Skitfibrer. I dubbel bemärkelse.

Så fick jag då en chans att gå i taket idag. Har fiberhysterin vaknat till liv igen? Ska vi se till att ännu fler börjar trycka i sig fibrer och förvärra sin IBS, få magkramper och magkatarr? Tydligen.

https://www.svd.se/expert-trenddieter-sprider-felaktigheter-om-fibrer

Jag har ätit skräp under en stor del av mitt liv. Med skräp menar jag pommes frites, pulverbearnaise, stora mängder läsk, chips, ostkrokar mm. Jag mådde piss, rent ut sagt.

Sen hittade jag GI (glykemiskt index). Började äta nästan uteslutande från grunden, dvs mat som saknade innehållsdeklaration. Det var enormt mycket grönsaker, huvudsakligen råa. Det var grovt bröd och fullkornspasta. Till att börja med mådde jag toppen och gick ner i vikt.

Men efter något år brakade min mage ihop. Magkatarren hade jag dragits med under flera år innan detta. Den försvann inte med GI. Den blev istället så mycket värre. Jag kämpade på med fibrerna. Det skulle ju vara sååå bra för magen. Jag åt nog helt enkelt för lite? Så jag tryckte i mig mer. Till slut fick jag nog och släppte alla tankar på en sund kost som min mage kunde tolerera.

Tills jag hittade LCHF. Grönsaker – javisst! Men mer i form av t ex blomkålsmos och stuvad kål. Ingen fullkornspasta. Inget bröd. Mer fett.

Och efter tre dagar var min mage lugn.

Jag är inte ensam om den här erfarenheten. Och att magen blev bättre beror INTE på att jag helt plötsligt skippade all processad mat och annan hittepåmat. Det var ju precis det jag hade gjort under mina år på GI.

Skulle jag äta av livsmedlen på listan nedan skulle jag snabbt få problem med magen. Fixar du att äta det? Fine. Men jag kan lova att man klarar sig finfint utan dem.

Det här ska vi äta om vi vill ha i oss en massa fibrer.
Då får vi även i oss gluten. Samt kolhydrater som höjer blodsockret.
Stopp i mage och tarm. Sojaelände.
Nej tack!

Min mage på en kost utan en massa fibrer innebär en mage som inte är svullen. Det innebär en mage och ett tarmsystem som inte är förstoppat, som glatt och utan att knota gör vad den ska varje morgon.

Att övervägande äta carnivore har inte försämrat min mage/tarm på något sätt. Det var en anpassningsperiod då den var lite … hmm … “överaktiv”, men inga katarrkänningar, inga förstoppningar – lugn och fin. Nu för tiden äter jag lite mer grönsaker. Avocado är den enda jag äter rå, i övrigt enbart tillagade grönsaker.

Funkar din mage bra utan spannmål, vetekli, grovt knäckebröd och popcorn som ska ge dig de livsnödvändiga fibrerna? Då behöver du det inte. Punkt.

Slutligen så uppvisar skribenterna bristande kunskap om LCHF. Men det är vi ju vana vid, så jag struntar i den biten 😉

Kolla gärna in den här artikeln hos Diet Doctor: IBS och LCHF.

Magbakterier och carnivore

Häromdagen frågade någon i FB-gruppen Carnivore Sweden om hur mikrobiomet påverkas av att äta carnivore. En berättigad fråga! Jag började fundera på hur jag själv påverkats, jag började ju med carnivore i juli förra året. Körde strikt i två månader och därefter har jag kört carnivore till kanske 90, 95 %. Lite sparris och avocado äter jag gärna då några gånger per vecka.

För kanske sju, åtta år sen fick jag infektion i en tandrot. Tandläkaren skrev ut Kåvepenin. Efter mindre än ett dygn var jag helt förstörd. Magkatarr av det värre slaget som slog ut mig helt och hållet.

För några år sen fick jag flera ögoninfektioner på ett och samma år (mina torra ögon i kombination med våra hundars hudbakterier). Jag fick därför tre, fyra antibiotikakurer i form av ögondroppar det året. Magen kraschade. Inte magkatarr den här gången (tack och lov!) men vattniga diarréer som vägrade ge med sig. Under det här året åt jag, som så många andra, probiotika.

Häromdagen fick jag diagnosen urinvägsinfektion. Försökte i det längsta få läkaren att komma med någon annan lösning än antibiotika. Men icke. På apoteket frågade jag vad jag skulle göra för att skydda magen och fick svaret “probiotika”. Det i sig är revolutionerande, för tidigare rekommenderade de Omeprazol som är syrahämmande.

Nu är jag inne på tredje dagen med antibiotika och känner inte av det på något som helst sätt! Jag har lite, lite ont i magen, men det är i nederdelen och beror på infektionen. Äter probiotika så klart. Men faktum kvarstår: det hjälpte ju inte senast.

