Lär av Spanien istället för EAT

Den här EAT/Lancet-studien är något av det mest knasiga jag sett på många år. Först och främst med tanke på vad de anser vi bör äta för att rädda jorden, men även för att deras kostmodell sägs vara nyttig. Ytterst ironiskt är ju att EAT stöds ekonomiskt av några av världens största livsmedels- och läkemedelsföretag. Ett så uppenbart faktum att rubrikerna borde sett ut så här istället:

EXTRA! EXTRA! SÅ BLIR DU LURAD AV LIVSMEDELSFÖRETAGEN!
Finansierar studier som gynnar dem själva. Läs och förskräcks!

Typ.

Att låta majs, vete och ris utgöra 30 % av vårt näringsintag leder varken till bättre hälsa och miljö. Andra har skrivit spaltmeter med argument mot ovan nämnda rapport, så det lämnar jag därhän. Däremot har jag tips på hur vi kan göra istället.

Under tjugo års tid har jag ägnat en hel del tid på Mallorca. Handlat min mat på allt från fantastiska marknader till gigantiska livsmedelsbutiker. Tro mig: i de sistnämnda har mat av typen “hittepå” ökat lavinartat under dessa år. Vilken märks på mallorcinerna: fetma och diabetes typ 2 har ökat i samma takt som skitmaten. Tyvärr är inte den traditionella medelhavsmaten särskilt populär längre, det är västerländsk snabbmat som gäller för många.

Men: fortfarande är utbudet på köttavdelningarna helt fantastiskt! Jag har sett saker i kyldiskarna som jag inte ens kan gissa mig till vad det är. Vita, sladdriga stycken med ludd (kanske mage?) samt sånt som är lätt att känna igen: hjärna, grisfötter – you name it! Samt hela griskultingar. Matkulturen här innebär att man tar vara på hela djuret, inget går till spillo.

I dag vågade jag smyga upp mobilen och ta ett par kort, jag tycker att det är lite ohyfsat att göra så, egentligen 😉 Men det är ju för att visa er något som jag tycker att de gör bra!

Under tjugan för ett grisöra…
… strax över för grisansikte.

Fråga mig inte hur de tillagar dem. Och det är INTE djurmat, det här ligger bland anka och kycklinghjärtan och annat mer “normalt”.

Det här tror jag är en viktig och stor del för att värna både miljö och hälsa. Vi ska börja äta så mycket mer av djuren, inte bara filé, stek och revben. För det första är det sjukt att vi ratar sånt som är fullt ätbart, för det andra innehåller mindre vanliga styckningsdetaljer en massa näring. Grisnjure t ex: enligt Matkalkyl innehåller 100 gram ca 680 % av rekommenderat dagsintag av Vitamin B12. Supermat ju! Någon som känner sig hugad får mycket gärna räkna ut hur mycket man måste äta av nån grönsak för att få i sig lika mycket B12.

Börjar vi äta mer av djuren så sjunker ju även mängden växthusgas per portion. Det borde ju vara ett, om än litet, argument till de som tror att djur som äter det djur ska och bajsar ut resterna i naturen är orsaken till jordens undergång.

Spanien har mycket att lära, helt klart. Användningen av antibiotika inom köttindustrin är bland de högsta i Europa. Men här finns en ny medvetenhet som spridit sig till köttdiskarna: många produkter har märkningar om att antibiotika inte använts, det är gräsbetat och ekologiskt. Och priserna är med svenska mått mätt ganska fantastiska: runt 70 kronor för en entrecôte som räcker till två personer!

Många dissar den här maten – “så himla äckligt.” Till dig som gör det och inte ens smakat lever, grisfötter och komage mm: knip ihop och skärp dig. Prova! Du kanske upptäcker att du gillar det 😉 Till dig som gör det och faktiskt smakat: prova igen! Det är stor skillnad på smaken mellan olika djur. Prova t ex lammlever som är mycket mild i smaken.

Andra argument för att börja äta mer av djuren är ju det rent etiska. Ska vi föda upp djur, slakta dem, spara filéerna och slänga resten? Nä tack. Priserna är ett annat.

Utbudet i Sverige är långt ifrån så stort som här på Mallorca. Men börjar vi konsumenter fråga efter andra delar kommer butikerna att ta in det. Det går t ex att köpa nötblod på Hemköp nu för tiden, har jag fått höra! Dock stod det lite undanskymt 😉

Så rusa i väg till Ica och Coop nu och fråga efter fårhjärna och njurar och allt vad det kan vara och våga prova! Jag vågar faktiskt lova att du inte kommer att dö.

Lär dig mer om kvinnohälsa!
Learn more about women’s health!

English version after Swedish text!

När Hanna och jag planerade vårt första KetoLadies var visionen glasklar: att fokusera på kvinnors hälsa ur ett lågkolhydratperspektiv och lyfta ämnet på dagordningen. Detta genom att under en långhelg samla föreläsare med stor kunskap om hur kvinnokroppen fungerar och reagerar. Varför? För det första har vi ju våra “egna” sjukdomar/tillstånd, jämfört med män är vi typ miljonärer i hormoner, vi kan uppvisa andra symptom än män vid t ex hjärtinfarkt mm. För det andra utgår mycket forskning från just män, vilket ju kan innebära att de slutsatser man kommer fram till i en studie inte alla gånger går att applicera på oss kvinnor.

Forskning om kvinnors hälsa ligger fortfarande efter i jämförelse med män. Lågkolhydratkost ifrågasätts fortfarande av många, det forskas för lite om hälsoeffekterna. Och just därför är det jätteviktigt att ha ett lågkolhydratevent dedikerat till kvinnohälsa!

För att få en mjukstart inför ett event (och ge långväga gäster en chans att ta igen sig lite) startar alltid våra event med en välkomstmiddag kvällen innan den första föreläsningsdagen. Genom att samla alla gäster och föreläsare på detta sätt får vi en chans att bekanta oss med varandra. Istället för att lite blygt leta sig fram till en stol i loungen (där alla föreläsningar är) bland en massa okända människor så är rummet fullt av bekanta ansikten.

På eventet serveras enbart lågkolhydratkost. Utsökt sådan!

Och det här fungerar! Faktiskt redan från första middagen. Alla som är där vet att de delar samma intressen. Ett av dem är såklart kosten. Alla äter någon form av lågkolhydratkost, vilket innebär att du slipper förklara varför din tallrik ser ut som den gör. Då all mat som serveras är LCHF, behöver du heller inte förklara för restaurangpersonalen vad du kan eller inte kan äta. Ett annat är så klart kvinnohälsa. Med dessa två gemensamma nämnare som grund är samtalen snart i gång. Detta är ju anledningarna till varför vi alla är där.

Diskussionsvågorna går höga under middagarna! Detta är från avslutningsmiddagen, därav allt glitter och bling 🙂 Vi har ingen klädkod, man ska genom hela eventet klä sig på ett sätt man känner sig bekväm med. Men vill man så får man gå all-in!

