“Det händer i kroppen när du slutar äta kolhydrater” – ännu ett journalistiskt magplask

Läser en artikel på Expressen Premium. Ingrid Larsson, näringsfysiolog på Sahlgrenska universitetssjukhuset, uttalar sig om hur farligt det är att reducera kolhydraterna i kosten. Det är mycket jag reagerar på, men det jag upprörs mest över är påståendet att man blir trögtänkt när man drar ner på kolhydraterna.

Man blir trögtänkt. For life, verkar det som.

Jag fattar inte att den här myten lever kvar. Särskilt hos personer utbildade inom näringslära. För nog måste de väl studera glukoneogenesen under utbildningen? Denna fiffiga process där kroppen omvandlar NÄFÖRRESTEN. Jag hoppar förklaringen. Jag ska inte behöva förklara detta för en näringsfysiolog.

Räcker det inte med att massor av människor idag äter en kolhydratreducerad kost och FORTFARANDE är kapabla att sköta sina jobb, ta hand om barnen, ta viktiga beslut mm – kort sagt: fungera hur bra som helst. Inte bara i några få dagar. Utan faktiskt i åratal. Vad är det som är så himla svårt att förstå?

Man kan onekligen känna sig lite trögtänkt innan kroppen anpassat sig. Men det är övergående, och långt ifrån alla upplever detta. Kroppen måste vänja sig. Det intressanta är att många, många vittnar om att lågkolhydratkosten, och då särskilt den striktare varianten keto, gett dem en hjärnskärpa de tidigare aldrig upplevt. Och att denna skärpa håller i sig.

Hur i hela fridens namn får “experter” som Ingrid Larsson fortsätta uttala sig så här bergsäkert? Och det utan att hänvisa till någon som helst vetenskap? För att bara hävda att hjärnan behöver glukos är inte en vetenskaplig hänvisning. (Det är för övrigt sant – hjärnan behöver glukos. Men det innebär INTE att du måste tillföra det via kosten – det är nämligen här den där finurliga glukoneogenesen kommer in i bilden.) Jag skulle jag gärna sett ett gäng referenser till studier som verkligen visar att man blir trögtänkt på lågkolhydratkost, att det gör att hjärnan inte får tillräckligt med glukos för att fungera väl. SAMT att denna effekt kvarstår efter en omställningsperiod.

Och hur tänkte journalisten Yvonne Ahnström? Hon verkar ju ha svalt rubbet helt okritiskt? Blev hon inte fundersam med tanke på hur populärt lågkolhydratkost varit i så många år? Mängder av svenskar borde ju utifrån denna artikel vid det här laget sitta på institution. Hon hade kunnat göra en snabb googling och insett att “nämen, så konstigt, det här måste jag kolla upp lite närmare!” Herregud ….

Jag tror jag ska bjuda in henne till vårt nästa event. Kanske kan vara en ögonöppnare för henne att t.ex. träffa ett gäng läkare som själva äter lågkolhydratkost och även rekommenderar sina patienter att göra det.

När jag ändå är i gasen:

I början, innan kroppen anpassat sig till den nya kosten, kan en del få övergångsbesvär. Dessa är dock långt ifrån livshotande och går över. Det är inte så konstigt att kroppen reagerar efter årtionden på en helt annan kost. Andra har tur: kroppen anpassar sig snabbt (jag var en av dem) och man slipper besvären.

Det där med acetondoftande andedräkt är för övrigt ett tecken på att din kropp håller på att anpassa sig. Går över. Du kan läsa mer om detta och andra omställningsbesvär hos Diet Doctor: Biverkningar av LCHF och hur de botas

Det Ingrid Larsson säger om fibrer är en grov generalisering. Mitt intryck efter elva år i den här svängen är att de flesta som går över till lågkolhydratkost får skönare magar. Jag har läst otaliga historier om IBS och magkatarr som lugnat ner sig markant eller försvunnit helt efter att man skippat de där “livsviktiga” fibrerna. Jag har själv den erfarenheten.

Det är helt ok att inte gilla lågkolhydratkost. Men ska man dissa den ska man luta sig mot fakta. Inte rena dumheter.

Summa summarum: jag uppmanar Expressen och alla andra tidningar att höja ribban ett par snäpp när det gäller rapporteringen om kost och hälsa. Intervjua Ingrid Larsson om ni så gärna vill det, men sök efter fog för det hon påstår. Och intervjua gärna någon “från andra sidan”. Och sök givetvis efter fog för det också! Tidningarna vet att artiklar som denna säljer. Det lockar läsare. Och just det är det riktigt sorgliga – att folk köper sånt här. “Vi får de politiker vi förtjänar” – byt ut “politiker” mot “journalister”. Högkvalitativ journalistik om kost och hälsa får vi först när vi läsare börjar kräva det. Och slutar svälja populistiskt svammel med sensationella “sanningar”.

Några nedslag i Livsmedelsverkets broschyr om protein

“Men rött kött kan, i stora mängder, öka risken för vissa cancerformer”

Det här är ju en tvistefråga av rang. Hur var det nu med att blanda ihop ultraprocessade charkuteriprodukter med rent, rött kött? Jag kan inte svara på det, eftersom detta påstående inte refererar till någon särskild studie.

“Många av oss skulle må bra av att byta ut en del av det protein vi får i oss via rött kött….”

Återigen: Varför? Vad grundas detta på?

“Det skulle också vara bättre för miljön.”

Eeehh… Att äta importerade sojaprodukter känns inte direkt miljövänligt. Transport, skövling av regnskog, vattenåtgång mm. Eller kan vi odla sojabönor i Sverige nu för tiden? I vilket fall som helst verkar det ju inte kunna göras i de mängder vi skulle behöva: Fem hinder för svensk sojaodling. AGFO som skrivit artikeln är ett mediebolag med fokus på framtidens matsystem. Så mycket mer om dem vet jag inte. Kanske är det ett gäng foliehattar? Eller så vet de vad de pratar om. När jag googlar finns det en hel skrivet under några år att det går så bra så att odla soja i Sverige. Sen verkar artiklarna tunna ur, och senare alster tar upp svårigheterna med att lyckas med det. Kanske bidde bara en tumme kvar av 00-talets entusiasm?

Har du annan aktuell info om sojabönsodling i Sverige får du gärna lägga in en länk i en kommentar!

“Men framförallt är det för de flesta bra att äta mindre kött.”

En gissning blir inte en sanning bara för att den upprepas.

“Charkuteriprodukter ökar cancerrisken mer än rent kött.”

Här vill jag OCKSÅ veta mer. Och att äta charkprodukter som är rökta, torkade och saltade utan inblandning av en massa konstigheter känns inte direkt farligt? Alla tre processer är välkända konserveringsmetoder som använts i herrans massa år. Kan det kanske vara som så att detta är ett fall av “dra precis allt över en och samma kam”?

Nyckelhålet i sig kräver ett helt eget inlägg … Men om vi fokuserar på “mindre mättat fett” och “mindre salt” för tillfället: det mättade fettets farlighet har ju ifrågasatts rejält de senaste åren. T.ex. så ser Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) ingen anledning att varna för mättat fett (Mat vid fetma).

Och salt. Det livsviktiga saltet. Kan det månne vara så att många som äter mycket processad mat är de som får i sig för mycket salt? Plus för mycket socker. Plus troligen för mycket fett av mindre bra kvalitet. Tankarna går osökt till “Sila mygg och svälja kameler”.

Så har vi lilla Kerstin då. Som får i sig mer protein tack vare kex och kakor. Nuff said.

Det får räcka så där. Du hittar broschyren i sin helhet här. Det finns en del vetenskapliga referenser. Jag har inte lagt ner någon större energi på dem. Bara försökt hitta ett gäng forskares definition av kostmodellen LCHPHF som enligt dem ökar risken för typ 2-diabetes. Jag lyckades inte med det konststycket.

Det jag vill trycka på här är att vi måste börja bli källkritiska. Vi ska inte bara svälja (haha…) kostråd från Livsmedelverket när de baseras på “kanske”, “eventuellt samband” och “möjligen”. Vi vill VETA!

