Lär av Spanien istället för EAT

Den här EAT/Lancet-studien är något av det mest knasiga jag sett på många år. Först och främst med tanke på vad de anser vi bör äta för att rädda jorden, men även för att deras kostmodell sägs vara nyttig. Ytterst ironiskt är ju att EAT stöds ekonomiskt av några av världens största livsmedels- och läkemedelsföretag. Ett så uppenbart faktum att rubrikerna borde sett ut så här istället:

EXTRA! EXTRA! SÅ BLIR DU LURAD AV LIVSMEDELSFÖRETAGEN!
Finansierar studier som gynnar dem själva. Läs och förskräcks!

Typ.

Att låta majs, vete och ris utgöra 30 % av vårt näringsintag leder varken till bättre hälsa och miljö. Andra har skrivit spaltmeter med argument mot ovan nämnda rapport, så det lämnar jag därhän. Däremot har jag tips på hur vi kan göra istället.

Under tjugo års tid har jag ägnat en hel del tid på Mallorca. Handlat min mat på allt från fantastiska marknader till gigantiska livsmedelsbutiker. Tro mig: i de sistnämnda har mat av typen “hittepå” ökat lavinartat under dessa år. Vilken märks på mallorcinerna: fetma och diabetes typ 2 har ökat i samma takt som skitmaten. Tyvärr är inte den traditionella medelhavsmaten särskilt populär längre, det är västerländsk snabbmat som gäller för många.

Men: fortfarande är utbudet på köttavdelningarna helt fantastiskt! Jag har sett saker i kyldiskarna som jag inte ens kan gissa mig till vad det är. Vita, sladdriga stycken med ludd (kanske mage?) samt sånt som är lätt att känna igen: hjärna, grisfötter – you name it! Samt hela griskultingar. Matkulturen här innebär att man tar vara på hela djuret, inget går till spillo.

I dag vågade jag smyga upp mobilen och ta ett par kort, jag tycker att det är lite ohyfsat att göra så, egentligen 😉 Men det är ju för att visa er något som jag tycker att de gör bra!

Under tjugan för ett grisöra…
… strax över för grisansikte.

Fråga mig inte hur de tillagar dem. Och det är INTE djurmat, det här ligger bland anka och kycklinghjärtan och annat mer “normalt”.

Det här tror jag är en viktig och stor del för att värna både miljö och hälsa. Vi ska börja äta så mycket mer av djuren, inte bara filé, stek och revben. För det första är det sjukt att vi ratar sånt som är fullt ätbart, för det andra innehåller mindre vanliga styckningsdetaljer en massa näring. Grisnjure t ex: enligt Matkalkyl innehåller 100 gram ca 680 % av rekommenderat dagsintag av Vitamin B12. Supermat ju! Någon som känner sig hugad får mycket gärna räkna ut hur mycket man måste äta av nån grönsak för att få i sig lika mycket B12.

Börjar vi äta mer av djuren så sjunker ju även mängden växthusgas per portion. Det borde ju vara ett, om än litet, argument till de som tror att djur som äter det djur ska och bajsar ut resterna i naturen är orsaken till jordens undergång.

Spanien har mycket att lära, helt klart. Användningen av antibiotika inom köttindustrin är bland de högsta i Europa. Men här finns en ny medvetenhet som spridit sig till köttdiskarna: många produkter har märkningar om att antibiotika inte använts, det är gräsbetat och ekologiskt. Och priserna är med svenska mått mätt ganska fantastiska: runt 70 kronor för en entrecôte som räcker till två personer!

Många dissar den här maten – “så himla äckligt.” Till dig som gör det och inte ens smakat lever, grisfötter och komage mm: knip ihop och skärp dig. Prova! Du kanske upptäcker att du gillar det 😉 Till dig som gör det och faktiskt smakat: prova igen! Det är stor skillnad på smaken mellan olika djur. Prova t ex lammlever som är mycket mild i smaken.

Andra argument för att börja äta mer av djuren är ju det rent etiska. Ska vi föda upp djur, slakta dem, spara filéerna och slänga resten? Nä tack. Priserna är ett annat.

Utbudet i Sverige är långt ifrån så stort som här på Mallorca. Men börjar vi konsumenter fråga efter andra delar kommer butikerna att ta in det. Det går t ex att köpa nötblod på Hemköp nu för tiden, har jag fått höra! Dock stod det lite undanskymt 😉

Så rusa i väg till Ica och Coop nu och fråga efter fårhjärna och njurar och allt vad det kan vara och våga prova! Jag vågar faktiskt lova att du inte kommer att dö.

