Inte ett till piller…

Danska forskare har hittat ett ämne som är nödvändigt för att bukfettet ska minska vid träning: interleukin-6 (IL-6).

Ur Aftonbladets artikel (PLUS):

Artikeln är tyvärr läsbar enbart för Aftonbladets PLUS-medlemmar.

Vi må uppröras över läkemedelsbolagens strävan efter att hitta nya piller att tjäna pengar på, men det är ju grunden för hela deras verksamhet. Till syvende och sist är det ju vi själva som väljer. Vi behöver inte köpa produkter som dessa. Och det är väl där som energin egentligen bör läggas för att få till en förändring. Att få människor att inse att det finns andra vägar till en bättre hälsa: genom att ta bort – inte lägga till. Som att t ex ta bort all skräpmat. För vad tror man att man kan uppnå genom att äta som tidigare och lägga till ett piller?

Förhoppningsvis kommer upptäckten av IL-6 komma till nytta och glädje i andra sammanhang.

Hörrni, vi måste prata kroppsångest

Från tonåren och långt upp i vuxen ålder hade jag en enorm kroppsångest. Det fanns knappt en fläck på min kropp som var ok i mina ögon. Nu när jag tittar på bilder som har tjugo/trettio/fyrtio år på nacken blir jag nästan förbannad på mig själv. Jag var ju jättefin!

Med åldern har denna ångest lagt sig rejält. Snart 53 år gammal tycker jag att jag är snyggare än nånsin. Alla håller givetvis inte med. Men fråga mig hur mycket jag bryr mig om det? För det viktiga är faktiskt vad jag själv tycker, hur jag mår i mig själv.

Är jag då perfekt på ytan? Inte på långt när om jag ska utgå från gällande idealbild av “perfekt”. Jag har celluliter på rumpa och lår, skinnfladder på överarmarna, skrynklig mage, lite utstående öron och säkerligen en hel del annat. Jo, olika stora näsborrar och hängrumpa 😀 Men vet ni vad? Jag bryr mig inte. För det är precis ingenting onormalt eller sjukt med vare sig form och funktion på dessa kroppsdelar.

Jag och min fullt normala och fungerande rumpa.

Hetsen över kroppen bland unga tjejer verkar ju knappast ha minskat sedan jag var ung. Dessvärre verkar den hänga kvar långt upp i åren nu för tiden. Men VARFÖR? Vad är det för fel på oss?

Och nej, jag känner inte något som helst behov av att lägga upp en bild på mig själv i bikini, en närbild på mina lår eller min mage för att rättfärdiga dem. Jag har inga problem med att visa det, men jag är in i bomben trött på att vi ska bevisa att vi duger genom att visa upp oss halvnakna. Lägger någon som är smal upp en bikinibild så är det fel, för det hetsar. Lägger någon överviktig upp en likadan bild så blir kommentarerna “Åh, du är så fiiiin!” “Alla kroppar är vackra!” eller “En kvinna ska ha former. Smala tjejer skaver. Hehe.” Vad uppnår vi med det? Ännu mer kroppsfixering.

Hur vi än vrider och vänder på oss blir vi bedömda. Skit samma om det är i positiva ordalag. Vi ska kunna göra vad tusan vi vill utan att bli betygsatta. Sen är det nog många, många som törstar efter bekräftelse. Men ärligt talat: tror ni att det i längden gör att de inser att de duger som de är? Troligen så krävs det istället mer och mer bekräftelse. Förändringen måste komma inifrån en själv.

Argumentet att unga behöver se olika kroppsformer brukar dyka upp i sådana här sammanhang. Det är bara att gå ut på stan så ser man ju människor i alla storlekar och former! Reklamen: jag vet. Retuscherat och tillfixat, en stor bov i dramat. Hur löser vi det här då? Bland annat genom att vi vuxna kvinnor skärper till oss i vardagen. Att vi bär våra hängrövar, armfladder och putmagar utan att göra en grej av det. Först då blir det helt naturligt och normalt. Vill du hjälpa naturen på traven? Gör det! Men gör det för din egen skull, inte för att passa in i ett snävt och sjukt ideal för att få andras godkännande.