Kostforskning är förbaskat svårt att genomföra på ett bra sätt. De flesta studier är observationsstudier. Det innebär – förenklat – att en grupp människor får uppgiften att äta mer av något livsmedel. Sen ska de berätta hur de mår. Typ. Ofta får de ett s.k. matfrekvensformulär att fylla i. Hur åt du förra veckan? Svår fråga att svara på. Jag minns inte ens vad jag åt igår. Och handen på hjärtat: vill du verkligen tala om att du drog i dig en påse chips och några folköl till middag på fredagen?

Ska vi verkligen kunna ta reda på vad ett livsmedel har för hälsopåverkan på lång sikt får vi spärra in folk i åratal för att kunna ha stenkoll på vad de trycker i sig. Dyrt. Men mest omänskligt.

Jag har dock ett råd/knep vad gäller mat som ni får helt gratis av mig:

Ät bara riktig mat. Ät ingen mat som kommer från en fabrik som trycker in en massa grejer för att produkten öht ska bli ätlig. Ät ingen mat som har innehållsförteckningar som är så långa att du inte ens orkar försöka läsa dem. Ät inga lättprodukter – fett är en smakbärare som ofta ersätts med socker i många av dessa produkter. Ät närodlat och efter säsong. Magproblem? Skippa dricksoppor som är “bra för magen” – försök luska ut VAD som ställer till med magroblemen istället. (Detta gäller för även migrän/återkommande förkylningar/orkeslöshet/sömnproblem mm.) Ät bra bröd, gärna surdegsbröd gjort på hederlig råg. (Nu svor jag i LCHF-kyrkan … Men många människor kan faktiskt unna sig lyxen att äta det utan att trilla av pinn.)

Det får räcka så där.

Oatly, kineserna och lite till

Förra veckan skrev jag ett inlägg på Facebook efter ett besök inne i Stockholm. Det kommer här igen för att ni ska få bakgrunden till detta inlägg:

“Har precis varit hos min tandläkare inne i stan. På väg till t-banan dök denna jätteposter upp. Höll på att sätta min nya krona i halsen.

Det står att om man går över till havremjölk så minskar man utsläppen av växthusgas med 75 %. Jag såg inte i jämförelse med VAD, men jag utgår i min enfald ifrån att det är mjölk de avser.

Ok. Ta vanlig hederlig mjölk: skaffa kossa, släpp ut kossan att beta gräs (på icke odlingsbar mark helst, vilket är det allra vanligaste som jag förstått). Ta in kossan i ladugården, mjölka henne. Mejeriet kommer och hämtar och konsumenförpackar och kör ut till butikerna.

Havre: bonden kör ut sin traktor och meckar inför sådden. Havren växer, kanske släpper hen ut lite bekämpningsmedel också. Konstgödsel behövs kanske? Bonden kör ut sin traktor och skördar havren. Körs till kvarn/fabrik där den mals och blandas med vatten. Man tillsätter även enzymer. Fråga mig inte varför, men en gissning är att drycken är svårsmält annars? En del havredrycker innehåller en del annat också, typ solrosolja (blä) och stabiliseringsmedel. Drycken konsumentförpackas och körs ut till butikerna. Den kan förvaras i rumstemperatur så länge den är oöppnad, så eventuellt tar den omvägen via en grossist.

Folk får dricka vilka dumheter som helst, jag bryr mig ärligt talat inte. Men det här “miljöargumentet”? Vari ligger kossans belastning? Och glöm inte hennes supermumsiga bajs som blir till gödsel!

Jag kan för mitt liv inte förstå hur man lyckats göra kossan till en miljöbelastning. Köttfabriker? Absolut! De matas med fel saker och tillbringar livet på ett helt annat sätt än en lycklig kossa ska leva. Ska vi dricka mjölk och äta kött ska det vara från kossor som levt som kossor ska leva.

Och tänker man på djuren: ingen behöver dö för att vi ska få vår mjölk. När bönderna är ute på åkrarna och jobbar stryker massor av smådjur med.

