Att bita ihop – en utdöende förmåga?

Mina dagar börjar i soffan med en stark liten espresso och Nyhetsmorgon. De flesta dagar är jag redan igång med att jobba runt sexsnåret (jag är löjligt morgonpigg), så tv:n funkar mest som radio för mig – jag bara lyssnar med ett kvarts öra. Men ibland får tv-rutan min fulla uppmärksamhet. Som häromdagen då jag hörde något som nästan fick mig att sätta kaffet i halsen.

Det pratades om hur man bäst hanterar jobbångesten när semestern tar slut. En pedagog kom med små tips till de som tyckte att det var svårt att ställa om från semesterläge till jobbdito. Ett tips var att ta korta pauser: man ska ju dricka innan man blir törstig, så vila innan du blir trött.

I morse pratade jag med en kompis som är en inbiten radiolyssnare. Han hade lyssnat på ett program på P3 där man också pratade om det här med att börja jobba efter semestern. Ena programledaren hade ett toppentips: hen sjukskriver sig en dag om “det blir för jobbigt”.

Jag är ganska säker på att de flesta av oss som har ett jobb att gå till är friska och väl fungerande. Att det är lite segt i starten efter semestern är på intet sätt hälsovådligt. Det är ju lite samma sak när man slutar jobbet för att gå på semester: det tar ett par dagar innan man är nere i varv.

Jag är fullt medveten om att det finns sjukt dåliga jobb, urusla chefer, taskiga arbetskamrater mm. De som mår dåligt av att gå tillbaka till såna jobb efter semestern har helt andra (RIKTIGA) problem att ta itu med än att de bara är lite svårstartade efter att ha varit lediga. Så det är följaktligen inte dessa jag adresserar i min text. Och jag fick inte intrycket av att inslaget på Nyhetsmorgon vände sig till dessa heller.

Att jobba är något som de flesta av oss måste göra. Vi måste även få ha semester. Jobba, semestra, jobba, semestra. Helt naturligt. Varför göra en grej av det?

Inslag som de jag och min kompis reagerade på får mig att undra över vad sjutton det är som händer. Helt normala saker problematiseras. Varför? Man kan ju tro att det här är ett steg i en jätteplan med mål att göra oss svenskar till ett gäng lallande och handlingsförlamade mähän utan förmåga att ta tag i något själva. Personer med fallenhet åt det konspiratoriska hållet kan ju dra detta hur långt som helst.

Livet är ett enda röra. Vi reagerar på den här röran med helt naturliga känslor: vi känner allt från euforisk lycka till oerhörd sorg. Vi glider ibland fram på en räkmacka, andra perioder är riktigt jobbiga. Däremellan tuffar det liksom bara på.

Mitt lekmannaråd till dig som tycker det är lite drygt att börja jobba igen efter semestern är därför: bit ihop.

Något som för övrigt funkar bra i många andra livssituationer där ditt eget eller någon annans liv inte är i nån större fara.

Ett svar på ”Att bita ihop – en utdöende förmåga?”

  1. Visst kan jag sörja att semestern tagit slut, men så fort jag går in genom dörren på jobbet känns det ändå normalt, så att säga.

    Sen har jag ett jobb som gör att jag faktiskt kan ta en dag ledigt i augusti om vädret blir alltför oemotståndligt. Fast i år verkar det inte bli aktuellt.

    Men håller med om att mycket som hör till livets normala vedermödor problematiseras. Kanske media lider av nyhetstorka.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *