädgården och köra bl a crab walk och flea jumps.

Darryl föreläste på LCU17 och han kommer även till LCU18. Han är mycket inspirerande! Vore ju riktigt kul om jag bemästrade hans träningsupplägg riktigt bra när jag träffar honom i november 🙂

Sen är jag numer helt nikotinfri! Jag började röka i tonåren, och med avbrott för graviditeter och amning rökte jag fram till oktober 2006. Då fick jag nog. Jag började snusa. Det kändes liksom hundra gånger bättre än att röka… I perioder har jag istället tuggat nikotintuggummi. I februari blev jag så himla trött på att vara beroende och bestämde mig för att sluta med allt. Körde med plåster i två veckor för säkerhets skull och jag är nu helt nikotinfri sedan en dryg vecka. Jag är helt fascinerad över hur lätt det gått och njuter faktiskt varje dag över att slippa känna sug och behov.

Men självklart förde det med sig att vikten rusade iväg. Jag åt inte mer än tidigare och har ju tränat varje dag. Har inte hjälpt ett dugg. Så häromdagen körde jag igång mitt livs första äggfasta, idag är det fjärde dagen. Och äntligen minskar jag både på vågen och i omfång! Jag äter runt tio ägg per dag i olika former, lägger till ca 1 msk fett (smör/majonnäs) till varje ägg. Fem dagar ägg, fem dagar strikt LCHF (som jag äter vanligtvis) och fem dagar ägg är upplägget jag kör.

Jag är ganska anti sån här ”kurer” i vanliga fall, men var helt enkelt tvungen att göra något drastiskt. Jag har ju tidigare testat 5:2 då man räknar kalorier och blev helt nojig och bara tänkte på mat, så det upplägget gick ju bort. Upp till 12 ägg kan man äta varje dag, och jag lovar att man inte behöver gå hungrig 🙂

 

Dokumentären ”The Magic Pill”

What if most of our modern diseases are really just symptoms of the same problem? The Magic Pill follows doctors, patients, scientists, chefs, farmers and journalists from around the globe who are combating illness through a paradigm shift in eating. And this simple change – embracing fat as our main fuel – is showing profound promise in improving the health of people, animals and the planet.

Jag har precis sett en av de bästa dokumentärer jag sett på länge – The Magic Pill. Ibland kan den här kampen för att förändra kostrekommendationerna för att förbättra folkhälsan kännas ganska tröstlös. Men den här filmen gav mig HOPP! Och inte så lite tårar i ögonen… Den lilla autistiska flickan som efter en tid på ketogen kost yttrade sina första ord och äntligen kunde sitta still. Kvinnan med bröstcancer som gick över till ketogen kost och tumören krympte. Pati som la 1000 dollar i månaden på insulin och nu inte behöver något insulin alls.

Självklart går det att hitta saker att kritisera – ketogen kost hjälper nog inte mot all sorts cancer, t ex. Men glädjen hos dessa riktiga människor och de fantastiska hälsovinster de fick när de bytte kost. INGEN kan ta det ifrån dem. Och det är där mitt fokus är och alltid har funnits: hos de riktiga människorna, de sk anekdoterna vars historier inte har någon som helst vetenskaplig betydelse.

Och det är därför jag jobbar för Kostfonden med att samla pengar till oberoende kostforskning!

Man får även se glimtar ur rättegången mot professor Noakes. Marika Sboros, journalisten som rapporterade från rättegången, är också med. I filmen får man se när domaren levererar den friande domen till Noakes. Då brast det nästa för mig.

Dokumentären kan du hyra eller köpa på Vimeo. 

 

Vill du lära dig mer om ketogen kost? Vi har två event på Mallorca i år med många namnkunniga föreläsare: KetoLadies i mars och LCU18 i november.

Idag nyttigt, i morgon livsfarligt

När jag växte upp fanns det inte en massa olika kostmodeller. Man åt helt enkelt mat. Nu finns en uppsjö av olika sätt att äta som alla hävdar att de är det mest hälsosamma. Lägg till det även alla tidningar som ena veckan utpekar något som supernyttigt och veckan efter blir det en kovändning och det är något annat man ska äta för att vara hälsosam. Vilket gör att även den mest hårdhudade drabbas av akut hälsoångest.