Jag erkänner ärligen att jag alltid haft lite svårt för det här med speciella tjej/dam/kvinno-sammankomster. Jag ser mer på själva aktiviteten: en resa, en middag, en helg. Inte vilka som gör det. Utan “tjej-” etc före alltså. Efter första KetoLadies insåg jag att detta med att enbart vara kvinnor i ett sammanhang verkligen kan vara något väldigt speciellt. Ingen bryr sig om vad du jobbar med, hur du ser ut, varifrån du kommer. Det är de delade intressena och de personliga erfarenheterna som är viktiga. Inget annat.

Föreläsningarna hålls i hotellets lounge. Här sitter vi avslappnat i soffor och fåtöljer. Konferenskoma? Glöm det!

Detta är grunden för den avslappnade atmosfären. Dina medgäster och föreläsare är genuint intresserade av just dig och din kunskap/erfarenhet. För flera blev detta en katalysator att verkligen öppna upp. En del berättade saker om sig själva som de aldrig tidigare berättat för andra. Otäcka, jobbiga saker. Men även oerhört glädjande! Hur de själva gjort för att ta sig ur något jobbigt, hur mycket bättre de mår idag.

Paus mellan två föreläsningar. Många passar på att gå ut en liten stund och njuta av solen och den friska havsluften.

Det är dock jätteviktigt att betona att man absolut inte måste dela med sig av sitt liv på detta sätt! Det är helt ok att bara lyssna. Jag tror att det här är grejen med KetoLadies: det känns tryggt och är kravlöst, inget är fel. Du accepteras precis som du är.

Dagarna startar kl 9. Fram till lunch kl 13 är det fyra föreläsningar i loungen. Det är en liten paus mellan alla så att man får sträcka på benen och ta en kopp kaffe eller te.

Vi har den härliga loungen för oss själva under hela eventet. Det går jättebra att samlas där även på kvällarna om ni är några som vill ha en pratstund!

Under KetoLadies hyr vi inte hela hotellet som vid vårt novemberevent. Men vi har stora restaurangen en våning upp för oss själva! Där serveras lunchbuffé kl 13. Något animaliskt protein (kött/fisk/fågel), varma och kalla grönsaker, goda och feta såser/dressingar, ost mm. Du kan anpassa exakt efter just din variant av lågkolhydratkost!

Eftermiddagspasset med workshops startar kl 14, de som föreläsarna håller i hålls även dessa i loungen. Alla föreläsare har en egen “slot”, dvs deras workshops krockar inte med någon annans. Parallellt med aktiviteterna i loungen har vi lagt in rörelsepass. Detta gör vi för att vi vill betona vikten av att använda kroppen, men även för att man faktiskt kanske inte är jätteintresserad av något särskilt ämne. Då kan man ta en promenad, simma i den uppvärmda poolen eller köra ett pass på gymmet istället!

Dagarna avslutas med middag kl 19. Samma upplägg med buffé som vid luncherna, förutom den sista kvällen då vi serveras en trerättersmiddag. Efter middagen har vi inga planerade aktiviteter. Det är din tid.

En del väljer att hänga med andra deltagare och föreläsare efter middagen. Andra drar sig tillbaka till sina rum, kanske tar en promenad i ensamhet för att tänka igenom dagen. Vad du än väljer: allt är ok. Ingen ifrågasätter.

Du tar dig till stranden på under en halv minut från hotellet! En del badar faktiskt i mars. Andra bara njuter av utsikten.

Självklart är även män som är intresserade av kvinnohälsa välkomna! Särskilt givande tror jag faktiskt det skulle vara för manliga läkare som arbetar med ett holistiskt förhållningssätt. Förutom det rent vetenskapliga innehållet tror jag att många polletter kan trilla ner rent generellt under dessa dagar. Kunskap och insikter som kan underlätta i det dagliga arbetet.

Tycker du att det låter intressant? Här hittar du mer information:

Minnessida från KetoLadies 2018

Årets föreläsare

Agenda för KetoLadies 2019

Biljetter

Har nu några frågor eller funderingar? Kontakta oss!

——————————————————————————————————————–

When Hanna and I planned our first KetoLadies event, the vision was clear: focusing on women’s health from a low-carb perspective and raising the topic on the agenda by gathering speakers with great knowledge of how the female body works and reacts during a long weekend. Why? Firstly, we have our “own” diseases / conditions, compared to men, we are millionaires in hormones, we can exhibit other symptoms than men, for example, heart attacks etc. Secondly, a great deal of research is based on just men, which may mean that the conclusions reached in a study cannot all be applied to us women.

Research about women’s health is still lagging behind in comparison with men. Low-carbohydrate diets are still questioned by many, there is too little research on the health effects. And this is why it is so important to have a low-carb event dedicated to women’s health!

In order to get a soft start before an event (and give long-distance guests a chance to recover a little), our events always start with a welcome dinner the night before the first lecture day. By gathering all the guests and lecturers in this way we get a chance to get to know each other. Instead of looking a bit shyly at a chair in the lounge (where all lectures are) among a lot of unknown people, the room is full of familiar faces.

And this works! Actually from the first dinner. Everyone here knows that they share the same interests. One of them, of course, is the diet. Everyone eats some kind of low-carbohydrate diet, which means you don’t have to explain why your plate looks like it does. Since all food served is LCHF, you also do not need to explain to the restaurant staff what you can or cannot eat. Another interest is, of course, women’s health. With these two common denominators as the basis, the talks are soon started. These are the reasons why we are all here.

I honestly admit that I always had a little trouble for these special girl / lady / women’s meetings. I look more at the activity itself: a trip, a dinner, a weekend. Not who does it. Without “girl” etc before the actual activity. After the first KetoLadies, I realized that being only women in a context can really be something very special. No one cares about what you work with, how you look, where you come from. The shared interests and the personal experiences are important. Nothing else.

This is the base of the relaxed atmosphere. Your fellow guests and lecturers are genuinely interested in you and your knowledge / experience. For several attendees, this was a catalyst to really open up. Some told things about themselves that they never told others before. Nasty, tough things. But also extremely gratifying! We learnt how they managed to solve a problem, how much better they feel today.

However, it is very important to emphasize that you certainly not have to share your life this way! It’s just ok to just listen. I think this is the thing with KetoLadies: it feels safe and there are no demands, nothing is wrong. You are accepted exactly as you are.

The days start at 9. Until lunch at 13 there are four lectures in the lounge. It’s a little break between everyone so you get to stretch your legs and have a cup of coffee or tea.

During KetoLadies we do not rent the entire hotel as at our November event. But we have the big restaurant on the second floor for ourselves! There is lunch buffet at 13. Some animal protein (meat / fish / bird), hot and cold vegetables, delicious and fat sauces / dressings, cheese etc. You can adapt your plate exactly to your particular low-carb diet!

