Att moralisera över andra människors val

Är det något som får igång mig på alla cylindrar, så är det människor som anser sig ha rätten att moralisera över andra människors val och inställning till lågkolhydratkost. Och inte håller inne med detta. Det här blir ibland mycket tydligt. Någon vill baka sig en sockerkaka och undrar vilket sötningsmedel som är bäst. Någon vill ha en godsak till kaffet.

Jag strävar efter att ha följande i åtanke:

  • Alla som väljer att äta lågkolhydratkost är INTE sockerberoende eller lider av kraftigt sötsug. Alla är inte sjuka. Kanske har de – ve o fasa! – valt denna kost för att gå ner i vikt.
  • Alla som äter lågkolhydratkost är inte ute efter att optimera sin hälsa. En del har kanske valt att plocka bort gluten och tillsatt socker, och upplever tillräckliga fördelar med de stegen och nöjer sig med det.

Däremot är det ju självklart att man ska acceptera att en del LCHF-grupper på Facebook ÄR helt bakverks- och godisfria.

Att gå in och peka med hela handen och säga “Du gör FEL” eller “Dina anledningar till att äta lågkolhydratkost är FEL” får man inga charmpoäng för. Det mest troliga är att man skrämmer bort den som visat nyfikenhet för kosten och tagit de första stapplande stegen mot en bättre livsstil.

Istället kan man berätta hur man självt valt att göra, och kanske den vägen inspirera och väcka intresse. Och självklart hjälpa till om någon har frågor! Och det finns inga dumma frågor, bara dumma svar.

Min egen åsikt är att den söta smaken inte är en del av den vardagliga kosten. Jag undviker vanligt socker, men ibland (läs: mycket sällan) vill jag ha något extra. I dessa fall kan jag köpa mig lite lösgodis, vispa ihop lite grädde med djupfrysta hallon eller ta ett halvt äpple.

Jag startade med LCHF i januari -09. Hade inte en tanke på att intresset för kost och hälsa skulle kunna växa så pass under de kommande åren att jag skulle utbilda mig till kostrådgivare.

Om någon gått på mig -09 och snusförnuftigt påpekat att mina val var felaktiga, kanske jag fortfarande suttit fast i Viktväktarträsket och kämpat med övervikt, magbesvär och dålig energi.

4 svar på ”Att moralisera över andra människors val”

  1. Jag har jobbat 37 år som kock på förskolan i Leksands kommun, mitt sista år blev jag tillfrågad om jag ville ha en tjänst på en nybyggd förskola, jag tackade ja ( dom måste alltså ansett att jag var duktig ( detta skriver jag inte för att skryta, utanför att det måste vara med ) En dag hade jag tagit med mej ett recept på nån sallad (lchf) Jag berättade för den kvinnliga kökschefen att jag åt enligt lchf, då utbrister hon : Men nu sjönk du i mina ögon Kristina. Jag var inte duktig längre på grund av min mat.

  2. Snacka om att kökschefen sjönk i dina ögon också, eller hur? Hur kan man värdera en människa utifrån vilken mat man äter? Tänk om någon skulle säga: “Jasså, du äter pizza ibland på lördagar ? Nu sjönk du i mina ögon Märta…”. Vad håller folk på med?

  3. I fallet med kostchefen hade jag nog tagit diskussionen: Sjönk? Varför då?
    Det hade ju varit intressant att veta vad hon trodde lchf var. Och försynt, mycket försynt, undra om det är fel att barnen får kost med mindre socker och mjöl.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.