Inte konstigt att folk blir less. Folk som bara vill äta lite nyttigare utan att behöva läsa igenom den senaste forskningen innan de går till Ica för att fylla upp kylskåpet.

Jag har fnulat ihop en lista med tips och råd om hur du kan göra för att äta lite nyttigare utan forskarutbildning. Observera att den inte riktar sig till de som äter någon form av lågkolhydratkost.  Den riktar sig alltså till  ”normalisar”.

  • Undvik färdigmat av den enkla anledningen att en färdigrätt ofta innehåller mer saker än om du skulle göra samma rätt hemma. Ett bra exempel är köttbullar: hemma gör du dem av färs, kryddor och ev nåt som håller dem samman (det går jättebra att skippa ”nåt”, förresten). Jämför med innehållsförteckningen på köpeköttbullar… Och hemlagat är ju godare!
  • Dra ner på läsk, godis och snacks för de innehåller inget som gagnar kroppen. Ät en liten skål chips på fredagkvällen istället för en hel påse, njut av tio riktigt goda godisbitar på lördagen istället för en hel påse med halvgoda. Läsk vid mycket speciella tillfällen. Det krävs ingen raketforskning för att inse att för mycket socker inte är nyttigt. Tänk om dagens unga fick chansen att känna samma förväntan och lycka när en 33 cl läsk delades med syskonen! Vilket hände vid jul, nyår, påsk och ev någon mer gång per år.
  • Minska på mängden pasta. Ät det en gång i veckan i stället för tre. Eller dra i alla fall ner på mängden när du äter det. Varför? Jag säger bara ”spaghetti med köttfärssås”. Det borde väl ändå heta ”köttfärssås med spaghetti”? Gör du köttfärssåsen själv kan du ha i massor av olika grönsaker som innehåller mycket mer bra-att-ha-saker än pasta som består av mjöl och vatten. Samma som lim 😛
  • Kakor och bullar är det nog ingen som tror ingår dagligen i en någotsånär hälsosam kost. Ät någon gång ibland och baka själv (av samma anledning som man gör egna köttbullar istället för att köpa färdiga).
  • Använd fullfeta mejeriprodukter eftersom man i de lättare alternativen t ex har ersatt smakbäraren fett med annat bös (t ex socker). Riktigt smör och grädde smakar mer och bättre, det behövs inga jättemängder för att höja smaken på den rätt man lagar.

Själv tror jag att en majoritet skulle må bättre av att äta någon form av lågkolhydratkost. Dvs skippa allt socker, bröd, pasta od. Men alla är inte intresserade av att gå så – vad som uppfattas av många – långt som att ta bort saker ur kosten som ses som självklara. Bättre att göra lite än inget alls.

—-

Snart dags för KetoLadies – det första ketoeventet som fokuserar på kvinnohälsa. Häng med till Mallorca i mars!

 

Träningsminnen

Det här dök upp på FB i morse.  Under ca 1 1/2 år tränade jag tung styrka runt fyra, fem dagar i veckan. Jag har aldrig tidigare (eller senare, förresten…) varit en regelbunden fysisk aktivitet så trogen.

Sen fick jag tennisarmbåge. Jag försökte komma igång med träningen flera gånger efter det. Jag lyckades inte kom in i samma flow, tyckte inte att träningen var rolig. Och ångesten växte för varje misslyckad nystart 😛

Efter typ fyra omstarter la jag ner styrketräningsambitionerna. Det slog mig helt enkelt att det inte finns någon som helst anledning att tvinga sig till något. Det behöver inte vara jättekul att träna, men det hjälper ju i alla fall att vara sugen på det, att längta efter nästa pass.

Så jag bestämde mig helt sonika för att lägga ner och skippa allt dåligt samvete. Jag insåg nämligen något: under i stort sett hela livet har jag sysslat med massor av olika sporter under kortare perioder – allt från en månad till ett halvår. Badminton, jazzbalett, pingis, basket, konståkning (jag var sju år…) mm i olika föreningar. Som vuxen mer på egen hand: under flera somrar körde jag med en lär-dig-löpa-app (men nådde aldrig målet 5km), jag körde rejäla power walks under flera år, i perioder med masai-skor (minns ni dem!?) eller stavar. I våras hittade jag ett suveränt yogapass på Youtube som jag följde slaviskt varenda dag i en månad. I höstas var jag inne på långpromenader – jag hade börjat lyssna på gamla sommarpratprogram, och det passade utmärkt att kombinera dem med lite utevistelse.

I november köpte jag faktiskt nya gångstavar – med pump! Så nu är det väl det som kommer att gälla ett tag. Dock väntar jag tills våren börjar ge sig till känna lite mer,  tröskeln jag ska komma över för att ta mig ut är högre än muren som Trump vill bygga.

Drömmen vore ju att jag hittade något och höll mig till det och därmed fick regelbunden och bra fysisk aktivitet. Men jag är helt klart inte funtad på det viset. Jag har accepterat att jag är periodare. Och tydligen funkar det för mig eftersom jag håller en stabil nivå på ork, styrka och energi.

 

Vill du lära dig mer om keto och kvinnohälsa? Kom till KetoLadies!

Är du en spetspatient?

Jag vaknade till ordentligt i morse när jag tittade på Nyhetsmorgon! Två gäster berättade om ”spetspatienter” – patienter som är experter på sina egna sjukdomar och kan mer än läkaren. Jag kom genast att tänka på Smarta diabetiker. Medlemmarna där är sannerligen spetspatienter!

Sara Riggare, doktorand på Karolinska institutet, ligger bakom begreppet. Definitionen: patient som har god kunskap om sin sjukdom och som därför själv får ta vissa beslut om behandlingen Hon har Parkinsons sjukdom och vet mer om sin egen sjukdom och hälsa än det är möjligt för en specialistläkare att veta. Hon är en så kallad spetspatient.

Här är några röster från sjukvården ang vad en spetspatient är:

http://dagenspatient.ringla.nu/nyheter/vad-ar-en-spetspatient-for-dig-1

Jag måste ta reda på lite mer, det här är superintressant! Kan vi (äntligen) ha kommit till en punkt där patienters kunskap inte viftas bort? Givetvis tänker jag på alla kostbehandlande diabetiker som avfärdas/ignoreras av sjukvården. Kanske vänder det nu?

 

Vill du lära dig mer om LCHF och kvinnohälsa?

 

Nio år på LCHF

Nu i januari har jag ätit LCHF i nio år! Den här kostmodellen blev snabbt något mycket naturligt och lätt för mig, och jag har inga planer på att sluta. Någonsin. Men vad har hänt under de här nio åren? Både vad gäller mig själv och omgivningens inställning och attityd. Och är jag lika superstrikt nu som i början?

Kolla på videon (på engelska) här nedan där jag svarar på dessa och andra frågor och delar med mig av några tips och råd!

 

Hormonellt betingad migrän

Min migrän debuterade i puberteten. Jag minns så väl det första anfallet: synbortfall, fruktansvärd huvudvärk och kräkningar. Det lugnade dock ner sig med åren och försvann nästan helt när jag började äta LCHF.

Sen dess har jag kanske haft som högst en handfull anfall per år (förutom en period när jag tränade tung styrka intensivt, berodde på felaktig teknik). De inskränker sig för det mesta till aura (ögonflimret) samt en känsla i efteråt av att hjärnan känns som skumgummi och lite, lite huvudvärk. Jag tar förresten aldrig några tabletter, vare sig migränspecifika eller värkditos. Det funkar ändå. Men synbortfallet är ytterst irriterande, och jag känner mig lite som en urlakad sill efteråt.

De senaste veckorna har jag fått flera anfall. I stort sett varje dag, faktiskt. Jag letade info, och det slutade med att jag kopplade anfallen till klimakteriet. Jag har känt att något händer i kroppen, olika symptom som troligen hänger ihop med nån ny fas på min spännande klimakterieresa 🙂

Med det som utgångspunkt började jag leta efter en lösning och gjorde en snabb nulägesanalys av mig själv:
Jag har i ett par månaders tid minskat ner mina progesterondoser, jag har inga hundar sen i våras och vistas därför mindre utomhus i dagsljus. På min favoritsida om progesteron hittade jag massor av bra info (bl a att övergångsåldern kan föra med sig ett ökat antal migränanfall) och där rekommenderades magnesium.