The afternoon passes with workshops starts at 2 pm, those who the lecturers hold are kept in the lounge. All lecturers have their own “slot”, ie their workshops do not interfere with anyone else’s. In parallel with the activities in the lounge, we have put in a movement pass. We do this because we want to emphasize the importance of using the body, but also because you may not really be super interested in a particular topic. Then you can take a walk, swim in the heated pool or run a pass at the gym instead!

The days end with dinner at 19. Same arrangement with buffet as at lunches, except the last evening when we are served a three course dinner. After dinner we have no planned activities. It’s your time.

Some choose to hang out with other guests and lecturers after dinner. Others retreat to their rooms, perhaps take a walk in solitude to think through the day. Whatever you choose: everything is ok. No one will question you.

Of course, men who are interested in women’s health are also welcome! In fact, I really think it would be for male doctors who work with a holistic approach. Besides the purely scientific content, I believe that many tokens can fall down generally in these days. Knowledge and insights that can facilitate in daily work.

Do you think that sounds interesting? Here you will find more information:

Memory page from KetoLadies 2018

KetoLadies 2019 speakers

Agenda for KetoLadies 2019

Tickets

Any questions? Contact us!


Ett praktexempel på haltande logik?

Tittar på Nyhetsmorgon och i ett inslag på Nyheterna pratas det om vikten av att förändra kosten för att jorden inte ska gå under. Vi ska äta högst 100 gram rött kött (Vad är rött kött, egentligen?) per vecka och basera vår kost på fullkorn, bönor och frukt. Spannmålet skulle för övrigt stå för en tredjedel av intaget.

https://www.tv4play.se/program/nyheterna/11961061

Här kan du läsa en artikel av BBC!

Därifrån kommer bilden här nedan:

232 gram bröd och ris per dag. Vilken kanonkost för en diabetiker. NOT.

Om jag skulle leva i den verkligheten skulle jag snart vara sjuk. Magen skulle krascha, först och främst. Och gör magen det, så gör jag det så småningom. Jag har levt så länge med magproblem, och att skippa spannmål var den i särklass största bidragande faktorn som tog mig till ett friskare liv. Jag skulle få ägna många dagar åt att ligga i fosterställning och kvida.

Och om vi tänker ett steg längre: alla de diabetiker vars blodsocker goes bananas av fullkorn och frukt – vad i hela fridens namn skulle de äta? Ska alla de typ 2:or som slipper insulin genom att bl a skippa spannmål börja injicera igen? Vi slutar äta en naturlig produkt (kött) och ökar istället produktionen av en medicin (insulin) som många kan slippa med rätt kost? Det är nästan så att jag börjar få konspirationstankar.

Jag får inte ihop det. Logiken haltar rejält. Världen ska räddas. Det ska göras genom att öka medicineringen. På bekostnad av människors hälsa. Det KAN bara inte vara den rätta lösningen.

Vad gäller miljöproblematiken är jag inte människa att avgöra vad som är rätt eller fel. För egen del tycker jag det är självklart att vi ska göra vad vi kan i vilket fall som helst. Men det finns så många andra vägar att gå! Ät närproducerat, ät mat som inte tagit omvägen via en fabrik. Laga god och nyttig mat från grunden. Köp inte billigt krafs från länder där vi vet att man struntar högaktningsfullt i både människors hälsa och miljön.

Fixar du spannmål, bönor och frukt? Grattis. Fortsätt äta det. Men tvinga inte oss andra som blir sjuka av det att göra det.

KetoLadies 2019 närmar sig!

Under vårt allra första event i november 2017 väcktes idén till ett lågkolhydratevent som fokuserar på kvinnohälsa. Vi la fram våra tankar för några av de kvinnliga gästerna och föreläsarna och bestämde oss för att genomföra ett sådant. I mars 2018 samlades så 35 glada kvinnor på Espléndido Hotel i Puerto de Sóller på Mallorca för en långhelg fullspäckad med intressanta föreläsningar och workshops, många skratt, en del tårar, massor av energi och pepp. En fantastisk helg, helt enkelt.

Nu är det dags igen! 7-10 mars samlas vi åter nere på Mallorca för att lära oss mer, umgås, träffa nya vänner och fylla på förråden med livslust och energi efter vintern.

På föreläsarlistan hittar ni bl a Bitten Jonsson, Vanessa Spina (Ketogenic Girl) och Elena Gross. Vi jobbar just nu med agendan, och några av de ämnen som vi kommer att lära oss mer om är migrän, cancer, pcos och glukagon.

Här hittar du mer information, biljetter mm till KetoLadies 2019!

Och här kan du se hur vårt allra första KetoLadies var!

Maten på våra event är alltid 100 % lågkolhydratkost!

Är du kränkt, lilla vän?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. I går skulle jag sätta igång en kampanj på Facebook för The Low Carb Universe. Inlägget om vårt podcastavsnitt som handlar om mina tio år på lågkolhydratkost har nått ut till många och har en hög reaktionsgrad. Såna inlägg har chansen att gå mycket bra i en betald annonskampanj, så självklart ville vi kampanja den.

Jag fixar allt och bekräftar och väntar på godkännande. Men icke. Motiveringen:

Här är bilden från annonsen:

Jag är alltså antingen för fet på den första bilden eller för smal på den andra?! 😀

Jag protesterade, så klart:

“Båda bilderna föreställer mig. Jag är idag 53 år gammal och jag ser helt enkelt ut som på bilden. Jag har hängröv samt bilringar när jag sitter ner. Jag har fladdriga överarmar. Jag förespråkar en sund livsstil. Det handlar INTE om att banta ner sig! I företaget arrangerar vi lågkolhydratevent med mycket namnkunniga föreläsare med ämnen som diabetes, cancer, migrän, magproblem, autoimmuna sjukdomar. Jag anser därför att annonsen bör godkännas, då den helt enkelt visar mig i två olika livssituationer: en med magkatarr, migrän, noll energi samt dagens upplaga: frisk, pigg och glad.”

I morse när jag vaknade hade jag fått mejl från Facebook:

“Hej Bitte,

Tack för att du informerat oss om att din annons inte godkänts. Vi har granskat din annons igen och fastställt att den följer våra policyer. Din annons är godkänd.”

Först och främst: Tack för det. Detta visar ju att det jobbar människor på Facebook samt att de kan ompröva sina beslut. Gott så.

Men sen slår det mig: varför finns denna regel? Och efter en stunds funderande har jag kommit fram till att det är för att folk förväntas vara så förbaskat lättkränkta idag, att folk helt enkelt inte klarar av något dylikt.

På min före-bild syns det tydligt att jag är överviktig. Det som inte syns är att jag har problem med magen, regelbunden migrän, torr och glåmig hy och inte särskilt mycket ork. På efterbilden är jag normalviktig. Det som jag också tycker syns tydligt är att jag mår bra.