Har jag inga komplex alls då? Jodå. Eller jag skulle inte kalla dem “komplex” egentligen. Jag har ett Frankenstein-ärr på min ena skinka efter att jag opererade bort en hudförändring när jag var 18 år. Det ser inte så fräscht ut. Jag kan nog tycka att skinnhänget på överarmarna är lite trist. Men den stora grejen är: jag bryr mig alldeles för lite för att orka göra något åt det.

Hur har jag kommit till detta läge med mig själv? Jo, jag har försökt se nyktert på mig, sparkat mig själv där bak och sagt åt mig att sluta ömka mig. Jag ville inte längre bära den där offerkoftan. En kofta som ingen tvingat mig att bära. Jag gjorde det sura valet helt själv. Vi har alla det valet.

Stort grattis, Lätta Original!

Lätta Original vann årets upplaga av den prestigefyllda tävlingen “Årets matbluff”, arrangerad av Äkta Vara. Lätta tar därmed plats i en mycket exklusiv skara som består av de tidigare vinnarna: Polaricas Kronhjortskav, Eriks Bearnaise Tryffel och Valios Kefir. De har alla lyckats dupera oss konsumenter genom att dölja ett sjaskigt inre med ett snyggt yttre.

Bitte & Blandat fick en kort intervju med årets vinnare:
– Stort grattis till vinsten! Hur känns det?
– Helt fantastiskt! Jag måste nypa mig själv i locket för att vara säker på att jag inte drömmer!
– Hur ska du fira?
– Jag misstänker att det blir en hel del intervjuer under dagen. Som tur är kommer även min brorsa, 600 gram, och hjälper till. Vinsten är ju lika mycket hans! Härligt att få dela denna glädje med någon annan!
– Hur ser framtiden ut?
– Vi ska fortsätta att bre ut oss i de svenska hemmen, palmolja är det nya svarta, så alla kommer att vilja ha oss.
– Grattis än en gång, och stort lycka till i framtiden!

NOT.

Lätta “vann” överlägset årets tävling om värsta bluffprodukt. Mycket välförtjänt. Måtte detta vara ett tecken på att svenskarna rent generellt inser att det är helt sjukt att äta sån här smörja.

Det finns hopp om framtiden.

Bilden har jag snott från tävlingsarrangören Äkta Vara.

Lär av Spanien istället för EAT

Den här EAT/Lancet-studien är något av det mest knasiga jag sett på många år. Först och främst med tanke på vad de anser vi bör äta för att rädda jorden, men även för att deras kostmodell sägs vara nyttig. Ytterst ironiskt är ju att EAT stöds ekonomiskt av några av världens största livsmedels- och läkemedelsföretag. Ett så uppenbart faktum att rubrikerna borde sett ut så här istället:

EXTRA! EXTRA! SÅ BLIR DU LURAD AV LIVSMEDELSFÖRETAGEN!
Finansierar studier som gynnar dem själva. Läs och förskräcks!

Typ.

Att låta majs, vete och ris utgöra 30 % av vårt näringsintag leder varken till bättre hälsa och miljö. Andra har skrivit spaltmeter med argument mot ovan nämnda rapport, så det lämnar jag därhän. Däremot har jag tips på hur vi kan göra istället.

Under tjugo års tid har jag ägnat en hel del tid på Mallorca. Handlat min mat på allt från fantastiska marknader till gigantiska livsmedelsbutiker. Tro mig: i de sistnämnda har mat av typen “hittepå” ökat lavinartat under dessa år. Vilken märks på mallorcinerna: fetma och diabetes typ 2 har ökat i samma takt som skitmaten. Tyvärr är inte den traditionella medelhavsmaten särskilt populär längre, det är västerländsk snabbmat som gäller för många.

Men: fortfarande är utbudet på köttavdelningarna helt fantastiskt! Jag har sett saker i kyldiskarna som jag inte ens kan gissa mig till vad det är. Vita, sladdriga stycken med ludd (kanske mage?) samt sånt som är lätt att känna igen: hjärna, grisfötter – you name it! Samt hela griskultingar. Matkulturen här innebär att man tar vara på hela djuret, inget går till spillo.

I dag vågade jag smyga upp mobilen och ta ett par kort, jag tycker att det är lite ohyfsat att göra så, egentligen 😉 Men det är ju för att visa er något som jag tycker att de gör bra!

Under tjugan för ett grisöra…
… strax över för grisansikte.