Sedan några dagar har jag ökat min progesterondos, börjat äta D-vitamin samt tar två kapslar magnesium per dag. Jag märker en tydlig skillnad! I tisdags hade jag känningar som jag alltid får innan migränen bryter ut, men den kickade aldrig igång. Likadant igår, men mycket mindre känning än dagen innan. Och ingen migrän alltså.

Förhoppningsvis ropar jag med detta inte hej för tidigt 😉 Men det känns ju onekligen lovande!

Assumption is the mother of all fuckups.

Kvinnor 40+. kvinnor 50+, kvinnor i klimakteriet, som bakar surdegsbröd, kvinnor som gillar grottdykning, kvinnor som vägrar raka sig under armarna.  Det klumpas ihop så mycket. Och förutsätts en hel del.

Jag har gått igång på ett gästinlägg av en Anne Mullens som publicerades på Kostdoktorn den 25/9 – Våra tio bästa tips för kvinnor 40+ som vill gå ner i vikt med LCHF.  Jag reagerar först och främst på tanken att klimakteriet SKA innebära en massa kroppsliga förändringar, företrädesvis viktuppgång. Och att det SKA vara så attans svårt att göra något åt det.

I artikeln citeras Dr Sarah Hallberg:

”Vikten ökar i klimakteriet — det vet alla — men forskningen kan inte fullt ut förklara varför. ”

”Det vet alla”. Näe. Det vet inte alla. JAG vet det inte. Och efter att ha pratat med andra så är det helt klart fler än jag som inte vet det. Min syster gick NER i vikt, till exempel. Jag gick upp tre kilo i vätskevikt. Efter att jag läst på lite och börjat med bioidentiskt progesteron försvann dessa kilon. Östrogen nämns i artikeln, men progesteronet lyste med sin frånvaro.

Det var det andra jag reagerade på. Det minskande östrogenet står som en orsak till viktuppgången. Östrogenet har många kvinnor för mycket av, eller rättare sagt så är kvoten progesteron-östrogen uppåt väggarna. Att balansera upp med progesteron har varit lösningen för mig. Jag tappade vätskan jag lagt på mig, och har inga problem att hålla vikten. Däremot får jag vara försiktig med undantag, för det är segare att bli av med dem. Men undantag är precis vad det låter som: något man inte gör till vardags och absolut inget man behöver för att överleva.

De tio råden som ges är generella som bara den. Kan testas av alla som inte får LCHF att funka.

  1. Ät inte så mycket protein.
    Det finns grupper som bara skrattar åt det rådet, det råder alltså skilda meningar om detta inom LCHF-världen.
  2. Ät inte för mycket fett.
    Absolut! Har man överflödigt fett på kroppen kanske man inte ska dra i sig fettkaffe på morgnarna om man är ute efter viktnedgång? Min personliga erfarenhet är att det funkar att trycka i sig massor av fett precis när man lagt om till LCHF. Jag åt rejält mycket och tappade nästan tio kilo på tre månader. Kanske behöver kroppen denna överdos av fett för att ställa om sig? Jag vet inte. Men helt klart är att det finns folk som inte klarar av de här ohemula fettmängderna.
  3. Periodisk fasta.
    Jag mår toppen av det. Andra fixar det inte.
  4. Se upp för kolhydrater som kryper uppåt.
    Jodå. Men här har vi ju lärt oss en del nytt. Vilka kolhydrater avses? Bönor som innehåller en hel del kolhydrater kan hjälpa kvinnor i klimakteriet. Birgitta Höglund är ett bra exempel på det.  För egen del har mina minimala vallningar blivit än mindre med lite bönor i kosten. Trots att jag numer äter dem relativt oregelbundet. Och givetvis saknar jag bönor bland alla tips och råd!
  5. Skippa alkohol.
    Jag lägger själv på mig några vätskekilon om jag t ex dricker två glas rödvin en kväll. Jag har under många år varit mycket restriktiv med vindrickandet, men i våras började jag åter uppskatta ett glas gott vin några gånger i veckan. Viktuppgång? Noll kg. Så länge jag håller mig till ett glas. Att dricka alkohol i tid och otid och alldeles för mycket ju inte bra för någon, dock.
  6. Undvik sötningsmedel.
    Kan inte uttala mig om detta, då jag kanske äter något med sötningsmedel två, tre gånger per år. Olika skolor här också: farligt kontra ofarligt. Personligen tycker jag inte att hittepåsötning har någon naturlig plats i en kost som baseras på riktiga råvaror.
  7. Ägna dig åt styrketräning.
    Absolut inte fel. Men inte en förutsättning för att klara av att gå ner i vikt. Jag tränar inte alls sedan några år och håller ändå vikten. Ork och styrka har jag också.
  8. Sov ordentligt.
    Ja, helt klart är bra sömn superviktigt. Däremot behöver jag inte lika mycket som tidigare. Jag somnar kanske kring halv elva på kvällarna och vaknar oftast kring fem. Utsövd och pigg. I början irriterade det mig oerhört. Men nu har jag accepterat det och trivs med min egentid på morgnarna här hemma.
  9. Minska stress.
    De flesta behöver nog se över sin stressnivå.
  10. Ha realistiska mål.
    Måttband istället för våg: suveränt bra.