Jag ser två alternativ utifrån Facebooks regler:

De har antingen reagerat på bilden där jag är överviktig=oönskad kroppstyp eller så anser de att efterbilden visar en perfekt kroppstyp.

Var för sig hade dock bilderna godkänts utan problem, det är jag övertygad om. Det är ju själva jämförelsen som anses väcka anstöt. Jag misstänker att Facebook vill “skydda” överviktiga, att de anser att man genom att visa upp såna här bilder per automatik ser ner på överviktiga, förminskar dem. Det är tvärtom: det är Facebooks regler som förminskar överviktiga och sätter offerkoftor på dem.

För säkerhets skull: jag anser INTE att alla överviktiga får skylla sig själva, att de är lata och viljelösa. De senaste årtiondenas officiella kostråd har lett oss in på helt fel väg (jag har gått den vägen själv) som gjort oss sjuka och feta samt fått våra kroppar att krascha och fungera dåligt.

Genom åren har jag stött på mängder av överviktiga. 95 % har verkligen velat gå ner i vikt. Ska vi då inte kunna visa att det är möjligt, att det finns andra och bättre vägar som leder till både lägre vikt och förbättrad hälsa? Att det faktiskt går att förändra. OM det är vad man vill.

Det roliga i kråksången är att denna bild tillåts på Facebook:

MEN HERREGUUUUD, FLICKA LILLA! var min första reaktion när jag såg den.

Hon har på sig en apful trosa. En trosa som jag skulle se rent ur sagt för j*lig ut i. Om jag ens skulle få för mig att köpa den. Vilket aldrig skulle hända. Jag tycker inte om modellen. Och så skulle jag vara tvungen att gräva fram den efter varje steg jag tog.

Och så tänker jag: här om i något fall borde ju Facebook reagera? Här kan vi ju verkligen snacka om en kroppstyp som är idealiserad. Fast en majoritet uppfattar nog den mest som en exploatering av kvinnokroppen.

Men blir jag kränkt för att hon har vad jag anser vara en “idealiserad kroppstyp”? Nä. Jag hade inte blivit det som överviktig heller. Jag hade dock fått en rejäl släng av ångest och känt mig både fetare och fulare än någonsin. En ångest som jag till slut äntligen upptäckte att jag faktiskt kunde bli av med. Och det genom att jag insåg att det bara låg hos MIG, att det bara var JAG som kunde göra något åt det.

Suck. Det här överbeskyddandet av folk rent generellt är en katastrof. Makten över samt ansvaret för våra egna liv viftas bort och vi förvandlas till menlösa mähän. Regler som dessa utgår ifrån att människor blir kränkta av hur andra ser ut. Hur vore det om vi istället STÄRKER människor, visar dem att man duger precis som man är men att det går att förändra om man vill det?

Så vägra bli kränkt! Bli arg/pepppad/inspirerad istället och AGERA! Vad det än gäller. Förminska inte dig själv dig en blöt, viljelös fläck på golvet som folk kliver på. Du äger.


Vill du lyssna på det aktuella podcastavsnittet? Här hittar du det!

Vill du lära dig mer om en hälsosammare livsstil? Vi arrangerar tre event i år. Här hittar du information om dem!

Tio år på lågkolhydratkost

I slutet av januari 2009 körde jag igång med LCHF. Trots varningar om både det ena och det andra. Det var allt ifrån vad som skulle hända med kolesterolet och att jag skulle bli ännu tjockare av allt fett till det mer rakt-på-sak “du kommer att bli sjuk och dö”. Förr eller senare.

Så här tio år senare kan jag konstatera att jag lever. Och har hälsan också. Jag undrar om det räcker för att bevisa för de värsta belackarna att lågkolhydratkost inte är dödligt utan faktiskt förbättrar hälsan? Eller är det fortfarande “Vänta bara, det kommer att slå till. Även om det dröjer tills du är 85. DÅ dör du.”

Ja, högst troligen gör jag det till slut. Jäkligt frisk 😉

Under de här tio åren har det hänt MASSOR! Fler och fler har upptäckt att det är en bra idé att dra ner på kolhydratintaget. Man behöver inte vara en bekännande LCHF:are för att skippa tillsatt socker eller kritvita rostmackor. Att använda riktig grädde och riktigt smör är en självklarhet för många.

För sex, sju år sen hade jag nog ansett att de som inte går all-in gör fel. Då tyckte jag att alla skulle göra allt enligt LCHF-modellen. Idag har jag lärt mig så mycket mer. Jag har fått upp ögonen för att

1) alla inte behöver vara tokstrikta eller ens äta en “riktig” lågkolhydratkost
2) alla är olika
samt
3) ett högt fettintag är inte a och o

Hur tänker jag då?

1)

Är du sjuk? Har du mycket övervikt? Sockerberoende? Då behöver du nog rikta in dig på att vara riktigt strikt. Men är du frisk och normalviktig finns ingen anledning att räkna kolhydrater in absurdum. Du kan äta hälsosamt ändå. Saknar du bröd? Ät bröd! Men välj då ett riktigt bra bröd, inte det där svampiga, vita eller det förrädiskt mörka som ser så nyttigt ut men är fullt av socker. Vill du ha glass? Ät glass! Det absolut viktigaste är nämligen att vi undviker hittepå-mat som innehåller massor av tillsatt socker och onödiga tillsatser. Vi ska i så stor utsträckning som möjligt äta mat som lagas från grunden av bra råvaror. Det är DET som är a och o. Så en glass gjord på ägg, grädde och frukt/bär är helt ok att äta. Särskilt om man vill äta det ofta. Det är faktiskt tom helt ok att ibland äta något som är helt “förbjudet”. Jag själv äter ibland chips för jag tycker att det är ruskigt gott. Men observera ibland. Jag snackar INTE regelbundet fredagsmys.

Själv har jag genom åren ätit mestadels strikt. Jag uppskattar enkelheten i det. Kött/fisk/fågel/ägg, eventuellt lite grönsaker eller tillsatt smör/sås.

Vi är även olika i olika perioder. Att stenhårt hålla fast vid något när förutsättningarna förändras är bara dumt. Klimakteriet, graviditet, sjukdomar, aktivitetsnivå mm påverkar.

2)

Det är så många faktorer som påverkar vad vi väljer att stoppa i oss. En del skiter högaktningsfullt i allt och äter vad som faller dem in. Deras val. Det är stört omöjligt att försöka omvända/påverka någon som inte bryr sig. Släpp det bara.

