Ska vi sluta äta kokosolja nu?

I en artikel i USA Today med rubriken ”Coconut oil isn’t healthy. It’s never been healthy.” redovisas resultaten från en rapport som American Heart Association (AHA) nyligen släppte. Slutsatsen är att oljan kan användas på utsidan av kroppen, men absolut inte på insidan. För enligt AHA är kokosoljan i det närmaste livsfarlig.

”Because coconut oil increases LDL cholesterol, a cause of CVD [cardiovascular disease], and has no known offsetting favorable effects, we advise against the use of coconut oil”

När ska vi slippa den här förlegade fettskräcken? Suck…

Emily Maguire, nutritionist från Edinburgh, har gått igenom AHAs rapport och har en hel del att säga om deras slutsatser. Samt hur de kommit fram till dessa.

The bigger story here, I believe, isn’t whether we should be eating coconut oil or not, but that the American Heart Association are stating that the low-fat guidelines that we have had within our food system for the past 30-40 years, has never actually been tested!

Här hittar du Emilys artikel.  Vill du höra mer av henne tittar du in på The Low Carb Universes hemsida, hon föreläser nämligen på Mallorca i november.

Emily Maguire, nutritionist

Och jag kommer att fortsätta äta kokosolja.

80-talet ringde och vill ha tillbaka sin bantarsoppa

Med en bakgrund som jojo-bantare har jag provat det mesta. Pulver, piller, juicefasta mm. Värst av allt var den danska sjukhussoppan! Basen i den var fransk löksoppa (pulver, så klart…) samt en jäkla massa kål. Fruktansvärd! Så till den grad att jag än idag – trots att jag numer älskar kål – vägrar äta soppa med kål i.

Jag trodde att tiden för ”mirakelkurer” som denna var förbi. Att vi lärt oss något. Men närå. Kålsoppan har fått liv igen. Tack vare Dietistförbundet i Australien.

De pushar nu för en liknande soppa och menar att man går ner 6 kg på sju dagar om man äter den.

KLONK!

(Det var jag som ramlade baklänges)

Här är ett nyhetsinslag (!?) om dunderbantningsknepet:
http://beta.9news.com.au/national/2017/06/08/18/37/cabbage-soup-diet-recipe-weight-loss

 

Vilken soppa…. 😛

Spanskt sockerkrig

Medvetenheten om allt onödigt och skadligt socker i vår mat sprider sig. Olika personer och organisationer gör vad de kan för att göra folk uppmärksamma på detta. Ett helt suveränt initiativ är Sin Azúcar (Utan Socker), som faktiskt är ett konstprojekt! Det går ut på att fotografera produkter som är mycket kända i Spanien och som många äter. Bredvid produkten får sockerbitar illustrera hur mycket tillsatt socker produkten innehåller. Mycket talande.

I dag halkade jag över en ny aktör på sockerhimlen: Con Azucar (Med Socker)! Hur sjukt är inte det?! Bakom detta initiativ står IEDAR (Instituto de Estudios De Azúcar y Remolacha (ung. Institutet för studier om socker och betor). Under fliken ”Om oss” står följande att läsa:

Institutet för studier om socker och betor (IEDAR) grundades 1986 med uppdraget att tjäna spanska samhället och alla institutioner inom området mat, utbildning och hälsa genom att främja vetenskaplig forskning och spridning av sunda matvanor för alla medborgare.

Socker, dess unika egenskaper som livsmedel och användning som en ingrediens i ett brett utbud av produkter och recept, är en av de baslivsmedel att konsumenten bör ha kunskap om. Därför är kommunikation en av de viktigaste verksamhetsområdena där Institutet är avsedd att vara informativ referens.

Min spanska är inte på topp, men jag har nog lyckats få fram andemeningen.

Så, detta Institut har nu tagit fram utbildningsmaterial för skolorna, både till elever och lärare. Boken som riktar sig till barnen har titeln ”EL AZÚCAR TE ENSEÑA EL MUNDO DE LOS ALIMENTOS” som betyder ungefär ”Sockret lär dig om världens mat”.

Man baxnar ju redan där.

Och så här står det om socker i boken:

SOCKER
Sockret vi normalt konsumerar är vitt socker eller farinsocker.
Det kallas också sackaros och ursprunget är naturligt, eftersom det kommer från sockerbetor och -rör.
När kan du äta det? Den bästa tiden är när det är dags att vakna upp till frukosten, för att kunna stå på fötterna.
Du kan sockra mjölken eller apelsinjuicen med det. Sålunda  får du vitalitet och en önskan om att du faktiskt behöver gå i skolan.
Utöver detta kan du dessutom, efter en någon av dina måltider eller mellanmål, ta en vanlig yoghurt med socker
eller ta någon av sötsakerna som vanligtvis görs hemma.