Fråga mig inte hur de tillagar dem. Och det är INTE djurmat, det här ligger bland anka och kycklinghjärtan och annat mer “normalt”.

Det här tror jag är en viktig och stor del för att värna både miljö och hälsa. Vi ska börja äta så mycket mer av djuren, inte bara filé, stek och revben. För det första är det sjukt att vi ratar sånt som är fullt ätbart, för det andra innehåller mindre vanliga styckningsdetaljer en massa näring. Grisnjure t ex: enligt Matkalkyl innehåller 100 gram ca 680 % av rekommenderat dagsintag av Vitamin B12. Supermat ju! Någon som känner sig hugad får mycket gärna räkna ut hur mycket man måste äta av nån grönsak för att få i sig lika mycket B12.

Börjar vi äta mer av djuren så sjunker ju även mängden växthusgas per portion. Det borde ju vara ett, om än litet, argument till de som tror att djur som äter det djur ska och bajsar ut resterna i naturen är orsaken till jordens undergång.

Spanien har mycket att lära, helt klart. Användningen av antibiotika inom köttindustrin är bland de högsta i Europa. Men här finns en ny medvetenhet som spridit sig till köttdiskarna: många produkter har märkningar om att antibiotika inte använts, det är gräsbetat och ekologiskt. Och priserna är med svenska mått mätt ganska fantastiska: runt 70 kronor för en entrecôte som räcker till två personer!

Många dissar den här maten – “så himla äckligt.” Till dig som gör det och inte ens smakat lever, grisfötter och komage mm: knip ihop och skärp dig. Prova! Du kanske upptäcker att du gillar det 😉 Till dig som gör det och faktiskt smakat: prova igen! Det är stor skillnad på smaken mellan olika djur. Prova t ex lammlever som är mycket mild i smaken.

Andra argument för att börja äta mer av djuren är ju det rent etiska. Ska vi föda upp djur, slakta dem, spara filéerna och slänga resten? Nä tack. Priserna är ett annat.

Utbudet i Sverige är långt ifrån så stort som här på Mallorca. Men börjar vi konsumenter fråga efter andra delar kommer butikerna att ta in det. Det går t ex att köpa nötblod på Hemköp nu för tiden, har jag fått höra! Dock stod det lite undanskymt 😉

Så rusa i väg till Ica och Coop nu och fråga efter fårhjärna och njurar och allt vad det kan vara och våga prova! Jag vågar faktiskt lova att du inte kommer att dö.

Ett praktexempel på haltande logik?

Tittar på Nyhetsmorgon och i ett inslag på Nyheterna pratas det om vikten av att förändra kosten för att jorden inte ska gå under. Vi ska äta högst 100 gram rött kött (Vad är rött kött, egentligen?) per vecka och basera vår kost på fullkorn, bönor och frukt. Spannmålet skulle för övrigt stå för en tredjedel av intaget.

https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11961061

Här kan du läsa en artikel av BBC!

Därifrån kommer bilden här nedan:

232 gram bröd och ris per dag. Vilken kanonkost för en diabetiker. NOT.

Om jag skulle leva i den verkligheten skulle jag snart vara sjuk. Magen skulle krascha, först och främst. Och gör magen det, så gör jag det så småningom. Jag har levt så länge med magproblem, och att skippa spannmål var den i särklass största bidragande faktorn som tog mig till ett friskare liv. Jag skulle få ägna många dagar åt att ligga i fosterställning och kvida.

Och om vi tänker ett steg längre: alla de diabetiker vars blodsocker goes bananas av fullkorn och frukt – vad i hela fridens namn skulle de äta? Ska alla de typ 2:or som slipper insulin genom att bl a skippa spannmål börja injicera igen? Vi slutar äta en naturlig produkt (kött) och ökar istället produktionen av en medicin (insulin) som många kan slippa med rätt kost? Det är nästan så att jag börjar få konspirationstankar.

Jag får inte ihop det. Logiken haltar rejält. Världen ska räddas. Det ska göras genom att öka medicineringen. På bekostnad av människors hälsa. Det KAN bara inte vara den rätta lösningen.