Vill man varken det ena eller det andra: drick vatten.

Det var det hela. Tack.”

Det är helt klart inte bara jag som reagerat på reklamen. Här kommer några exempel på reaktioner:

https://www.aftonbladet.se/minekonomi/a/K31LoX/riksdagsledamotens-raseri-mot-oatly
https://www.facebook.com/spannmalsodlarna/photos/a.528144827199240/2851520264861673
http://www.blt.se/ledare/spola-oatlys-hyckleri-drick-mjolk/

Sen fick jag höra att Kina återfinns bland Oatlys ägare. Hur stor ägarandel de har vill Oatly inte uppge. Det här fann jag på allabolag.se:

Så här står det på Verlinvests hemsida. Tyvärr inget om ägarandelar där heller.

Vad vill jag säga med detta då? Att du inte ska dricka havredryck? Som jag skrev i mitt Facebookinlägg så kunde jag inte bry mig mindre om vad folk dricker. Det jag reagerar på är klimatargumentet. Det smakar lite illa i munnen (precis som havredryck…) när ägarna i form av den kinesiska staten ju inte direkt är kända för att tänka vare sig miljö eller mänskliga rättigheter. Det hjälper inte hur många gånger Oatly skriver att de på intet sätt står bakom någon form av kränkning av de mänskliga rättigheterna (vilket jag absolut inte finner någon som helst anledning att tveka på). Men skiten trillar över på dem, vi människor fungerar så.

I samma koncern ingår även köttproduktion. Allt ifrån uppfödning till slakt till baconpaketet som ligger i kyldisken. De som väljer Oatly av djuretiska skäl borde ju sätta denna dryck i luftstrupen när de får veta det?

En generaltabbe som marknadsförare är ju för övrigt att racka ner på en konkurrent – man ska framhäva sin egen produkt istället.

Och nej, jag är varken emot veganer eller havredryck. Jag är för valfrihet. Och schyssta marknadsföringsmetoder.

En liten tanke gnager dock i mig: vi som nu upprörs över Oatlys annons kanske spelar dem i händerna med våra skriverier. All PR är bra PR, liksom. Men jag tar den risken 😉

Hittepåmat – hur dumma är vi?

Vad du än äter för kost – vegansk, ketogen, Viktväktarna, Medelhavsdiet, tallriksmodellen eller inte bryr dig alls: ät bara RIKTIG mat!

Äter du en kost som anses hälsosam och samtidigt trycker i dig knasigheter med onödiga konstigheter? Det finns en uppsjö av färdiga produkter – bars, smoothies, kakor, energidrycker, godis mm – som kanske är “godkända” enligt din kostmodell, men jag skulle absolut inte kalla dem för “hälsosamma”.

Riktig mat har ingen innehållsförteckning. Riktig mat har inga snygga förpackningar med förföriska budskap. Riktig mat behöver inget av det. Varför manipulera något som är bra från start?

Som ägg.

Här kan du läsa artikeln om “äggen”. Samt brista ut i skratt eller gråt över uttalanden som t ex “Eggs cause more cancer than processed red meat. And processed red meat is on the World Health Organization’s class 1 carcinogen list,”. Mycket ska man höra …

Växtbaserade stekta ägg. Jag tar mig för pannan och suckar högt för mig själv. Kollar innehållet: GMO-fri sojabönsprotein, GMO-fri sojabönskal, ärtfiber, ärtstärkelse, solrosolja, paprika och morot. Låter ju inte så farligt. Förutom den där solrosoljan, då. Samt, i mina öron, enormt onödigt.

Om du valt att inte äta ägg – fine. Om du gjort det valet med tanke på djurens och miljöns bästa och väljer att äta dessa hittepå-ägg – det vetesjutton. Jag har ingen aning om hur dessa “stekta ägg” produceras, men helt klart är ju att de produceras.

För att någon som vägrar äta riktiga ägg ändå ska kunna äta ägg så sätts alltså en hel process igång. Odla alla ingredienser. Transportera dem. Mecka ihop dem i nån fabrik. Förpacka. Leverera.