Återigen, min spanska… Men jag lovar att min översättning inte är helt uppåt väggarna.

Det här är så uppenbart och utstuderat idiotiskt och dumt att jag gärna vill tro att det är på på låtsas. Men det står mycket pengar på spel. Fast deras krigsföring baseras på en strategi de inte kan vinna med: de verkar helt enkelt utgå ifrån att folk är dumma i hela huvudet.

Och följ gärna sinazucar.org på Facebook! Bilderna är fenomenala och oavsett det språk man talar så förstår man dem.

 

Magballonger till alla!

En annons dök nyss upp i mitt Facebook-flöde. Ett företag som lovar att de genom att placera en ballong i magen på folk får dem att tappa 20 kg. Det står att det är en ny och unik metod, vet inte riktigt om det stämmer eftersom jag läst om något liknande för flera år sen.

Det sorgliga med detta är inte att ännu ett företag går ut och lovar att alla som väljer deras metod blir smala. Det mest sorgliga är att läsa kommentarerna. Jag trodde att folk skulle gå i taket av detta, men icke. De verkar tycka att det är en lysande idé. För närmare fyrtio tusen kronor. En ifrågasättande kommentar hittar jag, och det är någon som rekommenderar de andra att istället göra en gbp…

Tydligen ska ballongen vara kvar i magen i sex månader, därefter följs man upp i ett halvår och får lära sig att leva hälsosamt. För det är liksom det som är grejen.

Ett flertal frågor poppar upp i mitt huvud:

Om de som gör detta ändå måste lägga om livsstilen efteråt: varför testar de inte att göra det på en gång? Ja, jag VET att det kan ge en kick att få en rejäl viktnedgång. Men för 40´?

Det står inget om LCHF i kommentarerna, men många hävdar att LCHF är så dyrt. För 40′ får du väldigt mycket LCHF-mat….

Vad är det som gör att folk tycker att det är ok att betala 40′ för en ballong, men anser att fem tusen kronor för sex veckors coachning med en kostrådgivare är hutlöst? Särskilt med tanke på att de i alla fall måste lära sig äta rätt efter att ballongen är väck.

Och det som är ”rätt” enligt detta företag är troligen helt fel.

 

 

 

Kan man lita på en dietist som arbetar för Brödinstitutet?

 

I senaste numret av ”Allt om diabetes” skriver dietisten Maria Sitell följande:

” Idag finns det gott om så kallade ekobubblor med stark tendens till faktaresistens där ”den andra sidan har fel” och konspirationsteorierna haglar. Ett tydligt exempel är tyvärr Lchf-läran, som i likhet med Trump-anhängare bara stärker sina egna rön och har enkla lösningar utan tanke på konsekvenser i det långa loppet. Med vetenskapen är det precis tvärtom: inget är helt säkert men det vi litar på är väl fastställt”

Jag satte fettkaffet i halsen när jag läste detta. Först blev jag heligt förbannad. Sen blev jag ledsen. Därefter hittade jag lite mer info om Maria Sitell. Hon är talesperson för Brödinstitutet. Som är ett dotterbolag till branschorganisationen Sveriges bagare & konditorer. #superfail

Det jag blir så ledsen över är att hon med sin text totalt negligerar och nedvärderar alla de diabetiker som mår så mycket bättre med LCHF/lågkolhydratkost. Människor som ätit så här i flera år med flera hälsoförbättringar och fortfarande mår bra. Ett stabilare och lägre blodsocker, många gånger helt normala blodsockervärden, viktnedgång, inga mediciner, kraftigt sänkta insulindoser, piggare, mindre värk, mindre ångest – listan kan göras hur lång som helst.

Jag skulle vilja att alla som hävdar att de diabetiker som väljer att äta LCHF/lågkolhydratkost är konspirationsteoretiker, faktaresistenta och ointresserade av forskning gick med i Smarta Diabetiker. Om de gjorde det, skulle de ganska snabbt inse att det är DE som är faktaresistenta och förhoppningsvis släpper på prestigen och tar till sig de kunskaper och erfarenheter som finns i gruppen.

 

Svaret på frågan i rubriken är rätt och slätt ”nej”.

Masshysteri

Det här blir ett inlägg som inte har ett dugg med det vanliga att göra! Men det kan kanske vara lite roligt att läsa om något helt annat någon gång.

Nyss dök det nämligen upp en status av en journalistkollega från Danmark i mitt FB-flöde. Tydligen har den här helt sjuka clownhysterin dykt upp i vårt grannland också.

Til de der skræmme-klovne. Jeg var engang i Afrika. Det er nogle år siden. En sen og mørk nattetime var jeg ude for en hændelse, som alarmerede mit overlevelsesinstink. I ved kamp, flugt eller frys-mekanismen. Mit instinkt siger: Kamp. Siger det bare.