Kalorier – är det något att bry sig om?

Jag har aldrig räknat kalorier under mina år som LCHF:are för att styra mitt intag. Jag har gjort det av ren nyfikenhet när jag testat något nytt, som när jag mätte ketoner första gången. Och när jag började läsa på om LCHF innan kostomläggningen skrev “alla” att mängden kalorier var totalt ointressant. “Det är bara att ösa på med fett, ingen fara!” Så det gjorde jag.

För något år sen upptäckte jag att jag åt mindre tillsatt fett. Jag slutade till och med att ha kokosolja i kaffet. Det var inte ett aktivt beslut, utan bara hände. Jag märkte ingen effekt på vare sig vikt, mått eller ork. Jag var precis som vanligt.

När jag gick över till carnivore registrerade jag allt under de två första veckorna, mitt mål var ju ett lågt fasteblodsocker och att komma i ketos. Jag blev riktigt förvånad när jag upptäckte hur lite kalorier jag fick i mig. Vågen, som inte rört på sig nämnvärt de senaste åren, visade lägre och lägre siffror. Nu väger jag mindre än jag gjort på massor av år.

Jag steker min mat i smör, jag kanske lägger till lite fett om jag äter mager fisk. Men that’s it. Har sällan behov av eller sug efter mer fett än så. Och jag mår bra, har ork och energi, sover bra mm. Protein är helt enkelt mycket mättande, så jag går inte omkring och är hungrig heller. Trots att jag enligt alla konstens regler behöver 1500 kalorier/dag för att täcka mina basala behov. Helt klart får jag dem från någon annanstans än maten. Typ min rumpa.

Under den här tiden på carnivore har jag vissa dagar fått i mig knappt 500 kalorier, vissa dagar inte ätit alls (spontanfastat), vissa dagar kanske kommit upp i 1200, 1300 kalorier.

I perioder är jag mycket aktiv: då kanske jag yogar eller kör power walks tokintensivt i tre månader och röjer runt mer i största allmänhet. Sen har jag latperioder. Då gör jag inte många knop. Vi har ju heller inga hundar längre, så det är knappt jag får näsan utanför dörren vissa dagar. Det här funkar för mig, mycket för att jag har accepterat att det är så här jag är! Det dåliga samvetet för mina latperioder är helt puts väck.

Nu väntar jag på att “drabbas” av nästa träningsperiod, då kommer jag förmodligen att rent automatiskt äta mer.  Det jag får i mig i dagsläget räcker helt klart fullt ut till vad jag (inte…) gör just nu. Vikten minskar ju för att kroppen använder energi jag redan har på kroppen.

När jag började med LCHF vräkte jag i mig fett: smör, grädde, creme fraiche, ost mm och gick ner nästan tio kilo de tre första månaderna (vilket var under en inaktiv period). Jag tror så här: i början behövs en hel del extra fett för att kroppen ska fatta vad som är på gång. Men sen, när siffrorna på vågen eller måttbandet inte minskar, är det dags för nästa fas: helt enkelt dra ner på fettintaget och istället se till att börja gnaga på ens inbyggda fettdepåer.

Jag tror det vore nyttigt med en mer nyanserad syn på och debatt om fettet. Folk som ätit LCHF i åratal, fortfarande bär på övervikt och kämpar för att få i sig fett – det säger liksom sig självt att nåt bör justeras. Och just fettet ligger ju nära till hands då.

Det finns massor av anledningar till att man inte går ner i vikt/hamnar på en platå, t ex olika sjukdomar. Är man överviktig, känner sig frisk och inte har några sjukdomar, kan ett minskat fettintag var vad som behövs för att få igång viktminskningen.

I januari nästa år har jag ätit lågkolhydratkost i tio år. Jag kommer aldrig att sluta med det! Men jag har insett att kosten är långt ifrån “status quo”. Man åldras, aktivitetsnivåerna varierar, man byter jobb – kanske från kroppsarbete till mer stillasittande eller vice versa mm. Kosten bör förändras därefter också, helt enkelt.

Sen är livet helt enkelt orättvist! En del kan äta vad som helst och hur mycket som helst och må prima både på in- och utsidan. Jag tillhör INTE den skaran. Det gäller nog de flesta av oss.

Ps1! Viktnedgång var INTE målet med carnivore, jag äter ju det av terapeutiska orsaker.

Ps2! Jag skriver “kalorier” i texten, men siffrorna visar kilokalorier (kcal). Kalorier är vad vi använder i dagligt tal, så för enkelhetens skull skriver jag så 🙂