En följd av intresset för kost och hälsa är att många (jag är en) inte bara blir kinkiga med vad vi stoppar i oss utan även hur det producerats. Jag vägrar t ex äta fryst laxfilé sedan flera år. Ska jag äta lax ska den vara vildfångad, ingen stackars odlad fisk ska hamna i den här kroppen. Danskt kött har jag nog inte ätit på tio år. När en fläskfilé kostar 49.90/kg kan man ju räkna ut med sin bakdel att den stackars grisen inte haft ett särskilt gott liv. Jag kan välja bort det, jag har råd att köpa gräsbetat/närproducerat/vildfångat. Men långt ifrån alla kan göra samma val, även om de skulle vilja. Så är du en av dem som hävdar att man inte äter LCHF på “riktigt” om man inte äter just gräsbetat/närproducerat/vildfångat: lägg ner. Alla som är engagerade gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar och det är gott nog.

Alla har sina egna skäl till att äta någon form av lågkolhydratkost. Den minst accepterade anledningen verkar vara att man vill gå ner i vikt. “LCHF handlar om hälsa, inte viktnedgång.” Den anledningen är liksom lite ful. Jag tänker så här: vilken anledning som helst som får en människa att äta bättre är en BRA anledning! Om syftet är att gå ner tre kilo: jamen bra att välja lågkolhydratkost istället för nån pulverdiet! Själv började jag äta LCHF pga min magkatarr, men självklart är jag jätteglad att jag gick ner en hel del i vikt också.

3)

I början åt jag MASSOR. Jag åt flera gånger om dagen, jag åt grädde och smör tills det sprutade ur öronen på mig. Efter några månader hände något: jag märkte att jag kände mig nöjd och mätt på mindre. Under många år fortsatte jag dock tillsätta rejält med fett, jag mådde bra och höll vikten. Men 2017 hände något igen. Jag kände att jag inte behövde allt det där extra fettet. Ingen mer kokosolja i kaffet, mycket mindre aromsmör och beasås. Vad hände? Precis ingenting. Jag varken gick upp eller ner i vikt.

I somras började jag äta carnivore pga cellförändringar. Jag åt enbart protein och knappt något tillsatt fett alls. På kort tid tappade jag fem kilo. Ett par av dessa berodde säkerligen på att jag varit på Mallorca och svullnat i värmen. Men helt klart har jag även tappat i fettvikt.

Internationellt sett har fokuseringen på fett börjat ifrågasättas. Att man behöver frossa i smör mm för att äta lågkolhydratkost är numer långt ifrån en nödvändighet. Det känns som om vi i Sverige inte riktigt är där än. Fortfarande är fokus på fettet i hög grad.

Själv äter jag mestadels protein till lunch och middag, men jag har även börjat äta frukost sedan i höstas. Fet, grekiskt yoghurt med valnötter och honung. HONUNG?! Nu svär jag i LCHF-kyrkan 😉 Jag mår toppen och har inte gått upp i vikt eller dött av det.

Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla min kostmodell idag. Men behöver den verkligen ett namn? Jag försöker helt enkelt äta intuitivt och det till 99 % utifrån ett lågkolhydratperspektiv. Vilket inte är alla förunnat att klara av dock. I början behöver man en del riktlinjer för att förstå grunden, men när den sitter är det absolut läge för individuell anpassning. Jag läser nästan dagligen om folk som kämpar för att hålla uppe just fettintaget. Varför?! Om det tar emot, om du inte går ner i vikt, om du inte mår bra av allt fett: DRA NER PÅ DET! Säkerligen har du, precis som jag, en del lagrat fett att ta av. Använd det till energi istället för att tillsätta fett.

Och självklart: är du nöjd och glad och mår bra och dricker fettkaffe mm – fortsätt med det!

ÖVRIGT

Det enda som förenar oss som äter en lågkolhydratkost är just kosten. Det är det enda. Jag har i alla år inom LCHF-rörelsen känt en enorm aversion mot personer som vill klumpa ihop oss. Jag minns särskilt när någon skrev att vi som kämpar för att få LCHF accepterat också kämpade för att få kolloidalt silver accepterat. Eller så kan man lätt få intrycket av att alla som äter lågkolhydratkost är klimatförnekare. För det är ju också en kamp mot det som är officiellt accepterat. Duh… Vi som äter lågkolhydratkost är helt vanligt folk som vaccinerar oss, vägrar vaccin, använder kolloidalt silver eller skyr det som pesten, vi är direktörer och lärare, studenter och sjukpensionärer. Och allt möjligt annat.

Det här ihopklumpandet. Jag är övertygad om att det är en stor anledning till att “normalt” folk kan känna sig avoga mot lågkolhydratkost. Vi snackar liksom MAT! Inte religion eller politik.

Och du kan bli sjuk “trots” att du äter LCHF. Säger någon något annat är de ute och cyklar. Du kan fortfarande drabbas av cancer, reumatism, gonorré, benbrott, influensa – you name it. Jag brukar dock tänka att ens kostval påverkar hur väl man klarar av vissa saker eller kanske kan minska risken för att råka ut för något. Men vi som äter LCHF/lågkolhydratkost kommer fortfarande att kunna bli sjuka. Tro inget annat.

FRAMTIDEN GENERELLT

Jag hoppas att diskussionen kring kosten blir mindre dogmatisk och mer pragmatisk. Alltså att vi slutar rama in kosten så stenhårt och istället fokuserar på att med ett öppet sinne och utan fördomar eller förutfattade meningar hjälpa människor finna sin egen väg till hälsa och välmående. Även om det innebär att äta ett par skivor surdegsbröd till helgfrukosten.

FRAMTIDEN PERSONLIGEN

Jag kommer även i fortsättningen att ha lågkolhydratkost som utgångspunkt för min kost. Vill jag äta lite chips kommer jag att äta det. Vill jag ha ett glas rött eller cava kommer jag att dricka det. Jag kommer även i framtiden att träna enormt oregelbundet och inte ha dåligt samvete under de perioder jag inte gör det. Jag kommer fortsätta mitt periodiska snusande. Jag kommer att fortsätta att njuta av en vackert marmorerad entrecôte stekt i smör när jag är sugen på det. Jag kommer till och med att klämma i mig en söt dessert nån gång. Jag är inte en sämre människa för det.

Jag kommer helt enkelt att rikta in mig på att fortsätta njuta av livet.

Pst! Hannas och min senaste podcast (på engelska) handlar om min tio år på lågkolhydratkost. Här hittar du den:

På vår hemsida: http://bit.ly/2TvBaIH 
På iTunes: http://bit.ly/lcushow

Här kommer en till sån där årssammanfattning

POFF! är ett bra ord för att sammanfatta 2018. Vart tog det året vägen, liksom?! Det har i vilket fall som helst varit ett bra år, både professionellt och privat.

Vad gäller hälsan under året är “tiptop” det första som slår mig. Sen minns jag eländet med mina cellförändringar. Jag mådde förbaskat dåligt ett tag i somras. I februari är det dags för efterkontroll. Ärligt talat är det inget jag går och tänker på eller känner mig särskilt orolig för. Jag gör vad jag kan för att förbättra mina chanser, helt enkelt. Och det får mig att må bra!