Ställ det mot detta:

Ha en höna. Ge henne det hönor ska äta. Hon lägger ägg. Plocka ägget. Ät det. Eller gå till din lokala handlare/bonde och köp ägg. Från frigående och glada hönor som fått picka runt och bada i sand.

Eller alternativet: Odla alla ingredienser eller köp dem i en butik. Ät. TADA!

Nu är jag inte ute efter att såga folk som gillar fejkägg vid fotknölarna. Jag är ute efter att visa att vi går över ån efter vatten i så många fall när det gäller maten. Oavsett vilken sorts kost vi äter. Vi är så lurade. Vi inbillar oss att saker som passerat genom en fabrik är bättre än originalen. Min “egen” kostmodell, lågkolhydratkost/keto, är långt ifrån skonad. Finns det en chans att tjäna pengar så kommer någon att vilja göra det.

Tro mig, jag förstår att man köper halvfabrikat och färdigrätter. Kanske för att man helt sonika är lat. Eller pga tids- och pengabrist (mat av sämre kvalitet är billigare). Har själv varit där som fattig student och sliten småbarnsmamma. Men så här i efterhand tänker jag att den snabba och billigare lösningen inte förbättrade min situation på något vis. Vad gäller tidsaspekten t ex, så tror jag att vi måste tänka om och börja prioritera matlagning. Riktigt mat ger bra näring och man orkar mer, helt enkelt. Och handen på hjärtat: visst sjutton kan vi ta en halvtimme från tv:n och datorn för att laga mat? För min egen del hade det troligen inneburit att jag hade fått mer energi och därmed bättre förutsättningar för att orka med livet med universitetsplugg och småbarnsliv.

Att bita ihop – en utdöende förmåga?

Mina dagar börjar i soffan med en stark liten espresso och Nyhetsmorgon. De flesta dagar är jag redan igång med att jobba runt sexsnåret (jag är löjligt morgonpigg), så tv:n funkar mest som radio för mig – jag bara lyssnar med ett kvarts öra. Men ibland får tv-rutan min fulla uppmärksamhet. Som häromdagen då jag hörde något som nästan fick mig att sätta kaffet i halsen.

Det pratades om hur man bäst hanterar jobbångesten när semestern tar slut. En pedagog kom med små tips till de som tyckte att det var svårt att ställa om från semesterläge till jobbdito. Ett tips var att ta korta pauser: man ska ju dricka innan man blir törstig, så vila innan du blir trött.

I morse pratade jag med en kompis som är en inbiten radiolyssnare. Han hade lyssnat på ett program på P3 där man också pratade om det här med att börja jobba efter semestern. Ena programledaren hade ett toppentips: hen sjukskriver sig en dag om “det blir för jobbigt”.

Jag är ganska säker på att de flesta av oss som har ett jobb att gå till är friska och väl fungerande. Att det är lite segt i starten efter semestern är på intet sätt hälsovådligt. Det är ju lite samma sak när man slutar jobbet för att gå på semester: det tar ett par dagar innan man är nere i varv.

Jag är fullt medveten om att det finns sjukt dåliga jobb, urusla chefer, taskiga arbetskamrater mm. De som mår dåligt av att gå tillbaka till såna jobb efter semestern har helt andra (RIKTIGA) problem att ta itu med än att de bara är lite svårstartade efter att ha varit lediga. Så det är följaktligen inte dessa jag adresserar i min text. Och jag fick inte intrycket av att inslaget på Nyhetsmorgon vände sig till dessa heller.

Att jobba är något som de flesta av oss måste göra. Vi måste även få ha semester. Jobba, semestra, jobba, semestra. Helt naturligt. Varför göra en grej av det?

Inslag som de jag och min kompis reagerade på får mig att undra över vad sjutton det är som händer. Helt normala saker problematiseras. Varför? Man kan ju tro att det här är ett steg i en jätteplan med mål att göra oss svenskar till ett gäng lallande och handlingsförlamade mähän utan förmåga att ta tag i något själva. Personer med fallenhet åt det konspiratoriska hållet kan ju dra detta hur långt som helst.