Jag var där i Afrika med henne, och jag kan tala om att jag kände precis som hon. Kampinstinkten slår till när man är hotad eller blir ordentligt skrämd. Och man kan bli riktigt, riktigt grym då. Vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet om man funderar på att inhandla en clownmask och ge sig ut och skrämma lite folk för skojs skull. Den som blir skrämd hinner nog inte överväga möjligheten att det är nån tonårskille som är ute på bus.

Vi var nere och besökte en teplantage i Kericho i Kenya. Underbart vackert och prunkande landskap, med tebuskar så långt ögat kunde nå. Tillsammans med en brittisk kollega utgjorde vi tre den kvinnliga delen av gruppen, och fick således dela på en bungalow. Varsitt sovrum, ett vardagsrum och ett kök med egen kock. Samt snören med skylten ”ALARM” i alla rum.

kenya1
Sättet att klippa tebuskarna kallas för ”table”. De ska vara så raka på ovansidan att man ska kunna använda dem som bord.

När vi rörde oss på plantagen var vi alltid eskorterade. Vi fick stränga order om att aldrig gå någonstans ensamma. Så efter middagen i kontorsbyggnaden fick vi sällskap den relativt korta biten till vår bungalow. Det var inte särskilt sent, så vi satte oss i vardagsrummet och pratade lite och lyssnade på musik.

Mörkret utanför var verkligen kompakt. Och tyst! Man hörde inte ett ljud. Så när vi mycket tydligt hör ett dovt, metalliskt klonkljud stelnade vi alla till is. Vi kom snabbt överens om att det lät precis som om låsklykan på köksingången rörde sig. Strax därefter gick strömmen, och jag slängde mig på alarmsnöret för att tillkalla hjälp. Inget hände.

kenya2
Vår bungalow. Med egen kock och egna vakter.

Så där satt vi, tre livrädda och vettskrämda frilansjournalister och visste varken ut eller in. Efter ett tag ser vi genom fönstret att någon kommer gående mot huset. Här höll jag på att bryta ihop och tänkte att min sista stund var kommen. Det visade sig dock vara vår säkerhetsvakt. Vi blev så klart mycket lättade. Hans förklaring att det ljud vi hört kom från frukt som ramlat ner på vår bungalows plåttak köpte dock inte någon av oss. Det ljudet och ljudet av en tung låsklyka i gjutjärn är helt annorlunda.

Efter att vakten gått en runda och kollat att allt var ok, sa han att han tillkallat fler vakter som skulle se till att vi kunde sova gott. Det kändes bra ända tills han tillade ”… och de har med sig automatvapen”. VARFÖR?! För att skjuta på de frukter som kunde drista sig till att vilja ramla ner på vårt tak, eller? Jag är ännu idag övertygad om att det verkligen var någon människa som försökt ta sig in.

kenya4
Här låg vi alla tre och skakade resten av natten.

Den natten la vi oss alla i samma sovrum. Fast vi sov inte särskilt bra. Inte alls, tror jag. Jag var full av adrenalin, och verkligen beredd på att kämpa till min sista blodsdroppe. Tänkte bara på att överleva. Hade någon tagit sig in, hade jag utan tvekan slagits för mitt liv med alla möjliga tillhyggen. Jag var så uppskrämd, att jag säkerligen hade gett mig på vår egen vakt om han kommit in igen för att kolla till oss.

Det här med vakter, eskorter och stränga förhållningsregler när det gällde säkerheten hjälpte helt klart till när det gällde våra reaktioner. Det kändes redan som om vi var i en farlig miljö, det triggade oss säkerligen.

Läs nu Jack Werners krönika om ”skräckclowner” och masshysteri!  Den här texten om en ”planerad clownattack” kan ni också läsa.

 

Anti-kött och rosa månad

Efter COOPs bottennapp ang det ondskefulla köttet beslutade jag mig för att det är sluthandlat där. Det är det enda sätt jag som enskild konsument kan påverka. Så blev det då oktober, och hela världen är plötsligt rosafärgad. Den här broschyren tog jag med från Ica idag.

Det är en receptsamling och några sidor om hur man lever hälsosamt. Recepten är långt ifrån superusla, men såklart fettskrämda. Och så den eviga pastan.

img_7271

Vi får veta att vi kan äta något sött varje dag. Så länge det är av frukt och bär. Ett exempel är kiwicarpaccio. Varje portion ger 20,5 gr kolhydrater. Mer än vad jag vanligtvis får i mig totalt per dag.

 

 

img_7272

Om du väljer ett äpple och en banan får du i dig 44 gram kolhydrater.

 

Och så den här gamla myten.

img_7273

 

Nu vill jag bojkotta Ica också 😛 Så jag hoppas verkligen att Hemköp inte kommer med några dumheter framöver. För då blir jag utan mat.