Jag körde ju strikt carnivore ett tag med anledning av cellförändringarna. Mådde toppen! Jag är inte strikt längre, utan försöker äta intuitivt. Sedan en tid tillbaka äter jag t ex frukost: fet grekisk yoghurt med lite valnötter och honung. Lunch och/eller middag är övervägande protein. Några gånger per vecka äter jag något grönt. Det kan då bli avocado eller sparris, t ex. Jag skippar i övrigt alla “kalla” grönsaker (gurka, tomat, ruccola mm). Det här är ett upplägg som passar mig utmärkt just nu och som jag inte har något namn på. Försöker heller inte hitta någon definition, för jag är ärligt talat trött på alla fyrkantiga boxar som många stänger in sig i. Jag skulle inte ens ha DRÖMT om att äta honung regelbundet för ett halvår sen 🙂 Men nu gör jag det och mår hur bra som helst.

Både vikt och energi är stabila. Jag är glad och kreativ. Jag har inte ont någonstans, jag har ork och styrka. DET är det viktiga. Inte att honung inte är LCHF.

Min koständring har lett till en minskad fettprocent. Jag kan inte säga VAD den ligger på, bara ATT den minskat: jag har nämligen två vågar och de visar helt olika siffror. Det skiljer hela femton procentenheter…. Däremot har värdet minskat på båda.

Klimakteriet då? Jag slutade använda progesteronkräm tidigare i somras. Jag märker ingen som helst skillnad. Mina minimala och sällan förekommande värmevallningar har nästan försvunnit helt. Det enda jag försöker få i mig i form av kosttillskott är kollagen. Jag har tappat en hel del centimetrar lite överallt, och min hud har blivit lite hängig och skrynklig. Och i början av viktnedgången försvann nästan alla celluliter. Men efter ännu ett par tappade kilon dök de upp igen. Eller så såg jag dem inte tidigare i min carnivoreeufori 😀

Jag kan dock ärligen erkänna att jag missar att ta det där pulvret de flesta dagar. Men det kan man ju se som ett tecken på att jag egentligen inte lider så himla mycket av fladder och lite gropigheter.

Under året har jag varit en hel del på Mallorca, för jobbet så klart, men även privat. Jag är lyckligt lottad som inte behöver befinna mig på en fast arbetsplats för att kunna sköta mitt jobb! Vintertid är värmen och luftfuktigheten på Mallorca rena medicinen för mina torra ögon, så jag kommer att vistas på Medelhavets bästa ö så mycket som möjligt vintertid.

Jag hoppas komma igång med regelbundna vandringar nere på Mallorca under nästa år. Har varit ut på två turer och det var helt suveränt! Naturen, luften, dofterna, utsikten – jag vill verkligen ha mer av det. Och kaffet smakar ju extra gott när man sitter uppe på en höjd och blickar ut över ön!

Jag och Hanna har haft två event: KetoLadies och LCU18. Båda var helt fantastiska och vi måste nypa oss själva i armen regelbundet för att förstå vad vi lyckats med. Inför 2019 har vi hela tre event inplanerade: KetoLadies på Mallorca i mars, helt nya diabetes. i Sverige i juni och vårt huvudevent LCU19 på Mallorca i november.

Tänk att den där galna idén vi fick på lowcarbkryssningen i Karibien 2016 faktiskt har blivit verklighet! Vi gick på magkänsla, hjärtat var med och utifrån det skapade vi en helt nytt event som vi själva skulle vilja vara gäster på. Häftigt!

Vi är huuur nervösa som helst inför 2019. Hur i helsike ska vi ro i land med allt vi har planerat?! Men vi har konstaterat att nervositet är bra. Den dag vi slappnar av och inte bryr oss är vi slut som eventarrangörer. Så vi omfamnar pirret och vårt enda mål är att lyckas med allt vi företar oss!

Den här bilden är talande. Den är tagen på avslutningsmiddagen under LCU18 i november. Här är vi i mål – vi är så lyckliga över att eventet blev så bra och kan slappna av och njuta i fulla drag 🙂

Jag hoppas att ni alla får ett toppen 2019, fyllt med hälsa, god och nyttig mat och drömmar som går i uppfyllelse!

LCU18 – så var det. Och vi har mer på gång!

I går sa jag och Hanna hej då till alla gäster och föreläsare efter fem fantastiska dygn på Espléndido Hotel i Puerto de Sóller på Mallorca! Därefter åkte vi hem till mig, satte på oss myskläder, gosade ner oss i soffan och såg två riktigt gräsliga filmer 😀 Man är så sprängfylld med olika känslor efter ett event: glädje, stolthet, alla människor som berört oss så oerhört med sina berättelser, all kunskap som både gäster och föreläsare delar med sig av. Ett par filmer med låga krav på intellektuellt engagemang satt därför som en fläskläpp!

Föreläsarna var om möjligt ÄNNU bättre i år! Med namn som t ex Dr Eric Westman, Dr Ann Childers, Vanessa Spina (Ketogenic Girl), Maria Emmerich (Ketoadapted), Dr Ali al Lawati, Belinda och Gary Fettke kan det bara inte gå fel. Och särskilt stolta var vi givetvis över att ha tre svenska föreläsare med: Tommy Runesson, Ann Fernholm  och Andreas Eenfeldt. DietDoctor hade även tre stycken medarbetare på plats: Annika Rane, Emöke Csoma och Jill Wallentin. Fantastiska tjejer vars närvaro verkligen uppskattades av gästerna.

De hade med sig massor av broschyrer ner med information om lågkolhydratkost på svenska, engelska och spanska. De spanska tog snabbt slut, så Andreas Eenfeldt fick ta med sig extra när han flög ner några dagar senare. Känslan när två ur städpersonalen kom upp till mitt rum på lördagen och frågade om det fanns information om kosten på spanska och jag kunde säga att det finns på ett bord i lobbyn var fenomenal! Tänk att även personalen blir intresserade av vad vi gör – fantastiskt!

Maten var som vanligt av allra högsta klass. Till galamiddagen på lördagen hade köket tom bakat små frallor av mandelmjöl! Andreas Eenfeldt tyckte de smakade som ett bröd från DietDoctor, vi ska kontakta köket och kolla senare. De var fluffiga och smakade ljuvligt. Hela veckan har vi för övrigt ätit från fantastiska bufféer, fyllda med olika sorters protein, såser, grönsaker, mumsiga ostar mm.

Här kommer några bilder från eventet. Jag hann inte fotografera så mycket mer, vi har fullt upp med annat när vi väl är igång 😀 Vill ni se mer från eventet kan ni titta in på vår FB-sida och de olika föreläsarnas konton på Twitter, Facebook och Instagram.

Vanessa Spina/Ketogenic Girl

Darryl Edwards var med oss för andra gången. Han körde flera workshops där både gäster och föreläsare fick prova på hans träningsmetodik: Primal Play.