Livet är ett enda röra. Vi reagerar på den här röran med helt naturliga känslor: vi känner allt från euforisk lycka till oerhörd sorg. Vi glider ibland fram på en räkmacka, andra perioder är riktigt jobbiga. Däremellan tuffar det liksom bara på.

Mitt lekmannaråd till dig som tycker det är lite drygt att börja jobba igen efter semestern är därför: bit ihop.

Något som för övrigt funkar bra i många andra livssituationer där ditt eget eller någon annans liv inte är i nån större fara.

Lågvattennivå på veganpropaganda

Ett inlägg från KIT dyker upp i mitt Facebook-flöde. Rubriken lyder: Veganskt är bäst för planeten – men hur bra är det för dig?

Så klart blir jag sjukt nyfiken och klickar igång filmen.

Veganskt är bäst för planeten – men hur bra är det för dig?

Ska du gå över till vegansk kost? Mycket bra för planeten. Men det finns några saker som kan vara bra att tänka på.Framsteg presenteras av Stiftelsen för Strategisk Forskning.

Slået op af KIT i Torsdag den 8. august 2019

Tja, vad ska man säga? Vad har Stiftelsen för strategisk forskning till exempel för belägg för följande påståenden:

Att veganskt är bäst för planeten.
Enligt vaddå? EAT-Lancet studien? Som dissats av många både vad gäller miljö och hälsa.

Att veganer överlag verkar vara hälsosammare.
Än vilka då? Folk som dricker diesel eller? Notera för övrigt “verkar vara”. Mycket vagt. Och av den anledningen inte ett särskilt användbart argument.

Att veganer mer än andra bryr sig om vad de stoppar i sig.
Den som skrev detta har aldrig suttit och lyssnat på två LCHF-are som dreglande och med tindrande ögon pratar om gräsbetat smör, fullfet grädde från frigående kossor eller bekymrat funderar över hur man ska komma tillrätta med den skandalösa odlingen av lax (här diskuteras då både laxens och människans hälsa).

Att studier tyder på att en väl sammansatt vegansk kost skyddar mot cancer, typ 2-diabetes och hjärt/kärlsjukdom.
Jaha. Kanske för att de (förhoppningsvis) skippar hittepå- och skräpmat? Och det finns ju även studier som visar att lågkolhydratkost ger samma effekt. Så att lyfta detta påstående som ett argument för att äta veganskt ger bara ett taffligt intryck. Eller: det är i vilket fall lite fult. För visst får man intrycket av att det bara skulle vara en vegansk kost som skyddar mot allt detta?

Att de som äter växtprotein har lägre dödlighet än köttätare.
Så oerhört dumt. För vad vi än äter kommer vi alla att dö förr eller senare. Simpelt grepp.

Att en rad studier visat att rött kött ger tarmcancer.
Och en lika lång – om inte längre – rad studier har visat att det inte stämmer.

Att vegansk mat innehåller för lite D-vitamin och kalcium och att risken för benskörhet är högre på den kosten. Kosten ger även för lite B12.
Helt sant. Och det här borde ju få folk att skygga. En kost som innebär att man måste äta kosttillskott är det ju helt klart nåt knas med.

Sammanfattningsvis är det mycket som är fel med denna film. Rent faktamässigt, så klart. Men även för att budskapet är utformat på ett sätt som gör att folk okritiskt sväljer allt. Hur många kollar upp bakgrunden till påståendet om cancerskydd? Eller att veganer är hälsosammare?

Jag hade faktiskt blivit upprörd om jag sett en liknande film som propagerade för lågkolhydratkost. Att använda simpla och lömska tricks för att pusha för vad det än må vara är inte särskilt snyggt, helt enkelt. Schyssta och raka rör ska det vara, vad det än gäller.


Fillunch i skolan

En kompis skickade mig den här artikeln. I Lindesberg måste man spara pengar och har beslutat att göra det genom att servera elever i högstadiet och på gymnasiet fil till lunch en gång i veckan.