Överlag ok och GENERELLA råd. Som passar himla många bukstinnar gubbar också.

Jag känner att jag svamlar oerhört och inlägget hade kunnat göras mycket mer strukturerat och analytiskt. Men grejen är att jag blir oerhört provocerad av att problematisera saker och ting INNAN DE SKETT och det här att just klimakteriet ska vara något som är så jäkla jobbigt.

Jag NJUTER av att vara i den ålder jag är i. Att hamna i klimakteriet har för mig blivit något som känns enbart befriande. Med mitt inlägg vill jag absolut inte förminska de problem som en del kvinnor får i samband med klimakteriet. Men kanske ska vi höja blicken, försöka se om det finns andra orsaker än klimakteriet som ställer till det. Kanske finns det något man kan göra för att förbereda sig? Jag hade ätit LCHF i över åtta år innan jag hamnade i klimakteriet. Kan det vara något som hjälpt mig – jag tror i alla fall det.

Som sagt, jag vet att vi reagerar olika på den här delen av vårt liv, jag vill bara visa är att det inte går att klumpa ihop oss klimakterietanter och säga att ”huvva, nu blir det jobbigt” eller vad man nu säger. Jag vägrar även acceptera att de kvinnor som får det jobbigt får höra att jomen, så här är det att vara kvinna 40+/50+/i klimakteriet/med hår under armarna mm. För jag vägrar tro att evolutionen haft som mål att se till att kvinnor mår piss av någon biologisk anledning.

Jag kom på en sak: en av våra föreläsare på The Low Carb Universe -Franziska Spritzler – har rubriken ”Low-Carb Foods for Healthy Aging, Inside and Out” på sin workshop. Det ska bli mycket intressant att höra vad hon har att säga om detta!

Lars-Erik Litsfeldt föreläser på Mallorca

I går fick vi glada nyheter: Lars-Erik Litsfeldt tackade ja till att komma till Mallorca och föreläsa på The Low Carb Universe! Framgångarna med boken ”Låt bönor förändra ditt liv” är givetvis en av anledningarna. Det är mycket roligt att vi via vårt event kan hjälpa till att sprida informationen och kunskapen. Det känns ju onekligen som att Sverige ligger i framkant här i och med Lars-Erik och medförfattaren Patrik Olsson.

Vi hoppas att kombinationen resistent stärkelse och LCHF kommer att väcka nyfikenhet och diskussion bland både gäster och andra föreläsare.

Lars-Erik har även skrivit flera andra böcker bl a om diabetes och han bidrog även med ett kapitel i boken Diabetes Unpacked som Noakes Foundation publicerat. Bland medförfattarna hittar man t ex dr Jason Fung, 
dr Jeff Gerber och Ivor Cummins (som också föreläser på vårt event), professor Tim Noakes och dr David Unwin. Inget dåligt sällskap 😉 Och det säger en hel del om Lars-Eriks rykte i ”branschen”.