Ann Fernholm och Belinda Fettke.

Ann Fernholms föreläsning var toppenbra!

Gary Fettke. Jag saknar ord. Att både han och hans fru Belinda ville föreläsa hos oss var rent magiskt!

Belinda Fettkes föreläsning handlade om bakgrunden till dagens kostråd. Många tappade hakor i publiken, kan jag lova!

Nu ska jag och Hanna bara ta det riktigt lugnt några dagar. Vi har så här långt två event inplanerade nästa år: KetoLadies  på Mallorca i mars och diabetes. som faktiskt kommer att hållas i Sverige! Vi lanserar snart hemsidan till det eventet (prenumerera på vårt nyhetsbrev för att hålla dig uppdaterad!). diabetes. är världens första internationella lågkolhydratevent som helt och hållet fokuserar på just diabetes. Flera riktigt stora världsnamn är redan klara, och vi kommer att fylla på med flera framöver.

 

Kalorier – är det något att bry sig om?

Jag har aldrig räknat kalorier under mina år som LCHF:are för att styra mitt intag. Jag har gjort det av ren nyfikenhet när jag testat något nytt, som när jag mätte ketoner första gången. Och när jag började läsa på om LCHF innan kostomläggningen skrev “alla” att mängden kalorier var totalt ointressant. “Det är bara att ösa på med fett, ingen fara!” Så det gjorde jag.

För något år sen upptäckte jag att jag åt mindre tillsatt fett. Jag slutade till och med att ha kokosolja i kaffet. Det var inte ett aktivt beslut, utan bara hände. Jag märkte ingen effekt på vare sig vikt, mått eller ork. Jag var precis som vanligt.

När jag gick över till carnivore registrerade jag allt under de två första veckorna, mitt mål var ju ett lågt fasteblodsocker och att komma i ketos. Jag blev riktigt förvånad när jag upptäckte hur lite kalorier jag fick i mig. Vågen, som inte rört på sig nämnvärt de senaste åren, visade lägre och lägre siffror. Nu väger jag mindre än jag gjort på massor av år.

Jag steker min mat i smör, jag kanske lägger till lite fett om jag äter mager fisk. Men that’s it. Har sällan behov av eller sug efter mer fett än så. Och jag mår bra, har ork och energi, sover bra mm. Protein är helt enkelt mycket mättande, så jag går inte omkring och är hungrig heller. Trots att jag enligt alla konstens regler behöver 1500 kalorier/dag för att täcka mina basala behov. Helt klart får jag dem från någon annanstans än maten. Typ min rumpa.

Under den här tiden på carnivore har jag vissa dagar fått i mig knappt 500 kalorier, vissa dagar inte ätit alls (spontanfastat), vissa dagar kanske kommit upp i 1200, 1300 kalorier.

I perioder är jag mycket aktiv: då kanske jag yogar eller kör power walks tokintensivt i tre månader och röjer runt mer i största allmänhet. Sen har jag latperioder. Då gör jag inte många knop. Vi har ju heller inga hundar längre, så det är knappt jag får näsan utanför dörren vissa dagar. Det här funkar för mig, mycket för att jag har accepterat att det är så här jag är! Det dåliga samvetet för mina latperioder är helt puts väck.

Nu väntar jag på att “drabbas” av nästa träningsperiod, då kommer jag förmodligen att rent automatiskt äta mer.  Det jag får i mig i dagsläget räcker helt klart fullt ut till vad jag (inte…) gör just nu. Vikten minskar ju för att kroppen använder energi jag redan har på kroppen.

När jag började med LCHF vräkte jag i mig fett: smör, grädde, creme fraiche, ost mm och gick ner nästan tio kilo de tre första månaderna (vilket var under en inaktiv period). Jag tror så här: i början behövs en hel del extra fett för att kroppen ska fatta vad som är på gång. Men sen, när siffrorna på vågen eller måttbandet inte minskar, är det dags för nästa fas: helt enkelt dra ner på fettintaget och istället se till att börja gnaga på ens inbyggda fettdepåer.

Jag tror det vore nyttigt med en mer nyanserad syn på och debatt om fettet. Folk som ätit LCHF i åratal, fortfarande bär på övervikt och kämpar för att få i sig fett – det säger liksom sig självt att nåt bör justeras. Och just fettet ligger ju nära till hands då.

Det finns massor av anledningar till att man inte går ner i vikt/hamnar på en platå, t ex olika sjukdomar. Är man överviktig, känner sig frisk och inte har några sjukdomar, kan ett minskat fettintag var vad som behövs för att få igång viktminskningen.

I januari nästa år har jag ätit lågkolhydratkost i tio år. Jag kommer aldrig att sluta med det! Men jag har insett att kosten är långt ifrån “status quo”. Man åldras, aktivitetsnivåerna varierar, man byter jobb – kanske från kroppsarbete till mer stillasittande eller vice versa mm. Kosten bör förändras därefter också, helt enkelt.

Sen är livet helt enkelt orättvist! En del kan äta vad som helst och hur mycket som helst och må prima både på in- och utsidan. Jag tillhör INTE den skaran. Det gäller nog de flesta av oss.

Ps1! Viktnedgång var INTE målet med carnivore, jag äter ju det av terapeutiska orsaker.

Ps2! Jag skriver “kalorier” i texten, men siffrorna visar kilokalorier (kcal). Kalorier är vad vi använder i dagligt tal, så för enkelhetens skull skriver jag så 🙂

Carnivore – varför, hur, resultat

VARFÖR

När jag fick beskedet att jag hade grava cellförändringar och HPV blev jag först enormt chockad. Efter ett tag började jag fundera på vad jag själv kunde göra för att öka chansen att bli av med det. Tänkte verkligen inte bara sitta och rulla tummarna! Jag luskade runt en del, och fastnade för carnivore – att äta uteslutande animaliska livsmedel.

Anledningen till att det blev carnivore var att jag ville minimera mitt insulinpåslag. En kost utan kolhydrater ger ett både stabilt och lågt blodsocker och därmed behöver kroppen inte pytsa ut så mycket insulin för att sänka blodsockret. Insulin får nämligen celler att växa. Med grava cellförändringar – cancer in situ – föll sig därför carnivore som det självklara valet för mig. Insulin triggar även tillväxtfaktorn IGF-1. Cancerceller “gillar” både insulin och IGF-1.

Jag valde även att köra 16/8, alltså att enbart äta under ett period om åtta timmar per dygn och fasta resterande 16 timmar. Så här har jag ätit i flera år, min kropp vill inte ha frukost. Nu fick det plötsligt en annan innebörd: jag ville verkligen sätta fart på autofagin, en process som rensar bort trötta och dumma celler. MYCKET enkelt förklarat 😛 Googla för mer uttömmande förklaring.