Det är så mycket som är fel med det här. Fil i sig är det inget fel på, men det är inte särskilt mättande och ger dåligt med energi. Inte så lyckat när man ska fixa att vara fokuserad och ta in kunskap.

Det jag dock reagerade mest på är att Livsmedelsverkets rekommendationer, som i åratal använts som slagträ mot elever och föräldrar som t ex vill att skolan erbjuder Bregott istället för margarin, nu verkar ha förlorat all betydelse. En skollunch ska nämligen ge 30 % av dagsbehovet vad gäller näring och energi.

Ingen kommer att trilla av pinn av att äta fil till lunch en gång per vecka. Men precis ingen kommer att kunna orka ta till sig kunskap bättre. När man börjar nagga (ännu mer…) på kvaliteten på skolmaten är man så himla snett ute. Barnen behöver på många ställen ännu BÄTTRE skolmat än de får idag.

Jag förstår att det måste sparas, men jag är övertygad om att det finns mycket annat man kan dra ner på. Vill politikerna få lite tips kan de följa Slöseriombudsmannen på Facebook – där finns det otaliga exempel på vad de INTE ska lägga pengarna på.

Kommunerna har ansvaret för skola, vård och omsorg. Detta är inget de kan välja bort.

Så: Fy bubblan, Lindesberg.

Skitfibrer. I dubbel bemärkelse.

Så fick jag då en chans att gå i taket idag. Har fiberhysterin vaknat till liv igen? Ska vi se till att ännu fler börjar trycka i sig fibrer och förvärra sin IBS, få magkramper och magkatarr? Tydligen.

https://www.svd.se/expert-trenddieter-sprider-felaktigheter-om-fibrer

Jag har ätit skräp under en stor del av mitt liv. Med skräp menar jag pommes frites, pulverbearnaise, stora mängder läsk, chips, ostkrokar mm. Jag mådde piss, rent ut sagt.

Sen hittade jag GI (glykemiskt index). Började äta nästan uteslutande från grunden, dvs mat som saknade innehållsdeklaration. Det var enormt mycket grönsaker, huvudsakligen råa. Det var grovt bröd och fullkornspasta. Till att börja med mådde jag toppen och gick ner i vikt.

Men efter något år brakade min mage ihop. Magkatarren hade jag dragits med under flera år innan detta. Den försvann inte med GI. Den blev istället så mycket värre. Jag kämpade på med fibrerna. Det skulle ju vara sååå bra för magen. Jag åt nog helt enkelt för lite? Så jag tryckte i mig mer. Till slut fick jag nog och släppte alla tankar på en sund kost som min mage kunde tolerera.

Tills jag hittade LCHF. Grönsaker – javisst! Men mer i form av t ex blomkålsmos och stuvad kål. Ingen fullkornspasta. Inget bröd. Mer fett.

Och efter tre dagar var min mage lugn.

Jag är inte ensam om den här erfarenheten. Och att magen blev bättre beror INTE på att jag helt plötsligt skippade all processad mat och annan hittepåmat. Det var ju precis det jag hade gjort under mina år på GI.

Skulle jag äta av livsmedlen på listan nedan skulle jag snabbt få problem med magen. Fixar du att äta det? Fine. Men jag kan lova att man klarar sig finfint utan dem.

Det här ska vi äta om vi vill ha i oss en massa fibrer.
Då får vi även i oss gluten. Samt kolhydrater som höjer blodsockret.
Stopp i mage och tarm. Sojaelände.
Nej tack!

Min mage på en kost utan en massa fibrer innebär en mage som inte är svullen. Det innebär en mage och ett tarmsystem som inte är förstoppat, som glatt och utan att knota gör vad den ska varje morgon.

Att övervägande äta carnivore har inte försämrat min mage/tarm på något sätt. Det var en anpassningsperiod då den var lite … hmm … “överaktiv”, men inga katarrkänningar, inga förstoppningar – lugn och fin. Nu för tiden äter jag lite mer grönsaker. Avocado är den enda jag äter rå, i övrigt enbart tillagade grönsaker.