Vill du komma till Mallorca och lyssna på Lars-Erik och alla andra kunniga och inspirerande föreläsare? Här hittar du biljetter.

Jag kan för övrigt tipsa om att SAS har direktflyg som passar perfekt för eventets datum (ner 14/11, hem 19/11). Bra priser, också!

Joho! Jag har rätt, du har fel!

Jag minns än idag hur jag var i min ungdom. En engagerad och vetgirig besserwisser. Jag gick på som en ångvält, stampade med foten som en trotsig treåring. Jag var så tvärsäker på att det jag tyckte var det enda rätta. Alla andra hade fel.

Och fy tusan så fel jag har haft genom åren 😀

När det gäller kosten har jag verkligen förändrats. I början av mitt LCHF-liv var jag enormt enkelspårig – jag hade tunnelseende. Nu har jag en betydligt mer avslappnad syn på kosten. Och har insett att det inte finns en modell som passar för alla.

Ta t ex det här med spannmål. Gluten är en bov, inte tu tal om annat. Jag anser ändå att en människa som är frisk och normalviktig faktiskt kan äta en brödskiva då och då. Helst då något som inte är gjort av något ”modernt” spannmål som är sprängfyllt med gluten. Om inte spannmålet hade manipulerats så mycket och vi istället fortsatt äta ursprungsvarianterna, tror jag att vi hade sluppit många hälsoproblem.

Rotsaker, då? Samma där – en frisk och normalviktig person kan gott äta det. Är du diabetiker är risken stor att ditt blodsocker skjuter i höjden.

När jag skriver om bönor betyder det INTE att jag rekommenderar bönor. Jag skriver utifrån mig, min erfarenhet och information jag hittat. Alla får ta till sig vad de vill och sedan göra precis som de vill. Jag sitter inte på någon allenarådande sanning om bönornas vara eller icke vara. I ärlighetens namn skiter jag fullständigt i om folk äter bönor eller inte. Det är ett fritt val.

Trots att jag för egen del inte ens skulle överväga att bli vegetarian för att jag tror att vi bör äta kött, så finns det helt klart vegetarianer som är friska och mår finfint. Har de fel? Tror de bara att de mår bra? Inbillningsfriska.

De senaste åren har fokus hamnat på mage/tarm och vår tarmflora. Kan vi genom att ta hand om den bättre klara av sånt som vi trott att vi inte ska äta pga att vi (tror att vi) inte ätit det under hela evolutionen? Helt klart är att människan ätit fröer, nötter, bönor och spannmål under delar av den. Hade vi fortsatt att göra det om vi inte sabbat våra tarmbakterier med mat gjord på allt annat än riktiga råvaror?

Min uppfattning om en sund kost baseras alltjämt på LCHF. Att man inte ska vara rädd för fett, hålla sig så långt borta som möjligt från socker och annat som får blodsockret att stiga för mycket, undvika modern hittepåmat, äta grönsaker. Med detta som utgångspunkt formar man sedan sin egen modell utifrån sitt eget hälsotillstånd. Kanske vill man äta frukt ibland, gör det då – men välj äldre sorter som inte har manipulerats till att bli så söta som möjligt. Och ät efter säsong, att ha tillgång till frukt året om är en nymodighet. Här i Sverige har vi t ex aldrig kunnat äta supersöt mango eller ananas dagligen förrän under senare tid.

I grunden gäller dock att folk faktiskt får äta precis som de vill. Mår de dåligt och vill ha hjälp ska de självklart få det. Är de nyfikna och vill veta – informera! Men att pracka på andra sin egen sanning är inte ett framgångsrecept.

Till syvende och sist har vi ingen konkret och absolut fakta om hur och vad vi ätit genom årtusendena. Det enda vi med säkerhet vet är att vi inte åt t ex smaksatt lättyoghurt på 1300-talet. Vi kan bara gissa och göra så gott vi kan utifrån det. Viktigast är dock att vi är öppna för att tänka om.

Pst! Vill du lära dig mer om kost och hälsa? Kolla då in The Low Carb Universe, ett lågkolhydratevent på Mallorca i november!