Googla förresten på alla förklaringar jag nämner. Jag har själv inte läst en massa forskningsrapporter eller studier, jag läser texter av andra som är mer kunniga och pålästa och drar sedan mina slutsatser efter det. Jag har ju även turen att ha enormt kunniga personer i mitt nätverk, så jag har diskuterat detta med några av dem också.

HUR

När jag väl tagit beslutet att lägga om kosten åkte jag och handlade mat: fläsk och nöt, kyckling, fisk, lever, ägg och smör hamnade i korgen. Det tog fem minuter att handla 😀 Jag valde uteslutande svenskt kött, fisken var vildfångad i Nordatlanten och smöret ekologiskt. Kvaliteten på maten när man äter så här restriktivt är a och o.

För några veckor sedan la jag även till grädde, det går att göra så mycket mumsigare levergrytor då 😉

Jag mätte blodsocker och ketoner (Ketonix) varje morgon, och ganska snart låg jag på strax under 4 i blodsocker och blåste rött nästan varje gång. Fortsatte med mätningarna i två veckor för att få svart på vitt att jag var på rätt spår.

En dag med carnivore kan se ut så här för mig:
Jag startar dagen med kaffe. Det är inte carnivore, men eftersom det inte har någon effekt på mitt fasteblodsocker eller sabbar ketosen för mig så fortsätter jag med mina tre små och starka espressos dagligen. Vid tolv, ett bryter jag fastan (det kan t ex bli två skivor fläskkarré eller två kokta ägg med smör) sen äter jag inget förrän vid middagen (t ex levergryta, torskrygg med äggsås) kring sex, sju. Jag tillsätter sällan extra fett, använder smöret när jag steker. Några kvällar i veckan dricker jag ett glas cava, det påverkar heller inte mina värden. Det är guldkanten på min carnivore-tillvaro 😀

16/8 håller jag inte stenhårt på längre: jag är mer inriktad på att äta när jag är hungrig, helt enkelt. Det kan innebära att jag enbart äter lunch någon dag, samt bryter fastan redan vid nio t ex.

Eftersom jag under de första två veckorna även vägde och skrev upp allt jag åt, upptäckte jag snart att mitt kaloriintag sjönk rejält. Jag blir enormt mätt av protein! Min energi minskade dock inte, och snart märktes det på vågen varifrån all ork kom: mina fettdepåer. Ett bra bevis på att jag kommit in i finfin ketos.

Måste tillägga att jag nu är inne i en superlat period, rör på mig minimalt. Är inte ute och går, yogar inte mm. Så det är inte pga kroppsarbete jag tappat vikt. När jag kommer igång igen måste jag säkerligen äta mer för att orka.

Jag hade inga som helst övergångsproblem, att jag ätit relativt strikt LCHF under flera år spelar förmodligen en stor roll.

RESULTAT

Jag har tappat fem kilo, mina naglar och mitt hår växer som ogräs, mina celluliter har minskat. Och igår när jag sminkade mig tyckte jag tamejsjutton att mina ögonfransar blivit längre också 😀 Jag har minskat i omfång: smalben, lår, rumpan, midjan och överarmar (ännu mer tomt skinn 😛 ) Vad gäller celluliterna kan kanske det även bero på att jag torrborstar hela kroppen nästan varje morgon, detta för att stimulera lymfsystemet som hjälper kroppen att rensa ut en massa bös.

Jag har energi och är glad. Känner mig liksom lugn i själen också. Har alltid haft en tendens till lättare ångest i perioder, den minskade rejält när jag gick över till LCHF, men carnivore har påverkat det lilla som är kvar. Maten är inget problem, jag tycker allt är jättegott! Proteinet jag äter är mycket mer varierat nu än tidigare.

Mage och tarm funkar kanon. Protein bryts ner redan i magsäcken, så mina tarmar lever i en lyxtillvaro nu 🙂 Gaser har jag knappt några alls.

Jag gjorde ett XL-test hos Werlabs efter en månad. Alla värden utom blodfetterna var finfina. Att blodfetterna var åt pipsvängen är inte så konstigt: jag har gjort en kostomläggning och tappat en del i vikt. Samma sak hände när jag gick över till LCHF för snart tio år sen, för att sedan normaliseras (med LCHF-mått mätt 😉 ).

Om drygt fem månader ska jag in på efterkontroll och göra ett nytt cellprov, så det dröjer innan jag kan säga att den här kosten gjort någon nytta. Ofta läker viruset ut efter operation, så kanske skulle jag kunna bli av med eländet utan att äta carnivore. Men som sagt: NÅGOT vill jag ju göra för att förbättra oddsen! Så jag fortsätter äta övervägande carnivore fram tills dess.

TANKAR

Jag kommer inte att äta carnivore resten av livet, jag tror att det är sunt att äta mer cykliskt, dvs att variera kosten i perioder. Tänker man på våra förfäder så åt de troligen inte enbart animaliskt året runt. Fanns det blåbär så åt de troligen blåbär, liksom! Jag har ju redan tidigare ätit helt grönsaksfritt, dock i kortare perioder och utan att tänka att “nu äter jag carnivore”. Mer för att jag genom åren utvecklat min intuition för vad kroppen vill ha. Det har kanske varit fyra dagar med enbart kött, därefter en vecka med massor av grönsaker. Men nu har jag ju ett mål med detta och har (lite till min förvåning, faktiskt) upptäckt att det funkar att göra detta i längre perioder.

Dock är jag inte helt “renlärig”. Jag äter ut en del, och då kan jag äta lite sparris eller blomkålsmos t ex.

Det saknas forskning på cancer och kost. Läkemedelsföretagen satsar självklart på att hitta medel som botar cancer. Men vad kan vi göra för att FÖRHINDRA att vi får cancer och hur stor roll spelar då kosten? Inget läkemedelsföretag tjänar pengar på att forska om det. Om du tycker att det är viktigt att öka forskningen kring kosten tycker jag att du ska skänka ett bidrag till Kostfonden som finansierar oberoende kostforskning!

Miljön… Jag är förvånad över att världens veganer inte förklarat krig mot den ökande skaran av carnivorer. Det kommer nog. Dock tror jag att carnivore kan vara ett av de mest miljövänliga sätten att äta på. Inhemskt protein, ekologiskt/gräsbetat när så är möjligt, matsvinn som består nästan uteslutande av ben, man nyttjar mer av varje slaktat djur (inälvsmat), inga grönsaker från andra sidan jordklotet eller grönsaker som odlats i uppvärmda växthus pga “fel” årstid mm.

Vill du lära dig mer om carnivore finns det massor av grupper på Facebook du kan gå med i. Eller så kommer du till Mallis i November! Vanessa Spina (Ketogenic girl) kommer nämligen att föreläsa om carnivore på LCU18,  jag ser verkligen fram emot att höra hennes kloka tankar och ta del av hennes kunskap samt diskutera ämnet med henne!