Funkar din mage bra utan spannmål, vetekli, grovt knäckebröd och popcorn som ska ge dig de livsnödvändiga fibrerna? Då behöver du det inte. Punkt.

Slutligen så uppvisar skribenterna bristande kunskap om LCHF. Men det är vi ju vana vid, så jag struntar i den biten 😉

Kolla gärna in den här artikeln hos Diet Doctor: IBS och LCHF.

“Dödlig anti-statinpropaganda”

Daily Mail (UK) publicerade i lördags en artikel om statiner under rubriken:

“Statinförnekarnas dödliga propaganda: Medicinen SKYDDAR dig verkligen mot hjärtattack, men tusentals vägrar ta den enligt denna förödande undersökning.”

De pekar ut Dr Malcolm Kendrick, Dr Zoë Harcombe och Dr Aseem Malhotra som några av de värsta bovarna i denna anti-statinpropaganda.

Innehållet i artikeln visar en helt annan bild än den jag fått genom åren, särskild via Smarta Diabetiker. Det står i artikeln att biverkningar visserligen finns, men de är ack så få och milda. De historier jag tagit del av har gett mig en helt annan bild. Impotens, muskelvärk, muskelförlust, minnesproblem, orkeslöshet och kramp är några exempel på vad folk råkat ut för efter att ha ätit statiner. När de slutat har dessa symptom försvunnit i de flesta fall, vilket de givetvis sätter i samband med att de slutat äta statiner.

En del får inga biverkningar. Andra bör äta statiner, vad jag förstår: de som har familjär hyperkolesterolemi. Huruvida det stämmer eller ej överlåter jag åt andra att avgöra. Men det här slentrianutskrivandet av statiner till t ex diabetiker – “i förebyggande syfte”. Man har ju ingen aning om någon kommer att drabbas? Och kärnfrågan är ju: är ett högt kolesterol verkligen farligt?

Ett argument för statiner är att bland folk som dött i hjärt/kärlsjukdom så är högt kolesterol överrepresenterat. Motståndarna hävdar motsatsen: att en majoritet av de som dör i hjärt/kärlsjukdom har lågt kolesterol. Jag skrev häromdagen att folk tolkar forskningsresultat som fan läser bibeln. Hur sjutton ska vi vanliga dödliga då kunna dra några slutsatser av det hela?

Dr Zöe Harcombe har skrivit en replik till artikeln.

En av föreläsarna på vårt diabetesevent i juni är Ivor Cummins. Han har en enorm kunskap om kolesterol och kommer givetvis att föreläsa om det.

Med statiner är det som med mycket annat: man kan inte själv vara expert på precis allt. Själv slår jag samman allt jag läser och hör talas om, vittnesmål, egna erfarenheter. Jag bedömer trovärdigheten hos de som verkligen kan. Därefter drar jag en slutsats. När det gäller kolesterol och statiner har jag en sådan sedan länge. Jag har aldrig ätit statiner, kommer högst troligen aldrig att göra det heller. De två läkare som jag personligen träffat via hälsokontroller och som rekommenderat mig statiner har jag tagit en diskussion med.

När vi pratat klart har de dragit tillbaka sin rekommendation.

Inte ett till piller…

Danska forskare har hittat ett ämne som är nödvändigt för att bukfettet ska minska vid träning: interleukin-6 (IL-6).

Ur Aftonbladets artikel (PLUS):

Artikeln är tyvärr läsbar enbart för Aftonbladets PLUS-medlemmar.

Vi må uppröras över läkemedelsbolagens strävan efter att hitta nya piller att tjäna pengar på, men det är ju grunden för hela deras verksamhet. Till syvende och sist är det ju vi själva som väljer. Vi behöver inte köpa produkter som dessa. Och det är väl där som energin egentligen bör läggas för att få till en förändring. Att få människor att inse att det finns andra vägar till en bättre hälsa: genom att ta bort – inte lägga till. Som att t ex ta bort all skräpmat. För vad tror man att man kan uppnå genom att äta som tidigare och lägga till ett piller?

Förhoppningsvis kommer upptäckten av IL-6 komma till nytta och glädje i andra sammanhang.