Kanske är det för tidigt att ropa hej än. Fast vid tidigare antibiotikakurer har jag börjat känna av magen redan efter några timmar. Inte vet jag. Men som jag ser det: att äta carnivore-ish har då inte gjort min mage känsligare. Att grönsaker triggat min katarr under hela mitt liv är ett faktum. Råa såna har aldrig funkat bra, tillagade har gått bättre.

Kanske är det så enkelt att min mage och mina tarmar får vila nu? Och framförallt: tid att läka ordentligt. Kanske kommer jag att kunna fixa så många fler grönsaker i framtiden tack vare det?

Eller så är jag inte gjord för att äta det! 🙂 Strunt samma vilket. Så länge jag har ork och energi, mår bra och känner livet i mig så spelar det ingen som helst roll.

Lär av Spanien istället för EAT

Den här EAT/Lancet-studien är något av det mest knasiga jag sett på många år. Först och främst med tanke på vad de anser vi bör äta för att rädda jorden, men även för att deras kostmodell sägs vara nyttig. Ytterst ironiskt är ju att EAT stöds ekonomiskt av några av världens största livsmedels- och läkemedelsföretag. Ett så uppenbart faktum att rubrikerna borde sett ut så här istället:

EXTRA! EXTRA! SÅ BLIR DU LURAD AV LIVSMEDELSFÖRETAGEN!
Finansierar studier som gynnar dem själva. Läs och förskräcks!

Typ.

Att låta majs, vete och ris utgöra 30 % av vårt näringsintag leder varken till bättre hälsa och miljö. Andra har skrivit spaltmeter med argument mot ovan nämnda rapport, så det lämnar jag därhän. Däremot har jag tips på hur vi kan göra istället.

Under tjugo års tid har jag ägnat en hel del tid på Mallorca. Handlat min mat på allt från fantastiska marknader till gigantiska livsmedelsbutiker. Tro mig: i de sistnämnda har mat av typen “hittepå” ökat lavinartat under dessa år. Vilken märks på mallorcinerna: fetma och diabetes typ 2 har ökat i samma takt som skitmaten. Tyvärr är inte den traditionella medelhavsmaten särskilt populär längre, det är västerländsk snabbmat som gäller för många.

Men: fortfarande är utbudet på köttavdelningarna helt fantastiskt! Jag har sett saker i kyldiskarna som jag inte ens kan gissa mig till vad det är. Vita, sladdriga stycken med ludd (kanske mage?) samt sånt som är lätt att känna igen: hjärna, grisfötter – you name it! Samt hela griskultingar. Matkulturen här innebär att man tar vara på hela djuret, inget går till spillo.

I dag vågade jag smyga upp mobilen och ta ett par kort, jag tycker att det är lite ohyfsat att göra så, egentligen 😉 Men det är ju för att visa er något som jag tycker att de gör bra!

Under tjugan för ett grisöra…
… strax över för grisansikte.

Fråga mig inte hur de tillagar dem. Och det är INTE djurmat, det här ligger bland anka och kycklinghjärtan och annat mer “normalt”.

Det här tror jag är en viktig och stor del för att värna både miljö och hälsa. Vi ska börja äta så mycket mer av djuren, inte bara filé, stek och revben. För det första är det sjukt att vi ratar sånt som är fullt ätbart, för det andra innehåller mindre vanliga styckningsdetaljer en massa näring. Grisnjure t ex: enligt Matkalkyl innehåller 100 gram ca 680 % av rekommenderat dagsintag av Vitamin B12. Supermat ju! Någon som känner sig hugad får mycket gärna räkna ut hur mycket man måste äta av nån grönsak för att få i sig lika mycket B12.

Börjar vi äta mer av djuren så sjunker ju även mängden växthusgas per portion. Det borde ju vara ett, om än litet, argument till de som tror att djur som äter det djur ska och bajsar ut resterna i naturen är orsaken till jordens undergång.

Spanien har mycket att lära, helt klart. Användningen av antibiotika inom köttindustrin är bland de högsta i Europa. Men här finns en ny medvetenhet som spridit sig till köttdiskarna: många produkter har märkningar om att antibiotika inte använts, det är gräsbetat och ekologiskt. Och priserna är med svenska mått mätt ganska fantastiska: runt 70 kronor för en entrecôte som räcker till två personer!

Många dissar den här maten – “så himla äckligt.” Till dig som gör det och inte ens smakat lever, grisfötter och komage mm: knip ihop och skärp dig. Prova! Du kanske upptäcker att du gillar det 😉 Till dig som gör det och faktiskt smakat: prova igen! Det är stor skillnad på smaken mellan olika djur. Prova t ex lammlever som är mycket mild i smaken.

Andra argument för att börja äta mer av djuren är ju det rent etiska. Ska vi föda upp djur, slakta dem, spara filéerna och slänga resten? Nä tack. Priserna är ett annat.