Vad gäller miljöproblematiken är jag inte människa att avgöra vad som är rätt eller fel. För egen del tycker jag det är självklart att vi ska göra vad vi kan i vilket fall som helst. Men det finns så många andra vägar att gå! Ät närproducerat, ät mat som inte tagit omvägen via en fabrik. Laga god och nyttig mat från grunden. Köp inte billigt krafs från länder där vi vet att man struntar högaktningsfullt i både människors hälsa och miljön.

Fixar du spannmål, bönor och frukt? Grattis. Fortsätt äta det. Men tvinga inte oss andra som blir sjuka av det att göra det.

Är du kränkt, lilla vän?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. I går skulle jag sätta igång en kampanj på Facebook för The Low Carb Universe. Inlägget om vårt podcastavsnitt som handlar om mina tio år på lågkolhydratkost har nått ut till många och har en hög reaktionsgrad. Såna inlägg har chansen att gå mycket bra i en betald annonskampanj, så självklart ville vi kampanja den.

Jag fixar allt och bekräftar och väntar på godkännande. Men icke. Motiveringen:

Här är bilden från annonsen:

Jag är alltså antingen för fet på den första bilden eller för smal på den andra?! 😀

Jag protesterade, så klart:

“Båda bilderna föreställer mig. Jag är idag 53 år gammal och jag ser helt enkelt ut som på bilden. Jag har hängröv samt bilringar när jag sitter ner. Jag har fladdriga överarmar. Jag förespråkar en sund livsstil. Det handlar INTE om att banta ner sig! I företaget arrangerar vi lågkolhydratevent med mycket namnkunniga föreläsare med ämnen som diabetes, cancer, migrän, magproblem, autoimmuna sjukdomar. Jag anser därför att annonsen bör godkännas, då den helt enkelt visar mig i två olika livssituationer: en med magkatarr, migrän, noll energi samt dagens upplaga: frisk, pigg och glad.”

I morse när jag vaknade hade jag fått mejl från Facebook:

“Hej Bitte,

Tack för att du informerat oss om att din annons inte godkänts. Vi har granskat din annons igen och fastställt att den följer våra policyer. Din annons är godkänd.”

Först och främst: Tack för det. Detta visar ju att det jobbar människor på Facebook samt att de kan ompröva sina beslut. Gott så.

Men sen slår det mig: varför finns denna regel? Och efter en stunds funderande har jag kommit fram till att det är för att folk förväntas vara så förbaskat lättkränkta idag, att folk helt enkelt inte klarar av något dylikt.

På min före-bild syns det tydligt att jag är överviktig. Det som inte syns är att jag har problem med magen, regelbunden migrän, torr och glåmig hy och inte särskilt mycket ork. På efterbilden är jag normalviktig. Det som jag också tycker syns tydligt är att jag mår bra.

Jag ser två alternativ utifrån Facebooks regler:

De har antingen reagerat på bilden där jag är överviktig=oönskad kroppstyp eller så anser de att efterbilden visar en perfekt kroppstyp.

Var för sig hade dock bilderna godkänts utan problem, det är jag övertygad om. Det är ju själva jämförelsen som anses väcka anstöt. Jag misstänker att Facebook vill “skydda” överviktiga, att de anser att man genom att visa upp såna här bilder per automatik ser ner på överviktiga, förminskar dem. Det är tvärtom: det är Facebooks regler som förminskar överviktiga och sätter offerkoftor på dem.

För säkerhets skull: jag anser INTE att alla överviktiga får skylla sig själva, att de är lata och viljelösa. De senaste årtiondenas officiella kostråd har lett oss in på helt fel väg (jag har gått den vägen själv) som gjort oss sjuka och feta samt fått våra kroppar att krascha och fungera dåligt.

Genom åren har jag stött på mängder av överviktiga. 95 % har verkligen velat gå ner i vikt. Ska vi då inte kunna visa att det är möjligt, att det finns andra och bättre vägar som leder till både lägre vikt och förbättrad hälsa? Att det faktiskt går att förändra. OM det är vad man vill.

Det roliga i kråksången är att denna bild tillåts på Facebook:

MEN HERREGUUUUD, FLICKA LILLA! var min första reaktion när jag såg den.

Hon har på sig en apful trosa. En trosa som jag skulle se rent ur sagt för j*lig ut i. Om jag ens skulle få för mig att köpa den. Vilket aldrig skulle hända. Jag tycker inte om modellen. Och så skulle jag vara tvungen att gräva fram den efter varje steg jag tog.