Om någon av matkedjorna var RIKTIGT smart och skippade allt moraliserande och all marknadsföring som bygger på avdankad gammal knasforskning och istället bara pushar för helt vanlig mat får de en ny stamkund i mig.

Många har skrivit så bra om cancer och socker, så jag skippar det. Här kan du läsa några riktigt bra inlägg:

Marie Norder Aspholm – Gävle Kost & Livsstil
Monique Forslund – Lifezone

Jag håller med dem till fullo.

Vilka pulver har utvecklat detta pulver?!

Jag och min fjortonåriga dotter prenumererar på Glossybox. Det är lite lyxigt att en gång i månaden hitta den där fina asken med kosmetika och annat smått och gott i brevlådan – lite julafton. Vi turas om att öppna och delar upp produkterna. Inte alltid vi kan/vill använda allt dock. Absolut inte det som följde med nu senast.

I lådan låg nämligen tre provpåsar av tillskottet Meritene. Det är speciellt utvecklat för folk över 50 år. Såna som jag, alltså. Som en del av mitt aktiva liv, tydligen. Det är en proteindryck med vitaminer, mineraler och kostfiber. Låter ju bra. Om inte varje portion gav mig mer än hela min dagsranson av kolhydrater: 26 gram när pulvret späs med 2 dl mellanmjölk. 24 av dessa är sockerarter. Helst ska man få i sig två påsar per dag. Det blir 52 gr kolhydrater.

 

Från produkten hemsida:

När du vill hålla dig frisk och stark, är det viktigt att tänka på att behovet av nutrition förändras genom livet.

 

Intressant. Jag hade ingen aning om man behöver mer socker när man fyllt 50? 😛

Och företaget bakom produkten? Nestlé.

 

Att stånga pannan blodig

Gång på gång. Ingen nyansering. Samma visa. Suck….

I en artikel i GP får Charlotte Erlanson-Albertsson (herregud, använd fantasin – släpp in lite nytt blod i debatten…) uttala sig om nya fettrön. Och givetvis är kontentan av allt enligt henne att vi ska äta magert kött och magra mejerier. Samt undvika ister och bacon. När det gäller just bacon bör man kanske tillägga att det är en processad produkt som många gånger innehåller en hel del tillsatser. Kan det kanske då vara som så att det inte är köttet i sig som är dåligt, utan allt det man stoppat i det? Duh…

Fakta(?)rutan längst ner i samma artikel har faktiskt några rätt i början. Sen ballar det ur. I vanlig ordning.

Utan kolhydrater missar vi vitaminer, mineraler och fibrer som finns i spannmål, baljväxter, grönsaker och frukt.

Först: grönsaker äter många LCHF:are MER av efter kostomläggningen. Och vad exakt finns i frukt som vi behöver och som inte går att få i sig via grönsaker?

Immunförsvaret kan påverkas negativt.

Ett vagt antagande: ”kan påverkas”. Vilket strider mot allt jag själv och många med mig erfarit.

Dummast av allt:

Personer med diabetes bör vara försiktiga.

Så himla dumt att jag släpper det helt här och  nu.

Risk för förstoppning, illamående, yrsel, huvudvärk.

Kan någon en enda gång läsa in sig på LCHF och vad som händer när man lägger om kosten? Allt ovan är mycket vanliga omställningsbesvär, och går över.

Rekommenderas ej till barn och ungdomar.

Kan någon tala om för mig varför en kost som baseras på naturliga råvaror och minimalt med tillsatt socker skulle vara skadligt?

Hela artikeln är ett ypperligt exempel på hur man på bästa sätt förvirrar sina läsare. Och när sjutton ska vi få en nyanserad kostrapportering av våra journalister?

 

 

Jag är mållös!?

Men vad är detta? ”Miljontals publikationer bakom Livsmedelsverkets kostråd” är bara en av dumheterna 🙁 Och ”LCHF funkar bara om man äter vegetabiliska fetter”. Är det första april idag?!

 

 

Hur ska man egentligen äta för att må bra?

Hur ska man egentligen äta för att må bra och slippa sjukdomar? Vilken diet är bäst för att gå ned i vikt? Vilket fett ska man använda? Är LCHF-dieten så bra för diabetiker som det sägs? Matprogrammen i TV blir fler och fler liksom antalet kokböcker som ges ut. Att maten engagerar oss och skapar debatt, är ett faktum. Men det kan samtidigt vara svårt att navigera bland alla kostråd och dieter. I vissa fall är råden till och med motstridiga. Stella Cizinsky, överläkare och verksamhetschef på Hjärt-Lungkliniken vid USÖ, går i den här filmen igenom de vanligaste råden och förklarar hur man bör tänka när det gäller kost och hälsa.

Opslået af Region Örebro län på 25. maj 2016