Utbudet i Sverige är långt ifrån så stort som här på Mallorca. Men börjar vi konsumenter fråga efter andra delar kommer butikerna att ta in det. Det går t ex att köpa nötblod på Hemköp nu för tiden, har jag fått höra! Dock stod det lite undanskymt 😉

Så rusa i väg till Ica och Coop nu och fråga efter fårhjärna och njurar och allt vad det kan vara och våga prova! Jag vågar faktiskt lova att du inte kommer att dö.

Kalorier – är det något att bry sig om?

Jag har aldrig räknat kalorier under mina år som LCHF:are för att styra mitt intag. Jag har gjort det av ren nyfikenhet när jag testat något nytt, som när jag mätte ketoner första gången. Och när jag började läsa på om LCHF innan kostomläggningen skrev “alla” att mängden kalorier var totalt ointressant. “Det är bara att ösa på med fett, ingen fara!” Så det gjorde jag.

För något år sen upptäckte jag att jag åt mindre tillsatt fett. Jag slutade till och med att ha kokosolja i kaffet. Det var inte ett aktivt beslut, utan bara hände. Jag märkte ingen effekt på vare sig vikt, mått eller ork. Jag var precis som vanligt.

När jag gick över till carnivore registrerade jag allt under de två första veckorna, mitt mål var ju ett lågt fasteblodsocker och att komma i ketos. Jag blev riktigt förvånad när jag upptäckte hur lite kalorier jag fick i mig. Vågen, som inte rört på sig nämnvärt de senaste åren, visade lägre och lägre siffror. Nu väger jag mindre än jag gjort på massor av år.

Jag steker min mat i smör, jag kanske lägger till lite fett om jag äter mager fisk. Men that’s it. Har sällan behov av eller sug efter mer fett än så. Och jag mår bra, har ork och energi, sover bra mm. Protein är helt enkelt mycket mättande, så jag går inte omkring och är hungrig heller. Trots att jag enligt alla konstens regler behöver 1500 kalorier/dag för att täcka mina basala behov. Helt klart får jag dem från någon annanstans än maten. Typ min rumpa.

Under den här tiden på carnivore har jag vissa dagar fått i mig knappt 500 kalorier, vissa dagar inte ätit alls (spontanfastat), vissa dagar kanske kommit upp i 1200, 1300 kalorier.

I perioder är jag mycket aktiv: då kanske jag yogar eller kör power walks tokintensivt i tre månader och röjer runt mer i största allmänhet. Sen har jag latperioder. Då gör jag inte många knop. Vi har ju heller inga hundar längre, så det är knappt jag får näsan utanför dörren vissa dagar. Det här funkar för mig, mycket för att jag har accepterat att det är så här jag är! Det dåliga samvetet för mina latperioder är helt puts väck.

Nu väntar jag på att “drabbas” av nästa träningsperiod, då kommer jag förmodligen att rent automatiskt äta mer.  Det jag får i mig i dagsläget räcker helt klart fullt ut till vad jag (inte…) gör just nu. Vikten minskar ju för att kroppen använder energi jag redan har på kroppen.

När jag började med LCHF vräkte jag i mig fett: smör, grädde, creme fraiche, ost mm och gick ner nästan tio kilo de tre första månaderna (vilket var under en inaktiv period). Jag tror så här: i början behövs en hel del extra fett för att kroppen ska fatta vad som är på gång. Men sen, när siffrorna på vågen eller måttbandet inte minskar, är det dags för nästa fas: helt enkelt dra ner på fettintaget och istället se till att börja gnaga på ens inbyggda fettdepåer.

Jag tror det vore nyttigt med en mer nyanserad syn på och debatt om fettet. Folk som ätit LCHF i åratal, fortfarande bär på övervikt och kämpar för att få i sig fett – det säger liksom sig självt att nåt bör justeras. Och just fettet ligger ju nära till hands då.

Det finns massor av anledningar till att man inte går ner i vikt/hamnar på en platå, t ex olika sjukdomar. Är man överviktig, känner sig frisk och inte har några sjukdomar, kan ett minskat fettintag var vad som behövs för att få igång viktminskningen.

I januari nästa år har jag ätit lågkolhydratkost i tio år. Jag kommer aldrig att sluta med det! Men jag har insett att kosten är långt ifrån “status quo”. Man åldras, aktivitetsnivåerna varierar, man byter jobb – kanske från kroppsarbete till mer stillasittande eller vice versa mm. Kosten bör förändras därefter också, helt enkelt.

Sen är livet helt enkelt orättvist! En del kan äta vad som helst och hur mycket som helst och må prima både på in- och utsidan. Jag tillhör INTE den skaran. Det gäller nog de flesta av oss.

Ps1! Viktnedgång var INTE målet med carnivore, jag äter ju det av terapeutiska orsaker.

Ps2! Jag skriver “kalorier” i texten, men siffrorna visar kilokalorier (kcal). Kalorier är vad vi använder i dagligt tal, så för enkelhetens skull skriver jag så 🙂