Och så tänker jag: här om i något fall borde ju Facebook reagera? Här kan vi ju verkligen snacka om en kroppstyp som är idealiserad. Fast en majoritet uppfattar nog den mest som en exploatering av kvinnokroppen.

Men blir jag kränkt för att hon har vad jag anser vara en “idealiserad kroppstyp”? Nä. Jag hade inte blivit det som överviktig heller. Jag hade dock fått en rejäl släng av ångest och känt mig både fetare och fulare än någonsin. En ångest som jag till slut äntligen upptäckte att jag faktiskt kunde bli av med. Och det genom att jag insåg att det bara låg hos MIG, att det bara var JAG som kunde göra något åt det.

Suck. Det här överbeskyddandet av folk rent generellt är en katastrof. Makten över samt ansvaret för våra egna liv viftas bort och vi förvandlas till menlösa mähän. Regler som dessa utgår ifrån att människor blir kränkta av hur andra ser ut. Hur vore det om vi istället STÄRKER människor, visar dem att man duger precis som man är men att det går att förändra om man vill det?

Så vägra bli kränkt! Bli arg/pepppad/inspirerad istället och AGERA! Vad det än gäller. Förminska inte dig själv dig en blöt, viljelös fläck på golvet som folk kliver på. Du äger.


Vill du lyssna på det aktuella podcastavsnittet? Här hittar du det!

Vill du lära dig mer om en hälsosammare livsstil? Vi arrangerar tre event i år. Här hittar du information om dem!

Ska vi sluta äta kokosolja nu?

I en artikel i USA Today med rubriken “Coconut oil isn’t healthy. It’s never been healthy.” redovisas resultaten från en rapport som American Heart Association (AHA) nyligen släppte. Slutsatsen är att oljan kan användas på utsidan av kroppen, men absolut inte på insidan. För enligt AHA är kokosoljan i det närmaste livsfarlig.

“Because coconut oil increases LDL cholesterol, a cause of CVD [cardiovascular disease], and has no known offsetting favorable effects, we advise against the use of coconut oil”

När ska vi slippa den här förlegade fettskräcken? Suck…

Emily Maguire, nutritionist från Edinburgh, har gått igenom AHAs rapport och har en hel del att säga om deras slutsatser. Samt hur de kommit fram till dessa.

The bigger story here, I believe, isn’t whether we should be eating coconut oil or not, but that the American Heart Association are stating that the low-fat guidelines that we have had within our food system for the past 30-40 years, has never actually been tested!

Här hittar du Emilys artikel.  Vill du höra mer av henne tittar du in på The Low Carb Universes hemsida, hon föreläser nämligen på Mallorca i november.

Emily Maguire, nutritionist

Och jag kommer att fortsätta äta kokosolja.

80-talet ringde och vill ha tillbaka sin bantarsoppa

Med en bakgrund som jojo-bantare har jag provat det mesta. Pulver, piller, juicefasta mm. Värst av allt var den danska sjukhussoppan! Basen i den var fransk löksoppa (pulver, så klart…) samt en jäkla massa kål. Fruktansvärd! Så till den grad att jag än idag – trots att jag numer älskar kål – vägrar äta soppa med kål i.

Jag trodde att tiden för “mirakelkurer” som denna var förbi. Att vi lärt oss något. Men närå. Kålsoppan har fått liv igen. Tack vare Dietistförbundet i Australien.

De pushar nu för en liknande soppa och menar att man går ner 6 kg på sju dagar om man äter den.

KLONK!

(Det var jag som ramlade baklänges)

Här är ett nyhetsinslag (!?) om dunderbantningsknepet:
http://beta.9news.com.au/national/2017/06/08/18/37/cabbage-soup-diet-recipe-weight-loss

 

Vilken soppa…. 😛

Spanskt sockerkrig

Medvetenheten om allt onödigt och skadligt socker i vår mat sprider sig. Olika personer och organisationer gör vad de kan för att göra folk uppmärksamma på detta. Ett helt suveränt initiativ är Sin Azúcar (Utan Socker), som faktiskt är ett konstprojekt! Det går ut på att fotografera produkter som är mycket kända i Spanien och som många äter. Bredvid produkten får sockerbitar illustrera hur mycket tillsatt socker produkten innehåller. Mycket talande.

I dag halkade jag över en ny aktör på sockerhimlen: Con Azucar (Med Socker)! Hur sjukt är inte det?! Bakom detta initiativ står IEDAR (Instituto de Estudios De Azúcar y Remolacha (ung. Institutet för studier om socker och betor). Under fliken “Om oss” står följande att läsa:

Institutet för studier om socker och betor (IEDAR) grundades 1986 med uppdraget att tjäna spanska samhället och alla institutioner inom området mat, utbildning och hälsa genom att främja vetenskaplig forskning och spridning av sunda matvanor för alla medborgare.

Socker, dess unika egenskaper som livsmedel och användning som en ingrediens i ett brett utbud av produkter och recept, är en av de baslivsmedel att konsumenten bör ha kunskap om. Därför är kommunikation en av de viktigaste verksamhetsområdena där Institutet är avsedd att vara informativ referens.

Min spanska är inte på topp, men jag har nog lyckats få fram andemeningen.

Så, detta Institut har nu tagit fram utbildningsmaterial för skolorna, både till elever och lärare. Boken som riktar sig till barnen har titeln “EL AZÚCAR TE ENSEÑA EL MUNDO DE LOS ALIMENTOS” som betyder ungefär “Sockret lär dig om världens mat”.

Man baxnar ju redan där.

Och så här står det om socker i boken:

SOCKER
Sockret vi normalt konsumerar är vitt socker eller farinsocker.
Det kallas också sackaros och ursprunget är naturligt, eftersom det kommer från sockerbetor och -rör.
När kan du äta det? Den bästa tiden är när det är dags att vakna upp till frukosten, för att kunna stå på fötterna.
Du kan sockra mjölken eller apelsinjuicen med det. Sålunda  får du vitalitet och en önskan om att du faktiskt behöver gå i skolan.
Utöver detta kan du dessutom, efter en någon av dina måltider eller mellanmål, ta en vanlig yoghurt med socker
eller ta någon av sötsakerna som vanligtvis görs hemma.

Återigen, min spanska… Men jag lovar att min översättning inte är helt uppåt väggarna.

Det här är så uppenbart och utstuderat idiotiskt och dumt att jag gärna vill tro att det är på på låtsas. Men det står mycket pengar på spel. Fast deras krigsföring baseras på en strategi de inte kan vinna med: de verkar helt enkelt utgå ifrån att folk är dumma i hela huvudet.

Och följ gärna sinazucar.org på Facebook! Bilderna är fenomenala och oavsett det språk man talar så förstår man dem.

 

Magballonger till alla!

En annons dök nyss upp i mitt Facebook-flöde. Ett företag som lovar att de genom att placera en ballong i magen på folk får dem att tappa 20 kg. Det står att det är en ny och unik metod, vet inte riktigt om det stämmer eftersom jag läst om något liknande för flera år sen.

Det sorgliga med detta är inte att ännu ett företag går ut och lovar att alla som väljer deras metod blir smala. Det mest sorgliga är att läsa kommentarerna. Jag trodde att folk skulle gå i taket av detta, men icke. De verkar tycka att det är en lysande idé. För närmare fyrtio tusen kronor. En ifrågasättande kommentar hittar jag, och det är någon som rekommenderar de andra att istället göra en gbp…

Tydligen ska ballongen vara kvar i magen i sex månader, därefter följs man upp i ett halvår och får lära sig att leva hälsosamt. För det är liksom det som är grejen.

Ett flertal frågor poppar upp i mitt huvud:

Om de som gör detta ändå måste lägga om livsstilen efteråt: varför testar de inte att göra det på en gång? Ja, jag VET att det kan ge en kick att få en rejäl viktnedgång. Men för 40´?

Det står inget om LCHF i kommentarerna, men många hävdar att LCHF är så dyrt. För 40′ får du väldigt mycket LCHF-mat….

Vad är det som gör att folk tycker att det är ok att betala 40′ för en ballong, men anser att fem tusen kronor för sex veckors coachning med en kostrådgivare är hutlöst? Särskilt med tanke på att de i alla fall måste lära sig äta rätt efter att ballongen är väck.

Och det som är “rätt” enligt detta företag är troligen helt fel.